Jag råkade förhöra brorsans fjälla

Det var inte alls meningen. Jag försökte vara trevlig. Jag var nervös. Om fruntimret blir min svägerska i framtiden vill jag ju inte göra bort mig. Jag är inte så bra på sånt här.

Det är så här att brorsan har skaffat tjej och jag har fått träffa henne vilket gör mig väldigt exalterad över hela förhållandet. Han har till och med annonserat på Facebook att han är i ett förhållande. Vilket får mig att tro att den här gången kan det vara allvar. Fattar ni liksom? När det står på Facebook är det på riktigt.

Det känns som att nu finns det en möjlighet att det har dykt upp en kvinna som kan tänkas vara viktig nog för att de svarta gardinerna brorsan har i fönstret ska försvinna. Som gör hela lägenheten jättemörk, men han har dem fördragna annars blir det så mycket sol på tvn och dataskärmen. Jag har försökt prata med honom om gardinerna men han har inte varit intresserad av att byta ut dem. Men fjällan fick honom att klippa sig innan han träffade hennes familj så jag har gott hopp om att hon kan ordna upp gardinsituationen också.

Så när vi träffade brorsan och tjejen för att fika för några veckor sedan så stod maken, som kan det här med trevlighet och hitta konversationsämnen, i kö för att köpa kaffe. Jag är inte så bra på att stå i kö heller så jag valde trevlighetsgrejen och då blev det som det blev när jag skulle leda konversationen.

Jag frågade henne om hennes matvanor och vad hon jobbade med. För jag kom inte på något annat. Som om att jag bryr mig om either. Det var dåligt väder ute så jag kunde inte prata om vädret. Jag försökte bara vara trevlig.

Det enda jag egentligen är intresserad av är om hon vill älska min bror, föda kusiner till min dotter och vara en avslappnad svägerska till mig så att jag kan ha gröna plyschbyxor på mig till fredagsmyset när vi ska umgås. Inte så att jag vill sätta någon press va…. Inte så… Nä, nä, de måste ju ta det lugnt och kolla om de trivs med varandra först. Men om hon lyckas byta ut gardinerna och det är ett tecken på att det om några år kan sluta med kusiner så vill jag ju gärna veta att jag inte behöver ha aftonklänning när jag ska hälsa på.

Så det lät kanske som att jag utvärderade hennes matvanor, men jag ville ju bara kolla vad maken skulle kunna laga för mat när vi bjuder dem på middag. Också hade brorsan sagt att hon jobbade för en revisionsfirma och det kan ju betyda vad som helst. Jag är ju ekonom, men är ytterst försiktig gentemot revisionsfolk för de har en tendens att vara väldigt träiga människor. Folk får ju gärna vara revisorer om de vill men då får de gärna ha några andra personliga egenskaper som kompenserar. Jag bryr mig inte om själva yrket, jag har bara lite fördomar om revisorer så jag vill kolla upp om det var det hon var.

Så efteråt kände jag att jag hade sabbat allt. Som att det inte skulle kunna bli några nya gardiner och inga kusiner och att allt var mitt fel. Men de är ihop än så brorsan måste ha lyckats kompensera (om jag inte hör av brorsan så kollar jag på Facebook då och då för det är Facebook som gäller) och det låter som att jag ska få en ny chans att sälja in mig själv som svägerska imorgon.

Tips anyone? Jag har ingen aning om vad hon är intresserad av. Kan jag prata julpynt kanske? Är det ett säkert kort eller verkar jag väldigt onormal om jag håller en manisk konversation om julpynt i november?

Dessutom har brorsan gått och berättat för henne att jag har en blogg så hon kommer förmodligen att läsa det här. Så nu vet jag inte ens om jag kan publicera detta. Men om hon är a keeper så måste hon ju vänja sig. Ska hon va ihop med brorsan får hon ju mig på köpet och det är ju så här jag är.

Det kom en ost på posten

Idag när jag tog in posten låg det ett stort grönt vadderat kuvert från mamma och pappa i lådan.

I paketet låg det massor godis som jag smugglade in i en skåp, ett ritblock, tuschpennor och små leksaksgubbar. Också en ost. Öppnad förpackning.

Ost och tuschpennor

Parmesanost är som bitsocker förstår ni. Morsan och farsan äter inte det men de kan inte bara kasta bort den heller. “Parmesanost är ju dyr ost”.

Sist jag var hemma i Jävre gjorde jag spagetti och köttfärssås och då köpte jag en parmesanost. Redan när vi satt och åt middagen sa morsan “Den där osten kan du ta med dig när du åker hem. Jag äter gärna den men jag glömmer alltid bort att ta fram den och farsan äter den inte alls”. Sen när jag åkte hem glömde jag osten. Eller jag hade väl aldrig några planer på att komma ihåg osten men mamma glömde att pracka på mig osten när jag åkte hem.

Nu dök den upp i ett paket på posten istället. Eftersom mamma och pappa inte vill kasta bort en ost som kostar ca 45 spänn la de osten i ett kuvert som kostar 69 kr med porto och skickade den till Stockholm. Dessutom tog de tillfället i akt och stoppade dit lite godis och leksaker trots att jag har sagt att det är paketförbud fram till jul.

Nackspärr

Jag vaknade med nackspärr. Nesligt värre efter gårdagens blogginlägg.

Idag skulle ju farsan ha kommit hit med gullefjunet om hon hade stannat i Piteå och han hade ju redan bokat biljett. Igår ringde han och sa att han var osäker om han skulle komma ner och hälsa på i helgen. “Jag har ju ingenting att göra i Stockholm” sa han.

Han har inget att göra hemma heller så jag har sagt åt honom att pallra sig hit. Jag har dörrknoppar som jag vill ha fastsatta på en garderob.

Vi tjänar pengar

Gullefjunet har tjänat sina första slantar. Mormor sa till henne att hon skulle få en peng om hon hjälpte mormor att städa på vardagsrumsbordet. Så gullefjunet städade och fick en tjuga.

Välstädat

För det blev ju städat på bordet och mormor sa ingenting om golvet.

Sen sa mormor till gullefjunet “Mamma kanske också vill tjäna lite pengar, ska jag be henne göra en sak åt mormor så får hon också en slant?”.

När jag frågade vad hon ville ha gjort skulle hon ha grovskurat i duschen. Morsan kan inte ligga på knä och skura så det är alltid farsan som städar. Hon vill ha skrubbat i alla vrår och kanterna på duschkabinen som farsan alltid hoppar över när han städar. Ett riktigt skitjobb alltså.

“Om du gör det åt mig får du också en tjuga” la hon till efteråt. Det kan man ju inte tacka nej till.

Regelverket

Jag hade tänkt berätta några regler som det är viktigt att ni känner till om ni någon gång ska hälsa på och bo hos min morsa och farsa.

– Man får inte lämna garagedörren öppen medan man åker en snabbis till ICA. För farsan “kör ju värmen i garaget”.

– Man måste alltid äta middag senast fem, helst tidigare. Annars kan någon “hinna svälta ihjäl innan de får mat”.

– Man får inte stänga av TVn. TVn ska alltid stå på. Utifall att mamma råkar titta åt det hållet när hon läser tidningen eller sitter vid datorn.

– Man får inte kasta mat. Allt måste ätas upp. Det här är dock ingen regel som gemene man behöver bry sig om. Om det blir över mat gör farsan matlåda och äter upp den nästa dag. Regeln gäller inte svamp. Farsan har fått för sig att all svamp är giftig så svamp har han inget problem med att kasta.

– Man får inte köpa hem för mycket bitsocker. Om man köper hem för mycket bitsocker börjar folk pracka på en bitsocker och tjata att man ska ta med sig bitsockret när man åker hem.

– Man kan inte gå och skita på eftermiddagen utan att morsan säger “Ska du skita NU??! Skiter gör man på morgonen innan man duschar”. Om ni undrar varför jag berättar att jag ska gå och skita så är det för att man har informationsplikt när man lämnar rummet. “Vart ska du?” säger någon så fort man reser sig.

Imorgon är pannkakorna nog plättar igen

Hon anpassar sig snabbt barnet. Vi anlände till Jävre. Gullefjunet och morfar byggde lite lego. Jag frågade mormor om vi glömt boken om Ingrid och Basiluskan här förra gången vi var här för vi hittar inte den hemma.

Halvdöva morfar hörde inte vad jag sa så han tittade på mormor och sa “Vo?”. Vilket på svenska översätter till “Vad?” och betyder att han undrade vad jag sagt. Mormor är tolken förstår ni.

Så hon skrek översatte och sa till morfar på bondska att jag frågat efter en bok om Ingrid.

Sen när det var läggdax frågade gullefjunet “Har du hittat båoka morfar?”. Det tog alltså mindre än en timme för boken att bli båoka.

Än behöver vi alltså inte oroa oss alltför mycket över att hon ska bli en sådan där riktig Stockholmare.

Plättar till lunch imorgon också är ordningen återställd igen. Med hemmagjord vildhallonssylt.

Det är viktigt att barn lär sig i tidig ålder att högkvalitativ sylt inte sitter kvar i burken när man vänder den upp och ner. Barn får lätt för sig att det är en positiv sak att sylten sitter kvar i burken men det är en väldigt negativ egenskap för sylt att inte rinna.

Extra fin present

Jag: Vad tycker du vi ska köpa i födelsedagspresent till faster P?

Gullefjunet: Vadå?

Jag: Hon fyller ju år och vi ska på hennes kalas på lördag. Då måste vi ha med oss en present. Vad tycker du vi ska köpa till henne?

Gullefjunet: Ska vi ge henne en tavla som är ett foto av mig?! (Vi brukar ge foton av henne i present till mormor & morfar och farmor, och de blir alltid lika glada).

Jag: Ja, jo, det kan vi göra, då blir hon nog jätteglad. Men hon fyller ju jämt så vi borde nog ha med oss någon mer present också. Vi borde köpa någon fin sak också.

Barnet tänker.

Gullefjunet: Mamma, jag vet – ska vi ge henne en tavla av DIG!?!

Det vore nått. Svägerskan kan hänga ett foto av mig ovanför soffan i vardagsrummet. Jag kollade på nätet och man kan få en fotocanvastavla i storleken 76*100 cm för en tusenlapp.

Kanske den här bilden när dagispersonalen tyckte att jag såg ungdomlig ut.

20140612_211535

 

Paltbrunch

Jag har redan ätit både frukost och lunch idag. Jag kombinerade ihop det till en stekt paltbrunch.

Paltbrunch

Häromdagen när vi gjorde palten så bjöd vi in svärmor på middag. För hon har länge sagt att hon skulle vilja prova att äta Pitepalt, och då får hon ju skylla sig själv.

Aldrig någonsin har jag fått så mycket beröm över något jag har ställt fram på bordet. Svärmor öste komplimanger över lingonsylten. Massor åt hon också. Jag tror minsann att hon åt lika mycket lingonsylt som jag brukar äta till tre paltar, fast hon åt bara en halv palt.

Jag tror inte att hon tyckte om palten. Hon sa inte det, men hennes överkonsumtion av lingonsylt känns som en ledtråd. Så märkvärdig var inte sylten, det var bara en helt vanlig hemmakokt lingonsylt.

Senilsnöre

Maken: Nu går jag och lägger mig.

Han börjar vandra fram och tillbaka mellan köket och vardagsrummet.

Morsan: Vad har du nu borta?

Jag: (sittande vid skrivbordet med ryggen mot) Han letar glasögonen. Det gör han alltid. Utom när han letar efter mobilen.

Morsan: Dem la du ju i bokhyllan nyss.

Maken: Ja, det var det jag tyckte.

Han vandrar ut i köken igen och kommer tillbaka med en gång.

Maken: De låg där de ska ligga i köket, det var därför jag inte hittade dem. Gonatt med er.

Vi: Gonatt.

Maken går in i sovrummet och stänger dörren efter sig.

Morsan: (till mig) Jag har ett sådant där senilsnöre hemma. Jag ska skicka det åt er på posten så han kan ha glasögenen runt halsen.

 

Fika till barnkalaset

Morsan undrar när jag ska baka fikat till barnkalaset. Det är ju jättelugnt. Jag har ju över 16 timmar på mig.

Det är ju inte så att jag ska göra cupcakes eller något annat komplicerat. Ingen tycker om cupcakes ändå. Folk sitter bara och pillar av dekorationerna och äter upp dem och slickar i sig frostingen och sedan lämnar de resten.

Jag ska bara baka en banankaka som kan ligga på fatet och se vacker ut medan ungarna äter kanelbullar. Bullarna bakade jag häromdagen. Tom & Jerry-kexen är också klara. Jag är så gott som redo för kalaset redan.

När maken och morsan börjar diskutera vad vi ska äta till middag imorgon går jag och bakar. Med den tiden det tar dem att planera en middag är jag säkert klar med kakan innan de diskuterat klart.

Nu har de bestämt meny för imorgon

Jag: Jag tänkte att jag och morsan ska äta lunch i Sumpan imorgon.

Maken: Jaha, kan inte du handla samtidigt då? Vi har nämligen bestämt maten för imorgon.

Jag: Jaså, vad blev det?

Maken: Lövbit, pommes och bearnaisesås. (Vilket jag råkar tycka om, för det är nästan som barnmat. Men det är inte lika gott som makens spagetti och köttfärssås).

Jag (misstänksamt): Varför bestämde ni er för det? Är det för att ni ska få laga någon dålig mat på lördag?!

Då tittade de på varandra och asgarvade. Vilket känns oroande. Det kanske blir något som är ännu värre än kyckling och ris. Typ bruna bönor och fläsk. I så fall åker jag och köper en pizza.

Sannolikheten att jag någonsin skall stoppa bruna bönor i munnen är ungefär lika stor som att jag skulle äta älgbajs.

Jag har berättat mina villkor

Morsan och maken har satt igång att planera helgmaten. De är helt hopplösa de där två. För de är båda gifta med någon som inte är särskilt matintresserade så när de kommer ihop sig så finns de ingen hejd på att hitta på jobbiga maträtter.

Kriterierna tycks vara att maten ska innehålla så många ingredienser som möjligt och ta jättelänge att laga.

De har diskuterat sig igenom flera kokböcker och nu har maken hittat på kycklinggryta och ris. Jag trodde att morsan skulle säga nej till det för det är minsann hon som har lärt mig att kyckling är farligt, men hon sa “bara kycklingen är genomstekt så”. Då satte jag ner foten och ställde krav.

Mina villkor är att om vi ska äta kyckling och ris ena dagen den här helgen ska det vara spagetti och köttfärssås den andra dagen. Man måste ju få bli mätt minst en dag per helg.

Arbetskraften fick en liten rast

Farsan: Nu har jag diskat, dammsugit, skurat golvet och varit till affären.

Jag: Okej då, du får väl ledigt en stund då. Men var inte borta så länge för jag har en hylla som jag vill ha uppsatt.

Så då fick jag cykeln pumpad också. För farsan ville ut och cykla och däcken har ingen luft och vi har ingen cykelpump, så han tog cykeln till en cykelverkstad och pumpade den.

Presentbordet klart

Man skulle kunna tro att maken hade kvällens jobbigaste uppgift. Han fick lov att ta ut soporna och blåsa upp ballonger.

Han behövde inte ens blåsa för jag hade köpt en ballongpump. Själv la jag (och mamma, typ mamma fick göra alla svåra grejor) två smörgåstårtor och jag slog in alla presenter. Krullade snören på paketen. Män tror att det inte är viktigt med krulliga snören på paket men den är jätteviktigt. Presenten blir typ 8 kr dyrare och ser jättemycket finare ut.

Maken han satt bara och klagade över ett det var dålig kvalitet på ballongerna och på ballongpumpen.

Till slut så han “Du har mindre fingrar än mig så du får knyta den här”. När jag sa “Å kolla, den ser ut som en gigantisk penis” tappade han taget så att ballongen flög iväg. Eller så “tappade” han den. Jag hann i alla fall inte fotografera ballongen.

Nu är i alla fall presentbordet klart. Ifjol väckte vi henne genom att sjunga och i vår familj har vi inte många skönsångare så det tog evigheter att trösta henne tillräckligt för att hon skulle kunna öppna presenter.

I år tror jag att vi testar att väcka henne först och berätta att det finns presenter innan vi sjunger.

Presentbord

Jag orkar inte mer nu. Men jag har visat farsan var det hänger en påse med typ 45 ballonger och en ballongpump så om vi har tur så är golvet täckt av ballonger imorgon bitti när vi vaknar. För farsan är minst lika gnällig som maken, men om helt andra saker. Och han brukar vakna vid fem-tiden så han har en massa timmar att slå ihjäl innan vi andra vaknar.

Han kan gömma legopaketet under ballonger så att flickebarnet tror att han lurades när han sa att jag var och köpte lego!

Jag har köpt lego och ungen har en susning om det

Hämtade föräldrarna på Arlanda.

Hämtade barnet på dagis.

Lämnade farsan hemma med barnet.

Tog morsan med mig till Toys R Us.

För vi hade bestämt att barnet skulle få en sådan där låda med “bas-legoklossar”. Av smålego alltså, vi ska fasa ut Duplot för hon leker mycket mer med de få bitar smålego hon har än hon någonsin har lekt med Duplot. Den där lådan med lego jag hade tänkt köpa har varit slut överallt jag varit så jag fick lov att åka till Barkaby där jag visste att det fanns.

När vi kom hem frågade barnet “Har ni köpt Lego?”. Jag bara “Absolut inte, vi har bara köpt en present till dig men den har jag gömt”.

Jag skulle ha blängt på farsan om han hade varit där, men han hade gått och gömt sig ute i trädgården. Så jag spände ögonen i maken, som å farsans vägnar bekände att farsan råkat försäga sig när barnet frågade var jag och mormor var.

Jag visste att jag skulle ha tagit morfar med mig och lämnat mormor hemma. Jag borde ha förstått vad som skulle hända när jag lämnade barnet och morfar på golvet medan de byggde lego. Om barnet säger “vi har inte nog legobitar” svarar morfar instinktivt “mamma är och köper mer” men mormor kan möjligtvis tänkas klara av att säga “du får önska dig fler”.

Fast det skulle inte heller ha varit bra om farsan varit med till Barkaby för jag och morsan hamnade i en bilkö som gjorde att bilresan tog 15 min istället för 10. Om farsan hade varit med skulle han ha börjat klättra på väggarna i bilen. Nog för att en V70 är rymlig men jag tycker ändå att det är skitjobbigt när folk börjar försöka slå volter inuti den.

För många föräldrar för en person

Mina föräldrar kommer hit imorgon. Maken tyckte att jag kunde ta ut dem och svärmor på lunch på måndag. Förvånat frågade jag om han också tänkte vara ledig på måndag, men då sa han att han måste jobba.

Det blir inte av! Tre föräldrar och ett barn är alldeles för mycket för en ensam vuxen att hantera. Om det ska gås på någon restaurang ska maken med. Annars blir det till att äta hemma, där man kan låta både pensionärer och barn löpa fritt utan att få hjärnblödning.

Orättvisa anklagelser

Mamma vill inte att katten är uppe på vinden (övervåningen alltså, inte tredje-vinden, dit tar katten sig inte för precis som maken hittar hon ingen stege). Mamma vill inte att katten ska ligga i sängarna för hon vill inte ha katthår i sängkläderna.

Vi bodde ju här ett tag när vi flyttade hem från London och barngrinden sitter kvar så pappa har satt dit en träskiva så att katten inte ska ta sig förbi. Mamma och pappa är väldigt noga med att grinden ska vara stängd så att inte katten går upp och lägger sig i sängarna.

Kattgrind

Flera gånger under tiden vi har varit här har farsan kommit ner med katten och sagt “kolla här vad jag hittade på vinden”. Sedan säger varken han eller morsan något mer, men man ser hur det tittar sig omkring med anklagande blickar och försöker hitta vem som är skyldig till att senast ha varit uppe på övervåningen och inte stängt grinden efter sig.

Alla bara “jag har inte varit uppe sedan i morse och jag var inte sist ner” och “jag var upp för en timme sedan men jag VET att jag stängde grinden, i så fall måste katten redan ha varit uppe för att grinden var öppen när jag kom upp utan att jag märkte det och sedan råkade jag stänga in henne” och rent generella “det är då inte JAG, det måste varit NÅGON ANNAN som glömt”.

Idag var jag där uppe och plockade undan barnspel som vi dragit fram medan vi varit hemma. Jag hade minsann stängt grinden noggrant efter mig. Så skulle jag gå ner och när jag kom fram till grinden hängde katten där i framtassarna på överkanten av grinden och såg bara lite skyldig ut.

“Vad håller du på med?” frågade jag katten. Hon bara tittade nonchalant på mig och svarade inte. Lite som ungen brukar göra när jag ställer samma fråga till henne. Sedan la katten upp baktassarna på den där brädan som farsan lagt dit och hoppade över grinden. Också lite likt ungen.

Här har folk gått och kollat snett på en i flera veckor för att katten legat och sovit i sängarna också var både jag, maken och brorsan helt oskyldiga hela tiden.

Morsan tycker att vi ska ta med bitsocker till Stockholm

Morsan och farsan använder inte bitsocker. Förra gången vi var här köpte vi ett paket bitsocker. Gången innan det köpte vi också ett paket bitsocker. När maken kom upp häromveckan köpte han ett nytt paket med bitsocker utan att kolla om det fanns något socker.

Så morsan och farsan hade tre nästan fulla paket med bitsocker. Det där har morsan kommenterat ett antal gånger sedan maken köpte bitsocker. Å igår började hon tycka att vi skulle ta lite bitsocker till Stockholm.

Vi hade en längre diskussion om hur mycket bitsocker vi skulle ta till Stockholm. Jag tyckte att vi kunde lämna ett nästan fullt paket här så att det finns socker nästa gång vi kommer hit, också tar vi två nästan fulla paket till Stockholm. Morsan däremot var mycket bestämd om att vi bara borde lämna ett halvt paket bitsocker här och ta resten med oss.

Igår när vi packade bilen var morsan väldigt rädd att vi skulle glömma att packa bitsockret. Flera gånger frågade hon om vi kommit ihåg bitsockret. Så nu vet ni det. Just nu befinner sig två paket bitsocker någonstans på E4an mellan Jävre och Stockholm.

Bitsocker

Ibland tycker jag nästan synd om maken

Jag tycker ju inte om fisk så där jättemycket och idag hade maken och brorsan hittat på grillad fisk till middag. Grillad abborre till förrätt och grillad röding till varmrätt. Vid en punkt kände jag nästan lite sympati för maken när han stod och grillade.

Jag: Visst köpte du korv också? Släng på några korvar till mig.

Morsan: Röding? Den kostade väl multum?

Farsan: Har du betalat pengar för abborre? Som man kan dra upp nere i hamnen? (Trots att de inte drog upp några när de var och fiskade häromdagen).

Jag [till brorsan]: Ta med ketchupen.

Men jag sa faktiskt innan att jag inte tyckte att grillad fisk var någon bra idé. Så det vore fel att skylla på mig.

Han fick i alla fall lite tröst i att ungen satt och skrek “mera fisk” så att varken jag eller maken hann äta för att vi lastade mat på hennes tallrik i vår eufori över att hon bad om mat. Det händer inte ofta.

Jag muttrade för mig själv “om jag var man och inte hade burit runt på henne i nio månader skulle jag misstänka brevbäraren, jag kan inte fatta att någon med mina gener sitter och skriker efter fisk”. Köttfärssås som är en av mina favoriträtter som nästan alla ungar gillar totalvägrar hon minsann.

Dagsrapport om ingenting

Idag har jag tyvärr inget intressant att berätta. Vi har gjort typ ingenting idag.

Gullefjunet har åkt bildäck och tyckte att det var roligt.

Jag har vaxat benen och det gjorde ont.

Morfar och gullefjunet blev inlåsta i lekstugan. Det var inte jag som ville ha lugn och ro och låste in dem. Den har en sådan där snurrkloss på utsidan som bara sitter fast med en spik i mitten också åkte dörren igen och klossen snurrade till och låste in dem. Vi andra satt på verandan. Plötsligt small det till i skogen och jag frågade vad som lät. “Det är väl morfar och gullefjunet som håller på med nått” sa mamma också drack vi lite till kaffe. Efter en stund smällde det till tre gånger på raken och då sa jag “Undra om de har blivit inlåsta i lekstugan och farsan försöker sparka upp dörren?”. Maken gick och kollade och där satt de mycket riktigt inlåsta.

Vi grillade hemmagjorda hamburgare till middag. Morsan höll på att svälta ihjäl eftersom klockan var över sex innan hon fick middag.

Jag skulle göra en grönsakssoppa men det blev inget av det för morötterna jag köpt för ändamålet hade morfar och gullefjunet tagit med sig och åkt runt byn och matat hästar med. Hela kilot.

Händelsefattigt alltså.

Inte ens när hon försöker kan hon säga nej

När jag var i gullefjunets ålder köpte jag en morsdagspresent till mamma som hon fortfarande har kvar. Det här kommer jag förstås inte ihåg, mamma har berättat det för mig i veckan. Och det var väl inte jag som köpte den heller utan pappa, men jag valde tydligen ut den. Så här ser den ut.

Små porslinsfigurer

De här små porslinsfigurerna står fortfarande på en liten spegelbricka i vardagsrummet. Gullefjunet tycker att de är jättefina. Häromdagen hämtade hon en pall och klättrade upp och hämtade dem. Jag sa till henne att hon var tvungen att fråga mormor om hon fick leka med dem.

“Jag ska fråga om jag får ta hem dem till Stockholm” sa hon och satte iväg. Jag följde efter och skakade kraftigt på huvudet åt mormor bakom hennes rygg. De är supersmå så jag vill inte att de ska ligga runt golvet hemma. Dessutom är de ömtåliga och jag vill inte att de ska gå sönder. Jag vill ju ärva dem och sen vill jag att gullefjunet ska få ärva dem.

Jag såg riktigt hur mormor försökte. Hon tänkte länge och försökte få fram ett nej. Jag spände blicken i henne och tänkte att hon kunde säga att hon ville ha kvar dem själv men att gullefjunet kunde få leka med dem här om hon är försiktig. Men det gick inte, mormor fick inte det där nejet över sina läppar. Hon sa “Jag måste fundera litegrann”.

Snacka om att skjuta problemet framför sig. Det tog cirka tre minuter innan gullefjunet frågade om hon tänkt klart. Sedan dess har frågan om hon har tänkt klart återkommit flera gånger, och det här hände för flera dagar sedan. Hon kommer inte bara att glömma bort det som mormor förmodligen hoppades.

Det sägs att kvinnor väljer män som liknar deras pappa

Alltid när jag berättar något för mamma om att maken har varit ouppmärksam eller inte lyssnat på något jag sagt så berättar hon samma historia för mig. Jag har hört den skitmånga gånger, men den är fortfarande ganska kul fastän jag hört den jättemånga gånger.

Morsan hade haft en ljus kappa i hallfönstret, som sitter mitt i trappen, i evigheter och letat tyg till ny gardiner länge. Till slut hittade hon ett tyg och bestämde sig för längder istället för en kappa. Köpte tyg, kapade det i hälften, sydde två längder, klättrade upp och tog ner de gamla och hängde upp de nya (trots att hon som reumatiker är lite halvinvalid) och för att skruva till fästena på gardinstången så hämtade hon en skruvmejsel för att dra fast dem. När hon var klar lämnade hon skruvmejseln på stolen i hallen.

Den ljusa kappan de hade innan var ganska diskret och eftersom den inte hängde ner så fastnade man aldrig i den när man gick förbi så man märkte ärligt talat inte att den var där. De gardinerna hon satte upp hade svart botten och ganska iögonfallande mönster.

Svart gardin

När farsan kom hem såg han omedelbart att något var annorlunda i hallen. Han stegade genast in till morsan i vardagsrummet och frågade “Varför ligger det en skruvmejsel på stolen i hallen?”.

Det här anser jag är bevis för att jag inte har valt att gifta mig med en man som är likadan som min pappa. Maken skulle minsann aldrig ha märkt att det låg en skruvmejsel på stolen.

Byta – jag sa byta

Idag när farsan åkte ner för att handla bad jag honom att ta med piltavlan och byta den mot en vattenpistol.

Så han kom hem med en vattenpistol.

Jag vet att de bara kostar 20 kr styck. Men det är en principsak. Han skulle lämna tillbaka piltavlan och byta den mot en vattenpistol, inte köpa en sak till. Vi ska inte ha både en piltavla och en vattenpistol. Vi ska inte ha någon piltavla alls.

Piltavla och vattenpistol

Pyromanen

Innan vi kom hem till Jävre ringde farsan och berättade att han höll på och städade i uthusen och när vi kom hem så skulle vi få gå igenom de möbler som vi har kvar här och berätta vilka möbler han kunde elda upp.

Jag berättade för honom att vi inte skulle elda upp några möbler alls. Men det här har visst inte sjunkit in. För han har hunnit berätta minst tre gånger sedan jag kom hem hur processen ska gå till. Alla möbler som är i uthus X ska gås igenom och de som ska vara kvar ska in i uthus Y och de som ska eldas upp ska ut på vedbacken.

Jag har fortfarande inte varit ut i uthus X men jag vet att det inte finns mycket brasved där ute. Jag tycker inte om att hålla på och elda upp saker. När jag var liten tyckte jag inte att farmors vinröda öronlappsfåtölj var särskilt märkvärdig men idag skulle jag ha kunnat betala åtskilliga tusenlappar för en sådan fåtölj. Å den eldade pappa upp för den “stod och skrotade”. Så det var många år sedan pappa fick eldningsförbud. Det enda han får elda utan att fråga om lov först idag är vedklabbar.

Jag har dock insett att eftersom vi har köpt en ny sängram så lär vi aldrig använda den sängramen som vi släpade hem från London igen. Den är träfärgad och väldigt omärkvärdig så den kommer aldrig att få något antikvärde. Så om han nödvändigtvis måste elda upp något kan han väl få elda upp den. Om inte någon som bor i Piteåtrakten vill ha den förstås. Det är till en dubbelsäng, 180 cm har jag för mig. Smal som attan i alla fall, om ni har familj får ni räkna med minst ett knä och två fotsulor i ryggen. Men då måste ni hämta den inom de närmaste dagarna. För om man antyder till farsan att han kanske kan få elda upp något så kan han ha hämtat motorsågen och börjat klyva innan man hinner avsluta meningen.