Gilla och dela och spamma dina vänner

Har ni sett att det brukar finnas Gilla & Dela tävlingar på Facebook? Ibland när man kommer in på Fejjan får man scrolla flera meter innan man kommer till något läsvärt för alla Gilla & Dela tävlingar.

De är ju tydligen populära för jag har hur många kompisar som helst som gillar och delar. Varans värde verkar inte ha någon betydelse, även om priset som delas ut kostar 19 spänn klickar folk. Det verkar ju också som att det är givande för företagen eftersom ”alla” kör sådana tävlingar. Utom jag då, än så länge i alla fall… det tar emot att ha en tävling som tvingar deltagarna att spamma sina FB-kompisar.

Jag vill liksom att folk ska spamma sina vänner på eget initiativ! För att de verkligen gillar butiken eller något som finns i butiken, inte för att de måste för att de vill vinna en tävling. Dessutom tycker jag att Gilla & Dela tävlingar är fantasilöst, och det vill jag ju inte vara.

Visste ni förresten att Gilla & Dela tävlingar inte är tillåtna enligt Facebooks användarvillkor? Fast det är nog mest bara en friskrivningsklausul för de verkar inte så brydda om att alla bryter mot den regeln.

Dagens frågeställning är alltså – ska jag också kliva över skammens tröskel och köra en Gilla & Spamma tävling? Vad tror ni att folk skulle gilla & dela mest i så fall? Jag har inga disktrasor eller pokermarker i butiken så det måste ju bli ett barnklädesplagg.

Dessa plagg finns snart i butiken, jag hoppas att leveransen kommer redan imorgon eller på onsdag. Värdiga Gillnings-plagg eller?

Amningskurs

När jag var gravid bodde vi ju fortfarande kvar i England och under hela graviditeten pepprades man med amningspropaganda. Tydligen är det bara en liten andel engelska mammor som ammar hela de rekommenderade första sex månaderna, väldigt många har slutat redan efter sex veckor. Här borde jag förstås googla fram lite statistik åt er med hur många % mammor som ammar i England och här i Sverige. Fast det orkar jag inte.

I alla fall blev man skickad på en halvdags amningskurs i slutet av graviditeten om man var förstföderska. Det var fyra mycket intressanta timmar av amningspropaganda. Jag kanske skulle ha lyssnat noggrannare så skulle det kanske ha gått bättre att amma när det sen blev dags. Fyra veckor av tårar, mest från mig men även dottern emellanåt, tog det innan vi fick amningen att funka.

Tillbaks till kursen. Pappor var inte välkomna så där satt vi åtta höggravida mammor med magarna i vädret. När vi kom fick vi var sin docka och ett stickat garnbröst, kursen innehöll nämligen ett praktiskt moment också när vi skulle öva amning. Så där satt alla gravida kvinnor med den där dockan på armen som om att det var en riktig bebis! Utom jag då förstås – jag tycker att det är viktigt att barnet/dockan får chans att utforska sina färdigheter och pröva på att göra saker själv. Så efter fem minuter fick min docka sitta själv på en egen stol bredvid mig. Hon klarade det finemang – en early developer var hon.

Jag hade faktiskt lite svårt att koncentrera mig på att lyssna på amningskursen för jag hade fullt upp med att studera alla andra och undra om de inte skulle bli trötta i armen snart. Men det blev dom inte, de flesta fortsatte tom att bära dockan även under kafferasten. Jag ägnade också en stor del av kursen till att sitta och fundera över varför Sylwia från Polen överhuvudtaget var med på kursen för hon hade läst böcker (plural) och visste redan allting. Troligen var hon där för att räcka upp handen och svara på alla frökens frågor.

Sen kom då det praktiska momentet då vi skulle öva att ”latch on” dockan på det stickade bröstet då vi fick lära oss att man skulle ta nackgrepp på ungen, nypa ihop bröstet och snabbt som attan koppla på bebisen på bröstet. Jag övade två gånger, den andra gången på kursledarens uppmaning som sa att jag skulle prova igen. Okej då. Alla andra satt och övade på svingen i tio hela minuter!

Så här i efterhand kan jag väl erkänna att jag kanske inte tog amningskursen på det allvar som jag borde ha gjort. Det är ju säkert så att de andra deltagara, som höll sina dockor på armen i fyra timmar tills de säkert hade mjölksyra och som övade med garnbröstet 50 gånger, fick amningen att funka så fort navelsträngen var avklippt. Jag däremot fick mitt straff för att jag suttit och hånat de andra i min tysthet när det blev dags att göra det hela på riktigt!

Kolla här vad som finns i butiken! Denna graviditetströja funkar även suveränt medan man ammar. Easy access och allt det där som man behöver när bröstet ska fram sex-åtta gånger per dygn.

Tjejkväll i Piteå!

På torsdag den 26 april finns Kidkit på Sparbanken i Piteå under tjejkvällen! Ni som bor i grannstäderna vet väl att det går gratis bussar, boka här.

Fattar ni varför så många tar med sina män på tjejkväll? Det är nog trångt på stan utan att de ska stå i vägen i dörröppningarna och se plågade ut. De som av någon anledning måste ha med sig mannen borde i alla fall checka in honom på Gubbdagis/Clas Ohlsson. Det är helt gratis. Själva gubb-passningen alltså, grejor som han tar med sig hem kostar förstås!

Missa inte sista frågan i tävlingen hos Behindeveryman och chansen att vinna ett presentkort på 500 kr!

Mycket Poco Nido just nu!

Men skorna kom ju nyss och är så otroligt söta! Antingen är de stora i storleken eller så har MiniPrinsessan väldigt små fötter för hon är snart 20 månader och kan ha skorna som är 6-12 månader. De var naturligtvis på gränsen och halkade nästan ner på hälen, men fötterna rymdes i skorna, så jag får lov att fixa upp en storleksguide i butiken under helgen.

Kan även berätta att maken övertalade mig att äta fisk till middag ikväll. Vi kompromissade och tog udden av hälsosamheten med fisk genom att äta pommes frites till. Engelsk fish & chips alltså!

Kidkit t-shirt

Det vet man ju att alla selfrespecting företag har en egen t-shirt, eller hur? Så nu har Kidkit också det. Gullefjunet blev så glad när hon fick en att hon bestämde att hon skulle sova i den.

Frågan är bara om jag ska erbjuda dem till försäljning i butiken. Eller om jag bara ska låta utvalda VIP-people få en. Typ återvändande kunder får en gratis. Eller ha en tävling. Eller ge bort dem till den eller de som lämnar den bästa motiveringen till varför just de ska få en.

Förslag välkomna. On a postcard. I kommentarsfältet nedan går också bra.

Jag är gift med en man som inte kan göra en hästsvans!

Hur är detta möjligt? Först att inte veta hur man gör. Sedan hur jag missade att kolla att han kunde detta innan vi gifte oss? Jag trodde att jag kollat allt. Han kan laga mat, diska, städa, stryka sina egna skjortor, ta ut soporna. Han är i och för sig ingen fena på att backa med släp, men jag lät det passera – han är ju trots allt Stockholmare. Jag glömde dock HELT bort att ta reda på om han kunde sätta upp en hästsvans. Inte på sig själv alltså, utan i allmänhet.

Fröken låg i min famn och drack välling och sa plötsligt att hon ville att jag skulle ha svans eftersom hon brukar ligga och snurra den. Eftersom jag inte hade någon fri hand bad jag mannen hämta en snodd och göra en hästsvans. Där stod han med snodden och såg helt handfallen ut och sa att han inte visste hur man gör. Va? Jag berättade att den inte behövde vara snygg, bara en svans. Så han försökte. Han kunde inte. Snodden trillade av så fort han var klar!

Hur kan man kunna typ ALLA frågor i TP (utom popmusik) och inte kunna lista ut hur man gör en svans??!

Sminklärare!

Nu när jag är bloggare får jag också fina erbjudanden i inboxen. Idag har jag fått en förfrågan om jag vill vara med och göra makeuptutorials, dvs spela in en film om hur man sminkar sig som företaget sedan lägger ut på sin hemsida. Man får också lägga upp den på sin egen blogg.

Vet inte riktigt hur de valde ut mig för detta erbjudande? Är det alla sminktipsen som jag lagt upp här på bloggen? Eller utgår de från att det sitter en girly-girl bakom tangentbordet på en blogg som har med ordet Prinsessan i namnet? Couldn’t be further from the truth!! De vet uppenbarligen inte vem de har emailat!!

Jag kan med nöd och näppe fixa mascara och läppstift när det är nödvändigt. Jag lever efter filosofin att smink aldrig är nödvändigt. Jag är så snygg i alla fall utan. Eller det hjälper ändå inte. Beror på vilket humör jag är på vad anledningen är till att jag sällan bryr mig om smink. Det är bara jobbigt att tvätta bort.

Jag kan inte sminka mig, om jag gör det själv ser det mer ut som en krigsmålning. Så om jag måste ha smink tycker jag att det är en tjänst väl värd att betala för. Av den anledningen är jag i alla fall lite sugen på att skicka dem en liten film, den skulle kunna bli grymt bra. I humorkategorin då alltså, i sminkskolan skulle den knappast platsa! Skulle ni vilja se min “utbildningsfilm” om make up?!

Cancer? Have a cup of tea!

En sak som är himla bra med svensk sjukvård är att man får ha två “sjukdomar” på samma läkarbesök. I alla fall på min vårdcentral. I England får man bara ha en åkomma per besök, återigen åtminstone hos den läkare vi hade.

Om man kom dit för att man hade ont i magen och avslutade besöket med att säga “by the way, I have a trapped nerv in my hand as well” så skulle läkaren ha svarat “oh no, you can’t have a trapped nerv at this appointment, you have to make a new one…” också fick man vänta en vecka eller två för att komma tillbaka och avhandla nerven på ett nytt 7 minuters besök en annan gång. När jag var på Cederkliniken igår klarade läkaren Alette av att hantera både min magåkomma OCH min nerv i handen på en och samma gång. Det tycker jag är himla bra service.

Engelsmän har också en tendens att tycka att en kopp te löser alla problem! För cirka 18 månader sen när maken var mitt uppe i sin behandling så hade han ont i magen och började spy mitt i natten. Han hade cancer i tarmarna och när man är opererad i buken/tarmarna kan man få ärrbildningar som gör att man kan få stopp i tarmen, vilket var vad som hade hänt men det visste vi inte då. Jag ville ringa ambulans men maken tyckte att det kändes bättre efter han spytt så han tyckte att vi kunde vänta tills hans kontaktsköterska fanns på plats några timmar senare.

Sagt och gjort – prick kl 8 ringde han sköterskan som ställde en del frågor och sen sa hon “have a cup of tea and see if you feel better, and if not go to the A&E in an hour!”

En dryg timme senare var vi på akuten där maken helt plötsligt kollapsade med ett blodtryck på något i stil med 60 över 30 och blev in-släpad på intensiven och fastkopplad i alla maskiner som fanns. Han hade “bara” blivit “lite uttorkad” så 8ish timmar och 4ish dropp-påsar senare skrev dom ut honom igen.

Men jag brukar fortfarande någon gång då och då förundras över den där te-koppen som sköterskan rekommenderade och om hon hade tänkt sig att den skulle ha någon medicinsk verkan eller om hon det var en sådan där engelsk “when in doubt, have a cup of tea” tekopp hon menade?!

 

Tävling hos Fotbollsfruarna Behindeveryman

På söndag kan du vinna ett presentkort på 500 kr hos Kidkit genom att tävla hos Behindeveryman. Varje dag denna vecka lägger de upp en ny fråga och om du svarar rätt på den har du chans att vinna ett presentkort på 100 kr varje dag. För att tävla om presentkortet på 500 kr på söndag skall du addera ihop svaren på veckans alla frågor.

Fri frakt för Behindeverymans läsare i veckan

I veckan erbjuder Kidkit fri frakt till Behindeverymans läsare. För att få fri frakt väljer du ’Fri frakt med kod från Behindeveryman.se’ som leveranssätt. Sedan uppger du koden från Behindeveryman i rutan ‘Övrigt’ i kassan (du hittar detta fält till höger om adressfälten i kassans sista steg).

Så vill ni veta vad koden är? Gå hit och hämta den då!

Fotbollsfruar

I England finns det massor med WAGs (det är Wifes and Girlfriends till fotbollsspelare för er som inte hänger med!). Det är nästan ett yrke i sig självt eftersom engelsk media är otroligt intresserade av WAGs! Här i Sverige hade vi ju Magdalena Graaf, men hon avgick ju. Eller så avgick Hedman, vem vet.

Trodde ni att vi inte har några andra WAGs i Sverige? Det är klart vi har! Det säger sig ju självt att även svenska fotbollsspelare har fruar och flickvänner. Ja inte Anton Hysen förstås, men han har säkert en HAB, eller så måste de stå på kö efter hans insatser i Lets Dance. Svenska spelare verkar också ha betydligt bättre smak och välja trevligare och mer sympatiska WAGs än sina engelska kollegor.

Här i Sverige hör man inte så mycket om WAGs däremot – vi kan bara gissa hur det är att packa sina väskor, ta med barnen och flytta till ett helt nytt land när maken/pojkvännen får ett proffskontrakt. Vi har ingen aning om att familjen ofta får lov att bo på hotell i veckor eller månader innan boende är ordnat, eller att packa och flytta igen när han lånas ut eller säljs till en ny klubb. Inte heller vet vi vad the WAGs träffar för människor, upptäcker för nya spännande ställen, kläder till sig själva eller sina guldklimpar och inte får vi några fotbollsrapporter från the VIP seat. Nada vet vi liksom.

Men nu finns det bot på det! Ni som kan er fotboll vet att Wernbloom, Berg, Berg, Lustig och Granqvist alla är eller har varit proffs utomlands och har landslags ”caps”. Bakom alla dessa fotbollspelare finns det en Fru eller Flickvän och dessa tjejer har en blogg ihop. Eller närmare bestämt har de var sin blogg – Sofie (Andreas Granqvist), Johanna (Jonatan Berg), Josefin (Mikael Lustig), Josie (Marcus Berg) och Nina (Pontus Wernbloom) – och en tillsammans Behindeveryman.

Det är dessa bloggar ni ska läsa om ni vill hålla er á jour. Vilken fotbollspelare tror ni törs berätta the latest för en sportjournalist före sin WAG? Då får han lov att vara väldigt rik – tänk hur många karats smycke DET skulle kosta!! Tänk 13 rätt på Stryktipset – då behöver man inside information! Här får ni det…

Varför berättar jag då allt detta för er när detta är en reklamblogg för min butik? Jo men det är ju just därför – på måndag börjar Behindeverymans barn & babyvecka och då hittar ni en tävling på deras blogg där du kan vinna ett presentkort hos Kidkit varje dag! Veckan avslutas med ett ännu större Finalpris. Men detta är som i fotboll, vill man va med i finalen gäller det att vara med från början så missa inte starten – för att fixa svaret på frågan som leder er till the Grand Prize måste ni också ha svaret på alla veckans frågor!

Börja träna redan nu – check it out – Behindeveryman & Kidkit!

Namnsdag

Idag har Tiburtius namnsdag. Sånt får man veta när man kollar på Bolibompa klockan 7 på lördagsmorgonen. När man får reda på detta måste man ge flickebarnet en banan så att hon sitter och tittar vidare själv medan man loggar in på nätet och kollar hur många i Sverige som heter Tiburtius. 41 st personer i Sverige heter Tiburtius, alla är män.

Vilken tur att jag berättar det här för alla er som låg och sov kl 7 i morse så att ni inte går miste om den här kunskapen.

Förstasidan i Världsbladet

Det är inte illa det! Världsbladet det är Piteå-tidningen det. Fast artikel finns i bilagan Norrbottens Affärer som även följer med i Kuriren och Norrländskan.

Det blev ett litet faktafel om Google, journalisten skrev att jag ligger på plats 5 på sidan ett på sökordet ‘barnkläder’, och det gör jag ju inte. Jag ligger på sidan 5. Men det gör inget att han skrev så för det är ju på förstasidan jag vill ligga. Så det kan ju bli självuppfyllande.

Om ni alla googlar ordet barnkläder och sen går till sidan 5 (eller 4 eller 6 om ni inte hittar Kidkit, sidan brukar flytta upp och ner litegrann) och klickar in er i butiken via google så kommer jag med tiden att stiga i rankingen! Fast ni får lov att stanna i butiken en stund och klicka runt litegrann så att google förstår att ni tycker att butiken är fantastisk.

Fotografen gjorde ett kanonjobb också, det syns ju inte ens att jag har en halv tand borta (den som jag tappade kvällen innan ni vet).

Ska försöka hitta en länk men ni får hålla till godo med ett bildcollage så länge.

Hur känns det att bo i Sverige?

I måndags var det prick ett år sedan vi packade lådorna och flyttade hem till Sverige. Veckan innan hade mina föräldrar kommit till London för att hjälpa till med packning och barnpassning. På flyget hem till Sverige satt de i business class och vi satt där bak i cattle class. Så fort säkerhetsbälteslampan släcktes dök morfar upp för att hämta gullefjunet, och sen såg vi inte till henne igen förrän det var dax att landa!

Den absolut vanligaste frågan jag/vi fått sedan vi flyttade hem är “Hur känns det att bo i Sverige?”. Typ tusen gånger. Vad ska man svara på det? Att det känns, beroende på vädret, kallt, varmt, blåsigt, vindstilla? Eller ska man ge en halvtimmes uttömmande svar om sina innersta känslor? Är det kanske så att det är en “hur mår du”-fråga och man skall svara “Bra” oavsett om det är sant eller inte annars uppstår en jobbig situation? Hur känns det för dig att bo i Sverige liksom?!

Det “känns” inget speciellt tycker jag. Det finns saker som är bra och saker som är dåliga med att bo i Sverige och det finns saker som vi saknar med London och sådana som vi inte saknar. Något mer uttömmande svar än så kommer jag inte på!

