Mängden tandkräm på ett barns tandborste skall motsvara storleken på barnets egen lillfingernagel. Det vet alla. Det står på tandkrämstuberna för barn. Tandläkaren berättar det när man är där för att kolla om barnet har ett normalt antal tänder. Jag har berättat det för maken.
Vi turas om med tandborstningen. Varannan dag var sitter vi där och försöker lura barnet att öppna munnen genom att berätta sagor om tandtroll. Hon är också med i sagoberättandet för hon brukar vägra öppna munnen genom att säga att alla tandtrollen är på semester. Ibland är de i Turkiet, ibland i Grekland där hennes kompis var på semester och ibland är de ute och seglar.
Varannan dag har hon tandkräm över hela pyjamasen/nattskjortan eller kläderna som hon just tagit på sig beroende på vilken tid på dygnet det är. Det dagar när hon ser ut som hon spelat paintball med tandkräm är makens tandborstardagar.
Maken har nämligen väldigt svårt att bedöma storleken på en fyraårings lillfingernagel. Fastän han har en livs levande fyraåring att jämföra med. Han bara höftar dit “lite” tandkräm.
Jag har försökt förklara för honom att det inte är konstigt att hon är ännu jobbigare att borsta tänderna på för honom än för mig. Hon kan ju inte andas med den mängd tandkräm han stoppar in i munnen på henne.
Till vänster ser ni storleken på ett barns lillfingernagel och till höger ser ni storleken på den mängd tandkräm maken sätter på hennes tandborste.
När maken läser det här kommer han att protestera att jag överdriver. Han kommer att säga att han minsann inte sätter dit mer tandkräm än storleken på ett russin. Men ett russin är en torkad vindruva och fortfarande dubbelt så stor som en lillfingernagel. Så egentligen så överdriver jag inte alls.