Nu tänker jag inte på djungelordspråket “När Fantomen rör sig står blixten stilla”. Just det beskriver inte mig så bra.
Nej jag tänker på “Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man”. När han kallar sig Mr Walker ni vet. Med skillnaden att det inte var natt när jag vandrade på gatorna, och att jag inte kallar mig Mrs Walker. Skulle ett behov av att presentera sig uppstå brukar jag bara använda mitt riktiga namn.
Förutom det då alltså är jag litegrann som Fantomen. Idag ringde jag till maken och sa att jag hade tänkt gå en sväng på stan efter jobbet. Helt utan anledning. Precis som Fantomen. Eller som en vanlig barnlös människa.
Inte en enda klädställning har jag behövt rädda från att tippa. Och den enda person jag har sagt “häng tillbaka den där, du får skriva den på önskelistan” till är mig själv.