Å hallå!

Pyjamasen är mitt fel! Maken har läst mitt förra blogginlägg och vill ha upprättelse!

Så här gick det tydligen till. Gullefjunet valde byxorna. Maken hämtade en vit t-shirt som han tyckte “matchade” byxorna. Han sa till gullefjunet att den vita t-shirten hörde ihop med Mimmi-byxorna. För han har tydligen helt glömt bort den existerande Mimmi-tröjan som hör till. Ungefär som att han trodde att vi har ett imbecillt barn som accepterar vad som helst. Gullefjunet sa att den vita t-shirten “inte passade ihop” med byxorna och hämtade uggle-tröjan.

Oklart i vilket läge blöjan kom på.

Makens försvarslinje är i alla fall att “det där är inte mitt fel, du har ansvaret för hennes uppfostran om klädmode, jag orkar inte ha TVÅ kvinnor som har åsikter och säger att jag har fel, hon sa att det passade ihop så då tog vi det”.

Så lägligt va? Att lägga över allt ansvar på mig nu när hon är tre.

Jaja, han ska få igen när hon är tolv och kommer in i vardagsrummet och gör en piruett för att visa att hon har tänkt gå på skoldisco i en trosikant (tros-i-kant-kjol ni vet). Maken vet inte vad en trosikant är. Men när dottern kommer och visar upp den inför skoldiscot ska jag säga “å vad fin, den matchar dina trosor perfekt”.

När maken exploderar övar att jag är oansvarig ska jag påminna honom om att han faktiskt vet vad en trosikant är, för det var vad jag brukade ha på mig när träffades. Då tyckte han inte att de var oanständiga, han tom uppskattade dem. Inte tillräckligt oanständiga för att inte gifta sig med mig i alla fall. Så när dottern trippar iväg till skoldiscot kan vi diskutera dubbelmoral innan jag stormar iväg för att kolla att ingen kommer för nära kjolkanten.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *