Gullefjunet ville följa med hem. Redan igår kväll var hon gråtig och sa att hon ville följa med hem för hon ville träffa mig imorgon också (idag alltså). Imorse vaknade hon av sig självt klockan fem och sa fortfarande att hon ville följa med hem och började gråta igen.
När jag frågade om hon inte ville följa med mormor och morfar till Piteå och gå på Lekia som de lovat snyftade hon och sa att morfar kunde skicka pennorna och blocket i ett paket på posten.
Hon skulle säkert ha haft jätteroligt om hon stannat i Piteå i veckan men jag blev lite märkt av den där veckopendlingen när jag inte hade något val och var tvungen att åka och lämna henne varje vecka förra året.
Jag kunde inte åka och lämna henne gråtandes, hon kunde ju ha känt sig övergiven och fortsatt gråta resten av veckan. Då skulle ju både hon och jag och mormor och morfar ha lidit.
Det fick bli så att hon följde med hem och maken vaknade vid sjutiden till ett SMS att ringa till dagis och berätta att vi var på väg.
När hon kramade mormor hej då sa mormor “Det här blev ju lite snopet…”. Då vände sig gullefjunet om i dörren och sa “Jag kan hälsa till pappa från dig mormor”. Jag är inte helt säker på att mormor hade skänkt maken någon tanke just då, hon och morfar var nog mest bara deppiga över att gullefjunet inte ville stanna, men hon blev säkert glad att gullefjunet påminde henne att hälsa.