Month: August 2012

Ingen sovmorgon

Jag och maken har ett deal om att vi stiger upp med gullefjunet varannan morgon. Det finns ju liksom ingen mening med att vi båda ska stiga upp kl 6.

Det är som ett lotteri det där med varannan morgon, för ibland vaknar hon kl 6 och andra morgnar kan hon sova till 8-tiden. Det är bara att hålla tummarna att man får rätt morgon.

Imorse var det makens morgon och jag hade tänkt mig en riktig lång-sovmorgon till nio eller halv tio. Och jag låg i sängen till halv tio. Men sova, det fick jag inte göra så mycket. För var tionde minut kom gullefjunet in och skulle visa något som det inte dög att visa för pappa, mamma måste se. Eller så skulle jag blåsa på nått finger eller tå eller knä som gjorde ont. Pappa blåste inte bra nog.

Sen kl 10 när maken skulle iväg på en skogsexpedition som jag vägrade följa med på. Ja, då dög helt plötsligt inte jag. Då var det bara pappa som gällde. Så efter att inte ha fått sova under min sovmorgon för att pappa inte dög, satt jag där med ett mega-ilsket barn som bara gastade efter pappa.

På tisdag börjar Svenska Hollywoodfruar

Mondocane har bara fin-kanaler så hon kan inte se Trean. På tisdag börjar Svenska Hollywoodfruar. En kvalitets-tvserie som inte han höjas till skyarna tillräckligt. Detta får ni inte missa. Jag får bestämt intrycket av att Mondocane är den typen av person som är jätteledsen över att missa detta fantastiska program.

För hennes och andra som inte har Treans skull tänkte jag därför att jag skulle visa ett klipp av ett av många guldkorn från denna otroliga tv-serie. Man mår lite bättre i sin egen medelsvenssons-tillvaro när man ser att pengar varken kan köpa talang eller självinsikt.

Nu vill jag självklart inte utlova för mycket innan jag sett den nya serien. Men jag har höga förväntningar. Både Birgitta Persson och Maria Montazami återkommer. Isabella Adrian har ju tidigare inte riktigt levererat men med lite graviditetshormoner kanske det blir ordning på henne också. Jag kommer i alla fall att sitta bänkad på tisdag kväll.

Om gullefjunet vägrar sova så är maken redan informerad om att han är on duty. Jag misstänker att jag kommer att få inspiration att återkomma till det här ämnet här på bloggen. Jag är ju inte sämre än att jag kan erkänna att jag gillar easy targets.

 

Dagens outfit under fredagsmyset med släkten

Ikväll har vi grillat. Farbror och Faster var mycket finare klädda än vad vi brukar vara till fredagsmyset. Här uppe i Norrland har vi inte vett att klä upp oss när vi har gäster.

Då kände farsan sig lite pressad han också. Så han tog av sig sina svarta shorts och färg-matchade sin blåa t-shirt med ett par blåa shorts.

Själv tänkte jag att jag skulle fira årets sista sommardag med att ha på mig ett sommarlinne för första gången i år. När maken såg mig i linnet sa han “du ser gravid ut i det där linnet”. Jag kontrade med “du ser bög ut i den där rosa tröjan”. Då svarade han “den är inte rosa, den är röd”.

Vilket ju är helt inkorrekt så det ignorerade jag bara och upplyste honom om att “om vi åker till stan tillsammans i de här kläderna kan folk peka på oss och säga kolla där vilken trevlig homosexuell man i rosa tröja som har donerat sperma till den där gravida kvinnan i svart linne”

Mamma/mormor vägrade vara med på bild. Men hon var fredags-elegant i jeans och t-shirt.

Var finns hallonen?

I förrgår kväll åkte pappa och maken och rekade ett hallonställe. Det fanns jättemycket bär där. Igår ville jag åka och plocka de bären innan det dök upp en busslast med utländska bärplockare.

Maken ville cykla först. Utifall att någon skulle komma och ta cykelvägen antar jag. Sen när han hade cyklat skulle han vila några minuter. För att göra en lång historia kort så var det helt plötsligt sängdags för stumpilumpan. Så det blev ingen hallonplockning.

