En blindgångare

Idag berättade maken att hans kollegas (som också råkar vara en gammal kompis) fru köpt en jacka som jag trånat efter litegrann ända sedan jag köpte min Stockholmsjacka. På rea köpte hon den dessutom, så jag bad maken ställa lite frågor och hur mycket rea och om det var exakt rätt jacka. Han ställde inte frågorna rätt så han fick göra om några gånger.

Så där satt två stolpskott som ingenting förstår om jackor och försökte via SMS komma fram till rätt information.

Skärmklipp Maken1

Skärmklipp Maken2

Skärmklipp Maken3

The fuse failed to detonate om man säger så…. Jag råkade få vantarna på telefonen när jag skulle kolla fakta om jackan å ja ba “Self-destruct?! Den här förevigar jag på bloggen…”.

Å maken bara “Nej det kan du inte göra, vi skriver ju båda ordet “bögig” – det kan du inte lägga upp på bloggen, det är inte PK”.

PK hit och PK dit. Sluta använda ordet då. På den här bloggen är det jag som bestämmer om man måste vara PK eller ej.

Hur kan man skaffa hund?

Jag kollade ut genom fönstret och där var det en kvinna som var ute och rastade två hundar. Hon stod där i evigheter eftersom hon var tvungen att vänta på två hundar som skulle pinka på lampstolpen.

Då undrade jag för mig själv hur man kan skaffa hund? Jag skulle bli tokig om jag var tvungen att rasta hunden flera gånger VARJE dag. För jag gissar att hundar pinkar varje dag så att man inte kan hoppa över någon dag. Också drar hunden benen efter sig och ska pinka på varenda jävla stolpe man passerar.

Vem har tid eller tålamod för sånt?

Jag vabbar idag. Det är därför jag har tid att fundera över sånt här.

Alltid när jag vabbar måste maken ha bilen så att man inte tar sig till affären för att köpa piggelin och lunchmat. För det verkar vara någon sorts regel att det alltid måste vara tomt i kylskåpet just de vab-dagar som jag får.

Jag har ingen att prata med

Jag vill ha nya kuddar i soffan. Jag tycker att vi behöver det. Jag är trött på de gamla.

Jag vill gärna prata med någon om soffkuddar.

Jag sa till maken “Vi borde köpa nya kuddar i soffan” och han svarade “Mhm”.

Tre gånger frågade jag gullefjunet om hon tycke att vi skulle köpa nya kuddar i soffan. Till slut tittade hon upp från sin film och sa “Va??!”.

Snart letar jag upp ett soffkuddsforum på nätet så att jag kan prata kuddar med någon som är intresserad och bryr sig om mina problem.

Laga mat

Vi har kommit överens om att gullefjunet ska hjälpa till att laga middag en dag i veckan. Inga svåra saker alltså, men att måtta upp makaroner och köra köttbullar i micron och sånt där.

Vi har också bestämt att hon därmed får vara med och bestämma vad vi ska äta den dagen.

Vi började förra veckan. Då valde hon och hjälpte till att göra makaroner och köttbullar.

Igår frågade jag henne vad hon ville att vi skulle göra för mat på måndag. Då svarade hon pizza.

“Pizza? Ska vi göra egen deg då också eller ska vi köpa?” frågade jag.

“Vi beställer hem pizza!” svarade hon då.

Det var inte riktigt den typen av matlagning jag och maken hade tänkt oss att hon skulle lära sig!

Jag saknar inte ord för att beskriva Annelie Nordström

Ni får förlåta mig för att jag inte finner förmågan att uttrycka det förakt jag känner för Annelie Nordström ordentligt. Det är ju meningen att den här bloggen ska vara humoristisk och när jag läser om den här idioten tappar jag min humor litegrann.

Jag hittar bara en massa synonymer som jag inte får ihop till meningar. Maktfullkomlig, ointelligent, inkompetent, oansvarig, ej lämpad för uppgiften, oförskämd mot sina medlemmar och även allmänheten om hon tror att någon ska tro på hennes lögner.

Jag är inte ens medlem i Kommunal och jobbar inte för någon kommun. Lite tyvärr – jag har hört att om man är tjänsteman på kommunen har man extremt långa fikaraster och går hem efter lunch på fredagar och stämplar in tjänstemöte – en förmån som facket förmodligen gett sina medlemmar i utbyte mot att fackföreningsledningen får ekonomiska fördelar i utbyte mot att inte kräva högre löner för sina medlemmar.

Men trots att jag inte är medlem är jag högst upprörd över att hon inte hade vett att avgå klockan fyra idag när hon hade chansen.

Å då har jag inte ens börjat med Margot Wallström och den där gubben som avgick som ser ut som att han är gödd på gåslever och oxfile med bearnaisesås på sina medlemmars bekostnad.

Men frukta inte. Min humor återkommer troligtvis. Om någon dag när jag har återhämtat mig och finner tid kanske jag kan sammanställa en lista med lite råd till Annelie.

Tills jag samlat mig – lyssna på refrängen Ebba Gröns Staten och Kapitalet….

Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
staten och kapitalet, dom sitter i samma båt
fast det är inte dom som ror, som ror så svetten lackar
och piskan som kittlar, kittlar inte heller
deras feta nackar.

Jag höll på att dö och maken brydde sig inte

Idag när jag gick från jobbet höll jag på att dö. Det var med nöd och näppe jag tog mig till tunnelbanan med livet i behåll. Så kallt var det alltså att jag höll på att frysa ihjäl.

När jag kommit in på tunnelbanan och var utom den allra mest akuta kylan och faran ringde jag maken och frågade om han inte kunde komma och hämta mig vid vår station så att jag slapp gå hem i över 10 minuter i minus 30 graders kyla.

Han sa nej. Han hänvisade till att jag överdrev och att det “inte var mer än minus 13” och att “han lagade mat”. Jag tror att han hade någon fler patetisk ursäkt också men den har jag hunnit glömma vad den var.

Inte okej.

Sen fattar ju alla att tåg också fryser i det här vädret och när tåg fryser så kan de inte gå enligt tidtabell. Så jag missade bussen med 10 sekunder. Den körde iväg just när jag kom ut vid busshållplatsen. Jag tyckte minsann att det såg ut som att busschauffören vinkade när han körde ifrån mig. Det kändes i alla fall som att han gjorde det.

Så jag textade maken.

Kallt ute

Tror ni att han kastade sig i bilen och kom och hämtad mig? Nej han gjorde inte det. Han svarade

Okänslig make

Inte okej.

Man skulle nästan kunna tro att maken vill skiljas. Att han inte törs säga det och att han försöker få mig att lämna honom.

Att det ligger en affär alldeles bredvid busshållplatsen har faktiskt inget med saken att göra. Folk går ut och in genom dörrarna så att det blir kallt inne i butiken också.

Som en riktig norrlänning

Maken har arrangerat korvgrillning med dagiskompisarna till helgen och sagt att han ska ta med ved och snickra grillpinnar. Sen upptäckte han att det inte var kvar så mycket av veden han fick av grannarna som han trodde.

Maken: Jag måste köpa mer ved till korvgrillningen på lördag.

Gullefjunet: Varför måste du KÖPA ved?

Maken: För det vi har räcker nog inte.

Gullefjunet: Kan inte morfar skicka lite ved?!

Bra att hon inser det orimliga med priset på ved i den här stan.

 

Smittar det?

Idag när vi gick hem från dagis försökte jag förklara för gullefjunet varför en av hennes kompisar inte får vara på dagis hela dagarna längre.

Jag: Han har ju fått en lillasyster nu och när man har ett småsyskon hemma får man inte vara på dagis hela dagarna.

Gullefjunet: Varför det?

Jag: För att hans mamma är hemma med bebisen och då får storasyskonen inte vara på dagis lika länge. För mamman är ju inte på jobbet.

Gullefjunet: Varför är det så?

Jag: Kommunen har bestämt att det är så. Om mamma eller pappa är hemma med en bebis får man inte vara på dagis lika länge.

Gullefjunet: Smittar det?

Jag: Nej jag tror inte att bebisar smittar. Det är lite svårt att förklara – på kommunen håller de på med pengar och grejer och det har med pengar att göra.

Hemlisar

Jag och gullefjunet har en hemlis för maken.

Hemlisen är att vi ska köpa en egen flaska av sådan där hårfärg som man får hos frissan när man klipper sig. Maken hatar sån färg så gullefjunet får inte berätta för honom att jag har lovat att vi ska köpa det.

Mindre än fem minuter efter vi hade bestämt vår hemlis hade gullefjunet och maken också en hemlis. Deras hemlis är att gullefjunet har berättat om våran hemlis för maken. Han får inte berätta deras hemlis för mig.

Det behövde han inte. Jag listade ut den helt på egen hand.

Fridfullt

Gullefjunet och grannungen leker med lego utan att behöva hjälp med något alls och utan att bråka.

Maken läser en bok och är helt tyst.

Jag får rita i min målarbok för vuxna utan att någon hjälper till (och ritar utanför linjerna) och jag får ha mina tuschpennor ifred.

Må resten av 2016 också vara så här fridfullt.

20160101_191224

Prissättningen av potatis på Östermalmshallen

Idag har vi varit på Östermalmshallen. Eller Hallen som svärmor säger.

Vi var inte där för att köpa Västerbottensost, men jag var tvungen att kolla på Västerbottensosten. För svärmor och hennes syster har pratat om vilken fantastisk Västerbottensost de har på Hallen. Efter de pratat om det frågade jag maken om det finns olika sorters Västerbottensost för jag har då bara hört talas om en Västerbottensost. Jag fattar inte hur en Västerbottensost från Östermalmshallen skulle vara mer fantastisk än en från Coop eller ICA. Jag törs nästan slå vad om att tom på Willys är det samma Västerbottensost.

Så jag tittade på Västerbottensost på Hallen och majoriteten av Västerbottensostarna såg ut som helt vanliga Västerbottensostar. Fast lite dyrare. Också hade de en Västerbottensost i lite finare papper som var lagrad i 14 år. Eller 14 månader, jag tittade inte så noga. Den var ännu dyrare.

Jag tittade på andra saker också. Då såg jag det här.

20151231_132113

Jag bara, till maken: De är då minsann inte blyga för att ta betalt på det här stället! Nästan 250 spänn per skalle för potatis med lite sås i mitten. Å det innan man ens har köpt sjötunga för 580 kr/kg!

Maken (kollar lite konstigt på mig): Det är ju sjötunga i gratängen fattar du väl.

Jag: Jaha! (det hade jag inte fattat, jag trodde att det var ungefär som potatisgratäng som man äter som tillbehör men att de kallat det sjötungegratäng för att man skulle äta den till sjötunga).

Jag (en stund senare): Det var då ändå hutlöst dyrt för lite fisk och potatis.

Morfar och Gullefjunet är osams

Gullefjunet brukar då och då säga “Jag får alltid som jag vill med morfar – för han älskar mig”.

De här två sakerna behöver ju inte exklusivt höra ihop. Jag älskar också henne. Å maken älskar henne. Å mormor också och där börjar vi närma oss att det hör ihop, men mormor har bättre spärrar.

I veckan åkte hon till Jävre före oss tillsammans med min bror och i fredags åkte de till stan hela gänget. Å då blev de osams. Ungen och morfar alltså. Inte allihop.

Jag har förklarat för alla parter att när det är december får man inte saker på en helt vanlig fredag. Man önskar sig saker och väntar till julafton.

Både morfar och gullefjunet har haft problem med det här i flera veckor. Båda har svarat “Det är ju FLERA VECKOR till julafton”. Och jag har sagt “Just det, ni får vänta. Att längta är hela poängen med jul. För er båda”.

Men om man lämnar de där två obevakade så vet man ju hur det går. Så de åkte till stan och morfar sa till Gullefjunet att de skulle gå på Lekia och att hon kunde få välja en leksak för 200 kr.

De kom till Lekia och hon hittade en hund som hon ville ha som kostade 600 kr. Också sa morfar nej.

Fattar ni?! Morfar sa nej… Morfar som aldrig säger nej. Barnet blev så upprörd att hon vägrade köpa någonting annat för 200 kr. Och morfar sa fortfarande nej. Så hon låg på bordet och surade när de fikade. Åkte hem utan leksak.

20151218_133447

Sen ringde hon till mig (med viss hjälp misstänker jag) och berättade med upprörd röst om vad som hänt och sa att vi måste skriva upp hunden på önskelistan, åka till Barnens Land och kolla om den finns på halva priset där eller kolla på nätet (där var det nog också någon som var inblandad och försökte trösta). Mest av allt var hon så upprörd över att morfar hade sagt nej att jag funderade om jag skulle behöva ringa en barnpsykolog. För att hela hennes världsbild om att morfar aldrig säger nej blivit rubbad.

Å sen på kvällen så sa hon “Jag kanske skulle ha köpt ett spel för 200 kr ändå så att vi hade något att göra nu, men jag såg inga spel för det var en massa saker i vägen”.

Vi kom igår så jag har inte hunnit fråga morfar hur traumatiserad han är av den här händelsen. Han kanske också behöver psykologhjälp. På något sätt misstänker jag att hela händelsen var lite svårare för honom än för gullefjunet. Hon hanterar ett nej mycket oftare än vad han säger nej.

Det måste ha varit så att 600 kr blev en gräns för honom som han inte kunde gå över. Om hunden hade kostat fyra eller fem hundra kronor skulle han ha varit rökt.

Jag och maken är i alla fall väldigt nöjda med morfars trauma. Ungen kommer över det och blir en bättre människa av incidenten.

Att maken sedan är upprörd över att de lagade separat middag till henne och att hon fick plättar när de åt lasagne är jag inte lika upprörd över. Det blir liksom lite för mycket för mormor och morfar att de både ska måsta säga nej till en leksak och tvinga barnet att äta något hon inte vill på en och samma dag.

Jag är en snål och girig typ

En sak som är väldigt underhållande med att ha en blogg är att ibland dyker det upp någon som har irrat sig in på bloggen av misstag och lämnar underhållande kommentarer.

Som idag när Ingrid kallade mig för en snål och girig typ för att jag inte vill dela med mig av mina svampställen. Det slår inte att bli kallad Ärthjärna eller Jävla idiot men det kvalar in på meritlistan.

Jag som aldrig plockat svamp i hela mitt liv. Det är farligt att plocka svamp. Man kan råka plocka en giftig svamp av misstag.

Ironi är bara helt bortkastade på vissa människor. Jag blir lika road varje gång någon orkar lämna en sju rader lång kommentar om ett inlägg de helt har missat poängen i.

Utmärkt budgetering

Vi hade sagt att gullefjunet skulle få välja en julklapp till mamma och en till pappa och att budgeten per julklapp var 100 kr. Eftersom det alltid finns en risk att hon väljer nått skräp och skräp ska man betala max 100 kr för.

Efter många och och men och lite vägledning från mig så lyckades hon välja en julklapp till maken idag.

Den kostade 49 kr. Detta betyder att det finns 151 kr kvar till min julklapp och nu har jag gott hopp om att jag med den budgeten kommer att få en jättefin julklapp.

Jag önskar mig verkligen ingen gossekatt, Bamse-badskum eller Frost-docka, men ett rosa armband eller halsband skulle jag kunna hitta användning för.

När man tittar på rosa halsband ska man dock se upp väldigt noga så att det inte är någon Hello Kitty inblandad någonstans på halsbandet som man inte ser om man inte tittar noggrant.

Om gullefjunet skulle råka läsa bloggen och behöver tips alltså…

Det är ju för fan Jesus födelsedag

Gullefjunet har missuppfattat vad julen handlar om. Vi har försökt leta julklappar till andra familjemedlemmar än henne idag. Vilken affär vi än är på och jag visar något till henne och frågar “Vad tror du om den här till mormor/pappa/osv?” så tittar hon på något helt annat och säger “Den här vill JAG ha” eller “Den här önskar JAG mig”.

Hon låter helt bortskämd – som att hon tror att julen finns enbart för att hon ska få allt hon pekar på. Jag vet inte varför julen finns eller vem som har hittat på den. Bästa med julen är ju att man får lite ledigt från jobbet så det är kanske facket som har hittat på julen.

Jag körde i alla fall på det officiella spåret och sa “Det är ju inte bara du som ska ha julklappar, det är ju för fan Jesus födelsedag. Då ska man köpa julklappar tillbaka till de som man får julklappar av också”.

Det är ungefär nått sånt julen går ut på. Om vi inte får bukt med jag-jag-jagande tror jag att jag måste ta henne till julottan så att hon får lite guds ord om julen istället för bara kommersens.

Eller inte jag förstås. Maken får ta henne till julottan. Vi delar lika på föräldra-ansvaret och den som är bäst lämpad för uppgiften får ta hand om den. Jag åker rutschkana för det är jag bra på. Gå i kyrkan är definitivt mer makens kompetensområde så det får han göra.

 

Konstiga namn

Ikväll vid nattningen berättade gullefjunet att alla hennes kompisar har samma namn som mig till mellannamn. Det e ju hittepå.

Jag frågade om hon visste vad hennes mellannamn var. Det gjorde hon. Då berättade jag att hon hade samma mellannamn som mormor och farmor. Vi rabblade mormor och farmors namn och hennes namn.

Vi konstaterade att morbror har samma mellannamn som vad något djur som är med i Doc McStuffin heter.

Till slut frågade hon “Men vad heter morfar då, mer än Morfar Farsan?

Recension av Mall of Scandinavia

Idag har jag varit på Mall of Scandinavia. Nordens största Galleria. Vi börjar med att prata om parkeringshuset.

När det gäller parkeringshuset så räcker inte Norden till. Det måste tamifan vara hela Europas sämsta parkeringshus.

Alla körbanor är liksom inramade av låga järnrör. Jag är lite dålig på att bedöma mått och grejor men för att ni ska förstå hur höga de är kan jag berätta att de är ungefär ganska exakt lika höga som underredet på en bil.

Ni börjar fatta vart den här historien är på väg va?

Det var förstås asmycket folk och när kön i parkeringshuset sniglade sig fram såg jag en bil som hade tre av sina hjul på utsidan av röret och ett innanför. “Hur lyckade han med det där?” undrade jag.

Jag ska berätta hur han lyckades med det. När man ska svänga höger eller vänster så känns det lite trångt så för att inte sticka ut nosen i mötande körbana gör man en lite för tight sväng och då hamnar bakhjulet på insidan av röret. Och underredet på bilen skrapar mot röret.

Sen sitter man där. Om man vill backa för att reda upp situationen på står det en betongpelare rakt bakom en och är ivägen och om man ska ta sats och köra framåt så står man i en sådan vinkel att man kommer att hamna i mötande körfält om man tar för mycket sats. Och tar man för lite sats så kommer man inte över röret.

Jag kom loss. Jag körde över. Innan jag körde över provade jag att backa och jag provade att köra sakta. Till slut kom det en parkeringskille och vaktade motsatt körfält åt mig och då körde jag fort över röret och då kom jag loss.

Så här såg järnröret ut. Det här är inte “mitt” järnrör, det är inte jag som har repat ner det här röret, jag repade ett annat rör. Alla rören ser ut så här. Så för varje rör i hela parkeringshuset så är det någon som har fastnat med bakhjulet innanför järnröret och fått underredet skrapat av ett sjukt dåligt planerat järnrör.

Järnrör närbild

Vad är meningen med järnrören? Om ni på Mall of Scandinavia har Google Alert för att bevaka vad som skrivs om er och ni läser detta skulle jag vilja att ni berättar för mig varför ni har järnrör i parkeringshuset. Vem kom på den här korkade idén och varför? Vad har rören för syfte?

Ingenjören som kom på och designade de här rören måste ju ha skickat efter sitt examensbevis på posten. För jag antar att det är ingenjörer som hittar på sånt här. Eller arkitekter. Men på Mall of Scandinavia skulle man kunna tro att det är någon jävla konstnär som har designat parkeringshuset. Konstnärer kollar ju bara på hur saker ser ut men tar ingen som helst hänsyn till vad som är praktiskt. Så jag skulle gärna vilja veta vad konstnären som hittade på det här heter.

Det var det om parkeringshuset. Ni undrar säkert hur gallerian var också. Mall of Scandinavia är en galleria med butiker i. Om man ska ha en galleria med ett sådant där parkeringshus så måste man ju göra en ganska fantastisk galleria för att kompensera för parkeringshuset. Jag tycker inte riktigt att de har lyckats kompensera för parkeringshuset. Det är bara en vanlig galleria som är lite större än andra gallerior men med ett sämre parkeringshus är en normal standardgalleria.

De borde göra om parkeringshuset och ta bort rören. Parkeringshuset är ju första intrycket av gallerian och första intrycket är inte bra ska jag säga er. Ni måste åka dit och se det själva för att fatta hur värdelöst och korkat parkeringshuset är.

Jag stannade bara en halvtimme och jag köpte ingenting. Sen åkte jag till Barkaby Handelsplats och Bromma Blocks och där har dom bra parkeringsplatser så där handlade jag julklappar.

December till Mars gardinerna upphängda

Jag har hängt upp julgardinerna.

20151128_220028

Ja, det är en snusdosa som ligger där på fönsterbrädan mitt bland alla tomtar. Frågor på det?

Jag sa till maken att köpa en julgran när han åkte till Coop idag men han “glömde” göra det.

Nåväl, jag är inte den sortens kvinna som låter en karl styra över vilken dag julgranen ska flytta in.

Jag är fullt kapabel att hugga min egen gran. Speciellt nu för tiden när man kan hugga gran med ett kreditkort. Så mycket enklare än på den tiden när man var tvungen att ha kontanter eller såg för att få sig en gran.

Problem som ekorrar och lila granar orsakar

Den här ekorren som jag råkade köpa förra helgen ni vet. Den kan inte stå på benen heller så nu ligger den hela tiden på olika platser i lägenheten tillsammans med olika djur.

20151127_221140

Å inte nog med att ekorren inte orkar hålla i en liten kotte. Nu har ekorren dessutom lyckats TAPPA BORT kotten. Så nu har vi inte bara en ekorre som ligger på rygg både här och där – någonstans ligger det dessutom en kotte och skräpar. Jag vet inte var för jag har inte trampat på den ännu.

Jag kastade en kotte i torsdags men jag är helt säker på att det inte var ekorrens kotte. Den kotte jag kastade hittade jag under gullefjunets säng och den var fastknuten i en rosa garntråd. Vi har inget sådant garn hemma så den kotten måste ha varit det julpynt som kom hem från dagis ifjol för vi hade en kotte på rosa garntråd på julgranen förra året.

Kotten som ekorren har slarvat bort har vitt glitter på sig så när jag hittar den om några månader kommer jag att kunna identifiera den.

Den lila julgranen då. Vad har vi för problem med den? Maken skulle säkert vilja säga att vi har många problem med den, men så är det inte. Han bara överdriver. Färgen lila är inte så förskräcklig så att man kan kalla det ett problem när man ser en lila gran med rosa ljus och pollor.

Den har bara kraschat i golvet en enda gång på ett dygn och inte en endaste julpolla gick sönder. De bara trasslade in sig två varv runt grenarna men det redde jag ut på mindre än fem minuter.

Ett annat problem vi har med den lila julgranen är att gullefjunet vill ha den med sig till mormor och morfar över jul. Jag har förklarat att man inte kan ta en lila julgran på flyget men den lilla intelligenta varelsen har kommit på att det bara är hon som ska flyga och att vi kan ta den i bilen.

Jag vill inte köra en lila 39-kronors-gran 80 mil tur och retur när det finns tusentals granar i Norrland. Jag har ett par veckor på mig att komma på någon lösning.

Vi kanske får ett brev från tomten där han frågar om vi har plats att frakta några julklappar till Jävre också frågar jag henne om hon tycker att vi ska hjälpa tomten eller ta med den lila granen. Jag tror att det här löser sig innan bilen ska packas.

När maken är borta

Maken är ute med jobbet ikväll. Så jag och gullefjunet passade på att köpa lite julpynt. Maken är så traditionell när det gäller julpynt. Typ rött och grönt. Man får mycket mer svängrum med pyntet om man passar på när maken inte är med.

När vi var klara med pyntet sa gullefjunet “Å pappa kommer inte att tro sina ögon när han ser det här!”.

Det är nog en ganska korrekt beskrivning av vad hans reaktion kommer att bli.

20151126_193309

Man ska leva som man lär

Gullefjunet (med ett upprört tonfall): Pappa det står en kaffekopp med kaffe i på vardagsrumsbordet!

Maken: Det är inte kaffe, det är te.

Gullefjunet: Ta bort den!

Maken: Du kan bära den till köksbänken.

Gullefjunet: Tänk om jag spiller?

Maken: Bär försiktigt.

Gullefjunet: Jag gör det inte! Om du har ställt den där får DU bära bort den!

Jag applåderar vilt.

Jag (till maken): Vadå…? Varför tittar du på mig sådär? Så är det ju – den som drar fram plockar bort. Jag har själv hört dig säga det många gånger.