Idag har jag följt med mamma till Umeå på ett läkarbesök. Tio minuter innan vi skulle åka ringde mamma. Maken svarade och berättade att jag stod i duschen. Då sa mamma “I DUSCHEN?!”. Vad hon menade var att jag befann mig på en olämplig plats.
Jag var dock klar när hon ställde sig på tutan utanför huset. Enda grejen var att ärmen på min kofta hade blivit avig och just idag fastnade jag och fick bara inte till det. Det är svårt att jobba lugnt och metodiskt när någon tutar var femte sekund.
När jag satte mig i bilen – endast sju minuter sen – sa mamma “Det regnar”. Hon menade inte att småprata om vädret. Det var en trafikrapport jag fick. Vad hon menade var att det skulle ta längre tid att köra än om det inte regnade, och nu var det stressigt eftersom jag var sju minuter sen.
Det var dock aldrig någon fara för mamma har alltid minst en halvtimme till godo när hon ska någonstans. Ibland när hon ska till läkaren sitter hon i bilen på väg hem den tid hon egentligen ska in hos läkaren.
Allt gick bra. Läkaren hade gröna kalsonger under sina vita byxor. Alltså, han drog inte ner byxorna och visade dem för oss. Det syntes igenom tyget. Jag märker sånt när folk böjer sig ner för att hämta saker ur lådor.