Superlativ

Idag har varit en sådan där fantastisk dag att jag nästan skulle kunna börja överväga att använda superlativ. Det har varit skitvarmt, men med en lagom vind. Man har kunnat vara ute och göra saker och njuta av vädret utan att varken frysa eller svettas ihjäl.

Vi åkte till hopplandet på Pite Havsbad och det hopplandet håller extremt hög klass på alla sätt och vis. Det är stort. Man får hoppa i trettio minuter för sextio spänn. I Stockholm brukar man få hoppa i fem minuter och det kostar minst en tjuga. På havsbadet när jag frågade om man själv måste hålla reda på när det gått en halvtimme fick jag till svar av h*n som satt i vakten “jag brukar säga att man får hoppa hur länge man vill”. Det kallar jag god service. Men skvallra nu inte till hopplandsvaktens chef om att h*n är schyst. Dessutom är det där självreglerande för ingen förälder orkar mer än en halvtimme. Vi hoppade i 28 minuter.

En annan bra sak med hopplandet är att skylten säger att alla barn måste ha strumpor på sig och vi hade inga strumpor men de sålde barnstrumpor för 10 kr. Det är också himla bra service tycker jag att sälja barnstrumpor men inte vuxenstrumpor. Det var i och för sig otydligt om strumpregeln gällde både barn och vuxna men jag gjorde min egen tolkning att jag inte fick hoppa utan strumpor. Första klassens hoppland alltså.

HopplandSen gick vi ner till stranden och där fläktade det så skönt att jag inte ens kände att jag brände ryggen lite till och fick en liten hand mitt på ryggen eftersom gullefjunet varit och tafsat mig på ryggen efter vi smörjt in henne med solskydd, men inte mig.

På stranden på Pite Havsbad blir det en perfekt barnpool vid lågvatten och där var det säkert 30 grader i vattnet så till och med vår lilla badkruka la sig ner och badade och jag svalkade fötterna. Också strålade solen så att det blev sådana där solkatter som är helt perfekt för ett lyckligt Instagramfoto. Men jag hade så lite batteri så jag kunde inte lägga upp fotot på Instagram, det var rena turen att batteriet räckte till att dokumentera lyckan.

Badkrukan simmar

Som avslutning skulle vi köpa en glass i glasskiosken och då var kön så lång att jag bedömde att vi skulle få stå en timme i kö i gassande solsken. Jag hade lovat barnet en glass, så jag frågade om hon ville stå i kö i en timme för att köpa en kulglass eller om hon ville köpa en isglass inne på matbutiken. För att gör en idyllisk dag helt perfekt gick barnet och visade upp intelligens och valde en isglass.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *