Ibland ska man ha tur

Jag försökte kemtvätta min skjorta idag. Jag trodde att stans kemtvätt låg bredvid Akvariekällan men den hade bommat igen. Så jag var inställd på att försöka hitta något propert att köpa imorgon. Att lägga pengar på propra kläder är inte min favoritsysselsättning, för det är så svårt att hitta något som även går bra ihop med mina lila mjukbyxor i velour.

När jag kom hem fick jag se att ägaren till stans enda kemtvätt, som alltså inte ligger bredvid Akvariekällan utan i Öjebyn, hade lämnat en kommentar på min blogg. Jag kastade mig på telefonen för att höra om hon hade öppet fortfarande – en fyra mil roundtrip för andra gången idag är billigare än en ny skjorta – men det hade hon inte. Men Ida, som räddaren i nöden heter, har lovat att fixa min skjorta på måndag morgon om jag kommer in med den då. Jag behöver inte vara elegant förrän på eftermiddagen så det här är ju höjden av service och nu slipper jag handla kläder imorgon.

När jag ringde henne var jag tvungen att fråga om hon har en Google Alert uppsatt på söktermerna ‘kemtvätt i Piteå’ och får ett email så fort någon bloggar om ämnet. Det hade hon inte, utan hon brukade tydligen läsa bloggen då och då.

Ibland ska man ha tur alltså. Det är ju inte så att hela världen läser min blogg. Mamma, två mostrar, sex av mina 25 kusiner, 3 kompisar och nått halvdussin till människor läser den här bloggen. Hur röta har inte jag då när ägaren till stans enda kemtvätt är en av det där halvdussinet?

Undra vad jag ska göra med de där pengarna jag sparade på att slippa köpa en elegant skjorta imorgon?

12 thoughts on “Ibland ska man ha tur”

    1. Framför allt är det dåligt att inte mina andra 19 kusiner och 10 mostrar/morbröder/fastrar/farbröder (plus deras respektive) läser min blogg! För att inte tala om farsan.

  1. Fast du…be dom läsa våran så kan jag länka till din…..? Typ skriva att du är en lustigkurre och sånt…och att du skriver om viktiga saker tex som att gullefjunet har tofs 🙂 Vad tror du om det? Fast å andra sidan….min familj läser inte våran heller….Är vi dåliga kanske…? Anna

  2. Så vitt jag kan förstå är vi inte släkt ett enda dugg, men jag läser allt du skriver. Gillar både ditt liv och ditt sätt att skriva om det.
    Men jag är för blyg för att kommentera, egentligen. Och har ett mycket annorlunda liv.

  3. Jag är också en i halvdussinet som inte är släkt med dig. (såvida vi inte har en gemensam anfader för några hundra år sedan eller så…) Jag tycker att du är så galet rolig och läser ibland upp pärlorna från din blogg för maken som artigt instämmer att du är rolig 😀

    1. Hälsa maken från mig att artighet är bra men lite mer entusiasm vore ännu bättre! Tack också för de vänliga orden, och för att du försöker utbilda honom!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *