Igår skulle maken gå en promenad för att gullefjunet skulle somna i vagnen. Det låter väl riskfritt, eller hur? Man tänker sig inte att något ska kunna gå fel under en sådan aktivitet.
Men det kan det. Under den där promenaden hittade maken en skylt där det stod “Loppis”. Här i byn! Det blev säkert bromsspår på marken när maken girade vagnen och styrde kosan dit pilen pekade.
Jag tyckte att han var borta länge för en sövning. När han kom hem igen fick jag förklaringen. Sist maken släpptes lös på loppis tillsammans med gullefjunet kom de hem med ett smutsigt ankskrälle.
Jag har på sistone sagt till maken att gullefjunet har lite väl mycket leksaker som består av många delar. Lego. Klosslådan. Barbafamiljen. Trollfamiljen. Matlagningsgrejorna. Pussel. Osv. Jag har aktivt föreslagit att till julklappar i år borde vi satsa på leksaker som är EN sak.
Så vad kom de hem med igår då från loppiset? Kajsa Anka kanske? Nej, maken kom hem med en hel jävla bondgård. Komplett med djur och allt. 37 delar istället för en.
Nöjd var han också, för han fick allt detta för 40 kr. Samuelssons – av makens beskrivning av var huset låg måste det ha varit hos er han var – om ni läser detta så ger jag er 80 kr om ni tar tillbaka alltihop.
Jag vill speciellt dra er uppmärksamhet till den här delen. Det är en lastpall.
När jag frågade maken vad man skulle använda den till på bondgården hade han inget tillfredsställande svar.
Fortsätter det på det här sättet kan man ju snart inte släppa ut maken på egen hand längre.
Å en grej till. Jag har redan hittat en låda där bondgården är nedpackad, och hoppas att alla ska glömma bort dess existens. Jag packade upp hela bondgården och byggde upp igen enbart för att fota den till det här inlägget. Bara så att ni vet vad jag går igenom för att ni ska få titta på bilder