Internationell badkarskonspiration

Jag är övertygad om att det finns ett hemligt internationellt samarbete som går ut på att alla hotell i hela världen ska tänka ut en egen unik lösning för hur man ställer om vattnet mellan dusch och badkar.

Vad jag inte fattar är hur de vet om man vill bada eller duscha? Hur är det möjligt att oavsett vad man ska göra så är kranen inställd på det andra. Om man tänker “idag ska jag bada” då står kranen på dusch och om man tänker “nu har jag lite bråttom så jag duschar” så står kranen på bad.

Om ni undrar så har jag duschat idag. Kranen stod på bad men jag har hanterats med badkarskranar förut så till slut lyckades jag ställa om den.

Nu ska jag ge mig ut på stadens gator och köpa hostmedicin. Jag tog inte med något sånt för det är mycket bättre kräm i hostmedicinen här i England.

Bara lite kaos

Läget är under kontroll va. Det ÄR det. Men vissa situationer skulle kunna ha bättre status.

Passet har inte kommit. Därför kan vi inte checka in för de håller på och frågar efter passnr när man ska checka in över nätet och när man försöker hoppa över det steget säger det Error. Jag blir så jävla arg när man ska måsta ha ett pass när man ska checka in. Kan man inte få checka in först och skaffa sig ett pass sen??!

Min favvokofta ligger i tvättmaskinen och är blöt. Folk som säger “har du inte förberett sånt och tvättat i förväg?” är inte hjälpsamma och kan gå och lägga sig igen. Mamma alltså. Jag fattar inte ens vad hon gör uppe nu, hon brukar aldrig stiga upp så här tidigt.

Gullefjunet har jättemycket hosta och morfar är megaorolig och springer runt och jagar henne med febertermometern och säger saker som “jag måste kolla tempen på dig annars får du inte gå till dagis”. Jag väntar på att vårdcentralen ska ringa tillbaka och berätta om jag kan få en sådan där lugna-morföräldrarna-akut-tid.

Jag är också jätteförkyld men jag har tagit en Alvedon så det ordnar sig. I London har de ju öl och om man doserar det rätt märker man inte längre att man är förkyld.

Vi har inte packat. Det vore ju löjligt att ha packat redan, men väskan jag hade tänkt att vi skulle ha är i Jävre vilket är opraktiskt så jag behöver en plan B. Det är lugnt, jag är bra på plan B. Jag tänkte redan när de kom igår att morsans väska ser praktisk ut så jag tror att jag tar den.

Vi hörs. Ni som har Instagram (sepamig) ska få se ett foto av min öl på Arlanda sen idag.

Partiledarbesök

Har ni sett att partiledaren för Kvastpartiet har hälsat på här på bloggen? Kolla här att han har lämnat en kommentar.

I och för sig säger inte Roger att han är partiledare. Men jag tänker att Kvastpartiet förmodligen inte är så stort så Roger måste väl åtminstone tillhöra partitoppen.

Också har Rolf hälsat på igen och lämnat en kommentar här. Jag tror att Rolf är ett troll. Jag har frågat min kompis C om det är hon som är Rolf men hon förnekar inblandning. Jag tror ändå inte att Rolf är på riktigt.

BH-frågor

1. Om ni gick förbi er ytterdörr och såg att det hängde en BH där skulle ni då:

a) undra om frugan strax tänkt gå ner i tvättstugan där all tvätt redan finns och att hon hängt BHn på handtaget för att inte glömma den när hon går ner nästa gång?

eller

b) undra om “BHn ska hänga på handtaget?”

Maken frågade b och jag orkade inte berätta att rätt svar var a så jag svarade ja. Smartass-fråga liksom.

2. Om ni hade en blöjkorg hemma och plockade ner den för att ta en våtservett och hittade en flaska klorin i blöjkorgen (som för övrigt hade slut blöjor) skulle ni då:

a) undra varför det låg en flaska klorin i blöjkorgen?

eller

b) undra “vad fan gör en flaska klorin här?”

Jag undrade både a och b men maken sover så jag fick inget svar så jag ställde undan flaskan i städskrubben där den hör hemma.

Klorin i korg

Precis så tycker jag också om kameler och getter och höns

Det är ju länge kvar till valet så man behöver ju inte bestämma sig för hur man ska rösta än på länge. Fast om man hittar ett parti som verkar vettigt och tycker precis som en själv i viktiga frågor så finns det ju ingen idé att gå omkring och vela.

I morse på tunnelbanan läste jag om nya partier i Metro och nu känns det som att jag vet hur jag ska rösta i år.

PartiprogramRedan när jag såg namnet tänkte jag att det här kunde vara partiet för mig. Inget vanligt Djurägarparti utan ett Djurägar mellanslag Parti med stort p. Sen var de det där med kamelerna, getterna och hönsen. Precis så tycker jag också. Kameler och Getter är en sak och Höns är en helt annan sak och det är bra att det finns politiker som förstår det här och kan föra fram den här frågan.

Det lutar att att Djurägar Partiet får min röst i september. Jag ska bara kolla var de står i vård, utbildning och skattefrågorna först.

Jag lovar dock att inte förhasta mig och lova bort min röst för tidigt. När jag började googla efter Djurägarnas partiprogram upptäckte jag att det finns ett parti som heter Kvastpartiet och ett Jongleringsparti. Innan jag bestämmer mig för hur jag ska rösta vill jag kolla upp om de kan vara så att de har en politik som jag tycker är ÄNNU viktigare än det här med kameler och getter och höns.

Ni har väl inte glömt bort att vi ska till London?

Har ni antecknat det här i era almanackor? Vi ska till London nästa vecka.

Vi åker på torsdag. Mormor och morfar kommer hit på onsdag för att sköta barnet medans vi är borta.

Morfar har informerat att han tar med sig godis från ICA i Jävre. Han tror nog att det inte finns godis i Stockholm. Ja också för att han liksom vet att när vi har gratis barnpassning i fyra dagar så går det inte att förbjuda honom att ge godis varje dag.

Det gör i och för sig inget om mormor och morfar ger godis före middagen när vi är borta för när vi är borta så är det också de som ska truga i henne middagen. Så jag och maken ser det hela som en utbildningsövning. Gullefjunet vet redan varför hon inte får godis just före middagen men nu får även mormor och morfar tillfälle att lära sig.

Om ni har en ledig rad i anteckningsboken kan ni även skriva dit en liten påminnelse om att vi hoppas att mitt nya pass dyker upp senast onsdag. Annars får jag lov att åka till polisen på Arlanda och göra ett provisoriskt pass. Vi var där idag och rekade men polistanten sa att det var för tidigt att göra ett provisoriskt pass. Samma dag eller dagen innan var det som gällde.

När vi skulle lämna så backade maken utan att kolla ordentligt på den tomma parkeringen. Då höll han på att krocka med en polisbuss och jag skrek rakt ut. Vanligtvis blir maken förbannad när jag skriker rakt ut för han har “minsann redan sett” det jag skriker om men idag tackade han för att jag var så observant. När faran var över sa jag till maken “Det var ju dumt att jag varnade dig – det skulle ju ha blivit ett sjukt bra blogginlägg om du krockat med en polisbuss på polisens parkering”.

Om ni har inte alls har mycket i era kalendrar kan ni väl även klämma dit att det är min namnsdag på onsdag den 12e mars och min 26-typ-ish-årsdag på måndag den 17e mars.

Jag önskar mig inget speciellt men om ni väldigt, väldigt gärna vill ge mig en present vore det förstås trevligt om ni kunde emaila mig en teckning till victoria@prinsessanpaarten.se. Om ni inte har barn vars teckningar ni kan scanna in så går det bra att kludda ner något själv för jag är ingen konstkännare så jag blir lika glad för alla “mästerverk” så ni kan ge er talanglöshet fria tyglar. Som jag gjorde när jag blev förälder och började sjunga och rita som någon sorts tok.

När det gäller konstnärskap tycker jag faktiskt inte att den största talangen ligger i vad man kladdar ner. Det anmärkningsvärda är ju talangen att namnge sitt mästerverk och få folk att köpa illusionen. Jag presenterar “Fotspår på en ö”.

Fotspår på en ö

Morfar får då äran för allt

Igår var vi på ponnyridning tillsammans med gullefjunets bästis från dagis och sedan följde hon med hit för att leka. Då ville flickorna ha pippilotter i håret så jag sa åt gullefjunet att låna ut snoddar till kompisen. När de skulle gå och välja sa kompisen att hon ville ha lila och sedan hörde jag hur de stod och diskuterade och hur gullefjunet frågade om hon ville ha ljuslila eller mörklila. Hon valde ljuslila.

Gungelefant

Det där med ljuslila och mörklila tyckte jag var lite avancerat. Så nu ikväll frågade jag gullefjunet vem som hade lärt henne om skillnaden mellan ljus- och mörklila. Jag frågade om hon lärt sig det på dagis eller om jag lärt henne det (och glömt bort det) eller om hon lärt sig det i något barnprogram.

Då svarade hon “Nej, det är morfar som har lärt mig det”. När jag hörde henne säga början ‘mor’ så trodde jag förstås att hon skulle säga mormor. Mormor skulle kunna lära gullefjunet saker om färger. Att morfar skulle ha lärt henne om skillnaden på ljus- och mörklila är inte bara osannorlikt, det är helt omöjligt. Jag törs nästan påstå att han förmodligen inte ens vet att det finns olika sorters lila. Nog för att han lär gullefjunet många saker men det här grejen får han minsann inte äran för.

Vad händer med all parfym som blir över?

Idag gick jag igenom parfymavdelningen på Åhlens City. De har ju andra saker där också, inte bara parfym. Jag kollade inte så noga men jag förutsätter att de även har knäkräm, ögonbrynskräm, vadkräm, magkräm, underlivskräm, handkräm, fotkräm, axelkräm, bröstkräm, näskräm, lite smink och allting annat man kan tänkas behöva när man ska ut och tälta.

Det jag dock la märke till mest var att de hade väldigt mycket parfym. Anledningen till att jag märkte det var kanske att det stod folk och sprutade parfym på helt oskyldiga människor som gick förbi. Det kändes litegrann som att spela paintball men att ha tappat sin egen bössa. Nu ska jag inte överdriva och påstå att mängden parfymflaskor på Åhlens borde räcka till hela världens befolkning men den borde gott och väl räcka till årsförbrukningen för hela Sveriges befolkning.

Det här förbryllar mig för jag tror aldrig att jag har hört talas om någon som köper parfym på stan. Känner ni någon? Parfym är ju sådant man köper på flygplatsen när man har alltför mycket tid mellan två flighter och måste slå ihjäl lite tid. Det är vid sådana tillfällen jag brukar köpa parfym och den brukar alltid räcka till näst-näst-näst-nästa gång jag är ute och reser och råkar köpa en ny parfym.

Jag har kommit fram till att det är klart och tydligt att det finns ett parfymöverskott här i världen. Även om jag förstår att det finns människor som har ett större intresse av parfym än vad jag har så finns det ju ingen möjlighet att det används så mycket parfym som står på hyllorna i butiker runt om i världen. Inte ens om man räknar in Östermalmstanternas förbrukning. Så vad händer med alla parfymflaskor som ingen köper? Parfym är ju färskvara har jag hört. Hälls de ut i havet och flaskorna återvinns eller finns det en parfymkyrkogård någonstans?

Kaffemaskin

Bara kort för vi är mitt uppe i nattningsrutinen, men jag tycker att det är viktigt att ni får se det här fotot som jag tog på jobbet idag.

Så här ser den ut. Kaffet är godare nu när maskinen blivit tömd på sump och avkalkad.

Kaffemaskin

Idag ljög jag

På väg hem från jobbet idag gick jag och smaskade på en piratpeng. Vandrade in genom dörren hemma och gav gullefjunet en kram och hade glömt bort mig så jag smaskade fortfarande på en piratpeng.

“Vad äter du på mamma?” blev naturligtvis första frågan.

Å då ljög jag. För saltlakrits luktar ju jättemycket så jag kunde ju inte förneka att jag hade en godis i munnen.

Jag sa “Jag fick en godis av en tant som stod utanför tunnelbanan och delade ut karameller”.

Ja jag vet. Helt osannolikt. Men hon är bara liten så hon ifrågasatte inte att det stod en godistant utanför t-banan. Vad skulle jag annars ha sagt tycker ni? Jag kunde ju inte säga att jag har en hel påse med piratpengar i handväskan på en torsdag.

Godispåse i väskan

Jag ljög inte

Det ringde på dörren och när jag öppnade dörren stod det en tonårskille med en hink tulpaner i famnen på trappen.

Han berättade att de var ett fotbollslag som sålde blommor för att samla ihop pengar till en fotbollsresa till Italien i april.

“Wow, så behjärtansvärt” tänkte jag. Jag skulle förstås kunna ge pengar till cancerforskning eller till att hjälpa hemlösa. Men här stod det en svensk tonårskille i en Stockholmsförort och bad om en slant till att åka på fotbollsläger. Inte till något angränsande landskap utan till ett land i södra Europa. Jag kände verkligen att jag ville hjälpa till så att hans föräldrar slapp betala.

Det var beklagligt att jag blev tvungen att svara “Jag har tyvärr inga kontanter”.

Det var sant också. Det var inte något jag bara sa. Det är ju bara pensionärer som springer omkring med kontanter i börsen.

Jag får lov att styra upp min underordnade

Idag har jag jobbat första dagen på mitt nya jobb. Det har varit trevligt. På mitt förra jobb fick jag efter tre månader lov att gå och fråga om jag hade gjort tillräckligt för att ha förtjänat en telefon på skrivbordet ännu. Idag dök det upp en brand new iPhone 5 på mitt skrivbord före lunch.

Jag är dock inte helt nöjd med min underordnade. Kaffet smakade inte bra. Det här får jag lov att ta itu med snarast. Jag tycker att det är viktigt att man är tydlig med sina förväntningar redan från början. Om den här kaffemaskinen inte börjar producera bättre kaffe så kommer jag att börja se mig om efter en ersättare.

En skum sak

När maken håller ögonen på dottern så håller han ofta inte ögonen på dottern hela tiden.

En sak som är himla konstig är att alltid när maken inte håller ögon på dottern när han håller ögonen på henne är att det alltid är mina saker hon får tag på.

Hon lyckas fiska fram min mönstersax (som är skitvass) som ligger i en låda på en höjd som är tre gånger (ja okej då, bara två kanske) hennes egen höjd. Sen sitter hon vid mitt skrivbord och mönsterklipper ett halvt post-it block.

Eller så hittar hon tre förpackningar med sidenband som ligger längst in i en låda i en skåp. Med de sidenbanden binder hon fast framändan av gunghästen i vitrinskåpen och bakändan i tv-hyllan.

Sådana här saker händer när maken håller ögonen på henne.

Vad jag skulle vilja veta är varför det alltid är mina saker hon lyckas gräva fram? Hur kommer det sig att det aldrig är makens älskade sjökort, hans borrjärnslåda som han är så himla nöjd med eller hans dator/mobil hon får tag på? Jag tycker att det här är märkligt.

Behöver vi en ny kaffeburk?

Vi har en kaffeburk som jag har snott hemma hos morsan och farsan. De hade kaffe i den när jag var liten. Jag tycker att den är fulsnygg men den börjar se lite sliten ut. Särskilt locket, jag vet inte ens hur det har kunnat bli så knöligt. Har någon stått på det? Spelat trummor? Jag borde kanske köpa en ny?

Kaffeburk

Det är klart att det vore trevligt med en osliten och obucklig burk. Den skulle kanske tom kunna stå framme. Den burk vi har nu måste stå i skåpet. Det är bara det att om jag köper en ny burk så är det ju bara en helt vanlig ny burk. En ny burk har ju inget affektionsvärde. Jag tror att burken vi har får duga ett tag till medan jag funderar på saken.

Ett gammalt fotoalbum

Gullefjunet har aldrig visat något intresse för fotoalbumen som står i bokhyllan. Ikväll drog hon dock ut ett och började bläddra. Och fråga. Av alla de 17 fotoalbum hon hade kunnat välja lyckas hon dra ut det som täcker slutet av min au-pair tid, delar av min fyra månaders resa till Australien och början av mina universitetsstudier. Den perioden kan enklast sammanfattas som INTE mina mest ansvarstagande år.

Där satt hon och pekade på foton och sa “där är du mamma” och “vem är det där?” också fick jag sitta och säga namnet på alla på fotona. Som tur var stod det namn under de flesta fotona för en del människor kände jag inte ens igen, det är tveksamt om jag ens kände alla som var med. Det var den typen av foton förstår ni. För när hon för varje foto frågade “vad gör ni där?” kunde frågan nästan varje gång besvaras med ordet “festar”. För hon råkade välja ett album som 1) täcker en period när det ofta var fest och 2) uppenbarligen tyckte jag under den perioden att det enda som var värt att dokumentera med en kamera var fester. Fast jag sa förstås inte att vi festade, jag sa att vi skojade litegrann.

Den där frågan “vem är det där?” var också lite besvärlig. För det dök upp bland annat upp en Mark flera gånger och till slut frågade gullefjunet “vem är Mark?”. Då svarade jag “Mark var en kompis som mamma hade som tyckte att mamma skulle utbilda sig till lärare och sedan bli hemmafru, så då slutade mamma vara kompis med honom”. Som tur var kom det inga följdfrågor på det. Hon är ju bara 3 och ett halvt så hon funderade väl inte mer över det.

Det där fotoalbumet måste jag nog gömma undan tills hon har fyllt 25. Kanske några av de andra också. När hon är vuxen kan hon få titta i dem igen. Jag vill inte höra kommentarer som “men du festade ju när du var ung” eller “du hade ju olämpliga killar innan du träffade pappa” när hon blir tonåring.

The runs

Maken har smittat ner mig. Jag har the runs som man säger på engelska. Som i att springa alltså. Även om ni aldrig hört uttrycket förut så fattar ni vad jag menar va. Vi ska inte orda mer om det, jag är ju kvinna så det finns inte så mycket mer att säga annat än att jag är lite sjuk.

Vi skulle ha gäster på middag ikväll men vi fick ställa in. Det är ett par och jag vill ju inte smitta ner dem och utsätta frugan för vad jag har fått utstå. Det är ju svinjobbigt att lyssna på en karl som klagar över att han är sjuk.

Jag har i alla fall passat på att ligga i sängen litegrann idag. Jag hade en plan att jag varje gång maken kom in i rummet skulle oja mig och göra en lång utläggning om hur jag mådde. Det sket sig dock för jag glömmer hela tiden bort det. Varje gång han lämnar rummet kommer jag på att jag glömt att beklaga mig över hur jag mår och tänker att jag måste komma ihåg nästa gång han kommer in också glömmer jag ändå det igen nästa gång. Det där gnällande måste vara något som är genetiskt programmerat i män för maken glömmer aldrig bort sånt.