Idag har Tiburtius namnsdag. Sånt får man veta när man kollar på Bolibompa klockan 7 på lördagsmorgonen. När man får reda på detta måste man ge flickebarnet en banan så att hon sitter och tittar vidare själv medan man loggar in på nätet och kollar hur många i Sverige som heter Tiburtius. 41 st personer i Sverige heter Tiburtius, alla är män.
Vilken tur att jag berättar det här för alla er som låg och sov kl 7 i morse så att ni inte går miste om den här kunskapen.
Paket som gick iväg med posten idag. Snygga va? Jag får öva på att knyta rosetter lite mer bara!
I måndags var det prick ett år sedan vi packade lådorna och flyttade hem till Sverige. Veckan innan hade mina föräldrar kommit till London för att hjälpa till med packning och barnpassning. På flyget hem till Sverige satt de i business class och vi satt där bak i cattle class. Så fort säkerhetsbälteslampan släcktes dök morfar upp för att hämta gullefjunet, och sen såg vi inte till henne igen förrän det var dax att landa!
Den absolut vanligaste frågan jag/vi fått sedan vi flyttade hem är “Hur känns det att bo i Sverige?”. Typ tusen gånger. Vad ska man svara på det? Att det känns, beroende på vädret, kallt, varmt, blåsigt, vindstilla? Eller ska man ge en halvtimmes uttömmande svar om sina innersta känslor? Är det kanske så att det är en “hur mår du”-fråga och man skall svara “Bra” oavsett om det är sant eller inte annars uppstår en jobbig situation? Hur känns det för dig att bo i Sverige liksom?!
Det “känns” inget speciellt tycker jag. Det finns saker som är bra och saker som är dåliga med att bo i Sverige och det finns saker som vi saknar med London och sådana som vi inte saknar. Något mer uttömmande svar än så kommer jag inte på!
Jag har en Facebook knapp! Höll på att få psykbryt innan jag fick det att funka men nu finns den där. Testa trycka vetja!
Vi var på Nimbys lekland på Pite Havsbad igår. En kanonbra ide är att åka dit när morbror är hemma från Stockholm och hälsar på.
Då kan han passa barnet medan mamma och pappa går och tar en öl tillsammans, och sen kan han köra hem.
Den blommiga tshirten och de rosa byxorna kommer från Agatha Ruiz de la Prada och ni kan så klart köpa dem hos Kidkit!
Snart ryms Gullefjunet inte själv i sängen längre. Man tycker ju att det borde gå att smuggla undan en eller två och att hon inte skulle märka något, men icke! Den lilla hunden har batterier och skäller och ibland somnar hon med den fastklämd under armen, skällandes och vevandes med benen, så att vi får stå och försöka lirka loss den för att slippa lyssna på den när vi själva ska sova.
Fast nu Nita är “sjuk” (batterierna är äntligen slut alltså) och veterinären är på semester. Tills i september. Jag har sagt att om hon vill ta Nita till morfar kanske han kan bota vovven, men i så fall måste Nita bo hos morfar ett tag…
Apologies to Swedish readers that this post is in English for the benefit of all the lovely English friends we have spent the weekend with, but your English is superior to their Swedish.
In the year 793 the Norse Vikings raided the island of Lindisfarne off the Scottish Coast, which is known as the first documented raid by the Vikings. I wasn’t in possession of that piece of un-interesting fact myself, hubby helped me with that.
Ever since relations between the Brits and the Norweigans has been a bit frosty. Picked up slightly during the 2nd world war when they bonded over the common enemy. But then Norway beat England in a world cup qualifier in 1981 and all the hard diplomatic work was undone again.
In an effort to help the Anglo-Norweigan relations Ben and Silje decided to get married. A bit like the royals making strategic matches in the olden days. It is also possible that Ben and Silje decided to get married for the modern reason being IN LOVE. But that is dull, so we will stick with the Viking angle for the purpose of this blog post.
The ceremony was held at the top of a Tromsö mountain. Tromsö University is a Centre for Peace studies, which ties in well with the Viking-peace-restoration angle. The centre’s main position is to “focus on non-violent forms of conflict resolution, emphasizing the task of building a positive, sustainable peace” (I googled that bit…). Which ties in well with the marriage angle a few years down the line.
Also the Vikings weren’t big on priests so as the first surprise of the day Ben & Silje had Ed, a surveyor from London, to officiate the ceremony instead of a priest as Thor wasn’t available on the day. That explained why Ed was hanging about at the front, he wasn’t just rudely refusing to take his seat, he had a job to do. He did a splendid job of it as well, if the housing market in London collapses he could become a priest and marry people full time.
There was no Mendelsons or ‘Here comes the bride’ either, instead we all sang along to Aha’s ‘Take me on’. To distract you from the fact that I have no clue how to link that to the Viking theme I will post a video clip of it instead – watch it here!
The wedding ceremony was followed by a lovely dinner of seafood & lamb (lambs who had been happy before they died), a few sips of wine and dancing. All fairly normal wedding activities. Apart from the ‘First Dance’ which was replaced with a Viking inspired war dance.
A brilliant and fun wedding, and weekend in Norway, thank you Ben & Silje for inviting us all!
Framme i Tromsö helskinnade, 11 timmar tog det från avfärd hemifrån. På den tiden hann vi även med en pizza i Kiruna och tanka och kaffe i Abisko – fantastisk utsikt vid det senare stoppet. Om ni vill ha mattips i Kiruna så kan jag rekomendera att köra vidare till Abisko eller Riksgränsen, det är bara 10-13 mil och ingen har svultit ihjäl på den distansen. Jo kanske på flykt i katastrofområden, men inte i norra Sverige.
Äktenskapet fortfarande lyckligt, eller återigen kanske jag ska säga… Maken säger att bästa körsträckan var medan jag satt och bloggade om hans körning för då var jag tyst. Själv gillade jag de bitarna när jag körde. Vi är båda överens om att den biten när jag sov var bra också. Fast egentligen sov jag bara räv.
Så här ser bilen ut nu – läcker smuts va?!
Vi sitter i bilen på väg till Tromsö för att gå på två kompisar från Londons bröllop. Dagen började med glada tillrop som ”vad kul att åka till Norge och träffa alla från London igen”. Ca 20 mil senare är stämningen i bilen inte alls lika glad och trevlig. Anledningen är att maken har första körpasset. Alltså det är han som håller i ratten, gasar och växlar. Men jag kör också – från passagerarsätet…
Nedan följer ett axplock av konversationen som ägt rum so far.
Innan vi ens hunnit ut på E4an
Jag: Vi har inte ens startat än och du gasar och växlar redan som att du är stressad, kan du lugna ner dig, det är långt kvar. Bröllopet är inte förrän på lördag så vi hinner fram och jag skulle helst inte vilja dyka upp till bröllopet och annonsera vår skiljsmässa. Åsså vill jag komma fram in one piece.
Maken: Jag är inte alls stressad.
Några km senare
J: Ligg inte så nära mitträcket, det är obehagligt.
M: Jag ligger inte nära mitträcket.
E4 på ”dödens väg” utan mitträcke mellan Kopparnäs och Rosvik
M: Den där gården tycker jag är fin.
J: Titta på vägen, hus kan du titta på när jag kör.
M: Tur att du aldrig åkte bil med min pappa, han tittade på allt som fanns.
I så fall är maken lik sin far! Vi har kört sträckan mellan Piteå och Luleå hur många gånger som helst och däremellan finns det typ en miljon träd och inte mycket annat att se men maken sitter alltid och kollar ut åt sidorna medan han kör som om han aldrig sett en tall förut. Vilket gör mig galen. Om han ska göra tree spotting kan väl jag köra och han titta på träd, helst utan att berätta om träden.
Här kommer det en bild på träd senare när jag har en snabbare internetuppkoppling
Nån km senare
Jag: Måste du ligga och slicka mittlinjen?
M: Det gör jag inte alls.
J: Det gör du visst, jag ser på dig att du har tänkt köra om och det är ingen sikt här så det låter du bli.
Sekunden senare slänger han på blinkersen.
J: (hängandes mot hans axel för att försöka se runt lastbilen) Va fan, ska du köra om NU? Du ser ju inte om det kommer möte eller inte!
Jag drar en lättnandes suck när vi kommer fram till mitträckeskörning igen.
Strax norr om Rosvik.
J: Måste du ligga och trycka lastbilen i arschlet? Det är långt kvar till det blir tvåfiligt så du kan inte köra om på ett bra tag så det finns ingen anledning att ligga så här nära. Om han bromsar av någon anledning hinner du ju inte reagera, då kör du ju rakt in i honom!
M: Jag ligger inte alls nära. Måste du ALLTID sitta och kommentera när jag kör?!
Ilsken tystnad i 3 minuter.
J: Bilen blir jävligt skitig när du ligger så här nära…
Vägen blir tvåfilig och maken kör ut i vänsterfilen, sprutar spolarvätska på rutan och börjar köra om.
J: Tycker du att JUST NU är rätt tillfälle att tvätta rutan, just när du ska köra om en lastbil??!! Om du inte legat så nära i en halvmil skulle du ha sluppit tvätta rutan…!!
Strax norr om Luleå och vi har inga bilar framför oss, mitträcke och inget möte och maken ställer sig på bromsen.
J: VA FAN GÖR DU?? (då lyfter några fåglar från vägen framför oss)
M: Det var fåglar på vägen.
J: Fåglar?! Sånna kör man över om de inte flyttar på sig! Tänk om de varit halkigt och du fått sladd? Man väjer eller bromsar inte för smådjur när man kör 100! En älg ja, men du får ju anpassa åtgärden efter djuret, en fågel ryms ju under bilen och spräcker knappast ens vindrutan om du skulle lyckas pricka den.
M: Suckar…
Nu vill jag påpeka att jag inte tycker att man ska mörda små djur for the sake of it men om de sitter på E4an så utmanar de ödet och får stå sitt kast hellre än att vi ska krocka eller köra av vägen.
I Töre, 12 mil från starten
J: Vad är det här liten skitväg, ska det här föreställa E4an? (Det är maken som skött färdplaneringen, jag är lite mer obrydd om sånt, det finns ju skyltar brukar jag tänka).
M: Nej det är E10an.
J: När kommer vi tillbaka på en riktig väg då? Hur länge ska vi köra på den här ”stigen”?
M: Svarar inte men flinar.
J: Till Riksgränsen eller vad?
M: Förbi Riksgränsen…
10 min senare börjar det snöa
J: Nu kan det ju bli halkigt.
M: Mumlar bara.
J: Bara så att du tänker på det alltså…
Vi har 65 mil kvar…! Men när jag kör brukar det vara lugnare. För jag kör så bra. Och maken är en mycket bättre passagerare än mig!
När jag gick på mellanstadiet slogs jag en gång med en kille i klassen som hette David. Jag vill minnas att det gick riktigt bra för mig också, har för mig att jag ledde slaggiset. Typ… det är i alla fall min tydliga minnesbild. David har kanske en annan minnesbild men jag kan slå vad om att han inte minns den här händelsen lika bra som mig. Då, helt plötsligt, lyckades han dunka mitt huvud i stengolvet så att en bit av min framtand slogs ut.
Om det hade funnits någon domare kan jag lova att David skulle ha blivit diskad. Nu blev han inte det utan matchen slutade liksom bara utan fastställt resultat. Om man nu inte vill vara petig och påstå att jag förlorade eftersom det var jag som tappade en kvarts tand. Jag fick i alla fall åka till tandläkaren för att klistra dit en platsbit och sen såg tanden som ny ut igen.
Nu undrar ni säkert vad den här historien har för betydelse 27 år senare?! Jo den där plastbiten trillar ut nån gång då och då med jämna mellanrum. Ikväll gjorde den det, eller mer exakt klistrade den sig fast i ett salt bildäck, så nu ser jag ut som att jag varit i slagsmål helt nyligen.
Imorgon dyker det upp en journalist för att skriva om butiken. Jag kan nästan garantera att intervjun kommer att involvera en kamera at some point och jag hatar att vara med på bild. Jag brukar inte se riktigt klok ut även om jag har alla tänderna på plats, och nu har jag inte ens det! Dessutom ska jag på bröllop i helgen (på sådana tillställningar brukar det vimla av kameror…) och hinner säkert inte få en tid hos tandläkaren innan dess! Hur typiskt är inte det att den skulle trilla ut just ikväll?!
Ibland när gullefjunet vaknar kl 6 på morgonen är jag så trött att om någon erbjöd mig att jag skulle få sova en kvart till om de fick hacka av mig en arm skulle jag ta dealet med en gång.
Inatt har dottern sovit hos mormor och morfar, de övar på att vara barnvakt över natten eftersom vi snart skall till Norge och hon ska vara hos dem en hel helg, och vi skulle alltså ha sovmorgon i morse. BC (before child) kunde jag lätt sova till tio, elva och tolv på helgerna så nu hade jag laddat upp för att göra detta idag. Vad händer då tror ni?! Jag vaknar 8 – pigg…! Jag känner mig snuvad på en sovmorgon!
Det fanns gott om galonkläder kvar, rosa, blått och orange. Då blir det ju så klart orange. Fast den var inte alls anskrämlig, jag tycker att den var så fin att jag måste visa en bild. Det här är ju en reklamblogg för min butik så jag berättar dock inte vad det är för galonkläder.
Ja okej då, det är en Didrikson… Men nån länk får ni inte, nått får ni göra själva om ni ska besöka någon annan butik än min!
Dagis har sagt till att dottern behöver galonkläder. Ja jag är en sån där oförberedd mamma som inte alls kommer på i förväg att om två månader blir det kallt så nu måste jag köpa vinteroverall i augusti eller att om två månader börjar det tina och nu ska man köpa galonkläder i januari. Så dagis brukar få säga till mig sådana här saker. När de väl gör det har säkert fröknarna gått omkring i veckor och kommenterat till varandra att “nu borde hon väl ändå dyka upp med gallonisar snart”… Jag skyller på att det är första barnet och att i London behövde man faktiskt inte vinteroverall plus plus och galonkläder!
I alla fall, jag har ju inga galonkläder i butiken så imorse gav jag maken order att fråga om tips på dagis om vart man kan tänkas hitta galonkläder, för sånt vet inte jag. Han kom hem med massor av värdeful information. Bla att galonkläderna nog snart är slut i butikerna. Intressantast av allt var dock att få veta att det finns galonkläder med fleece i och dessa kallas för “Stockholmsbyxor” (för i Stockholm kan man använda dessa istället för overall) och de är inge bra, sånna ska man inte ha. Här i Norrland fattar alla att om man sätter ordet Stockholm framför så duger det inte alls för vårt klimat!
Håll tummarna att någon av stans butiker fortfarande har galonkläder kvar när jag åker dit om en stund! Utan fleece alltså…
Jag kommer säkert att få nöja mig med ett par i någon anskrämlig färg som orange! Vad tycker ni, ska jag ta hem galonkläder till butiken, som tex JoJos på bilden ovan, så att jag kan hålla koll på när de är på väg att ta slut och inte bli utan. Typ till nästa år då alltså, för alla ni andra köpte säkert era galonkläder för länge sen!
Fleeciga för Stockholmare och o-fleeciga för Norrlänningar, skulle inte det va nått?!
Jag brukar läsa en blogg som heter Tillsammans är vi starka som skrivs av Sophie som 27 år gammal diagnostiserades med bröstcancer i Januari 2011 när hennes första son bara var några månader gammal. Efter en lång behandling som avslutades i Sep 2011 fick hon bara ca en månad som ”frisk” innan hon i Oct fick reda på att cancern var tillbaka, och förra veckan fick hon beskedet att cancern spridit sig till det andra bröstet. Följ hennes kamp genom cellgifter, strålning och operationer här.
Hennes svägerska Daniella har på sin blogg startat en insamling till Cancerfonden i Sophies namn. Målet är att samla in 50000 kr till cancerforskningen – hjälp dem genom att donera här.
Oj, oj vad jag är dålig på att uppdatera bloggen! Nu är det i alla fall en hel del på gång i butiken. Nedan får ni en förhandstitt på några av de plagg från JoJo som förhoppningsvis kommer innan veckans slut!
Just nu har vi 25% rea på alla stickade barntröjor och barnkoftor i butiken! Perfekt med en varm tröja eller kofta i vinterkylan.
Erbjudandet gäller till kl 23.59 söndag den 12 februari (eller så långt lagret räcker). Vi har relativt få plagg kvar i varje storlek så det är först till kvarn som gäller!
Är det någon som har några bra tips på hur man uppmuntrar sin dotter att utveckla ett hälsosamt förakt mot modell-yrket och reality-såpor???!!!
Prinsessans hudläkare har sagt till oss att det är vår uppgift som föräldrar att försöka avråda henne, pga hennes eksem, om hon vill bli städerska eller frisörska – men jag köper hellre ett par super-handskar till henne än att hon kommer hem och säger att hennes största dröm är att bli modell!! Som mamma kan jag inte tänka mig något värre än att min dotter skulle vilja utsätta sig för den branschen!
