Dörrarna stängdes mitt framför näsan på mig också åkte tåget iväg utan mig. Sju minuter till nästa. Efter en minut kom det ett tåg som inte går dit jag bor så jag tog det istället. Jag tänkte att jag kunde ta en buss från stället där jag inte bor till stället där jag bor och på så sätt komma hem tre minuter tidigare än om jag skulle vänta i sex minuter till på tåget som går dit där jag bor.
När jag kom till stället där jag inte bor så var det tio minuter tills bussen gick till stället där jag bor. Då hoppade jag på en annan buss som inte heller går dit jag bor men åtminstone halvvägs. När jag satt på bussen som bara går halvvägs dit jag bor ringde pappa och frågade var jag var för han skulle till affären och hade tänkt hämta mig vid stationen som ligger närmast där jag bor. Men där var ju inte jag för jag hade ju tagit ett annat tåg och en annan buss så han fick åka åt andra hållet och hämta mig halvvägs från där jag bor där bussen som inte går dit jag bor stannade.
Till slut kom jag hem fem minuter senare än vad jag skulle ha gjort om jag hade väntat i sex minuter på det där tåget som gick dit jag bor.
Inte intressant för er att läsa om? Nähä. Det är faktiskt så här mitt liv är. Jag åker tåg på dagarna. Inte för att jag tycker att det är kul utan för att det är vad som erbjuds om man ska kunna ta sig till jobbet. För jag vill inte köra bil för då kan man inte sitta och titta på House of Cards på väg till jobbet. Det finns inte hur mycket intressanta saker som helst att berätta om. Det kan inte vara intressant varje dag.
Det där hände förresten igår, men då orkade jag inte berätta om det. Man blir trött av sådana där hemresor.