Det här beror ju litegrann på vems skönhetsideal man försöker leva upp till. Jag nöjer mig med att konsultera mig själv. Alltså väger jag 8 kg för mycket. Eller 10 kg, sånt beror ju lite på vilken våg man står på. Ja, jag skulle till och med kunna gå ner 12 kg utan att någon trodde att jag håller på att magra bort. Men låt oss säga 8 för enkelhetens skull. Men tjock är jag ju inte. Jag har lite reserver att ta ifrån om det skulle bli hungersnöd nu när potatisodlarna inte fått ner sättpotatisen i tid för att det regnat så mycket. Men inte smällfet, det är jag minsann inte, jag har bara några “problemområden”.
Igår när vi var på havsbadet så fanns det en klädbutik bredvid ballong-tivolit, sommaren till ära. Så jag passade på att prova lite kläder. De hade inga draperier till provhyttarna, men jag provade i alla fall. Ni hör ju själva att jag inte är tjock om jag provar kläder i en provhytt utan draperi. Vi hade ju nyss varit nere på stranden och där gick folk omkring i bikini trots att det var svinkallt och blåste nordanvind. Så jag tyckte att jag kunde prova kläder inför öppen ridå i butiken. Den var typ tom i alla fall, förutom hon i kassan. Ingen bikini förstås, men jag provade ett par byxor. Fast det blev ju till att prova flera. För kläderna var felmärkta.
Jag vill bara få det sagt. Jag tycker inte att jag är Large. Om jag som bara väger 8 kg för mycket är Large eller inte ryms i Large, vart ska då folk som väger 20 eller 30 kg för mycket köpa sina kläder? Det är inte så att jag har något principiellt emot att köpa kläder som det står Large i. Men ska jag betala för dem då får de faktiskt lov att vara lite Large. Jag kräver att få lite andrum i kläder som det står Large i. Annars får det vara.