Räck upp handen alla som har ett barn som har lekt med sin kulram tills den nästan ramlade sönder.
Någon? Ingen? Jag ser ju inte om ni sitter framför datorn/telefonen/paddan och viftar med handen men jag kan nästan slå vad om att det inte är någon som vinkar.
Begagnade kulramar brukar nästan alltid vara i perfekt skick. Till och med hos tandläkaren och i lekrutan på McDonalds är kulramarna i tiptop skick. För det är aldrig några ungar som leker med kulramar. De flyttar några kulor när de får den och sedan kanske de flyttar några kulor igen sex månader senare. Jag har aldrig hört talas om några kulor som blivit utnötta och ramlat av ramen.
Nej, barn tycker inte att kulramar är fantastiska leksaker. De lär sig inte räkna med kulramen. Lär sig räkna gör de på dagis eller på någon app eller när man räknar hur många tuggor mat de ska äta.
Det är bara vuxna som vill ha kulramar. “En kulram måste man ha så att barnet lär sig räkna”. Det är vuxna som tror att det är kul med kulramar. Vuxna som tror att ungar blir Einstein av att leka med en kulram. Ungar bara “Vad är det här för något? Finns det någon knapp så att den börjar blinka eller låta?”. När ungarna fattar att man måste sitta och flytta kulorna från en sida till den andra helt själv och att det inte blir mer action än så är de inte intresserade längre.
Alla vuxna kommer ihåg att de hade en kulram när de själva var små och därför måste de köpa en kulram till sina barn. En nostalgitripp typ. Alla vuxna har glömt bort att när de var små tyckte de att kulramen var skittråkig och lekte aldrig med den.
