Idag efter jobbet ringde jag till maken och sa att jag inte skulle komma hem på en stund ännu. Sen tog jag en buss till en galleria med butiker. Jag hade bestämt mig för att jag behövde ekipera mig själv med lite mer kläder.
Jag gick i affär efter affär efter affär. Ända tills jag var trött. Då åkte jag hem.
När jag kom hem packade jag upp min inköp. En ugglemössa. Klistermärken. En julklapp. Allt till gullefjunet.
Jag själv då? 10 par sockar. Fem svarta och fem i blandade färger.
Nej för sjutton, jag tvättade i helgen. Den är inte alls full, den är nästan tom.
Locket är ju stängt ser ni väl?!
Det är en handduk ivägen som gör att det är väldigt svårt att öppna locket, därför minimerar vi locköppnandet genom att kasta kläderna ovanpå och bredvid den tomma tvättkorgen.
Jag har fått ut skålen ur vasen. Inget gick sönder. Jag var helt svettig när jag var klar.
Bajskorv är ett väldigt roligt ord. Tydligen. Allra roligast är det att säga Du Är En Bajskorv. Lika roligt varje gång. Tydligen. Barnet måste lära sig att inte skratta åt sina egna skämt.
Om jag börjar spara alla barr som kommer in och lägger sig på hallgolvet varje dag kan jag göra en helt egen brun julgran i december.
Mer då? Nä inget, det där var det viktigaste jag har att komma med just nu.
Vår toalettdörr går inte att stänga ordentligt, än mindre att låsa. Så jag har ingen fristad inom hemmets fyra väggar. Tvättstugan är min fristad. När jag känner det som att jag håller på att få ett sammanbrott brukar jag säga att jag måste gå ner och hänga tvätt. Sen sitter jag där på cementgolvet och hänger strumpor med exakt lika många millimeter mellan varje strumpa så att det ska ta riktigt länge. Om jag inte har någon tvätt att hänga sitter jag bara och stirrar rakt ut i luften och andas djupt och låtsas att jag hänger tvätt.
Gullefjunet älskar dock tvättstugan, så dagar när jag känner mig extra stark eller extra svag brukar hon få följa med till min fristad. Igår hade jag en stark dag så hon fick följa med. Hon hittade en död fluga på golvet.
Om man bara är uppmärksam finns det möjligheter att lära sitt barn saker i alla vardagssituationer. Så jag tänkte att jag skulle ta det här tillfället i akt att lära henne om städning. En död fluga på golvet är ett skräp, och skräp kastar man bort.
Så jag sa åt henne att kasta ner den i golvbrunnen. Där döda flugor hör hemma. Då stod hon där med den döda flugan i sin kupade hand och blinkade mot mig med sina långa ögonfransar och sa “men mamma, jag ska ta upp den till vår lägenhet – man måste ta hand om döda djur”.
Jag fick helt enkelt lov att tänka om. Det är även bra att lära sig om hänsyn, omtanke och omvårdnad. Flugan var ju död, men det kändes avancerad nivå att börja skilja på levande och döda varelser så här tidigt i utbildningen. Motvilligt lät jag henne ta med det döda flögo-aset upp. Jag väntade till och med tålmodigt och hjälpte till att leta efter liket de fyra gångerna hon tappade och inte kunde hitta det på vägen upp.
Jag vet inte var den här omtänksamma genen kommer ifrån. Jag är då oskyldig. Jag vet inte ens om jag kan anklaga maken på den här punkten. Han skulle inte ha kastat flugan i golvbrunnen, han skulle inte ens ha sett den. Det måste vara miljöpåverkan och något de lär ut på dagis.
När hon väl kom upp med en död fluga däremot – då engagerade maken sig.
Nu har de byggt en lego-grav. Typ som ett mausoleum för en död fluga.
Jo, nu är det såhär. Maken ska åka till Elgiganten och lämna tillbaka sin nya TV.
För han skulle ju inte ha någon TV. Jag var med, och hörde när maken sa till säljaren att han skulle ha en skärm till den laptop som han just bestämt sig för att köpa. Också diskuterade de olika alternativ och vilka sladdar man behövde för att koppla ihop allting. I slutändan kommer säljaren fram till att det är lämpligt att sälja en TV fastän han rimligtvis borde ha förstått att behovet var en datorskärm. Utan att berätta att det är en TV istället för en datorskärm.
