Vi hade en hatt

Den såg ut så här.

Lila hatt
En hatt.

Gullefjunet kastade den på marken i en lekpark också glömde vi den. När vi kom tillbaka 10 minuter senare för att hämta den var det förstås någon som hade snott den. Det är irriterande när folk inte kan låta bli ens grejer.

Så vi köpte en ny hatt. Den såg ut så här.

En annan hatt.
En annan hatt.

Nu är det hatt-skrället också borta. Ingen vet var den är. Jag har tom kollat i diskmaskinen för där hittade maken hennes hårsnoddar med blommor på. Men hatten har gått upp i rök.

Så nu funderar jag på om jag ska köpa en likadan hatt igen eller om jag ska köpa en annan hatt. Det var en ganska bra hatt. Den brukade stanna på skallen på ungen ganska länge och det är inte alla hattar som gör det. Men det känns som att det kanske vilar någon sorts förbannelse över den där Nalle-Maja-hatten.

One thought on “Vi hade en hatt”

  1. Bäst att köpa ett annat märke. Man vet aldrig vilka förbannelser som vilar över saker och ting om man får sådana indikationer. Förbannelsen skulle t.ex kunna tvinga er att köpa nya Nalle-maja hattar hela tiden utan någon möjlighet att bryta denna onda cirkel. Till slut har ni lagt ut en smärre förmögenhet på borttappade hattar.

    Annars är det bara att strunta i förbannelsen och göra som ni känner för, det funkar säkert också…

Leave a Reply to Respelion Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *