Maken och jag har en debatt om modellera som ni kanske vet. Bara för att det är över ett dygn sedan den startade så betyder det inte att den är över än.
Jag har googlat. Det stavas modellera. Bör därför även uttalas modellera.
Fast nu får vi även kasta in mode-lera i ekvationen. Förutom mitt modellera och makens modell-lera. Kolla här – ni kommer att känna er MYCKET klokare efteråt.
Det har varit mer besök än vanligt i butiken idag från sökningar på Tutto Piccolo. Till slut började jag undra om det var någon orsak till detta. En snabb googling och det visade sig att Anitha Schulman hade lagt upp bilder på sin dotter i klänningar från Tutto Piccolo igår. Det tog inte länge innan genusdebatten var i full sving i kommentarsfältet på Anithas blogg.
Sedan jag startade butiken läser jag ganska många föräldrabloggar, vissa regelbundet men de flesta sporadiskt. Något som förbluffar mig är hur genusförespråkarna verkar tycka att det är ok att dra runt på andra människors, både kändisar och icke-kändisars, bloggar och kritisera bloggarens sätt att klä sina barn och utifrån det dra slutsatser om hur de uppfostrar barnen och vilka värderingar de ger sina barn. Kommentarstråden på Anithas blogg är långt ifrån det enda exemplet.
Personligen tror jag att genusneutralitetens roll i jämlikhetsfrågan är en smula överdriven. Men jag respekterar föräldrars rätt, om de tycker att genusfrågan är viktig, att få uppfostra sina barn efter sin övertygelse. Jag respekterar också deras rätt att förespråka och argumentera för sina åsikter och övertygelser på sina egna bloggar. Eller på bloggar där de har blivit inbjudna till debatt.
Jag tycker dock inte att ett foto på en klänning, dockvagn eller en rosa barnkammare är en inbjudan till debatt. Det verkar inte heller som att en pojke som är ”pojkigt” klädd eller leker med grabbleksaker provocerar genusdebattörerna lika mycket som ”flickiga” kläder och leksaker, man ser sällan någon bloggare bli ”attackerad” för att sonen är klädd i killkläder eller leker med bilar.
Den absoluta majoriteten av genus-debattörerna som ägnar sig åt att kritisera, ifrågasätta och idiotförklara andra bloggare i kommentarsfälten är kvinnor. De ger sig också nästan uteslutande på andra kvinnor/mammor. Man ser dem sällan eller aldrig flockas till manliga bloggar för att spy galla över hur pappans son eller dotter är klädd eller vilka leksaker de leker med.
HUR främjar man jämlikhetsfrågan genom att ägna sig åt TYPISKT KVINNLIGT beteende att kritisera andra kvinnor? Vad sänder man för signaler till sina barn om man först klär dem könsneutralt för att främja jämlikhet, och sen sätter sig mamma framför datorn för att leta upp någon bloggare som hon kan kritisera/mobba/attackera? Ofta anonymt.
Jag tror att det är viktigare vad man är för förebild för sina barn, än vilka kläder man väljer att klä dem i.
Här hemma kör jag vi stenhårt med jämlikhetsfrågorna. Maken lagar mat, diskar och hjälper till att städa och jag lagar datorer, tv-apparater och spelar på Stryktipset. Maken har dock tvättmaskinsförbud och jag befattar mig helst inte med sopor. Någon måtta får det vara – jag tycker att det är viktigt att flickebarnet får lära sig att män och kvinnor är jämlika, men det är inte samma sak som lika.
Idag är det ju städdag. Det tog evigheter att städa för jag kom på en massa andra grejor som jag var tvungen att ta paus för att göra. Vilka grejer är det då viktigt att man har när man ska städa?
Skräp är en bra start. Observera att vi bor i en hyrd lägenhet och det är inte jag som har valt mattan. Men den har onekligen sina fördelar, skräpet flyter in litegrann och syns inte så bra.
Dammsugare. Vår heter Henry och är en riktig trotjänare. Vi har haft honom i sju år och har bara bytt dammsugarpåse 6 gånger. Det vet jag inte för att jag för en dammsugarpåse-journal, utan för att det är fyra påsar kvar i 10-packet (eventuellt kan det vara så att vi har hunnit köpa ett nytt tiopack och jag har glömt det men låt oss nu inte hänga upp oss på det). Om någon har tänkt antyda att det betyder att vi aldrig dammsuger vill jag mota den teorin i grind med en gång – mängden skräp blir densamma oavsett hur ofta man dammsuger. Enda skillnaden är hur länge den ligger på golvet innan den hamnar i dammsugarpåsen.
Handskar så att man inte får smuts på händerna.
Såpa, en annan flaska för toaletten, en tredje för handfatet, någon speciell flaska för dammtorkningen och kanske lite fönsterputs om man vill slå till med en storstädning.
Det viktigaste hjälpmedlet av allt när man städar är dock maken. Egentligen behöver man inte alla de andra sakerna, inte ens dammsugaren. Man kan ju ge honom en sop. Det behöver inte ens vara en make – sambo eller live-out pojkvän går också bra. Har ni inget av detta så blir det stilpoäng om ni lyckas få en ”tillfällig förbindelse” att dammsuga innan han kilar hem.
Det där med städning var ju inte så kul. Varken för mig, eller för er att läsa om. Imorgon är det tvätt på Vardagsschemat. Jag ska bättra mig till dess. Jag kanske tar tillfället i akt att berätta om hur det gick till när maken fick tvättmaskinsförbud i flera år.
Eller rosybrown. Vad tycker ni om den nya färgen? Bättre eller sämre än den gamla?
Imorgon är den kanske en helt ny färg igen, nu när jag har lärt mig hur man gör. Jag kanske lär mig andra nya saker också framöver. Men vi får skynda långsamt, att vara inne och meka i koderna är nervöst. Jag är nästan paralyserad av skräck när jag gör det.
Jag tappade aldrig bort svenskan medan jag bodde i England. Eftersom maken också är svensk och jag alltid hade mycket kontakt med svenskar genom jobbet medan jag bodde i England är jag fortfarande halvt kompetent på svenska.
Men vissa fraser och meningar låter helt enkelt mycket bättre på engelska. Man får sagt det som ska sägas på ett mycket effektivare sätt. Men när man har bott utomlands får man inte hålla på och kasta in engelska i svenska språket hur som helst. Då är man töntig. Eller så tror folk att man tror att man är nått. I Sverige får man minsann inte gå runt och tro att man är nått. Jag då, jag tror ju inte grejer, jag VET grejer. Eftersom ‘nått’ är ospecificerat kan man faktiskt gå runt och tro att man är ‘nått’ utan att förklara vad ‘nått’ är.
I alla fall, folk som har bott i Sverige hela sitt liv kan använda engelska när och hur de vill. Men har man bott utomlands får man inte göra det, det är mot lagen. Lagen är mest känd som SwEnglish-lagen och instiftades efter Dolph Lundgren och Victoria Silversteds grova brott mot Svenska Språket.
Bara så att ni vet så bryter jag mot SwEnglish-lagen då och då.
Tycker ni att det här ser ut som rökt skinka eller kassler? Det här är viktigt, för jag tycker om rökt skinka. På mackor och så där. Kassler däremot inte lika mycket. Det är torrt. Otrevligt att tugga.
Imorse när jag skulle fotografera äta frukost hittade jag den här liggandes i kylen. Maken säger att det är rökt skinka. Jag tycker att det ser ut som kassler. Men jag tänkte bara kolla med er innan jag konfronterar maken. Jag vill ju inte göra bort mig.
Hör av er snarast. Det är bråttom. Kasslern/skinkan ligger nämligen där i kylen, som om att den ska tinas upp, och jag misstänker att maken har middagsplaner som involverar denna svår-identifierade köttbit. Innan dess måste jag veta vad jag ska ha för inställning till ingredienserna.
EDIT: En sak till som vi debatterar idag är om det heter modell lera som två ord (maken) eller modellera (jag). Olika antal ord, olika betoning.
Frukost är dagens viktigaste måltid, det vet väl alla. Idag har jag fotograferat och dokumenterat min och ska berätta för världen om denna viktiga händelse.
Filmjölk och müsli är en bra start på dagen. Müsli är hälsosamt, det ser man om man tittar på paketet.
Nyckelhål – check. Stjärna som det står ’osötad’ i – check. Ordet ’Sunt’ i namnet – check. Bra för dig alltså, så måste det vara. En annan sak som är bra med müsli är att det har väldigt lång hållbarhet, det kan stå i skafferiet orört i månader utan att bli gammalt. Som ni ser av datumet har jag ca 1 vecka på mig att äta upp det här paketet, som för övrigt var nyförpackat när jag köpte det.
Fast det är ju bara ett bäst före datum också, om man inte är så kräsen med sin müsli kan paketet gott stå kvar i flera månader till därefter. Det blir nog så att jag kastar det i september, om jag kommer ihåg. Men först har jag förstås ätit av det idag, för att kunna ta ett foto av tallriken till bloggen.
Fem frukter och grönsaker per dag är också regeln, och ska man få i sig det på en dag är det säkrast att man börjar redan till frukost. Här kommer alltså dagens bloggtips – lägg grönsaker på mackan! Gurka ÄR en grönsak. Denna macka är av morotsbröd. Nyckelhål – check. LÅG sockerhalt – är det check eller bara halvcheck? Undra om man får räkna moroten i brödet till den dagliga dosen 5 och hur mycket i så fall, en halv morot, en kvarts?!
Ett glas apelsinjuice till. Från koncentrat – det blir ingen check va? Förpackningen har i alla fall inga löften om ett långt, lyckligt och hälsosamt liv. Jag dricker det i alla fall. Juicen är en uppskattad del av frukosten, vilket är mer än vad jag kan säga om müslin. Fast jag äter inte müsli varje dag, bara dagen efter jag köpt den, samma dag som jag kastar paket och kanske en gång däremellan. Och när bloggen kräver det!
Det där var väl kul och intressant va? Imorgon ska jag städa. Egentligen känner jag att det är lite onödigt. Det skulle gott kunna vänta en vecka eller två till. Den där dammråttan som blåste omkring runt fötterna på mig imorse kan man ju lika gärna plocka upp för hand istället för att dra fram hela dammsugaren. Men för vardagsveckans skull städar jag i alla fall imorgon. Kom tillbaka då.
Vi har en massa magneter på kylskåpet. Gullrumpan älskar dem, hon brukar stå på en pall och flytta omkring dem på dörren. När jag vill ha lite lugn och ro brukar jag uppmuntra henne att flytta alla magneterna från kylskåpet till elementet, och sen tillbaka igen. Om jag applåderar med jämna mellanrum kan detta ibland hålla henne sysselsatt i hela 10 minuter.
Nu har jag då fått veta att magneter är livsfarliga. Så här säger konsumentverket om mördarmagneterna;
“Du kan råka svälja dem eller så kan barn eller husdjur få i sig dem om de ligger på golvet. Det kan leda till allvarliga skador när föremålen drags till varandra och kan orsaka hål på tarmväggarna.
Många av dessa magneter är också extremt starka och är direkt livsfarliga om de sväljs eller hamnar i lungorna.”
Det där med kvävningsrisken har jag förstås tänkt på men ingen av magneterna är så små att hon kan svälja hela grejen. Och jag brukar undersöka så att själva magneten inte verkar dåligt fastsatt eller att det inte finns några små delar som kan lossna.
Men nu känns det som att man måste göra en ny risk-bedömning. Jag menar det är ju självaste Konsumentverket som informerar och varnar. Så nu går jag här och funderar på hur stor risken är att hon ska lyckas svälja TVÅ magneter eller en magnet och ett annat metallföremål på samma gång? Det vore ju märkligt, och maximal otur, med tanke på att man vissa dagar knappt kan få henne att svälja mat!
Jag vet inte om det är någon av er regelbundna läsare som har märkt att jag har en butik? Tanken med den här bloggen är liksom litegrann att invagga er i falsk trygghet att det här är en till största del reklamfri blogg. Utom när jag kör en kampanj för att se om man kan få en gratis cykel av Cresent förstås. Sen när ni minst anar det smyger det sig in ett litet reklaminlägg med fina bilder och länkar till min butik. Ni märker det knappt.
Men ni som inte har barn, eller inte har barn i rätt ålder eller ni som inte törs lämna ut era kortdetaljer på nätet går ju inte på det där. Så om bara x% av er klickar er in i butiken måste jag ju för att öka besöksantalet till butiken öka antalet blogg-läsare som kan halka in på någon av länkarna. Ni andra får förstås gärna hänga kvar här i bloggen om ni vill och kolla om det händer något intressant.
Så jag har läst på. Har kollat bloggtopplistorna och läst vad bloggare, framför allt inom kategorierna barn-mamma-föräldrar, med många läsare skriver om för att fånga läsarnas intresse. Jag tror att jag har kommit på nyckeln till framgång. Man ska skriva om sin vardag.
Så nu testar vi det. Imorgon börjar vardagsveckan.
Måndag – äter jag frukost
Tisdag – städar jag
Onsdag – tvättar jag
Torsdag – går jag på en (härlig) långpromenad
Fredag – drumroll…. Då blir det Dagens Outfit
Också berättar jag ALLT om dessa intressanta aktiviteter för er. Och visar foton givetvis. Med reservation för eventuella ändringar. Tvättmedlet kan ju vara slut, eller så regnar det på torsdag. Skulle konceptet vara framgångsrikt och läsarantalet växa under veckan kanske jag kastar in något bonusinlägg. Jag kanske tar bilen och åker två mil till stan för att fika och visar er ett foto på min kaffekopp. Eller så shoppar jag kanske lite och frestar er med ett foto på påsen och sen visar jag när jag kommer hem. Möjligheterna är oändliga. Jag skulle tom kanske kunna chocka personalen på mitt gym genom att göra ett besök där, i bloggens tjänst alltså.
Kom tillbaka imorgon. Ta med era kompisar. Det behöver inte vara era bästa vänner om de är upptagna, Facebook-vänner och annat löst folk går också bra.
för min fantastiska blogg. Jag brukar inte dela med mig av det eftersom jag är så blygsam. Men jag ska göra ett litet undantag och berätta om några av de fina kommentarer jag brukar få.
På inlägget om vinnaren i teckningstävlingen i mars tex;
“It’s like you read my mind, you appear to know so much approximately this, such as you wrote a book about it.”
och
“You make such a magnificent informative site”
Och efter inlägget där jag berättade att maken inte kan göra en hästsvans fick jag följande kommentar;
“I have recently been searching for info approximately this subject for a long time and yours is the best I found till now”.
Glad to help liksom. Tänk att jag med min lilla blogg kan hjälpa någon att lära sig hur man gör en hästsvans. Fastän jag inte ens gjorde någon utförlig beskrivning.
I alla fall så brukar jag inte dela med mig av dessa fina omdömen till er. Personerna som öser beröm över mig brukar nämligen ofta heta Hacker i efternamn. Som om dom var släkt hela bunten.
Maken kom hem med tre paket bacon (till fyra pers alltså). Nu säger han att det blev för mycket, för det blev bacon över.
Nu finns Kidkit på Pinterest!
Det finns en anslagstavla med aktiviteter för barn – hjälp oss att fylla den genom att tipsa om aktiviteter i din stad som vi kan “nåla”!
Man behöver inte ha ett konto eller logga in för att se Kidkits tavlor på Pinterest. Om man vill följa behöver man dock ett konto, vilket man behöver en inbjudan för. Man kan begära en inbjudan på deras sida, eller så kan ni skicka mig ett meddelande på info@kidkit.se så skickar jag en inbjudan.
Om man strävar efter att vara en dålig förälder finns det en mängd saker man kan göra.
Om man behöver jobba för att betala för mat och husrum kan man sätta barnet på dagis före 2 års ålder. Då kan barnet få känslomässiga problem.
Om man behöver 10 minuter för att laga mat kan man slå på tvn. Då kan barnet få koncentrationsproblem senare i livet och försenad språkutveckling.
Om man inte vill laga mat kan man ge barnet burkmat. Då kan barnet få cancer.
Om man inte orkar höra på en timmes skrik under en bilresa/flygresa/annat tillfälle kan man muta med godis. Då kan barnet bli överviktigt, mobbat och få dåligt självförtroende.
Och om man vill vara en riktigt, riktigt dålig förälder – då kan man låta sitt barn repa en hyr/lånefilm så att nästa tittare inte kan se den utan att det hoppar. Då skriver någon ett inlägg på Familjeliv.se och använder 10 utropstecken efter rubriken ’Oansvariga föräldrar’.
En av mina leverantörer i butiken har bestämt sig för att försöka crack America. De har därför “anpassat” sig för den amerikanska marknaden. Att undvika att bli stämd typ.
Tidigare kunde kläderna tvättas på 40 grader. Men nu säger tvättråden 30 grader. Det är fortfarande samma kläder så om det gick bra på 40 förut borde det funka nu med, eller hur?! När jag frågade min kontaktperson om detta skrattade han lite generat och sa “det är bra för miljön också att tvätta på 30 grader”.
Det lustigaste är dock att helt plötsligt säger produktbeskrivningarna “Keep away from fire”. Ok. Bara kläderna eller även barnet?
Sitter här i valet och kvalet och försöker bestämma mig för om jag ska ta med denna viktiga bit information i mina produktbeskrivningar eller ej. Jag tycker att det känns som att kunderna kommer att tro att kläderna är EXTRA brandfarliga om jag tar med det…
Jag har länge misstänkt att vår dotter är extra begåvad. Ända sedan hon var typ fyra celler har jag trott det. Jag menar, kolla bara på hur tidig hon är.
Vi har en ”barnbibel”, utifall att internet skulle krångla så att man inte kan konsultera google och Familjeliv.se. Den ligger på dass som toalettlektyr. Ibland brukar jag råka ”glömma” den öppen på någon speciell sida som jag tycker maken bör läsa för att jag tycker att den stödjer min syn på saken.
Jag råkade läsa avsnittet om 2-årstrots häromdagen. Symptomen på att 2-årstrotsen har anlänt är enligt barnbibeln att barnet svarar ’Nej’ på alla frågor och ’kan själv’ och ’vill inte’ om allting som ska göras. I så fall har vi haft 2-årstrots i ungefär sex månader här hemma. Och dottern är bara 20 månader. Måste ju vara ett tecken på tidig utveckling och extraordinär begåvning, eller hur?
Å andra sidan säger min mamma att det inte finns någon 2-årstrots, eller 3-årstrots eller någon annan ålders-trots. Allting är bara en enda lång trots enligt henne. Egentligen förstår jag inte alls varför min mamma säger så här. Jag är ju hennes barn och jag måste ha varit snäll som en ängel när jag var liten. Precis som jag är nu. Fast det är klart att man minns ju inte allt som hände när man var liten. Min lillebror kanske var dö-trotsig.
Maken läste mitt förra blogginlägg och då blev det en liten uppryckning. Nu har han hämtat febertermometern till mig för att fastställa exakt hur sjuk jag är. Svaret är jättesjuk, jag har tom feber.
En annan sak nu när jag har kravlat mig till datorn för att informera er om detta. Dottern är lite svår att få isäng när vi bor på hotell. Om det händer grejor i rummet vill hon liksom vara med. Igår när vi hade bäddat ner henne i resesängen hade hon legat i fem sekunder innan hon stod upp igen och sa “upp, upp”. Så jag lutade huvudet i handen så att hon inte skulle se mitt ansikte och känna sig uppmuntrad av att jag tittade på henne.
Efter en liten stund frågade hon plötsligt “Är du ledsen mamma?”. Aaaah, hur gulligt är inte det?! Hon är bara 20 månader. Jag tror att hon kommer att växa upp och bli en god och omtänksam människa.
Jag är sjuk, mår tjyvens, har ont i magen och har ni vet vad. I vanliga fall när jag är sjuk är maken superb. Han ser mina sällsynta sjukdomstillfällen som en möjlighet att demonstrera vilken nivå på servicen han själv vill ha när han är döende i en förkylning. Han brukar badda pannan på mig, servera te, juice, vatten och något ätbart på sängen, åka och köpa mediciner och leverera till sängkanten. Man brukar knappt hinna vila pga av all omvårdnad.
Men inte idag av någon anledning, det är nästan som att det är en sommarvikarie som är i tjänst. Jag har varit sängliggande/sovande ända sen vi kom hem och ingen service alls har jag fått. Tvärtom, med jämna mellanrum har han stuckit in huvudet i sovrummet och sagt “du måste dricka vatten, du är uttorkad av ni vet vad”.
Jaha. Jag är faktiskt inte törstig. Jag orkar inte stiga upp för att hämta vatten. Kan ingen leverera ett glas vatten till mig om jag måste dricka det? I FYRA timmar har jag legat där och väntat på vattnet som jag inte vill ha.
Betyget på kvaliteten på dagens vård blir underkänt. Är det verkligen den här servicenivån maken vill ha nästa gång han är sängliggande i en förkylning?
Mammas ingrepp igår gick bra säger läkarna. Det är svårt att tro att de var inne och rotade och brände i hennes hjärta igår. Det är fullt ös i baksätet. Hon verkar ha ungefär lika mycket energi som gullefjunet.
Idag finns det en helsideannons i PT för S.T.a.R loppet den 17 maj. Ett motionslopp där man ska gå, jogga eller springa mellan 1-7 km. Ett beundransvärt initiativ. Det delas även ut en massa priser både för prestation och genom utlottning.
Det finns också ett spurtpris – en gräsklippare eller en ICA kundvagn. Jag citerar;
”500 meter efter start har vi parkerat en gräsklippare (för män) och en ICA Kundvagn (för kvinnor) laddat med presentkort till samma värde som klipparen. Den som först tar sig dit har chansen att bli ägare till klipparen/kundvagnen under förutsättning att man springer med den resten av sträckan.”
Vadå? Förklara någon. Sannolikheten att jag skulle vara först fram är ungefär lika stor som att jag skulle vara först att landstiga på Mars. Men OM jag kom fram först, får jag inte ta gräsklipparen då? För att jag är kvinna? Och om en man kommer fram först och hellre vill ha matvagnen, måste han ändå ta gräsklipparen? För att han är man?
Missförstå mig inte, en vagn med mat är ett bra pris. Om jag fick välja mellan en gräsklippare och en vagn full med mat skulle jag troligen välja matvagnen. Men inte för att jag är kvinna utan för att jag är ekonomisk och skulle ha mer nytta av mat än av en gräsklippare stående på balkongen.
Före parenteserna alltså. Nu när de har satt parenteser i texten och sagt att jag ska tävla om maten för att jag är kvinna vill jag ha gräsklipparen. Av principskäl.
Att uppmana till bojkott av loppet vore att låta dem slippa undan för lindrigt. Om jag kunde skulle jag ta upp kampen mot detta själv, men jag ligger lite efter i 2012 års träningsprogram och blir andfådd bara av att gå i trappor. Men det måste ju finnas någon tjej i Piteåtrakten som kan ställa upp i loppet och slå alla män på de första 500 metrarna och sabba hela planeringen för dem?
Kom igen nu alla vältränade kvinnor – ta den där jävla gräsklipparen och spring! Tänk er njutningen när första mannen kommer fram och allt som finns kvar är en KUNDVAGN!
Hör av er om ni ställer upp i loppet och har siktet inställt på gräsklipparen så kommer jag och hejar med megafon och pompombollar.
Vi sitter nu i bilen på väg till Umeå där mamma ska göra en ablation idag för att försöka få bort hennes förmaksflimmer.
Jag sitter här och retar mig på en annons som jag läste i tidningen imorse om gräsklippare för män och kundvagnar för kvinnor. Jag är så uppretad att jag har inte haft tid att kommentera makens körning en enda gång. Ja okej då, det var kanske att tumma på sanningen litegrann, tre gånger har jag kommenterat. Men det räknas knappt för mina “råd” var befogade.
Ni får komma tillbaka senare idag, så fort Gullefjunet somnar ska jag berätta för er om gräsklipparen och kundvagnen.
Enligt Google Analytics är det en besökare i butiken just nu som tittar på reasidan. Detta förbryllar mig eftersom det inte pågår någon rea just nu, så rea-sidan är “dold” i butiken för tillfället. Tror jag, det är i alla fall meningen att den ska vara det. Så hur hittade besökaren in dit? Det känns som att det finns något med butiken som jag inte vet som jag behöver lära mig, jag får lov att dyka in i admin-sidorna och forska.
Imorgon ska vi ut och köra bil. Läsare som har hängt med ett tag vet att vi hade så här kul förra gången vi körde bil. Den här gången ska dottern dessutom med, och hon gillar inte att sitta fastspänd, så det blir säkert livat. Jag kan inte påstå att jag längtar, men vi ska bara till Umeå och 20 mil är ju en baggis jämfört med förra utflykten.
Nu är det reklampaus igen. Det betyder inte att ni ska gå och sätta på kaffe eller gå på toa. Meningen är att ni ska lyssna uppmärksamt och klicka på länkarna som jag lägger ut. Jag skall tom frångå principen att bara göra smygreklam för min egen butik.
Go attention är en webbutik som nyligen startats av två Piteå-tjejer som säljer tjejkläder, “en webbshop med härliga, annorlunda och trendiga kläder”.
Målgruppen är nog tjejer som är lite yngre än mig för de flesta kläderna är coolare än vad jag är. Om jag drog på mig shortsen tex skulle folk peka efter mig på stan och viska grejor, inga snälla grejor. Men den blommiga klänningen som jag var sugen på tycker jag faktiskt att jag skulle kunna get away with. Så gammal är jag inte. Håll med nu.
Tyvärr fanns den bara i One size. Jag är också One size. Men inte samma One size som den klänningen tyvärr, jag har mätt och kollat.
Jag vill också påpeka att detta tips är helt osponsrat. Jag läste om butiken i lokalblaskan och tipsar om den för att jag själv vet hur svårt det är när man är nystartad webbutik och försöker sprida the word om att man finns. Som nystartad webbutik har man helt enkelt inte råd att ge bort kläder till alla som emailar och erbjuder sig att tipsa om butiken om de får gratis kläder.
Jag har alltså inte emailat dem och bett om kläder och de har inte emailat mig och erbjudit några kläder. Jag tipsar helt gratis. Bara för att jag är snäll. Just for the record alltså. Som en liten parentes kan jag också berätta att Cresent fortfarande inte har skickat någon cykel.
Go Attention har Midseason Sale 50% off och fri frakt under hela maj. Klicka in och kolla.
När man behöver någon viktig information gällande barn så konsulterar man naturligtvis google. Tex “hur ser vattkoppor ut i början innan de blivit blåsor” eller “vilken bilbarnstol är säkrast” eller “när ska barnet börja med smakportioner”.
Vad brukar då bli topp-resultatet på sökningen? Någon trygg myndighets- eller sjukhussida med vetenskapligt grundad information? Ett försäkringsbolag med information understödd av statistik? Någon oberoende bäst-i-test undersökning?
Nej – Familjelivs forum är nästan alltid överst, eller åtminstone topp tre. Alla landets experter samlade på ett ställe. Problemet är bara att experterna nästan aldrig är ense om någonting. Ofta kallar den ena experten någon annan expert för ‘idiot’ eller ‘dålig mamma’.
I alla fall är Familjelivs forum väldigt bra på det sättet att man alltid kan hitta stöd för sin egen teori eller åsikt från åtminstone en eller några av experterna. Om man inte har väldigt extrema teorier eller åsikter förstås. Då får man göra ett eget inlägg.
Jag råkade missa Partiledardebatten, något kom emellan. Mästarnas Mästare.
Även om en del av de som är med i år har imponerande sportsliga meriter så känns det litegrann som att Mästarnas Mästare redan är utsedd. Det är inte med någon Stenmark i år.
Lillan har blivit lite för lång för den inställningen som remmarna i barnstolen var på, så förra veckan bestämde jag oss för att det var dags att flytta upp dem. En sån här stol har vi.
Maken plockade ut stolen ur bilen och började utan mig, men jag gick ganska snabbt dit för att lägga mig i hjälpa till.
Jag: Du måste lista ut hur det funkar innan du börjar slita och dra. Får jag se. Drar till mig stolen.
Maken: Det är ju det jag gör, den här remmen ska ut här. Drar till sig stolen.
Jag: Slit inte där, så där får du ju aldrig loss remmen, den sitter ju fast permanent här nere. Det måste vara på baksidan man tar loss dem. Drar till mig stolen och vickar den framåt.
Maken: Det har jag redan räknat ut, man hakar av dem här och sen ska de ut här och runt och tillbaka. Vickar tillbaka stolen och drar till sig den.
Jag (har, under tystnad, erkänt att han har hittat rätt ställe): Vad håller du på med nu? Den där får du aldrig ut där, får jag göra, jag har mindre fingrar än dig.
Så håller vi på och drar stolen emellan oss i drygt 20 minuter och turas om att säga varianter av ovanstående fraser. Till slut får vi loss remmarna och pillar ut dem. Nu ska dom då alltså in igen i nästa springa ett steg högre upp.
Maken: Ta emot och dra där.
Jag: Du måste putta in remmen så att jag når den innan jag kan dra.
Vi återgår till att dra stolen fram och tillbaka mellan oss och turas om att säga ”får jag se” och ”får jag göra”. Helt plötsligt ställer maken sig upp.
Jag: Vad ska du göra nu?
Maken: Jag ska hämta en tång.
Jag skulle just till att gasta ”Ingen jävla tång”, men jag hann hejda mig. Jag kom på att eftersom vi var hemma hos mina föräldrar skulle det ta maken en evighet att hitta en tång bland farsans grejor. Så maken traskar iväg för att hämta en tång. Jag pillar in remmarna i skårorna och drar ut dem på andra sidan. När han kommer tillbaka är allt klart, utom att haka på remöglorna på fästet igen.
Jag: Kolla där på baksidan, vad händer när jag drar i den här remmen?
Maken: NEEEJJJJ! Försent. Nu drog du in hela fästet UNDER stolen. Hur ska vi nu få ut det??!!
Jag: Oj då…
Sen hämtar vi ståltråd och ligger på var sin sida av bilstolen i ungefär 20 minuter till för att fiska fram spännet. Vi pratar inte så mycket om mitt lilla misstag att dra i den där remmen under tiden. Om maken hade dragit i remmen skulle vi ha pratat om det mycket mer.
Tack vare vårt fantastiska teamwork fick vi i alla fall till det till slut, så nu sitter dyrgripen säkert i bilstolen.