Dessutom passade han på att sälja ett demoex som det “absolut inte var något fel på” och maken gillar ju att spara några hundralappar så han gick på det. Nu skulle ju maken inte ha någon TV, men om det hade varit en TV han var ute efter så skulle jag ha betraktat avsaknaden av en fjärrkontroll som ett fel.
Frågan är bara om jag ska åka och bada med gullefjunet medan maken åker och lämnar tillbaka TVn eller om jag ska följa med? Det är ju mycket roligare för gullefjunet att bada. Men maken har inte samma förmåga som mig att i detalj förklara för folk vilka idioter de är. Jag blir nämligen rasande på folk som säljer TV-apparater till folk som ska ha en datorskärm. Jag vill gärna försäkra mig om att de inte kommer för lindrigt undan.
Med fyra dagar kvar till Kidkit-butiken stänger gör gullefjunet debut som modell i butiken.
Maken har köpt ny laptop. Vilket gör att det är väldigt irriterad stämning här hemma just nu. För att göra det hela ännu värre har han köpt ny skärm, trådlöst unifying tangentbord och mus. Och en drake. Det är en sådan där merkostnad som tillkommer vid datorköp när man har barn. Man måste köpa en drake för att få titta på andra grejor i lugn och ro.
Just nu försöker då alltså maken få igång datorn och koppla ihop allting. Jag håller på att bli galen. Han frågar något varannan minut. Saker som vad hans lösenord på emailen är (när han försöker logga in på något som inte alls är hans email), om man måste skapa ett Microsoftkonto (det måste man inte), var man ska stoppa sladdar (i hål där de passar) och var man öppnar Chrome (först måste man ladda ner och installera det), om man måste installera Ad-blocker (nej), vilken version av Office man ska köpa (rätt version, dvs inte den han köpte förra gången).
Alldeles nyss kom han och gav mig ett glas vin och sa “så att du slutar låta så irriterad när jag frågar något”.
Det kommer inte att hjälpa. Jag kommer att fortsätta låta irriterad OCH berusad.
Enda lösningen är att han låter bli datorn och låter mig göra det och lämnar mig ifred under tiden. Efter middagen. Inte nu.
Det här tycker jag är lite orättvist. Just ikväll är vi elva stycken som ska dela på dubbelsängen. Ibland är vi 13-14 st plus lite lego eller någon plastfrukt. Andra gånger är vi bara 6-7 st.
Just ikväll är vi i alla fall elva. Då tycker jag att det känns som att andra inte tar hänsyn till mig om det ser ut så här på min kudde när jag kommer för att lägga mig. Jag tycker inte att jag får en elftedel när det ser ut så här.
Jag hade tänkt att jag skulle vara lite UnderbaraVictoria och göra ett litet “heminredningsprojekt” som jag sedan skulle inspirera folk med här på bloggen.
Eller så var det mer så att jag har ett elektriskt blockljus som är jättepraktiskt eftersom det inte startar några eldsvådor. Det har bara stått rakt upp och ner i bokhyllan och sett ut som ett elektriskt blockljus som inte är ett dugg mysigt på egen hand.
I typ ett år har jag tänkt att jag borde införskaffa någon sorts hållare eller ljusstake som transformerar mitt blockljus och hem till något avundsvärt. De där inköpen har aldrig blivit av. Så idag tänkte jag att jag häller de där snäckorna som jag redan har i den där vasen som jag redan har och sen ställer jag i ljuset. Också tänkte jag att jag samtidigt kunde göra en steg-för-steg-guide till bloggen.
Jag kom inte så långt. För skålen som snäckorna låg i har vågig kant. Jag lutade på vasen och satte skålen mot vasen och hällde i snäckorna. Skålen gick in i öppningen på vasen, men när jag var klar hade skålen på något sätt vridit sig och nu sitter den fast. Det var inte alls så här jag hade tänkt mig att inredningsdetaljen skulle se ut. Det finns inte ens plats att lirka in ljuset.
Det känns väldigt mycket Emil i Lönneberga. Ska jag slå sönder skålen för att få ut den ur vasen? Tänk om vasen går sönder istället för skålen då. Det är ju vasen jag ska ha blockljuset i, så om den går sönder är jag ju tillbaka på ruta ett. Finns det folk som man kan betala så att de lirkar ut skålar ur vaser?