Om ni var på Coop vid Bromma Blocks vid sex-tiden tidigare ikväll va. Om ni stod i mejeriavdelningen som ligger nere i hörnan. Typ 100 meter ifrån området där grillarna och solstolarna är. Om ni då i mejerihörnan undrade vad det var som pågick när ni hörde en unge skrika sjunga. Om ni sen när ni gick förbi trädgårdsstolarna såg en vithårig karl sitta i en av de där trädgårdsstolarna och se uttråkad ut med den skrikande sjungande ungen i knät. Om det satt flera vithåriga karlar där så menar jag den karln som hade en mjukkatt (som vi alltid brukar hänga tillbaka för vi har så många katter) i ena handen och torsdagsgodis i den andra.
Om det där hände er när ni försökte mathandla i lugn och ro ber jag om ursäkt. Det var mitt barn och min pappa. Jag kunde inte få tyst på henne. För jag var inte där. Jag var på kryddavdelningen och vände på kryddburkar. Jag hörde ju också henne. Jag hoppades att morfar kanske skulle tona ner henne snart. Men morfar tycker ju att sånt där är kul. Så han satt bara där och lät henne hållas och njöt av uppmärksamheten som hans talangfulla barnbarn drog till sig.
Om ni strax innan ni kom fram till det sjungande barnet gick förbi en kvinna som stod och fotograferade kryddhyllan med mobiltelefonen så var det jag. Fast ni kanske redan hade räknat ut att det ena hängde ihop med det andra. Ni tänkte väl att två märkliga händelser på Coop på samma gång inte kunde vara slumpmässiga utan att det naturligtvis hängde ihop på något sätt.
Jag hoppas att ni förlåter mig. Nästa gång lovar jag att lämna båda två i bilen. Med nedvevade fönsterrutor förstås.