Month: July 2014

Jag är inte badväskeansvarig

Vi åkte till Bunesand. Det är en strand. När vi hoppade ur bilen öppnade maken backluckan och frågade “Var är badväskan?”.

Fråga mig det liksom. Jag är inte badväskeansvarig. Det är inte jag som vill plaska omkring i kallvatten i tid och otid.

Här stod väskan, hemma på gården.

Badväska

Det var maken som ställt den där när han hade packat den klar. Maken frågade om han skulle åka hem och hämta den. Det är inte så långt till stranden, bara kring 3 km, men jag tyckte att det var onödigt.

Jag hade ju baddräkten på mig under kläderna så jag hade både att bada i och kläder att ha på mig efter. Det enda av intresse som jag hade i badväskan var ett par trosor, men trosor är ju ingen nödvändighet, man kan gott vara utan trosor en stund. Barnet kan ju bada naken och maken i kalsonger. Handduk efter badet är praktiskt men det går ju bra även utan för man kan torka sig på makens tröja.

Det där med badväska när man ska bada är överskattat, man klarar sig lika bra utan. Så den fick stå kvar hemma.

När vi kom hem berättade mamma att hon sagt till pappa och brorsan att vi säkert stod nere på stranden och bråkade om vems fel det var. Det gjorde vi inte alls. Jag fastslog omedelbart att det var makens fel och sen var det inte mer med det.

Jag badade förresten. Det var varmt i vattnet. Minst 23 grader. Bildbevis. På att jag badade alltså. You just have to take my word for it vad gäller temperaturen.Bad på Bunesand

Ibland tycker jag nästan synd om maken

Jag tycker ju inte om fisk så där jättemycket och idag hade maken och brorsan hittat på grillad fisk till middag. Grillad abborre till förrätt och grillad röding till varmrätt. Vid en punkt kände jag nästan lite sympati för maken när han stod och grillade.

Jag: Visst köpte du korv också? Släng på några korvar till mig.

Morsan: Röding? Den kostade väl multum?

Farsan: Har du betalat pengar för abborre? Som man kan dra upp nere i hamnen? (Trots att de inte drog upp några när de var och fiskade häromdagen).

Jag [till brorsan]: Ta med ketchupen.

Men jag sa faktiskt innan att jag inte tyckte att grillad fisk var någon bra idé. Så det vore fel att skylla på mig.

Han fick i alla fall lite tröst i att ungen satt och skrek “mera fisk” så att varken jag eller maken hann äta för att vi lastade mat på hennes tallrik i vår eufori över att hon bad om mat. Det händer inte ofta.

Jag muttrade för mig själv “om jag var man och inte hade burit runt på henne i nio månader skulle jag misstänka brevbäraren, jag kan inte fatta att någon med mina gener sitter och skriker efter fisk”. Köttfärssås som är en av mina favoriträtter som nästan alla ungar gillar totalvägrar hon minsann.

Bästisar

Hur utvecklas vänskapen mellan katten och barnet kanske ni undrar. Jodå, de har sina meningsskiljaktigheter ibland. För det mesta i samband med att katten vill gå ut och barnet springer runt och stänger alla dörrar på verandan. För hon tycker att det är lättare att fånga katten inomhus än ute där katten har möjlighet att smita till skogs.

Den enda som gillar när barnet stänger alla dörrar på verandan är mormor, för hon säger att det drar när dörrarna är öppna. Alla andra håller på att kvävas när dörrarna stängs och det blir 35 grader i kuvösen.

På det stora hela tycker jag ändå att katten och barnet kommer rätt bra överens. Katten ligger till och med kvar i knät på barnet numera. Ibland alltså.

Kompisar

De har också börjat klä sig likadant. Inte på kattens initiativ förstås, men med katter får man räkna det som samarbete när de inte sliter av sig rosetten i samma sekund som den sätts på.

Rosetter

 

Dagsrapport om ingenting

Idag har jag tyvärr inget intressant att berätta. Vi har gjort typ ingenting idag.

Gullefjunet har åkt bildäck och tyckte att det var roligt.

Jag har vaxat benen och det gjorde ont.

Morfar och gullefjunet blev inlåsta i lekstugan. Det var inte jag som ville ha lugn och ro och låste in dem. Den har en sådan där snurrkloss på utsidan som bara sitter fast med en spik i mitten också åkte dörren igen och klossen snurrade till och låste in dem. Vi andra satt på verandan. Plötsligt small det till i skogen och jag frågade vad som lät. “Det är väl morfar och gullefjunet som håller på med nått” sa mamma också drack vi lite till kaffe. Efter en stund smällde det till tre gånger på raken och då sa jag “Undra om de har blivit inlåsta i lekstugan och farsan försöker sparka upp dörren?”. Maken gick och kollade och där satt de mycket riktigt inlåsta.

Vi grillade hemmagjorda hamburgare till middag. Morsan höll på att svälta ihjäl eftersom klockan var över sex innan hon fick middag.

Jag skulle göra en grönsakssoppa men det blev inget av det för morötterna jag köpt för ändamålet hade morfar och gullefjunet tagit med sig och åkt runt byn och matat hästar med. Hela kilot.

Händelsefattigt alltså.

Tips eller varning beroende på vad man har för inställning till fotboll

Om man kastar in en pingisboll och en kattunge bakom det här råttboet av sladdar kan man inte längre se semifinalen i fotbolls-VM.

Råttbo av sladdar

Bilden börjar hacka också sitter folk och gastar “ta bort katten!!!” och “det där är inte kattens fel, det är Boxern som håller på som vanligt” och “jo det är katten, hon är där bakom gardinen och hoppar” och “vad håller hon [katten alltså] på med?!”.

Till slut blev JAG tvungen att kliva upp ur soffan och plocka bort katten. Som om att JAG bryr mig om fotboll eller som om att det vore MIN katt.

Superlativ

Idag har varit en sådan där fantastisk dag att jag nästan skulle kunna börja överväga att använda superlativ. Det har varit skitvarmt, men med en lagom vind. Man har kunnat vara ute och göra saker och njuta av vädret utan att varken frysa eller svettas ihjäl.

Vi åkte till hopplandet på Pite Havsbad och det hopplandet håller extremt hög klass på alla sätt och vis. Det är stort. Man får hoppa i trettio minuter för sextio spänn. I Stockholm brukar man få hoppa i fem minuter och det kostar minst en tjuga. På havsbadet när jag frågade om man själv måste hålla reda på när det gått en halvtimme fick jag till svar av h*n som satt i vakten “jag brukar säga att man får hoppa hur länge man vill”. Det kallar jag god service. Men skvallra nu inte till hopplandsvaktens chef om att h*n är schyst. Dessutom är det där självreglerande för ingen förälder orkar mer än en halvtimme. Vi hoppade i 28 minuter.

En annan bra sak med hopplandet är att skylten säger att alla barn måste ha strumpor på sig och vi hade inga strumpor men de sålde barnstrumpor för 10 kr. Det är också himla bra service tycker jag att sälja barnstrumpor men inte vuxenstrumpor. Det var i och för sig otydligt om strumpregeln gällde både barn och vuxna men jag gjorde min egen tolkning att jag inte fick hoppa utan strumpor. Första klassens hoppland alltså.

HopplandSen gick vi ner till stranden och där fläktade det så skönt att jag inte ens kände att jag brände ryggen lite till och fick en liten hand mitt på ryggen eftersom gullefjunet varit och tafsat mig på ryggen efter vi smörjt in henne med solskydd, men inte mig.

På stranden på Pite Havsbad blir det en perfekt barnpool vid lågvatten och där var det säkert 30 grader i vattnet så till och med vår lilla badkruka la sig ner och badade och jag svalkade fötterna. Också strålade solen så att det blev sådana där solkatter som är helt perfekt för ett lyckligt Instagramfoto. Men jag hade så lite batteri så jag kunde inte lägga upp fotot på Instagram, det var rena turen att batteriet räckte till att dokumentera lyckan.

Badkrukan simmar

Som avslutning skulle vi köpa en glass i glasskiosken och då var kön så lång att jag bedömde att vi skulle få stå en timme i kö i gassande solsken. Jag hade lovat barnet en glass, så jag frågade om hon ville stå i kö i en timme för att köpa en kulglass eller om hon ville köpa en isglass inne på matbutiken. För att gör en idyllisk dag helt perfekt gick barnet och visade upp intelligens och valde en isglass.

Vi har varit på stranden

Stranden saknade skugga. Visst blev det snyggt? Det vore ju synd om ingen såg att man plågat sig i solen.

Solbränna

Vi grävde ner maken i sanden. Jag deltog entusiastiskt i den aktiviteten. Så som jag skottade sand skulle ingen kunna ha gissat att jag plågades av värmen.

IMG_9156

Brorsan kom också hem idag, så nu sitter vi och tittar på fotbolls-VM. Alldeles nyss var det en karl som gjorde mål med vänster fot och om jag förstår kommentatorerna rätt så var det här med vänster fot “fantastiskt”. Sen gjorde en annan karl mål med höger fot några sekunder senare och det var tydligen inte lika bra att göra mål med höger fot för han fick inte lika mycket beröm.

Inte ens när hon försöker kan hon säga nej

När jag var i gullefjunets ålder köpte jag en morsdagspresent till mamma som hon fortfarande har kvar. Det här kommer jag förstås inte ihåg, mamma har berättat det för mig i veckan. Och det var väl inte jag som köpte den heller utan pappa, men jag valde tydligen ut den. Så här ser den ut.

Små porslinsfigurer

De här små porslinsfigurerna står fortfarande på en liten spegelbricka i vardagsrummet. Gullefjunet tycker att de är jättefina. Häromdagen hämtade hon en pall och klättrade upp och hämtade dem. Jag sa till henne att hon var tvungen att fråga mormor om hon fick leka med dem.

“Jag ska fråga om jag får ta hem dem till Stockholm” sa hon och satte iväg. Jag följde efter och skakade kraftigt på huvudet åt mormor bakom hennes rygg. De är supersmå så jag vill inte att de ska ligga runt golvet hemma. Dessutom är de ömtåliga och jag vill inte att de ska gå sönder. Jag vill ju ärva dem och sen vill jag att gullefjunet ska få ärva dem.

Jag såg riktigt hur mormor försökte. Hon tänkte länge och försökte få fram ett nej. Jag spände blicken i henne och tänkte att hon kunde säga att hon ville ha kvar dem själv men att gullefjunet kunde få leka med dem här om hon är försiktig. Men det gick inte, mormor fick inte det där nejet över sina läppar. Hon sa “Jag måste fundera litegrann”.

Snacka om att skjuta problemet framför sig. Det tog cirka tre minuter innan gullefjunet frågade om hon tänkt klart. Sedan dess har frågan om hon har tänkt klart återkommit flera gånger, och det här hände för flera dagar sedan. Hon kommer inte bara att glömma bort det som mormor förmodligen hoppades.

Han ljuger alltid med tre grader

Maken älskar att bada. Han säger att han är expert på att bedöma hur många grader det är i vattnet. Jag gillar också att bada när det är över 26 grader i luften och minst 23 grader i vattnet. Som ni förstår så badar jag inte så ofta här i Sverige. Gullefjunet är också en riktig badkruka.

Föräldrarna till en av dem som var med till Granparken idag har en stuga på Bunesand här i Jävre och de sa att de tänkte åka ner och bada när de kom hem. De erbjöd oss att följa med, men jag låtsades som att jag inte hörde för jag misstänkte att det skulle vara kring 13 grader i vattnet.

När vi kom hem fick i alla fall maken för sig att åka och kolla badtemperaturer. Så han åkte till Degersjön där han uppskattade temperaturen till 17-18 grader. Han fotograferade två älgar som badade. Sen åkte han till Bunesand där han påstår att det var 20 grader i vattnet.

Badande älgar

Han kom hem och berättade exalterat att det var jättevarmt i vattnet på Bunesand och trodde att alla skulle börja packa badväskorna. Ingen rörde sig. “Åh aldrig – max 16” sa farbror Sture. Då fick jag lov att rätta Sture och berätta att det var 17. För maken överdriver alltid vattentemperaturen med tre grader.

Vi har seglat tillsammans så många gånger att jag har empiriskt bevisat detta. Jag kastar i badtermometern och sen när maken har knutit fast båten klart och hoppar i och berättar hur många grader det är i vattnet kollar jag termometern och han säger ALLTID att det är tre grader varmare än vad det verkligen är.

Nu för tiden behöver jag ingen badtermometer – jag ber maken hoppa i och frågar hur många grader det är också drar jag av tre. Han är väldigt exakt, ALLTID tre grader fel, så jag litar fullständigt på vad han säger och jag badar bara om han säger att det är 26 grader i vattnet. Eller om jag är extremt kissnödig och han har parkerat båten så att det är jättejobbigt att klättra iland. Har han parkerat riktigt besvärligt kan jag tänka mig att bada vid 19 grader.

“Gud så äckligt att pissa i havet” tänker ni kanske nu. Då har ni aldrig varit med ombord på en segelbåt när en toalett med septiktank havererar. Hade ni varit det skulle inte ni heller tycka att det är så äckligt att pissa i havet.

Så när Maria lämnade en kommentar här på bloggen frågade jag om de åkt och badat när de kom hem idag och hur många grader det i så fall var i vattnet. Hon svarade att hon gissade på 17.

Jag behöver ingen termometer för att veta att hon hade gissat rätt. Om maken säger 20 så var det 17 i vattnet. Maria är alltså en badtemperatursexpert som man inte behöver justera.

Det sägs att kvinnor väljer män som liknar deras pappa

Alltid när jag berättar något för mamma om att maken har varit ouppmärksam eller inte lyssnat på något jag sagt så berättar hon samma historia för mig. Jag har hört den skitmånga gånger, men den är fortfarande ganska kul fastän jag hört den jättemånga gånger.

Morsan hade haft en ljus kappa i hallfönstret, som sitter mitt i trappen, i evigheter och letat tyg till ny gardiner länge. Till slut hittade hon ett tyg och bestämde sig för längder istället för en kappa. Köpte tyg, kapade det i hälften, sydde två längder, klättrade upp och tog ner de gamla och hängde upp de nya (trots att hon som reumatiker är lite halvinvalid) och för att skruva till fästena på gardinstången så hämtade hon en skruvmejsel för att dra fast dem. När hon var klar lämnade hon skruvmejseln på stolen i hallen.

Den ljusa kappan de hade innan var ganska diskret och eftersom den inte hängde ner så fastnade man aldrig i den när man gick förbi så man märkte ärligt talat inte att den var där. De gardinerna hon satte upp hade svart botten och ganska iögonfallande mönster.

Svart gardin

När farsan kom hem såg han omedelbart att något var annorlunda i hallen. Han stegade genast in till morsan i vardagsrummet och frågade “Varför ligger det en skruvmejsel på stolen i hallen?”.

Det här anser jag är bevis för att jag inte har valt att gifta mig med en man som är likadan som min pappa. Maken skulle minsann aldrig ha märkt att det låg en skruvmejsel på stolen.

Klappa grisen nu

Idag har vi varit till Granparken med två andra familjer från byn. Titta på djur är jättekul.

Alla vuxna bara: “Kolla en ko! En gris, titta på grisen, vill du klappa grisen? Här har de hästar och kolla på hönsen.”

Alla ungarna bara: “Jag är hungrig. När ska vi äta? Kan vi äta picknick nu? Jag orkar inte vänta längre.”

Klappa gris

Hur mycket vila behöver de egentligen?

Det har ju varit fotbolls-VM i några veckor nu fastän det känns som månader. Jag vet det här för att jag har läst om det på Facebook. Jag har också sett några rubriker om någon “skandal” där någon karl bet en annan karl. Det var ju inte så snällt men jag tyckte inte att händelsen motiverade nivån av nyhetsrapportering. Folk blir bitna i axeln varje dag på dagis. Det kändes som lite krokodil-under-lekstuga-nivå på den nyheten.

Jag trodde att de spelade semi i den här fotbollstävlingen igår så jag tyckte att de kunde spela final idag. Fast jag hade gått händelserna i förväg för det var tydligen bara kvartsfinaler igår.

Så då borde de väl kunna spela semi idag och final imorgon. Tycker jag alltså, men på den här nivån blir folk ju miljonärer innan lärt sig läsa, och därefter tycker de inte att det är så viktigt att läsa för det kan någon annan göra åt en. Så de behöver tydligen vila en hel dag innan de kan jobba igen efter de har sprungit omkring i 90 minuter. Inga sjuksköterske- eller restaurangbiträdesämnen där alltså.

Men det är ingen fotbollsfinal imorgon eller ens dagen därefter. Det här VMet måste ha planerats av en före detta fotbollsspelare. Manlig givetvis. För alla vet att en fotbollsfinal måste spelas på en söndag. Så eftersom det bara var kvartsfinaler igår kan inte finalen spelas förrän nästa söndag.

Sjukt dålig planering.

 

Byta – jag sa byta

Idag när farsan åkte ner för att handla bad jag honom att ta med piltavlan och byta den mot en vattenpistol.

Så han kom hem med en vattenpistol.

Jag vet att de bara kostar 20 kr styck. Men det är en principsak. Han skulle lämna tillbaka piltavlan och byta den mot en vattenpistol, inte köpa en sak till. Vi ska inte ha både en piltavla och en vattenpistol. Vi ska inte ha någon piltavla alls.

Piltavla och vattenpistol

Pyromanen

Innan vi kom hem till Jävre ringde farsan och berättade att han höll på och städade i uthusen och när vi kom hem så skulle vi få gå igenom de möbler som vi har kvar här och berätta vilka möbler han kunde elda upp.

Jag berättade för honom att vi inte skulle elda upp några möbler alls. Men det här har visst inte sjunkit in. För han har hunnit berätta minst tre gånger sedan jag kom hem hur processen ska gå till. Alla möbler som är i uthus X ska gås igenom och de som ska vara kvar ska in i uthus Y och de som ska eldas upp ska ut på vedbacken.

Jag har fortfarande inte varit ut i uthus X men jag vet att det inte finns mycket brasved där ute. Jag tycker inte om att hålla på och elda upp saker. När jag var liten tyckte jag inte att farmors vinröda öronlappsfåtölj var särskilt märkvärdig men idag skulle jag ha kunnat betala åtskilliga tusenlappar för en sådan fåtölj. Å den eldade pappa upp för den “stod och skrotade”. Så det var många år sedan pappa fick eldningsförbud. Det enda han får elda utan att fråga om lov först idag är vedklabbar.

Jag har dock insett att eftersom vi har köpt en ny sängram så lär vi aldrig använda den sängramen som vi släpade hem från London igen. Den är träfärgad och väldigt omärkvärdig så den kommer aldrig att få något antikvärde. Så om han nödvändigtvis måste elda upp något kan han väl få elda upp den. Om inte någon som bor i Piteåtrakten vill ha den förstås. Det är till en dubbelsäng, 180 cm har jag för mig. Smal som attan i alla fall, om ni har familj får ni räkna med minst ett knä och två fotsulor i ryggen. Men då måste ni hämta den inom de närmaste dagarna. För om man antyder till farsan att han kanske kan få elda upp något så kan han ha hämtat motorsågen och börjat klyva innan man hinner avsluta meningen.