Nu kan man äntligen välja kortbetalning (Visa/Mastercard) som betalsätt i butiken!
Det har tagit många samtal till banken och Auriga innan installationen blev klar i butiken, så detta “firar” vi med att bjuda på fri frakt på alla ordrar oavsett köpesumma idag och imorgon (till fredag kl 23.59)!
Gäller endast på Posten Ekonomi som fraktsätt.
Hos oss har julafton 2011 varit 100% bättre än julafton 2010! För ett år sen hade maken ett 8 dagar gammalt 20 cm långt operationsärr på magen som gått upp när stygnen togs bort och 90% av alla vårdcentraler var stängda så vi fick sitta i akutkön när det skulle läggas om. Dottern wasn’t feeling the christmas spirit och vägrade både äta och sova så julbordet blev i slutändan stekt prinskorv, köttbullar och potatis kl 22 på kvällen!
I år har dagen bestått av julklappsöppning kl 7 på morgonen, risgrynsgröt till frukost, pulkåkning med morbror för lillan och en titt på vår nya lägenhet som vi flyttar in i januari för mamma & pappa, ett riktigt julbord och mer julklappar. Äntligen äger jag en riktig mortel i marmor och gullungen har både en mobiltelefon som spelar Herr Olsson hade en bonnagård och en hund som skäller (och alltför mycket annat!).
Att familjefotograferingen inte blev så lyckad för att linslusen bestämde sig för att throw a diva strop gjorde inte så mycket! Hon poserade ju snällt och rutinerat i mammas halsduk istället…
God fortsättning på julen allihop!
Hos Kidkit börjar Mellandagsrean redan på julafton! Eftersom vi förstår att efter all Kalle Anka, julmat och julklappsöppnande behöver ni varva ner och slappna av med lite mellandagsrea-shopping drar vi igång rean redan idag! Passa på för den slutar dock redan den 28 dec! 25% rabatt på stora delar av sortimentet!
Sista dagen att beställa om man vill vara säker på att få sina varor innan julafton är måndag 19 dec. Fram till dess erbjuder vi fri frakt på alla beställningar oavsett köpsumma!
Är i Stockholm med maken, dottern, Barbaflink och Barbalala. Resesällskapet har dessutom utökats av Renen Ronny, Kossan MuMu och Mumintrollet (sistnämnda en present från snälla Ulf). Bor på hotell för våra BA Airmiles istället för att snylta på familj och vänner för en gångs skull – måste ju använda upp dem utifall att de skulle få för sig att stänga vårt konto om de upptäcker att vi lämnat England!
Tror minsann att tösabiten är tekniskt lagd för inom ett dygn hade hon lyckats med bedriften i fotot nedan! Vet i och för sig inte om något större analys och planeringsarbete föregick utförandet, snarare ihärdigt bankande och kastande, men tycker i alla fall att det visar prov på intresse och initiativ!
Ser dock fram emot den dagen när hon börjar pussla ihop skrotet själv också… har lyckats göra ett hyggligt jobb med att sätta ihop den igen så vi sitter förhoppningsvis på planet innan hotellet upptäcker skadegörelsen!
P.s.Huvudsyftet med resan är inte att leta efter Barbapappa, men vi har ägnat en del tid till detta också utan framgång. Har bland annat tittat på två superfina barnklädesmärken som vi förhoppningsvis kommer att lansera till vår/sommar kollektionen i Februari.
Hur förklarar man för ettåriga Gullefjunet att Barbafamiljen inte har någon pappa?! Har samlat resterande barbafamiljen på Lekia men Barbapappa har varit slut hela tiden och visar inga tecken på att dyka upp i sortimentet igen… inte här i Pite i alla fall. Letade även i Stockholm när jag var där häromveckan men den rosa gubben är slut överallt verkar det som! Om någon ser Barbapappa (från den här ‘serien’ alltså, inte i tygversion eller så) på sin lokala leksaksbutik får ni gärna tipsa mig här!!
Den 11 December mellan 10.00-17.00 finns Kidkit på Julmarknaden på Piteå Golfklubbhttp://www.piteagolf.se. Kom och träffa oss där och se kläderna “live”!