Det vet man ju att för eller senare kommer ett barns Varför-fas. När ungen ska veta varför om allting. För oss har inte det här börjat än. Som förälder tycker man att det är spännande när barnet börjar visa tecken på att de har tänkt gå eller säga något som liknar ett ord. Varför-fasen däremot är man ju inte alls lika ivrig över. Den verkar dö-jobbig.
Ibland när vi har tur kan vi få ligga kvar i sängen och dra oss medan gullefjunet leker i sovrummet. Bara man är involverad på något sätt som att hjälpa till att klä på/av dockan eller hjälper till att rada upp trollen på sängkanten kan man få en hel kvart extra, en riktigt bra dag en halvtimme.
I morse när vi lekte i sängen sprang hon helt plötsligt och hämtade dockans sulky-dockvagn. Sen skulle hon ha upp den i sängen. Hon lyfte, baxade och puttade och bad om hjälp att få upp den. Jag hade inte inte alls någon lust att ha en dockvagn i sängen så jag svarade “nej man har inte dockvagnar i sängen”.
Då hände något oroväckande. Hon frågade varför. Jag blev helt ställd. Varför ska man inte ha dockvagnar i sängen halv åtta på morgonen? Vi brukar ha en massa annat skrot i sängen vid den tiden. Just då hade jag ett pussel på kudden. Troll och böcker brukar vi också ha i sängen, de är också hårda. Därför är inget bra svar, det känns som att därför bara skulle leda till följdfrågor. Så jag svarade “för att den har hjul”. Hon köpte det den här gången, men nästa gång säger hon säkert “det gör inget för det är en inomhusvagn”.
Jag får jobba på det här med motiveringar innan Varför-fasen drar igång på riktigt.