Imorse ville jag plocka hallon igen. Maken föreslog att vi skulle cykla först. Då berättade jag, mycket lugnt och stillsamt, för honom att han kunde cykla till Skåne om han ville men att jag skulle plocka hallon. När vi kom till mamma och pappa för att hämta stövlar och hinkar berättade pappa att han varit till hallonstället på morgonen och alla hallon var borta, hela stället var helt nedtrampat och det fanns bara 14 bär kvar.

Då förklarade jag för maken att halva byn förmodligen var och plockade hallon medan han cyklade igår. När jag hade surat klart över de försvunna bären tog vi bilen för att åka ut i skogen på måfå och leta hallon.

Det började gå åt skogen redan när vi satte oss i bilen. Maken borde veta vid det här laget att jag inte vill titta på vackra saker i skogen. Till och med ni som läser den här bloggen regelbundet vet ju att jag inte vill kolla på vackra saker i skogen, och ni har ju inte bott med mig i 12 år. Så maken borde också veta.

Jag: Vi åker mot Finnträsk.

Maken: Då kan vi titta på en jättefin sjö vid Båtvik.

Jag: Nu kör du inte flera mil extra för att titta på en sjö-jävel. Jag vill inte se någon sjö, den får vara hur vacker den vill. Hallon är det enda jag vill se.

Maken: Det finns säkert hallon vid Båtvik. Där röjde de mark för typ 100 år sen och då brände de ju marken också.

Jag: Hallon växer där det brunnit för några år sen. Lite nutidshistoria och relativt ny-brunnen mark vore bra. Att det brann för 100 år sen är ju ungefär som att det aldrig brunnit alls i hallonris-termer.

Vi körde och körde och helt plötsligt var vi i Båtvik. Fråga inte mig hur det gick till. Där fanns det en sjö. Men inga hallon. Det fanns inga hallon någon annanstans där vi letade heller. Bara burklock och andra bär.

Nu har vi alltså inga hallon. Eller ja, de 14 hallonen som pappa plockade har vi ju, men dem lär gullefjunet trycka i sig innan dagen är över.

Nu vill maken åka och bada. För det är kanske sista dagen med fint väder för i år idag. Jag vill cykla. För cykelvägen är kvar gudskelov. Det där med solen tycker jag att vi kan chansa på att den dyker upp igen imorgon.

Det var allt. Tack för att ni lyssnade. Jag är så glad över att jag har er. För ni säger inte att jag ältar grejer i evigheter. Och om ni skulle börja med det så finns det en papperskorg här på bloggen där jag kan kasta era kommentarer.

Frågor om skogen

Jag har varit i skogen igen. Nu har jag några frågor.

Vad är det här för bär?

Och vad är det här för bär?

Den viktigaste frågan. Varför springer någon omkring i skogen och sätter upp burklock på pinnar? Inte bara ett burklock. Massor med burklock fanns det i skogen. Alltid bredvid vägen. Med ovansidan av locket riktat ut mot vägen. Alla möjliga olika färger.

Det här är alltså ingen tävling där man kan vinna en festis. Det är jag som undrar de här sakerna. För jag vet inte svaren och jag känner att jag måste inhämta den här kunskapen. Så jag tänkte att ni kanske vet svaren.

Optimal arbetsfördelning

Jag kan minsann skruva i skruvar och sätta upp hyllor själv. Men nu skulle vi ju hjälpas åt. Maken är inte lika bra som mig på att peka och fatta beslut om korg och hyllavstånd.

Så därför bestämde jag vi att jag skulle ligga på sängen och peka och maken skruvar upp fästena.

Men ni ska inte tro att jag låg på sängen HELA tiden. Ibland sprang jag upp och sa “nej, nej, nej där pekade jag väl ändå inte, HÄR ska den sitta fattar du väl”.

Vad väntade de sig?

Om man sätter upp ett handfat som ser ut som en pissoar på herrtoaletten. Sen släpper man in en massa karlar där.

Vad väntade sig norrmännen att karlarna skulle göra i handfatet? Tvätta händerna eller vad? Många karlar tvättar ju inte ens händerna när det finns handfat som ser ut som handfat.

Men det låter ju bra att de ska utvärdera kissandet i handfatet. Vad man önskar att man kunde vara en liten fluga på väggen under det utvärderingssamtalet.

 

Vad får Ecuador ut av det här?

Det här med att Assange får asyl i Ecuador är ju helt bisarrt. What’s in it för Ecuador liksom? Jag har djupanalyserat det hela och kommit fram till några teorier.

Teori 1 – Sexteorin.

Ecuadors president tycker precis som Bloggmaya och Assange att sex med kondom är som bulla utan socker. Han tycker helt enkelt synd om Assange.

Teori 2 – Utpressningsteorin.

Wikileaks sitter på en massa papper om Ecuador som de hotar att publicera om Assange inte får asyl. Yttrandefriheten är säkert inte viktigare än att man kan förhandla om den så att Assange slipper svara på frågor om anklagelser om sexbrott.

Teori 3 – Docusåpateorin.

Ecuador är sura för att de aldrig får någon uppmärksamhet i världen. Så precis som talanglösa individer som drömmer om en “karriär” som “kändis” och ställer upp i en docusåpa, så hoppar Ecuador in i den här såpan för att claim their 15 minutes of fame.

Teori 4 – Korruptionsteorin.

Assanges anhängare har gått runt med en kollekt-håv och fått ihop tillräckligt med pengar för att köpa sig asyl i ett land med billig prislista. Ecuador får bara 2.7 poäng av 10 möjliga på the Corruption Perception Index så man behöver kanske inte jättemycket stålar.

 

När Stockholmare tvättar bilen

Jag missade dagens viktigaste händelse. Tyvärr har jag bara fått det här återberättat för mig av farsan.

Min farbror och faster är här, och bor hos morsan och farsan. De är från Stockholm. Eller min farbror är ju härifrån, men han har bott i Stockholm i snart 50 år. Så han är ju också som en Stockholmare numera.

De har i alla fall kört bil hit, alla 90 milen. De kom fram igår, och imorse skulle de tvätta bilen. Här tvättar vi bilen på gården med vattenslang. I Stockholm åker de till en tvättautomat för att tvätta bilen. Idag skulle de då tvätta bilen Norrland-style.

Först öppnade de alla dörrar och bagageluckan. Sen började faster spola med vattenslangen. Sen hämtade de diskborsten från köket. Då fick farsan nog och tog över och tvättade bilen åt dem.

Jag önskar ju verkligen att jag hade varit här och suttit på första parkett medan underhållningen pågick. Men min faster var snäll och återskapade händelsen för mig genom att posera på bild. Med diskborsten och allt.

Till er som är mina Facebook-bästisar bör jag också informera om att det dyker upp några mystiska statusuppdateringar på min personliga Facebook så är det min faster som gjort Facerape.

Hon vet nämligen inte vad hon har för lösenord på sitt eget Facebook så när hon satte sig vid datorn och mina användardetaljer var förifyllda så loggade hon in där istället. Jag är ju också FB-kompis med mina kusiner så det gick ju lika bra att skicka dem meddelande från min Facebook.

Bara så att ni vet alltså, om jag skriver något konstigt på Facebook. Om jag skriver på min 40-åriga kusins vägg att han ska ta på sig långkalsonger eller mössa tex. Eller om det dyker upp en massa hjärtan och lycka och kärlek i min statusuppdatering så vet ni att det inte har slagit om för mig. Då är det bara min faster som har loggat in på mitt konto.

De har alltså inte så höga krav

De granskade mina fina recept och kom fram till att läsarna på hittarecept.se bör få möjlighet att ta del av mina matlagningskunskaper. Jag tror att jag ska ta och micra lunch för att fira dessa goda nyheter.

Hej, Din blogg (Prinsessan på Ärten) har nu blivit godkänd och kommer att synas på hittarecept.se inom 24h.

Jag illustrerar inlägget med en gräddtårta med blåbär på.

Min matblogg ska granskas

Håll nu tummarna för mig att min matblogg godkänns! Fick idag detta e-mail. Jag är nervös och förväntansfull. Mitt kycklings-salladsrecept har ju varit uppskattat.

“Tack för att du har lagt till din blogg till Matbloggstoppen.

Vi kommer nu manuellt att gå igenom din blogg för att försäkra oss om att den innehåller recept, vilket inte bör ta mer än 24h. Se till att du lägger till din personliga widgetkod. Utan den kommer din blogg inte att synas på Matbloggstoppen eftersom vi inte kan räkna antal besökare.

Du kommer att få ett email när vi har godkänt din blogg. Det kommer att ta ca 24h innan den syns på Matbloggstoppen.”

Kan något geni förklara för mig

Jag har Google Chrome öppet. Jag har typ sju olika flikar öppna. Med sju olika intressanta sidor. Typ Facebook, Google, MeMyselfandI bloggen, Aftonbladet, Piteåtidningen, Bloglovin och sidan som jag bläddrar på med den senaste viktiga saken som jag har känt att jag behöver mer information om.

Ibland, typ ofta, när jag byter flik så “hoppar fliken lös” och öppnar ett nytt fönster. Så irriterande. Jag vill bara ha ett fönster öppet och bläddra mellan flikarna.

Vilken knapp har gullefjunet tryckt på för att orsaka detta och hur återställer jag ordningen? Eller är gullefjunet oskyldig och är det jag som orsakar detta oönskade beteende från Chrome? Eller är min dator besatt av djävulen?

Den som hjälper mig vinner en festis.

När man behöver lugn och ro en stund

Gullefjunet börjar bli riktigt bra på att sitta tyst och gömma sig i mer än 3 sekunder när man leker kurragömma.

Detta öppnar ju för helt nya möjligheter när man behöver lugn och ro en stund. Man föreslår att vi ska leka kurragömma.

Steg 1 – stoppa in barnet i en skåp av lämplig storlek. Lägg gärna med en ko och en gris eller någon annan leksak som du har till hands.

Steg 2 – stäng den vänstra dörren och berätta för barnet att idag ska mamma räkna till 250 istället för 10, och sen kommer mamma och letar.

Steg 3 – stäng den högra dörren och säg till barnet att vara jättetyst så att hon inte avslöjar sitt gömställe.

Sedan räknar man högt till 250. Pausa gärna mellan varje siffra. Men inte alltför länge. Bara precis så länge att barnet inte hinner tröttna på att vänta på nästa siffra och störtar ut ur skåpen.

Om man skriver snabbt hinner man ett helt blogginlägg innan man kommit till 250. Om man har extra mycket att säga kan man förlänga tiden genom att sitta kvar vid skrivbordet och ropa saker som “var är gullefjunet?” och “är hon bakom soffan?” och “nä där var hon inte, är hon under bordet då”. Så håller man på så tills man är klar med sitt blogginlägg, eller vad det nu är man valt att använda sitt lugn och ro till. Då kan man hitta barnet i skåpet.

När man får vänta för länge

Ni vet när man väntar på någon, tex maken, och de är aldrig kommer? Man sitter där och väntar och väntar och folk börjar titta på en som att man är värsta Billy no mates. Sen när han äntligen kommer då är man så arg att man bara har lust att gasta “Var fan har du varit?”.

Litegrann så känns det med sommaren just nu. Eller som att den bara tittar förbi en snabbis såhär just innan hösten för att visa vad vi har gått miste om i sommar. Liksom för att göra den stundande hösten ännu hemskare.

En rådgivningsblogg

Min blogg är ju inte den enda med viktig informationsmaterial i bloggvärlden. Behöver ni lite tips i sänghalmen och så där? I så fall kan jag tipsa er om en blogg som skrivs av en 29-årig mamma.

Hon skriver om snoppstorlekar, att sex med kondom är som bulla utan socker (efter det inlägget fick hon en kommentar med ett erbjudande om ett bloggsamarbete för att göra reklam för kondomer), att nyckeln till orgasm är att prata före, under och efter sex, och förklarar skillnaden mellan att ha sex och att älska.

Om ni undrar om hon är en dålig mamma för att hon bloggar om sex så kan jag lugna er med att hon har ringt en socialsekreterare och frågat om råd i den frågan.

Det samtalet bör rimligtvis toppa socialsekreterarens topplista över bisarra telefonsamtal. Men bloggvärlden växer ju hela tiden så snart får nog kommunerna börja skicka socialsekreterare på kurs i bloggfrågor.

Så här ser mitt nattlinne ut

Plötsligt händer det. Blogginspirationen alltså. Min kusin la ut en tävling där man kan vinna gardiner på Facebook och då kom jag plötsligt på något mycket intressant jag kan berätta för er.

Det här är ett foto av mitt nattlinne. I vanliga fall hänger jag inte upp det på en galge när jag tar av mig det på morgonen. Det har jag bara gjort nu för fototillfället.

Som ni ser är det inget traditionellt nattlinne. Det är en natt-amnings-BH, som hängt med även efter jag slutade amma. Nu tjänar den som nattlinne. Naturligtvis i kombination med ett par trosor. Annars skulle jag ju frysa på nätterna.

Innan jag blev gravid använde jag inte nattlinne eller BH alls på nätterna. Men nu efter dottern har möblerat om min byst till oigenkännlighet vill jag gärna samla ihop mina tillgångar. Men nattlinnen har ju en tendens att försöka strypa en på natten så jag kör med denna fortfarande. Om man står upp duger den inte till mycket, men när man sover är den mjuk och skön.

Detta nattlinnes huvuduppgift är inte att förföra maken. Den är tämligen oduglig på just det området. Men det är inte för makens skull jag tänkte att jag skulle vinna nya gardiner. Jag tänkte mer på grannarna. För när gullefjunet har en sån där natt att hon vaknar och inget annat hjälper för att trösta än att bära runt henne i lägenheten. Ja då bär jag ju runt på henne i mitt “nattlinne”.

Nu är det inte jättemycket insyn i vår lägenhet. Men på framsidan har vi ett äldre par till grannar som jag hoppas inte är nattugglor som sitter och tittar ut genom fönstret vid 3-4-tiden på nätterna.

Men bara utifall att tänkte jag att jag skulle försöka vinna ett par nya gardiner som jag kan dra för, så att jag inte ofredar grannarna när jag bär runt på dottern på nätterna.

Så här ser gardinerna ut och ni kan tävla om dem här. Men tänk på mina grannar och låt bli att vinna va?

Ni röstar fel

Alltså, efter de första rösterna på Facebooksidan så ser det ut som att ni röstar lite fel. Det är MYCKET roligare när maken tappar bort bilar än när jag gör det.

Historien när han tappade bort bilen har jag bilder som jag kan illustrera med. Bilder på en bister polisman. När jag tappade bort en bil så fick jag bara prata med en bister poliskvinna på telefonen. Inga bilder alltså.

Historien om mig i högklackat involverar en båt utan toalett. Och när jag lipade över att jag inte fick en taxi så stirrade massor med iskna Italienare på maken som om de trodde att han hade gett mig ett kok stryk. Det hade han inte. Han hade bara släpat med mig på en långpromenad som tog så länge att jag fick solsting.

Varför skulle ni vilja höra om när jag tappade bort en bil när ni kan få höra någon av de andra historierna? Ibland förstår jag mig faktiskt inte på er.

Vem har varit dum med vem?

Jag: Hörde du vad gullefjunet sa inatt när hon var vaken i en timme och satt och pratade?

Maken: Nä vadå?

Jag: Hon sa nått som jag inte riktigt förstod, något om att någon varit dum också pratade hon om Kajsa.

Maken: Jaha.

Jag: Vad tror du att hon menade?

Maken: Hon menade väl att någon varit dum med Kajsa.

Jag: Hur fan skulle någon ha kunnat vara dum mot Kajsa?! Kajsa är ju en mjukdjurskatt. En katt som dessutom aldrig lämnar vår lägenhet. Vem skulle ha varit dum mot henne? Har DU varit dum mot Kajsa?

Maken: Nej. Det är väl bara något hon sa.

Jag: Hon sa nått om “andra barnen” också. Tänk om någon har varit dum mot henne på dagis? Kajsa kanske inte ens har med saken att göra.

Maken: Jag tror att du funderar lite för mycket över en lösryckt fras just nu. Hon hade kanske drömt något.

Jag: Jag tycker att du borde engagera dig lite mer i det här du också. Är det alltid mamman som ska måsta bära hela bördan av “tänk om” helt på sina egna axlar?

Maken: Jag tror faktiskt att det var ni mammor som uppfann “tänk om”….

Vad ska jag köpa?

Den där drömmen om att jag glömde köpa födelsedagspresent till dottern ni vet. Nu känner jag mig pressad att hitta en present, eller kanske två, i god tid.

Så nu har jag surfat HELA nätet. Alla leksaksbutiker på nätet är jättejobbiga. Det finns så mycket grejer. Sortera efter märken, ålder, typ av leksak, färg mm. Jag orkar inte med sånt.

Vad ska jag köpa för leksak? Hon fyller två. Helst ska det inte låta. Inte vara så många delar, det blir så jobbigt att städa upp från golvet. Inte gå att svälja. Inte lämna permanenta spår på golv, väggar eller möbler. Inte kosta 20 tusen spänn. Kring hundralappen, eller kanske två helst. Hon blir säkert less på leksaken på några veckor i alla fall.

Något som gör henne intelligent, förmögen och framgångsrik när hon blir stor vore bra. Tennisracket kanske? Men det prickar ju bara två av tre och hon är nog lite för liten för det än.

Hjälp mig!

Potatis och rysk roulett

På Piteåtidningens framsida idag stod det att det är som rysk roulett att köpa potatis i säck. Det är Bo som skrivit en insändare. Vi kallar honom Bosse va? Det känns som att Bo är en Bosse. Eller kanske till och med en Bossaknopp. Så kallar vi någon som är lite löjlig här på det lokala språket.

Bosse är i alla fall upprörd över att potatisen står öppet i affärerna så att ljuset kan nå dem. “Det är ju inte konstigt att så många är gröna” säger han. Sen upptar han en fjärdedel av hela insändarsidan till att förfära sig över att potatisen inte visas någon respekt.

Värst av allt är enligt Bosse att köpa potatis i säck, jag antar att han anser det eftersom säcken är försluten. “Då har man verkligen spelat rysk roulett” säger han. Eftersom hälften kan var gröna.

Så spännande det låter när Bosse köper potatis. Det måste ju vara en riktig adrenalinkick att köpa potatis om man känner att man leker med döden varje gång man väljer potatispåse. Själv tar jag bara en påse och lägger den i vagnen. Jag känner aldrig någon jättespänning över potatispåsvalet.

Jag tycker att det är as-tråkigt att mathandla. Om man la in lite dramatik i det hela och jämställde valet av potatispåse med risken av att få en kula i huvudet skulle kanske hela shoppingtrippen kännas lite mer spännande. Tänk er vilken rysare man skulle kunna skapa kring valet av avokado. DET om något är ju ett lotteri.

Men för att återgå till Bosse. Han tycker att man “borde säga till affärsidkarna att så här kan man inte behandla potatis”.

Vi avslutar med ytterligare ett citat från Bosse. “En måltid utan potatis är som en sommar utan sol”.

Schulmans gör ju som de vill

Alex och Amanda Schulman har bestämt sig för att döpa sin kommande dotter till Frances. Amanda hjälper på sin blogg till och förklarar hur Frances uttalas. Hon berättar att det uttalas ”tänk Frans och lägg till es”. Så uttalas det ju inte på riktigt.

Jag har kompisar som heter Frances, och det uttalas inte Frans med es på slutet. Det är ett engelsk namn och om man nu ska hjälpa till med uttalet kan man möjligtvis säga att det uttalas France, som i landet Frankrike, och lägg till es.

Men alla gör ju som de vill. Om Schulmans vill vara Svänglish och döpa sitt barn till Frans med es på slutet så får de ju vara det.

Vilket påminde mig om att jag i min ungdom tidigare i livet jobbade som hotellreceptionist i Bayswater i London. Fritidsresor hade sitt kontor i källaren och därför hade hotellet massor svenska gäster. Jag jobbade inte för Fritidsresor och min chef förbjöd att avslöja för gäster att jag var svensk. ”They will hang around and talk to you for ages if they find out you speak Swedish” som hon sa. Hon hade rätt, så oftast bröt jag inte mot reglerna.

En gång kom det ner en tant i receptionen och när hon hade stammat klart fick hon fram ”do you have, can I have, can I borrow a FÖN”. Jag orkade inte förklara för henne att det heter hairdryer och att enda anledningen till att jag fattade vad hon ville ha var att jag kan svenska. Jag gav henne bara en hårtork. Hon blev jättelycklig och skuttade iväg med sin fön och berättade säkert för sin make om hur bra hon tog sig fram på sin skolengelska.

Två helt orelaterade ämnen alltså. Men det ena påminde mig om det andra.