Man kan inte blunda när man bygger en kohage

Här var det meningen att det skulle finnas ett intressant och meningsfullt blogginlägg. Jag skulle ha skrivit det igår kväll och sedan skulle jag ha tidsinställt det så att ni kunde läsa det under morgonkaffet vid skrivbordet. Så kom det något emellan. Jag började chatta på Skypen med en kompis som berättade om hur hennes nya killes bror tycker att det är “inappropriate” att hon jobbar hemifrån i hans hus när de inte är gifta. En del som går på Eton blir tydligen sådana.

Fast hon beskrev ju det här mer ingående och målande. Ni vet som svenskläraren ville att man skulle göra i skolan. Inte bara pojken sprang på gräset. Man skulle beskriva scenen mer utförligt. Den korta pojken med gröna ögon och rufsigt hår sprang över den sommarblomsdoftande ängen som skiftade i gult och vitt. På det sättet beskrev hon situationen med pojkvännens bror. Så det tog jättelänge. Så det blev inget intressant och meningsfullt blogginlägg. Därför sitter ni och läser det här istället nu.

Sen blev det natt så då gick jag och la mig. Första gången när gullefjunet väckte mig i morse var det så tidigt att man faktiskt inte kunde stiga upp. För att hon skulle förstå varför vi var tvungna att sova en stund till förklarade jag att i storstäder fanns det nattklubbar som fortfarande var öppna. Jag tror att hon förstod vad jag menade för hon somnade faktiskt om.

Nästa gång hon vaknade var jag fortfarande megatrött. Så trött att det gjorde ont i ögonen när jag öppnade dem. Så jag tänkte ut en plan för hur jag skulle slippa öppna dem. Jag föreslog att vi skulle bygga en kohage mellan min och hennes säng. Tanken var att jag skulle kunna och ligga och leka med kohagen med stängda ögon.

Det är jättesvårt att arbetsleda byggandet av en kohage med stängda ögon kan jag berätta. I princip omöjligt. Arbetsstyrkan som ska bygga hagen tar sig en massa friheter om man inte har ögonen öppna och kollar vad som händer. De kan till exempel få för sig att bygga en ladugård just där kohagen ska stå. I nästa sekund är ladugården full med troll istället för djur. Sen ställer sig arbetsstyrkan på ladugårdstaket och halkar av och gör illa sig i foten. Det slutade med att vi fick lov att stiga upp.

Jag hoppas att ert kaffe smakar bra i alla fall. Det blir tyvärr inte mer meningsfullt än så här när man tittar på barnkanalen samtidigt som man ska försöka producera litterära mästerverk.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *