Alla förlorade

Sämsta möjliga valutgång i söndags. Ingen vann. Nu får vi lita på att våra politiker reder upp det här. Det verkar ju gå jättebra så här långt i alla fall.

Medan de håller på och spelar schack så roar jag mig med att spekulera hur det kan tänkas låta på de olika partihögkvarteren.

Hos sossarn:

“Vem ska vi prata med? – Vi pratar med alla. – Utom Jimmie. – Ring till Annie. – Tror ni Fredrik fortfarande har kvar sitt nr, ska vi testa att ringa Fredde? – Annies vill inte prata, men partisekreteraren Michael säger att han gärna hänger med på fika. – Skit i Annie då, vi ringer till Janne. – Det är upptaget hos Janne, hans kompisar ringer och tjatar att han ska avgå. – Vad sa Jonas när du pratade med honom? – Nä han sa inget, han hann inte för jag sa att vi inte vill prata med honom just nu men att jag ringer sen när vi vill prata. – Sitter du och pratar med Åsa och Gustav nu igen? Jag trodde att vi var överens med dem? Säg till dem att sluta tjata om kärnkraften, vi har inte tid med det nu, de får lov att gilla läget. – Ska vi ringa till Göran? Är det någon som kommer ihåg vad Göran sa, vill han prata eller ej? Ska vi ringa och kolla om Göran vill prata? – Helvete också, vad ska vi göra om ingen vill prata med oss? – Du där som sitter i hörnet, du får ringa till journalisterna “anonymt” och säga att vi har en plan och att allt går precis som vi har tänkt oss”.

Hos vänstern:

“Å vad vi längtar efter att få prata med Stefan. – Vilka ministerposter ska vi ha? – Äntligen får vi vara med och prata. Kom nu så går vi och pratar med Stefan. – Vafan säger du, vill Stefan inte prata med oss? – Vill han prata SEN? – Fy vad taskigt. – Kom så sätter vi oss ner och skriver en lista över vad vi ska säga när han ringer senare och vill prata.”

Hos Miljöpartiet:

“Äntligen får vi vara med och prata. – Ska vi ringa till Stefan och bara snacka en stund? Det är ju viktigt att hålla kontakten när man är kompisar. – Jag glömde säga det där om kärnkraften när vi pratade sist, jag ringer och påminner dem om att vi vill prata om kärnkraften. – Nej, nej, prata inte om kärnkraften, vi pratar bara om miljöskatter nu, vi kan prata om kärnkraften sen. – Alltså, det var länge sedan Stefan ringde, vi har ju inte pratat sen i morse, tänk om han pratar med någon annan?”

Hos Sverigedemokraterna:

“Nu MÅSTE de prata med oss. – Vad säger du? Sa Stefan till dig att han inte tänker prata med oss? – Nej han sa det inte till mig, han pratar ju inte med oss, jag såg det på tv. – Ska vi ringa till Fredrik? Är det fortfarande Fredrik man ska ringa till om man vill prata? Om man får prata med någon annan än Fredrik hos dem kanske de vill prata med oss! – Vi ringer till journalisterna och säger att nu MÅSTE de andra partierna prata med oss, journalisterna svarar ju i alla fall när vi ringer. – Ska vi inte ringa till någon och säga att de MÅSTE prata med oss? – Nej, skit i det ingen har ju velat prata med oss på fyra år. Vi spelar lite nätpoker istället.”

Hos Moderaterna:

“Svara inte om Stefan ringer, vi vet inte vem som ska prata med honom om han ringer. – Borde vi inte ringa och prata med någon? – Vem ska vi ringa till? Borg vill ju inte prata. – Ska vi ringa till hon där som sa att Stockholmare är smartare än lantisar eller ska vi ringa till hon den andra som nästan ingen vet vem det är? – Nån Muffare, kan vi inte prata med någon som har varit ordförande i MUF? – Vi måste skynda oss och hitta någon vi kan prata med. Om Stefan inte hittar någon som vill prata med honom kanske vi kan ringa till Annie, Janne och Göran och prata om vi har någon som kan prata med dem.”

Hos Centern:

“Har Stefan ringt igen än? –  Hur många gånger har han ringt? Ska vi prata med honom när han ringer nästa gång? – Vi bjuder på fika först också säger vi att vi inte vill prata, men att vi kan fika fler gånger. – Tror ni att det var rätt att säga att vi inte vill prata? Vi kanske skulle ha avvaktat med att säga det? Vi vet ju inte vem vi ska prata med nu när vi inte längre kan prata med Fredrik. – Äsch det gör inget, nu pratar vi inte med någon också avvaktar vi. Vi kan ändra oss sen, det gör inget för vi är ju politiker”.

Hos Folkpartiet:

“Nu får för fan folk sluta ringa och föreslå att jag ska avgå eller fråga om jag ska avgå! Jag ska sitta kvar här och kolla om någon ringer och vill prata. – Jag kommer inte att prata med Stefan om han ringer. – Har Stefan ringt än? Du sa väl att vi inte vill prata med honom? – Vad sa han mer exakt när han ringde förra gången då? Mina barn är redan så stora så jag behöver ingen ytterligare semester- förlåt föräldramånad. Jag tycker att vi ska be om betyg från tidigare ålder om Stefan ringer och vill prata. – Är det Stefan som ringer? Säg att jag är på dass, jag vill inte prata med honom. Inte än i alla fall”.

Hos Kristdemokraterna:

“Är det någon som har ringt? Någon som vi inte vill prata med? Ingen alls? Är du säker på att mottagningen fungerar? Det ringer säkert någon till oss också snart”.

Glöm inte att rösta

Det är väldigt viktigt att rösta, det vet ni väl? Om man har turen att leva i en demokrati ska man anstränga sig litegrann och rösta.

Om vi inte hade demokrati i det här landet skulle vi alla ha det som maken. I bästa fall skulle vi bli tillfrågade om vi hade någon sorts åsikt men någon diktator skulle ändå bestämma hur gardinerna ska se ut, var möblerna ska stå, hur våra barn ska vara klädda, vart man ska åka på semester, vilken tv man ska köpa och vilka abonnemang man ska teckna för olika saker.

Är det så ni vill ha det, ni som överväger att inte rösta? Vill ni att jag ska be maken gästblogga och berätta hur det är att leva i en diktatur?!

Rösta som ni vill, men gör nu som jag säger och gå och rösta på söndag. Chop, chop.

För er som inte har bestämt vad ni ska göra ikväll kan jag dessutom tipsa om fredagsunderhållningen som börjar klockan åtta på SVT1. Partiledardebatten där man kan kolla hur Jimmie Åkessons pokerface ser ut när han ska förklara hur det gick till när han förlorade två arbetar-årslöner på drygt åtta månader. Jag tror att det kan bli mer underhållande än fyrans Idol-jubileumsprogram.

Dansbandsmusik

När vi bodde i England tyckte jag att svensk dansbandsmusik var fantastiskt. Typ Lasse Stefanz-aktig musik ni vet. Någon helt meningslös fras som “whoa eloise är vi mer än bara vänner?” som repeteras om och om igen med lite lalala emellan. När vi var hemma i Sverige och körde bil ville jag alltid höra på P4 för de hade mest dansbandsmusik. Det var liksom så svenskt. Man saknar sånt när man bor utomlands länge.

Nu när vi har bott i Sverige i tre och ett halvt år igen så har charmen med dansbandsmusik försvunnit litegrann.

När jag körde hem från Arlanda idag så uppskattade jag inte låten “Sol och bad är ingenting för mig. Jag vill ligga på en grön äng, och bara lukta på blommor, ja bara lukta på blommor och bara haaa det bra!” på samma sätt som jag skulle ha gjort för några år sedan.

Jag satt där och körde och tänkte “Vad är det för imbecill idiot som har hittat på den här texten?”. Till och med jag skulle kunna skriva en så banal låt. Fast min text skulle gå mer åt hållet “Skog och mark är ingenting för mig. Så sköööönt att sitta i soooffan och titta på teveeee”.

Om någon vill tonsätta låten och ta ut den på dansbandsturné så bjuder jag på texten. Jag behöver inga royalties.

Sängkläder

Ni vet hur påslakan har ett hål längst uppe i hörnen där man kan stoppa in handen och ta tag i täcket när man bäddar på sängkläderna. Sådana hål finns inte på sängkläder i England. Man kan inte stoppa in händerna och ta tag i täcket utan man måste liksom ta tag i hörnet och föra handen genom hela påslakanet innan man tar tag i täcket. Eller så vända ut och in på hela påslakanet och sedan vända tillbaka alltihop. Det var alltid dö-jobbigt att renbädda i England på grund av det här designfelet på sängkläderna.

Det var nästan så att dessa påslakan var anledningen till att vi flyttade hem till Sverige. En dag sa jag till maken “Nu får det vara nog, nu är jag trött på dessa pålakan. Nu flyttar vi hem till Sverige”. Det fanns väl ett eller annat ytterligare skäl till att vi valde att flytta hem, men man skulle nästan kunna säga att påslakanen var huvudorsaken.

Så vi flyttade hem. Köpte ett set nya sängkläder, engelska örngott passar inte på svenska kuddar eftersom måtten är annorlunda. När jag då åkte 20 mil till Ikea passade jag på att köpa ett till set sängkläder så att vi ska ha ett ombyte istället för att jämt tvätta och lägga tillbaka samma.

Idag skulle jag då renbädda med dessa nya sängkläder för första gången. Vad upptäcker jag då? Fanskapet har inga hål i hörnen så att man kan stoppa in händerna och ta tag i täcket! Just nu känns det nästan som att vi flyttade hem i onödan.

Come on and dance

Har ni haft Euphoria snurrandes på repeat i huvudet idag? Det har inte jag haft. Come on and dance är vad som totalt fastnade i skallen på mig. Jag har hunnit tappa intresset för bidragen redan så ni får ingen recension av dem från mig. Loreens låt som jag egentligen inte tycker är särskilt bra framstod som ett musikaliskt mästerverk i sammanhanget.

Idag är det i alla fall ingen i Aftonbladet eller Expressen som klagar på “grannlands-röstning”. Det låter kanske annorlunda i Ryssland. Där kanske de ser någon sorts konspiration i att Sverige fick 12 poäng av Danmark, Finland, Norge, Island, Estland, Lettland, Tyskland, Belgien, Holland, Frankrike, UK och Irland (och 6 länder till).

Det känns i alla fall inte som att Italien har koll på läget. Snart kommer de säkert och ber om ett ekonomiskt krispaket och då tycker jag faktiskt att det är dax att Fredrik sätter ner foten på någon EU-möte och säger till att det är på tiden att vi gör ett exempel av ett av dessa länder som inte fixar att hålla ordning på sin ekonomi. Italien är ett lämpligt val. Då blir det dessutom billigt att åka dit på semester.

Man skulle också nästa kunna tro att Gina Dirawi och Edward af Sillén lärt sig matte på någon italiensk språkresa. När det var fem länder kvar som skulle rösta ledde Sverige med typ 80 poäng men Gina och Edward kom fram till att “Ryssland måste få väldigt höga poäng och Sverige väldigt låga poäng för att vi ska förlora detta”. 5 gånger 12 blir 60. Så var det i alla fall när jag gick i skolan. Men när nästa land skulle rösta var det någon som dragit gångertabellen i hörsnäckan på dem för då hade de äntligen räknat ut att Sverige redan hade vunnit.

Förutom denna lilla matte-fadäs var dock Gina & Edward kvällens behållning, det är god humor att föreslå att nästa års Eurovision-final skall hållas i Sundsvall.