“Gifta oss?! Nja, ska vi inte göra om köket istället?” – Gästbloggare Sofia

Sofia Nilsson är en Västerbottning bosatt i London som efter 18 månader tillsammans med sin australiensiske sambo är orolig över att han ska gå och fria.

De senaste åren har jag haft äran att gå på en hel massa bröllop. Jätteroligt! Tro nu inte att jag är en populär person som alla vill bjuda till sitt bröllop. Nej då. Har dock ett stort umgänge via den roddklubb som jag varit aktiv inom sedan 2006. De senaste åren har romanserna på klubben blomstrat något enormt! Och har man dag ut och dag in svettats tillsammans på en roddmaskin eller i viktrummet och harvat upp och ner för Thamsen i alla väder, så blir man i alla fall bjuden på bröllopet som tack 🙂

Inte för att rodd är en särskilt romantisk sport. Mest svett, utmattning och tighta, åtsittande, badräktsliknande korvskinn till kläder på både tjejer och killar, som visar alltför många kroppsliga detaljer (inte bara muskler!). Min teori om hur och varför dessa par träffats handlar mest om tid och plats och skulle kunna vara vilken sport eller fritidsintresse som helst. För rodd specifikt så gäller dock att även om man bara vill bli medelmåttigt bra, sa måste man träna väldigt mycket och tillbringa i princip all sin fritid på klubben. Så av praktiska skäl, likväl som romantiska, har man störst chans att träffa sin partner där man tillbringar mest tid. Håller ni med?

Putney Town Rowing Club on training camp

Träffade själv min sambo på klubben och kan bekräfta att teorin stämmer 🙂

Vi är båda 34 och har varit tillsammans i ett och ett halvt år. Han flyttade in hos mig i augusti förra året, av praktiska och romantiska skäl.

Praktiska: 1) jag bor nära roddklubben 2) bostadspriserna i London är astronomiska så det var välkommet att dela lånekostnaden med någon 3) han hade ändå redan flyttat in sedan första veckan vi träffades.

Romantiska: 1) vi tycker väldigt mycket om varandra (bonus!) 2) katten accepterar hans närvaro 3) han har lärt sig när jag behöver en kopp te

Så nu undrar ni säkert – när ska ni gifta er!?! Om nu ‘alla andra’ par på den där roddklubben gifter sig och varit så generösa och bjudit in er till deras bröllop så är det väl er tur att slå slag i saken nu, eller!? Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag fått frågan de senaste månaderna och börjar nu vara ganska less på att pressa fram ett svar utan att låta irriterad eller likgiltig. Frågan är alltid ställd i bästa välmening men helt genuint så vet jag inte om, när och hur vi ska eller inte ska gifta oss och jag har jättesvårt att ge ett tydligt svar. Jag vet inte ens om jag vill gifta mig. Måste man gifta sig? Även om man ar jättelycklig tillsammans med någon och vet att man vill leva resten av sitt liv med den människan.

Min sambo är en typisk ‘helylle-kille’ som dessutom kommer från en religiös familj med starka katolska värderingar. Hans ene bror är redan gift och den andre gifter sig nästa år. Till saken hör dock att han inte är min första sambo eller pojkvän och jag är inte hans första sambo eller flickvän heller. Vi har båda varit förlovade i våra tidigare liv och bränt oss från de upplevelserna. Det betyder inte att vi inte är romantiska eller tycker om varandra mindre, men det rosa skimret som ofta finns kring en förlovning och stundande bröllop känns inte helt rosa.

Rent ekonomiskt är jag inte heller helt övertygad om att jag vill spendera så mycket pengar på ett event. Varför inte använda pengarna till några minnesvärda resor istället? Eller ett nytt kök? Är det konstigt att tänka så? Är jag världens mest oromantiska person?

Är det inte en större bekräftelse av kärleken att skaffa barn med någon än att gifta sig? I slutändan är ju ett giftermal ‘bara’ ett kontrakt mellan två individer som relativt enkelt kan rivas upp. Barn däremot ar ju något mycket mer och mycket större.

Jag tror att min sambo får giftemålsfrågan lika ofta som jag men han verkar inte bry sig så mycket eller tycka att det är jobbigt. Vi pratar ofta om att vara tillsammans resten av livet och har massor med planer och drömmar om framtiden men giftemål har aldrig riktigt kommit upp. Så vad händer om min sambo går ner på ett knä och frågar om jag vill gifta mig med honom? Kan jag svara ‘nja’ och dra dessa argument för och emot? Goda råd mottages tacksamt!

Bilden lånad från Sivs Ur & Guld

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *