Idag var det fredag. Jag var trött efter jobbet. Folk har i kommentatorsfältet indikerat att om man är trött två timmar innan man slutar jobba kan man bara lägga ner sina arbetsuppgifter och göra något helt annat. Det kände jag för att göra vid tretiden idag. Jag funderade på att spola golvet men jag hittade ingen slang så jag fick helt enkelt fortsätta göra det jag är anställd för att göra. Där jag jobbar misstänker jag dessutom att det inte skulle vara uppskattat om jag spolade golvet. Folk skulle helt enkelt konfrontera mig och fråga mig vad jag trodde att jag sysslade med.
Men när jag kom hem – då är det ju jag som bestämmer. Så jag ville ha lugn och ro. Så jag lämnade gullefjunet i makens sällskap och åkte iväg till Bromma Blocks. Så desperat var jag. För jag vet var Bromma Blocks ligger på kartan men att manövrera bilen mellan hemmet och dit har jag aldrig gjort förut. Desperation (efter lugn och ro) är rädslans (över att köra bil där man inte hittar) största fiende. Inom fem minuter var jag framme. Av ren beslutsamhet. En timme och tio minuter senare var jag hemma igen med vin, middagsmat och en picknick-korg. Och då hade jag även hunnit med att titta på rean i tre klädbutiker.
Picknick-korgen i fråga hade jag sett i ett reklamblad för flera veckor sedan och ställt in siktet på. Jag haffade en expedit och krävde att hon skulle leda mig till picknick-korgen. När jag såg den var den tre gånger så liten som den hade sett ut i reklambladet. Då blev jag överlycklig. Tre gånger mer lätthanterlig. Det går max ner två små kanelbullar och ingen festis i korgen.
Jag frågade tom expediten om hon verkligen var nöjd med 129 kr eller om hon ville ha det ordinarie priset av 250 kr. En miniatyr-leksakspicknick-korg är ju helt klart värt dubbelt så mycket som en korg som är tre gånger så stor.
På väg till bilen såg jag att det stod på förpackningen att picknick-korgen hade 17 tillbehör. Som att det skulle vara något positivt. 17 tillbehör är minst 14 för många. Speciellt när en av de 17 tillbehören ser ut så här efter 2 minuter.
Men picknick-korgen fyllde sitt syfte. “Vi” bjöd H på picknick i trädgården medan “vi” drack lite vin i trädgården. Gullefjunet pekade med hela handen och sa “nej, nej, nej” när H försökte ta melon innan hon hade dukat klart. Politiker blir hon aldrig. Ingen som pekar med hela handen får några röster (man pekar ju med knogen för guds skull…). Den där icke-politikergenen har hon ärvt av mig.
Sen när vi skulle äta middag och hade värsta matvägran då löste vi det med att duka upp lite vitt bröd på picknick-tallrikarna. Morsorna på Familjeliv som rasar mot mammor som vill servera sina barn fullkornsbröd skulle jubla över vår kosthållning.
Imorgon skeppar vi iväg picknick-korgen och de 14 tillbehör som fortfarande är intakta på ett flygplan till Norrland. Sen är picknick-korgen som gav oss lugn och ro i flera timmar ikväll inte vårt problem på en hel vecka.