Pärlor och en smutsig plastbit på golvet

Ni som har den goda smaken att gilla bloggens Facebook-sida vet ju redan vad jag har sysslat med ikväll. Plockat pärlor alltså. Men sluta inte läsa för det, det här inlägget kommer även att innehålla detaljerad information om en plastbit som vi inte har pratat om tidigare.

Jo, jag har alltså fredagsmys-plockat-pärlor från köksgolvet. Den värsta typen av pärlplock. Det var jag som tappade burken.

I bildens vänstra hörn ser ni en väldigt smutsig plastbit framför diskmaskinen. Jag brukar inte störa mig så mycket på den där plastbiten i vanliga fall. Varje gång jag går förbi den tänker jag “det där är en irriterande plastbit”, men mer än så är det inte.

Det är en plastbit som typ på något sorts sätt ska skydda mot vattenskador. Eller nått sånt. Jag tror inte att den duger som vattenskadeskydd. Plastbiten ser inte alls ut som att den har auktoriteten att säga åt vatten “nu stannar du här ovanpå mig vattnet och låter bli att rinna ut på golvet”. Det vet ju alla att vatten är precis som småbarn – bryr sig inte ett dugg om vad föräldrar eller plastbitar säger åt dem.

Det enda plastbiten duger till är att klistra fast smuts på golvet. Den är nämligen fastklistrad på golvet. Så den går inte att lyfta på och torka bort smutsen. På något sätt kommer dock skiten in under plasten i hörnet och på kanterna. Om man försöker torka bort smutsen så river man upp mer av klistret och då ökar ju smutsytan under plasten.

Ordspråket “Hellre lite skit i kanten av plastbiten än under hela plastbiten” känner ju alla till, eller hur?

Som sagt var, jag är inte alls särskilt irriterad på den där plastbiten i vanliga fall. Det är på inget som helst sätt så att jag går omkring och tänker på den hela tiden när jag är i köket. Nej, nej, inte alls, jag är minsann inte den typen av person som hakar upp mig på skitsaker. Men när man ligger på alla fyra och plockar pärlor alldeles bredvid plastbiten med smuts i hörnorna kommer man lite närmare den fastklistrade smutsen.

Då får man inspiration att skriva 470 ord om plastbiten och publicera det på nätet. Utifall att det finns någon annan här i världen som har samma problem som en själv med smuts under plastbitar. Det är ju det som är så fint med internet, man kan möta likasinnade på nätet och prata om sina problem. Man kan få kraft från varandra. Man måste bara tordas vara öppen och prata om sina problem så att andra förstår att de inte är ensamma.

Forumtråden är öppen i kommenatorsfältet. Det går bra att vara anonym om ni känner att era plastlistproblem är känsliga. Det går även bra att go off-topic (OT som det kallas på Flashback) och berätta om skit i andra hörnor.