Det gäller att övervinna blygheten i tid

Häromdagen pratade vi om att gullefjunet kunde följa med mig på Mini-SATS någon fler gång. Någon gång när de inte stänger mitt framför näsan på oss. Det ville hon, men hon ville gärna att någon som hon kände också skulle vara där. Några av hennes kompisars föräldrar och några av mina kompisar som har barn som hon i alla fall vet vem de är tränar också på samma SATS.

I helgen vet jag ingen av dem som ska dit, de jag har kollat med är inte där eller har inte ungarna med sig. Så jag förklarade att om hon tycker att det är roligt på Mini-SATS kan man gå dit ändå och kanske hitta någon ny kompis.

Då sa hon att hon är “lite blyg”. Så jag förklarade att alla är blyga men om man tar mod till sig och går fram till någon och frågar om de vill leka så blir säkert det barnet jätteglad och vill leka för de är kanske också för blyga för att fråga.

Jag är asdålig på att prata med främlingar. Tycker att det är skitjobbigt. Jag är inte sådär jätteblyg egentligen. Inte nu, men jag var när jag var yngre så jag undvek sånt och nu vet jag inte hur man gör även om jag inte är blyg längre. Och jag är ointresserad av att prata om ointressanta saker som man ska göra med främlingar så jag känner mig obekväm och vet inte vad jag ska säga för att inte döda mig själv eller främlingen av uttråkning. För jag har alltid gjort mitt bästa för att slippa prata med främlingar.

Det där med att tordas gå fram till främlingar och börja prata är en viktig talang. Om man tycker att det är jobbigt när man är fem så gissa bara hur jobbigt det är när man är fyrtio!

Det är lika bra att börja träna de sociala förmågorna tidigt. För om man går fram till en annan femåring när man är fem och frågar om de vill leka så svarar garanterat 9 av 10 femåringar ja, så man behöver inte vara rädd för misslyckande.

Men om man inte provar tidigare och sen går fram till en annan 40-åring och frågar om de vill leka när man är 40 så svarar förmodligen 9 av 10 nej och den enda som svarar ja är garanterat ett perverst wierdo.

Så det gäller att utveckla den sociala förmågan att prata med främlingar tidigt så att folk inte tror att man är helt tokig när man kommer fram och börjar prata med dem.

När man är fem måste man prova att gå fram till folk och ställa den naturliga fråga “Vill du leka?” för att inleda en konversation. Så att man när man är vuxen klarar av att gå fram till folk och säga helt onaturliga saker som “Oj så varmt/kallt/regnigt det är idag!” för att inleda en konversation och få det att framstå som helt normalt.

Livet blir bara svårare ju äldre man blir. När man är fem går man ju fram till folk och frågar om de vill leka för att man själv vill leka. Men när man är vuxen måste man prata med folk om vädret för att någon kompis bjudit en på en fest där man ingen känner eller för att chefen säger att man måste prata med folk fastän man helst inte vill.

Det blir bara värre ju längre man väntar med att öva på det här.

Piprensarpyssel

Mormor och morfar skickade ett paket till gullefjunet.

Jag bara “Tack morsan… vad fan hittar man på att göra med två påsar piprensare?!”

Piprensare

Som tur var visste gullefjunet vad man gör av piprensare. Man gör spindlar. Enkelt var det också och det enda man behöver lim till är att limma fast skallen så det blir minimalt med kladd.

Piprensarspindel

I övrigt har Netflix lagt till en tv-serie som de tror kan vara i min smak. De har fel. De har missförstått hur Netflix-tittandet i det här hushållet går till.

Netfllix popples

Kort om det viktigaste nyheterna

Igår åt jag lunch på Burger King. Då låg det här mellan brödet och hamburgaren.

Lapp i hamburgare

Jag kunde inte hitta ingrediensen i innehållsförteckningen så jag skickade ett meddelande till BK på Facebook och frågade om de kunde förklara vad det är för något. Jag vill ju veta näringsvärdet på det jag får i hamburgaren. BK svarade att jag skulle höra av mig i ett PM så skulle de hjälpa mig med mitt “ärende”.

Jag har bytt till dubbdäck. Inget mer körande på Hornsgatan alltså. Inte för att det är något stort problem för jag vet inte ens var Hornsgatan ligger. På cykeln alltså. Dubbdäck på bilen är makens ansvar så det lär vi inte byta förrän samma dag som vi måste för att undvika böter. Man kan chansa också och hoppas på att man inte åker dit har jag lärt mig under åren.

Men säg inget åt svärmor. Hon påstår att “det är färdigcyklat för i år”. Det orkar jag inte bråka om så där chansar jag också. Om ingen skvallrar lär hon inte får reda på att jag cyklar till jobbet igen nu när jag blivit av med gipset.

På tal om svärmor har hon varit inlagd på KS i veckan för en infektion. När hon åkte in mitt i natten förra veckan så ringde hon inte oss eftersom hon visste att gullefjunet hade sovfrämmande. Så när jag pratade med henne idag så försäkrade jag henne om att jag klarar av att ta hand om två sovande barn helt själv och att hon ska ringa maken om hon blir sjuk på natten. Då svarade hon “Nejdu det kan jag inte göra, den mamma finns inte som ringer sitt barn klockan fyra på natten”. Jag bara “Joho, här är jag! När jag är 86 bast och behöver till sjukhus mitt i natten kommer jag att ringa gullefjunet och då är det bara att hon kravlar sig upp och kommer”. Payback time för alla gånger jag har burit omkring henne mitt i natten och trallat och sjungit.

Ikväll gjorde Gullefjunet illa sig på en stol och började gråta och då gick hon till maken för tröst trots att jag satt en meter bort. Jag blev djupt sårad. Trots alla gånger jag har tänkt “kan inte pappa trösta någon gång”. Då blev jag bitter över all övertid jag varit tvungen att jobba senaste året. Det måste vara övertidens fel att hon går till pappa för tröst istället för till mig.

Farsan har köpt ny mobil. Jag har noterat att han SMSar lite oftare nu för tiden och jag trodde att det kanske betydde att han lärt sig hur man skickar SMS. Men det kunde han tydligen redan förut men brydde sig inte om att göra det.

Många SMS

Hä kan bli lite ört att göra sig av med så många SMS.

Jag har förstås massor annat att berätta också men nu måste jag sluta för jag ska även hinna läsa de viktigaste nyheterna om vad som har hänt i världen. Måste ta reda på hur man gör när man mördar någon med potatisar.

Här skulle det har varit ett blogginlägg

Men vi har en kompis som sover över för första gången nånsin så jag har inte hunnit. Först när det inte var läggdags var det här jättelindrigt. Sen blev det läggdags och nu är klockan tjugo över elva och jag och maken försöker fortfarande övertala TVÅ barn att lägga sig ner och sova och det är ett barn mer än vad vi är vana vid.

Det här är jättesvårt för sitt eget barn kan man bli arg på och höja rösten och säga “Om du inte lägger dig ner och sover nu får du inga mandariner imorgon”. Men man kan inte dra in andra barns mandarinranson för då kan de börja gråta och vilja gå hem. Dessutom vet jag inte ens om N tycker om mandariner för de åt så mycket tacos och glass att när jag bjöd på frukt ville de inte ha.

Så vi kör tysta leken. Just nu är det maken som har pass men jag måste gå nu för strax är det min tur.

Bortsprungen Kisse återfunnen

Vi har en katt som heter Kisse. Det här är inte Kisse som är en livs levande katt och bor i London. Vi har en till Kisse som är gjord av tyg.

Vi har väldigt många o-levande katter men Kisse är lite mer speciell än alla andra katter vi har.

Kisse har varit med så länge att ingen längre kommer ihåg var Kisse kommer ifrån. Jag har en vag känsla av att mormor har köpt Kisse på Lekia i Piteå men ingen vet säkert för inte ens mormor kommer med säkerhet ihåg om hon köpt Kisse. Gullefjunet är fem och Kisse måste vara kring fyra år gammal.

Så här såg Kisse ut i somras när hon följde med till Piteå.

Katt under Pony

Ni kanske tror att Kisse ser ut sådär för att det ligger en ponny på henne men hon är typ alltid lite dubbelvikt. Hon har nämligen bara kvar typ hälften av sin stoppning så hon är alltid lealös.

Kisse har varit med om mycket. Hon är väldigt berest. Hon har varit i de flesta stadsdelar av Stockholm, till Linköping, Kolmården, Karlstad, London och Småland på IKEA. Hon har både bott i Jävre och besökt Jävre flera gånger. Mormor har lagat henne i rumpan en gång, där läckte det nog ut en del stoppning. Kisse var inte bara med om den värsta magsjukan vi någonsin har haft – Kisse blev helt dränkt av den så hon har också rest runt i tvättmaskinen.

Kisse är helt enkelt väldigt speciell. Det är inte så att vi inte kan sova utan henne. Bara vissa nätter kan vi inte sova utan henne. Ibland ska något annat djur sova med oss. Men de andra är bara “nyhetens behag” och de “betyder egentligen ingenting”. Kisse består dock. Vi går alltid tillbaka till Kisse förr eller senare.

Så för någon månad eller två sedan försvann Kisse. Vi upptäckte att hon var bortsprungen kort tid efter hon varit med både på IKEA och Bromma Blocks. Gullefjunet var säker på att hon följt med hem men när Kisse inte dök upp blev jag och maken mer och mer säkra på att Kisse var borta för alltid.

Det här har varit ett sorgearbete för oss alla. Kisse är ju inte bara speciell för gullefjunet. Även jag och maken har varit lite ledsna för att hon har varit borta. Vi har bearbetat det här på olika sätt. Jag har funderat på om man kanske skulle ringa till IKEA för säkerhet skull och kolla om de har hittat Kisse. Maken har varit mer matter of fact – Kisse är borta och vi får lära oss att leva med det.

Gullefjunet har ändå klarat det här ganska bra. Jag tror bara att vi har haft storgråt över Kisses försvinnande två eller tre gånger. De är tåligare än man tror de små barnen.

Helt plötsligt ikväll dök Kisse upp! Lyckan alltså. Hon låg längst ner i utklädningslådan. När Kisse dök upp var hon inlindad i flera rankor från en av mina hängblommor.

Nu när jag tänker på det så har jag tyckt att det har sett ut som att min blomma sett lite stympad ut. Men jag har inte kopplat ihop detta med Kisses försvinnande. Jag har inte tänkt så mycket på det alls. När man har barn är det inte helt ovanligt att en halv planta försvinner för att sedan hittas helt söndersmulad i sjukhusväskan som “medicin till djuren”.

Nu är vi i alla fall väldigt glada över att Kisse är återfunnen. Hon har blivit grundligt undersökt av doktorn och har fått medicin. Vilket troligen betyder att någon annan av mina plantor har tappat några blad. Men vad gör väl det nu när vi har fått tillbaka Kisse.

Kisse på läkarundersökning

Man vet att man har flottigt hår när…

…man sitter och får sitt hår stylat och frissan, efter att ha målat lypsyl på ens haka, kammar en med en rosa plastkam, betraktar sitt verk och börjar skratta och säger “Det ser ut som att någon har krattat dig i håret – det blir ränder när jag kammar!”.

Till mitt försvar måste jag säga att det inte är så lätt att schamponera håret med en hand så det blir inte helt ordentligt gjort. Så håret är flottigt redan på kvällskvisten. När jag har två händer att schamponera med tar det ett helt dygn innan det är så flottigt att jag måste tvätta det igen.

Maken har det inte lätt

Förr hade maken en person som upplyste honom om sanningar. Nu har han två.

Ikväll efter Gullefjunet hade gått och lagt sig vandrade hon in i vardagsrummet och sa till maken “Jag kan inte sova när du har tvn så här högt! Om du sitter och tittar på telefonen så tittar du inte på tvn så då kan du stänga av tvn…”.

Maken kunde ju inte protestera mot sin egen argumentation så tvn är nu avstängd.

Jag hatar tv-reklam till barn

Det barnet önskar sig mest av allt just nu är en brödrost.

Hon har sett den på tv.

Den är gjord av plast och det “hoppar upp brödbitar ur den”. En brödrost. Det kallas brödrost.

Helt jävla onödig. Bara folk som bor i England och maken använder riktiga brödrostar så tom en riktig brödrost är onödig.

Tala då om hur onödig en leksaksbrödrost är. De där plastbrödbitarna kommer att hoppa ur brödrosten 250 gånger första dagen. Sedan kommer brödrosten stå i ett hörn och aldrig lekas med och plastbrödbitarna kommer att ligga på golvet och skräpa.

Inte kommer de att ligga stilla heller. Plastbrödbitarna kommer att åka runt från rum till rum. Det är det värsta med plastbrödbitar från brödrostar som ingen leker med. Att de inte ligger och skräpar på en och samma plats utan alltid är under fötterna på en.

Ungefär som riktiga brödbitar när maken rostar bröd. Han är aldrig där och fångar dem när de hoppar upp så de hamnar allt som oftast på bänken eller golvet och smular av sig.

Det enda jag avskyr mer än leksaksbrödrostar är riktiga brödrostar som sprutar ur sig brödsmulor.

Om det inte vore för tv-reklam som får leksaksbrödrostar att se roliga ut skulle inga barn önska sig brödrostar.

Växtvärk eller leukemi?

Gullefjunet brukar ha växtvärk.

En del av mig vet att;

  • det är växtvärk.
  • hon klagar mer över det om hon är trött. Barn klarar inte av att klaga proportionsmässigt och justera hysterin efter smärtan utan det är annat som styr hur mycket gråt växtvärken orsakar.
  • om hon varit extra aktiv under dagen blir växtvärken värre på kvällen.
  • att hon ibland överdriver för att hon vill ha tröst, uppmärksamhet och bli ompysslad.

En annan del av mig tänker att;

  • det här kan inte vara växtvärk, så här mycket gråt och hysteri kan växtvärk inte orsaka.
  • det måste vara någonting värre.
  • jag har hört att barn med leukemi får ont i skelettet, tänk om det är leukemi…?!

Det känns nästan som att jag har en liten vit växtvärks-ängel som sitter på min ena axel och viskar rationella råd i mitt ena öra, och annan liten svart leukemi-djävul som sitter på min andra axel och viskar “tänk om… om det är något allvarligt och du avfärdar det som trötthetsgnäll så kommer du inte kunna leva med dig själv… ditt liv är inte värt att leva utan din ögonsten…”.

Jag ägnar väldigt mycket tid åt att oroa mig för saker som leukemi och andra sjukdomar som kanske finns fastän man aldrig har hört talas om dem sedan jag blev förälder.

Sagostunden är alltid fylld av förväntningar och förhoppningar

För barnet förväntningar inför att höra en saga.

För föräldern förhoppningar om att ikväll blir det en kort saga.

Nästan varje kväll uppfylls förväntningarna och förhoppningarna grusas.

Ikväll blev det “Fågelträdet”.

“Fågelträdet” är okej. “Buster kan inte sova” hamnade i källaren för länge sedan. Man kan inte läsa en bok som handlar om en unge som hittar på ursäkter för att inte lägga sig och sova för ett barn som ska lägga sig och sova.

Jag är naken av en anledning

Påklädd mamma: Nu hittar ni inte på några hyss medan jag går och duschar.

3 ungar: Nä, nä.

Fem minuter senare när mamman inte är påklädd längre och står i duschen slits badrumsdörren upp.

Barn 1: Mamma, blablablabla, jag slog knät på tröskeln, blablablabla, Andys lekland, blablablabla, följa med blablablabla….

Barn 2: Din mamma är NAKEN…!

Naken mamma: Ja, jag brukar vara naken när jag duschar. En annan sak som jag gärna är när jag duschar är ensam…. UT med er och gå och fråga M & T om någon av dem vill följa på Andys för jag har redan sagt att jag inte pallar tre ungar själv på lekland så det blir inget om ingen annan också kan följa med.

Kom inte å klaga

Vi har varit på Nimbys lekland idag. Då spillde gullefjunet ut ett helt glas cola i knät på mig.

När jag hade torkat klart så hon “Mamma, jag är lite blöt på armbandet” (den där pappersremsan man får när man betalar).

Jag bara “OCH….?”. Lite perspektiv här alltså. Kom inte å gnäll över en droppe på ett armband när jag har ett helt glas cola på mina jeans.

Ibland känns det som att jag är bevakad av Säpo

Först var man liten och hade ingen koll på nått.

Sen blev man lite större, typ barn. Och då funderade man aldrig över att mamma och pappa alltid hade koll på allt man gjorde.

Sen blev man tonåring och trodde å ena sidan att mamma och pappa hade koll på allt man gjorde och var rädd att de skulle komma på en. Å andra sidan så trodde man att de ingenting fattade bara för att de inget sa. Men när jag sådär i 16-årsåldern och började dricka alkohol vid speciella tillfällen (valborg, examen, midsommar, dragracing-helgen, nyår, populär artist på Forum osv) så trodde man att mamma och pappa ingenting fattade.

Morsan fattade, det har jag fattat nu sen jag blev vuxen. Det kan inte ha varit så svårt. Jag vet inte om farsan tänkte på sånt men morsan har senare berättat att det var uppenbart att om hon hämtade på disco kl 2 så somnade jag omedelbart så fort jag satte mig i bilen om jag var nykter och om jag hade druckit så pladdrade jag och tuggade tuggummi oavbrutet i 2 mil för att dölja att jag druckit.

Sen blev man stor på riktigt och behövde inte bekymra sig över att någon övervakade en. Man kunde göra vad man ville utan att någon höll på och brydde sig.

Sen fick man barn och fick för sig att man var tvungen att tänka sig för hela tiden så att man var en god förebild. Man gick omkring med en några månader gammal bebis och försökte undvika att svära och äta hälsosam mat för ge sin bebis en god start i livet.

Sen när man hade haft barn ett tag upptäckte man att de ingenting märkte om man bara var diskret så då började man om att dricka coca-cola på balkongen, eller inklämd mellan kylskåpshyllan och kylskåpsdörren, juice i en tekopp eller äta godis i hemlighet med huvudet i en köksskåp.

Nu då. Nu har jag en femåring och det känns fanimig som att jag är bevakad av Säpo. Det känns som att hon basar över en sambandscentral med hur många agenter som helst som märker ALLT.

Man tror att hon är upptagen av någonting helt annat men ingenting passerar henne. Man äter en endaste liten luktfri karamell och när man sitter där mittemot henne för att borsta hennes tänder säger hon “Det luktar jordgubb, har du ätit godis mamma?”. Absolut inte liksom, jag har bara tvättat händerna med jordgubbstvål och då säger hon “Men vår tvål är ju blå…”.

Det är läggdags och morfar frågar om han ska väcka henne nästa morgon och hon svarar “Nej tack, det behövs inte. Morfar stiger upp först, sen jag. Fast jag vet inte om mamma eller mormor kommer att vara trea eller fyra för det brukar vara olika”. Hallå – vem håller reda på uppstignings-ordningen? Förutom maken, morsan och farsan. Men det har ju inget bättre för sig än att kolla när folk som stiger upp efter dem stiger upp. Barn däremot borde ju kunna ägna sig åt att leka med folk som är vakna utan att bevaka andras sovvanor.

Man är i stan och äter lunch med henne och morfar och hon ligger under bordet hela tiden och när vi kommer hem och mormor frågar vad vi ätit till lunch säger hon “Jag åt plättar och mamma och morfar delade på någonting”. På Röda Lyktan i Gallerian får man TVÅ dubbelmackor om man beställer en toast med ost och skinka. Det är ju helt orimligt – vem orkar två dubbelmackor? – och perfekt när man är två som vill ha lunch. Men hur lyckades hon observera att vi delade när hon aldrig satt vid bordet?

När hon hade pärlat ett armband åt mormor så bad vi maken/pappa att knyta ihop det. För han är ju seglare så han borde vara bra på knopar. Just när hon lyfte upp armbandet från bordet frågade jag “Har pappa knutit ihop det ordentligt?”. Då svarade hon “Nej det har han inte”. Men det behövde man i och för sig inte vara Säpoagent för att räkna ut. Det var liksom uppenbart när hon lyfte i armbandet alla pärlorna rasslade iväg över hela golvet.

Jag tycker i alla fall att det känns lite jobbigt att man inte längre kan komma undan med minsta lilla vita lögn. Hon märker allt nu för tiden. Jagmenar det finns INGEN människa i himlen när man kommer upp ovanför molnen i ett flygplan men hon lyckas ändå märka att hennes farfar inte är där trots att hon bara sett honom på foto.

Resten av min livstid kommer att vara kantad av händelser när min dotter upptäcker att jag inte är så fantastik som hon just nu tycker att jag är.

Varför ljuger man för barn egentligen?

Det slår ju bara tillbaka förr eller senare.

Gullefjunets farfar dog innan hon föddes. De första åren visste hon ju inte vad en farfar var så då undrade hon inte över det här. När hon blev lite större så upptäckte hon dock att hennes kompisar hade något som heter farfar. Då började hon fråga varför hon inte hade någon farfar.

Hon var inte jättegammal när hon började fråga så vi förklarade att han var död och bodde i himlen. Sen dess har hon fått följa med till hans grav och hjälp till att plantera blommor. Den gången var hon så upptagen med själva planteringen så blev det inga frågor om hur graven och himlen hängde ihop så vi behövde inte ta itu med frågeställningen då.

Men igår när vi flög till Luleå så kom det här med att “bo i himlen” tillbaka.

Gullefjunet älskar att flyga. Det är ett evigt surr om “När börjar vi köra fort” och “Kolla vad nära staden är” och “Jag ser ett annat flygplan jättenära oss”.

Själv har jag blivit lite flygrädd på äldre dar så jag sitter där och försöker se cool ut för att inte skrämma henne och tänker “Varför gasar piloten NU, glömde han att göra det när vi lyfte?”. Och “Varför svänger vi nu? Luleå ligger norrut, är vi verkligen på väg norrut eller har piloten bestämt sig för att svänga mot Kaknästornet eller någon sorts bergvägg som jag inte visste fanns i trakterna?”. Och “Var såg du ett annat flygplan? HUR nära? Peka vad du menar??”.

När piloten slår av säkerhetsbältes-skylten brukar jag känna mig trygg igen, i alla fall tills det är dags att landa. Jag vill vara nere på marken eller längst uppe i luften. Då känns det okej. Det mittemellan tycker jag inte om.

Just när jag hade andats ut uppe i luften igår så vände sig gullefjunet till mig och frågade “Varför har ni sagt till mig att min farfar bor uppe i himlen? Han är ju inte alls här!”.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Jag funderade på att säga “Det får du fråga pappa om, det var han som hittade på det där med himlen”. Fast jag sa inte det för jag kände mig lite osäker på om det verkligen var han som hittade på himlen eller om det var jag som hittade på det. Så jag sa att himlen var jättestor och att de som bor i himlen bor mycket högre upp än vad flygplanen flyger.

Då sa gullefjunet att hon minsann visste att farfar bodde i sin grav. Det var då jag, för mig själv, började att ifrågasätta varför man håller på och hittar på saker att säga till barn för att förklara saker som man själv inte vet någonting om. Jag tror ju inte själv på himlen så jag vetesjutton varför jag tyckte att det var lämpligt att komma undan att förklara att det finns saker som jag inte vet med att hitta på att någon bor i himlen.

Jag kände mig dock lite trängd där upp i himlen i flygplanet så jag fortsatte att gräva ett hål som jag inte kunde komma ur genom att säga att “farfars kropp bor i hans grav men hans själ bor i himlen”.

Då ville hon veta vad en själ var. Kan någon svara på vad en själ är? Jag bara freestylade och sa att själen “är den man är, typ vad man känner, om man är glad, ledsen, lycklig och så där…”.

Hon bara stirrade på mig helt oförstående och jag förstod precis hur hon kände för jag fattade då inte heller vad det jag sa betydde. Hon frågade “Betyder det att farfars skelett är här upp i himlen?”. Då svarade jag “Nej, hans skelett bor i graven och hans själ bor i himlen – vill du ha ett nytt tuggummi?”.

Jag får lov att prata med maken om det här. Nästa gång lär det inte räcka med ett tuggummi så jag tror att vi får lov att börja behandla barnet som den intelligenta varelse hon är och förklara att himlen är en symbolik och att döden är en grej som vi inte vet någonting om.

Jag kan tycka att det är lika bra att vi tar tomten på samma gång.

Så besviken hon ska bli

Jag har slagit in födelsedagspresenterna för imorgon. Hon kommer att bli as-besviken när hon öppnar den här lådan.

Röd klänning med rosa stjärnor

Hon kommer att kasta iväg den och ta nästa paket. Så hon kommer att missa att det ligger en liten Katten Jansson inlindad i klänningen. En Katten Jansson som hon har önskat sig och tjatat om ändå sedan hon såg den i butiken.

Katten Jansson

 

Dessutom har jag slagit in klänningen i den största lådan och i det finaste pappret (enligt hennes måttstock, jag tycker inte att prinsesspappret är finast) för att hon ska välja att öppna det först.

PrinsesspapperDet är nästan så att jag känner mig lite elak.

Men mest känner jag mig nöjd med mig själv för idéen. På födelsedagar ska det vara överraskningar.

 

Inte passande på barnkalas

Om man är vuxen och vill klä ut sig till katt och försöker hitta en kostym på nätet så är Porrkatt tydligen det enda som erbjuds. Det känns inte anständigt när man ska lekleda på ett barnkalas.

Jag har i alla fall hittat svans på metervara. Så himla smidigt.

Barnet har flyttat tillbaka till vår säng. Det där med att sova i egen säng höll bara dryga veckan. I natt fick jag lov att flytta ut på soffan. Jag vet att man inte får bli arg på sitt barn över saker som de gör i sömnen och inte är medvetna om. Men när hon sparkade mig i huvudet femte gången kände jag mig nästan lite förbannad och hade god lust att väcka henne och fråga vad hon trodde att hon höll på med.

Jag har hittat på ett kattkalas

Det kändes som ett enkelt och billigt alternativ när jag hittade på det.

Kattöron, kattsvansar och lite kattfika. Men EFTER jag hade föreslagit kattkalaset till barnet så upptäckte jag att kattöron kostade lite mer än vad jag hade för mig. Så nu ska jag göra egna öron och svansar. Vilket i sig inte är något stort problem. Om man bara hittar någon butik som säljer kattpälstyg och just nu har jag lite problem med att hitta tyg.

Kattfika är ju också enkelt. Alla vet att katter älskar mjölk och kanelbullar. Men sen kom jag på att ungarna kommer att vilja LAPA mjölken om de är katter och jag ska inte ha tio ungar som lapar mjölk i huset. Så nu måste jag komma på något sätt att övertyga katterna att när man är på kalas lapar inte ens katter.

Också måste jag komma på något mer kattlek än jaga råttor.

Det verkar som att det här kattkalaset kommer att sysselsätta mig mer än vad jag hade tänkt mig.

Tips på hur jag löser detta emottas tacksamt!

Latest news

Vi åker till London över helgen på torsdag. Gullefjunet ska också med och det blir första gången hon är i London sedan vi flyttade hem. Det ska bli jättekul. Vi ska gå på Hamleys och köpa födelsedagspresent, för hon fyller ju fem nästa vecka.

Jag har nyss hyrt en bil. Dryga 1000-lappen för fem dagar är ju som fått. Det inkluderar dessutom extra försäkring och i London är det alltid någon idiot som backar på en på parkeringen så den extra försäkring är väl värd 400 slantar. Just nu är jag typ mer exalterad över att vi har en hyrbil än över hela resan i sig. Det ökar möjligheterna till vad vi kan hinna med att göra med minst det dubbla. För att inte tala om hur mycket jag längtar efter att fickparkera upp bilen med två hjul på trottoaren på någon omöjligt trång plats. Jag är skitbra på det, jag behöver bara bilens längd plus typ en decimeter framför och bakom.

Nog om det. Jag har fler nyheter.

Vårt barn har flyttat ut ur vår säng. Fattar ni alltså?! Fattar ni vilka saker jag och maken kan göra i vår egen säng igen? Vi kan läsa en bok på kvällen när vi går och lägger oss. Hon brukar i och för sig komma kravlandes upp i vår säng någon gång mellan två och fyra på natten. Men det tycker jag inte gör någonting, det är bara mysigt och vid den tiden har man ju redan läst klart.

Cykelnyheter har jag också. Vet ni vad jag har upptäckt att det finns väldigt mycket av på cykelbanor? Kärringar som går omkring på cykelbanor och skriker regler efter folk som cyklar.

De skriker saker som “Gående har förtur…!” när gående inte alls har förtur i cykelbanan bara för att det finns ett övergångsställe på andra sidan cykelbanan. Gående har bara förtur i cykelbanan om det är ett övergångsställe ritat i cykelbanan.

Och “Här får man inte cykla!”. Det hade just den kärringen i och för sig helt rätt i för då cyklade jag på en gångbana. Men trodde hon verkligen att jag skulle bry mig om hennes skrikande när jag redan fattat beslutet att cykla på gångbanan för att det sparar mig tid och det ändå bara är någon enstaka kärring som går där?

Orka skrika regler till folk som cyklar. Alla vet att alla cyklister är helt hänsynslösa och inte bryr sig ett dugg om vad folk skriker efter dem så varför slösar kärringar energi på sånt? Det är alltid kärringar. Alltid gamla och oftast i blommig kjol eller med en hund i släptåg. Några skrikande gubbar har jag inte träffat på i cykelbanorna.

Nästan slut nyheter. Kommer bara på en sak till. Jag var på fest igår och jag är lite för gammal för att gå på fest på torsdagar så jag mådde INTE bra på jobbet idag. Jag mådde så dåligt att jag fick lov att gå till chefen och berätta att jag var tvungen att gå hem en halvtimme tidigare för att begrunda mina synder.

Har barn en osanningsperiod?

Hon säger att hon åt upp ALL mat på dagis och att hon åt TIO portioner. Hon säger att de varit till plaskis med dagis och att hon hoppade RAKT I och blev jätteblöt. Hon säger att hon varit till lekparken HELT SJÄLV. Hon säger att hon aldrig kan sova på nätterna för att hennes ögon inte går att stänga, hon kan bara sova på morgonen.

Är det här en fas som alla barn går igenom eller har vi fått en mytoman?

Jag vet att hon ljuger men ska man anklaga henne för att ljuga eller ska man säga att man inte får luras? Eller ska jag bara lära henne att bli lite bättre på bedrägeri? Det är ju helt befängt att tro att jag ska gå på att hon ätit upp all mat eller att hon kastat sig i vattnet så att hon fick vatten över huvudet.

Vi får höras senare. Jag måste kolla upp det här på Familjeliv.

De har säkert sniglar på Kolmården

Vi rullar mot Kolmården. Det ska bli jättekul. Gullefjunet har längtat sedan i typ februari när de började köra reklam för nya Bamses värld på tv (de borde förbjuda reklam till barn, men det är ett helt eget blogginlägg).

Jag är mentalt redo inför det här. Jag har ställt in humöret på topp och ingenting kommer att rubba mig.

När vi står och kollar på girafferna som importerats från Afrika kommer säkert barnet böja sig ner och börja rota på marken och säga “Titta en snigel!”.

Då ska jag inte alls börja muttra om att Vildmarkshotellet kostar fyra-jävla-tusen-spänn och att hon ska kolla på girafferna så att vi får valuta för pengarna. Jag ska bara säga “Vilken fin snigel – nej tack du får bära den själv om du ska ha den med dig”.

Hon får titta på vilka djur hon vill bara hon har roligt. Jag kan kolla på girafferna för hela slanten.

Stockholmsmask

Gullefjunets kusin (som är över 20 år äldre än henne) är med och seglar. Han är väldigt fiskeintresserad.

Gullefjunet är ju också lite av en storfiskare. I Jävre hjälpte hon både till att gräva mask och fick sex abborrar. Fyra napp på raken så fort de började. Sen blev det en liten paus på en minut innan nästa fångst och då hann hon säga “det nappar lite dåligt här”.

Så när vi lagt till idag skulle kusinerna genast gå iväg och fiska.

Gullefjunet: Har du redan plockat mask? Var gjorde du det?

Kusin Jocke: Jag har köpt dem.

Gullefjunet (HELT förbryllad): Har du KÖPT mask….??!

Jag: Det är Stockholms-mask gumman. I Stockholm måste man köpa mask.

Svågern: Masken kommer från Kalix, inte så långt ifrån där du kommer ifrån. Det finns en maskodling där.

Jag: Gör det? Smart! Norrlänningar vet att det går att lura på Stockholmare nästan vad som helst – tom mask.

20150726_205117

 

 

Jag har byggt en trähäst

Kan man nästan säga. För det var jag som kom på idén att vi skulle bygga en trähäst.

Sen att jag inte sågade eller spikade någonting är mindre viktigt. Jag knöt en svans.

20150720_193808Jag gav gullefjunet ett val av svart, vit eller beige svans och man men hon svarade “nja, jag tycker att vi ska ha någonting modernare” och det slutade med att hästen fick en rosa svans.

 

Semestertips

När man har semester har man ju en massa tid att spela spel. Typ Bamse-Fia. Alla vet att när man har semester kommer man inte undan. Man kan inte skylla på att man inte har tid. Man är inte en bra förälder om man inte ställer upp och spelar spel i oändlighet när man har semester. Så är regeln.

Så här kommer mitt bästa tips när ni helt enkelt har fått nog av att spela Fia (med eller utan knuff. Spela aldrig med knuff, då tar det aldrig slut…).

Insistera att alla deltagare måste följa ALLA regler. Man får inte slå om för att man inte gillar siffran man fick. Om man slår en femma så går man fem steg. Man stannar inte efter fyra bara för att det finns en burk dunderhonung på fjärde steget. Man måste slå tärningen. Man kan inte leta fram den siffra man vill ha och lägga ner tärningen på bordet. Man får bara slå två gånger på raken om man får en sexa. Man får bara kliva ur boet på ettor och sexor.

Håll stenhårt på alla regler. Och låt ingen vinna bara för att de inte har fyllt fem ännu. Alla spelar på samma villkor. Den som vinner på riktigt vinner.

När man råkar ha turen att vinna får man inte vara med och spela längre. Problem solved.

20150716_164643