 

“Gifta oss?! Nja, ska vi inte göra om köket istället?” – Gästbloggare Sofia

Sofia Nilsson är en Västerbottning bosatt i London som efter 18 månader tillsammans med sin australiensiske sambo är orolig över att han ska gå och fria.

De senaste åren har jag haft äran att gå på en hel massa bröllop. Jätteroligt! Tro nu inte att jag är en populär person som alla vill bjuda till sitt bröllop. Nej då. Har dock ett stort umgänge via den roddklubb som jag varit aktiv inom sedan 2006. De senaste åren har romanserna på klubben blomstrat något enormt! Och har man dag ut och dag in svettats tillsammans på en roddmaskin eller i viktrummet och harvat upp och ner för Thamsen i alla väder, så blir man i alla fall bjuden på bröllopet som tack 🙂

Inte för att rodd är en särskilt romantisk sport. Mest svett, utmattning och tighta, åtsittande, badräktsliknande korvskinn till kläder på både tjejer och killar, som visar alltför många kroppsliga detaljer (inte bara muskler!). Min teori om hur och varför dessa par träffats handlar mest om tid och plats och skulle kunna vara vilken sport eller fritidsintresse som helst. För rodd specifikt så gäller dock att även om man bara vill bli medelmåttigt bra, sa måste man träna väldigt mycket och tillbringa i princip all sin fritid på klubben. Så av praktiska skäl, likväl som romantiska, har man störst chans att träffa sin partner där man tillbringar mest tid. Håller ni med?

Putney Town Rowing Club on training camp

Träffade själv min sambo på klubben och kan bekräfta att teorin stämmer 🙂

Vi är båda 34 och har varit tillsammans i ett och ett halvt år. Han flyttade in hos mig i augusti förra året, av praktiska och romantiska skäl.

Praktiska: 1) jag bor nära roddklubben 2) bostadspriserna i London är astronomiska så det var välkommet att dela lånekostnaden med någon 3) han hade ändå redan flyttat in sedan första veckan vi träffades.

Romantiska: 1) vi tycker väldigt mycket om varandra (bonus!) 2) katten accepterar hans närvaro 3) han har lärt sig när jag behöver en kopp te

Så nu undrar ni säkert – när ska ni gifta er!?! Om nu ‘alla andra’ par på den där roddklubben gifter sig och varit så generösa och bjudit in er till deras bröllop så är det väl er tur att slå slag i saken nu, eller!? Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag fått frågan de senaste månaderna och börjar nu vara ganska less på att pressa fram ett svar utan att låta irriterad eller likgiltig. Frågan är alltid ställd i bästa välmening men helt genuint så vet jag inte om, när och hur vi ska eller inte ska gifta oss och jag har jättesvårt att ge ett tydligt svar. Jag vet inte ens om jag vill gifta mig. Måste man gifta sig? Även om man ar jättelycklig tillsammans med någon och vet att man vill leva resten av sitt liv med den människan.

Min sambo är en typisk ‘helylle-kille’ som dessutom kommer från en religiös familj med starka katolska värderingar. Hans ene bror är redan gift och den andre gifter sig nästa år. Till saken hör dock att han inte är min första sambo eller pojkvän och jag är inte hans första sambo eller flickvän heller. Vi har båda varit förlovade i våra tidigare liv och bränt oss från de upplevelserna. Det betyder inte att vi inte är romantiska eller tycker om varandra mindre, men det rosa skimret som ofta finns kring en förlovning och stundande bröllop känns inte helt rosa.

Rent ekonomiskt är jag inte heller helt övertygad om att jag vill spendera så mycket pengar på ett event. Varför inte använda pengarna till några minnesvärda resor istället? Eller ett nytt kök? Är det konstigt att tänka så? Är jag världens mest oromantiska person?

Är det inte en större bekräftelse av kärleken att skaffa barn med någon än att gifta sig? I slutändan är ju ett giftermal ‘bara’ ett kontrakt mellan två individer som relativt enkelt kan rivas upp. Barn däremot ar ju något mycket mer och mycket större.

Jag tror att min sambo får giftemålsfrågan lika ofta som jag men han verkar inte bry sig så mycket eller tycka att det är jobbigt. Vi pratar ofta om att vara tillsammans resten av livet och har massor med planer och drömmar om framtiden men giftemål har aldrig riktigt kommit upp. Så vad händer om min sambo går ner på ett knä och frågar om jag vill gifta mig med honom? Kan jag svara ‘nja’ och dra dessa argument för och emot? Goda råd mottages tacksamt!

Bilden lånad från Sivs Ur & Guld