Maken tycker inte om Coca-cola. Han tycker inte om det, också tycker han att det är ohälsosamt. Jag däremot dricker minst en, oftast flera Cola om dan. Gullefjunet tycker också om Coca-cola, om hon ser en vill hon ha.
Med jämna mellanrum brukar maken säga till mig “Nu måste vi ta itu med det här med att gumman vill ha Coca-cola ständigt och jämt. Du får ställa undan burkarna/flaskorna där hon inte ser dem”. Maken säger detta med ett tonfall som om att det är Djävulens frukostdryck vi pratar om.
Alltså, jag tycker inte heller att Cola är en lämplig varje-dag-dryck för en tvååring. Jag håller med maken om att gullefjunets Coladrickande skall begränsas till typ lördagar och speciella tillfällen. Hon får inte Cola av mig varje dag om det låter som det. Nej minsann, jag kör en sorts regler för mig och ett annat regelverk för flickebarnet. Gör som jag säger – inte som jag gör är absolut en filosofi som jag ansluter mig till.
Så nu sitter jag här på balkongen och smygdricker en Coca-cola och bloggar på laptopen.
Jag har låst grinden så att gullefjunet inte kan komma ut och se vad jag gör. Hon står och hänger på grinden och gastar “jag måste komma ut” varvat med “mamma måste komma in”.
Vuxendrycken saft däremot, och juice, det tycker maken om. Så det är inget han jämställer med världens elände som krig, fattigdom och karies. Om dottern ber om äppeljuice till middagen då går det bra att göra avsteg från mjölk-eller-vatten-till-maten-regeln.