Jag visste varför han tog vår bil

I morse städade maken vår bil invändigt i flera timmar. Han dammsög, tog av klädseln på barnstolen, dammtorkade instrumentbrädan. När han var klar med allt det där orkade han inte tvätta utvändigt så han lämnade det till en annan dag.

Sen tog vi gullefjunet på en promenad och plockade blommor och köpte glass. När vi kom hem var vår bil borta. Morfar hade tagit den istället för sin bil när han åkte iväg.

När han kom hem igen trodde maken att han tagit vår bil för att maken hade städat den tidigare. “Visst var den ren?!” sa maken stolt.

“Invändigt ja” svarade farsan. “Men det var inte därför jag tog er bil, jag tog den för att jag skulle lämna tillbaka en nyckel till en som bor längst in efter en grusväg och er bil är ändå så jävla skitig utvändigt”.

Det hade jag redan räknat ut. För farsan tvättade ju sin bil utvändigt igår och när han har tvättat bilen nämns han knappt ta ut den ur garaget.

Den här ska vi lämna tillbaka

Det här är vad de kom hem med från ICA.

En piltavla.

Piltavla

Gullefjunet sa något till morfar i stil med att jag hade sagt att hon skulle få en sån. Å han gick på det, utan att läsa det finstilta där det står att piltavlan är lämplig från 14 år. För hon sa till honom att man skulle sitta på den och snurra runt och då trodde han att jag hade tänkt att vi skulle använda den till något annat än att kasta pil på.

Jag har aldrig ens varit i närheten av att antyda att hon ska få någon piltavla. Hon snurrade runt leksakerna senast när vi var på ICA men jag ställde tillbaka alla saker hon plockade ner utan att kommentera alls. Så hon har inte misstolkat något jag sagt och jag har inga idéer om alternativa användningsområden av piltavlor. Hon har hittat på allt helt själv.

Nu är det dags att lära gullefjunet vad öppet köp är. Eventuellt kan jag tänka mig att börja utbildningen med att visa hur bytesrätt går till och byta den mot en vattenpistol. Om hon lovar att bara skjuta på maken, mormor och morfar.

Vicket jävla daltande

Mormor och morfar och gullefjunet är ute på varandan också hör man hur de håller på “Vill du följa morfar på ICA?”, “Ska du inte ha en jacka då?”, “Det är kallt ute”, “Ta på dig den här jackan”, “Morfar har ju både tröja och jacka”.

Samtliga frågor och vädjanden besvarades med “Nej” eller “Nej tack”.

Till slut fick jag lov att gå ut och styra upp situationen med ett “Om du ska följa med morfar på ICA så tar du på dig jackan, annars stannar du hemma”.

Då tog hon på jackan.

Fast egentligen tyckte jag att de var ett välda tjat om den där jackan. Det är så kort bit till ICA och de skulle ju ändå åka bil så hon hade gott kunnat vara utan jacka och frysa.

Morfar ska tapetsera en gran

Igår frågade jag farsan om han hade byggt trädkojan mitt i en myrstack. Det finns ingen synlig myrstack vid kojan men jag känner min farsa. Det skulle mycket väl ha kunnat gå till så att han hittade vad han tyckte var den perfekta platsen för en trädkoja också stod det en myrstack där. Då skulle man mycket väl kunna tänka sig att han skottade bort myrstacken.

Det är ju inte alls säkert att ett myrsällskap går med på att bli avhysta på det där sättet utan förhandling med myrhyresgästföreningen. Så de kanske hänger kvar för att bygga om sin myrstack. För det är sjukt mycket myror just där stegen upp i kojan är och det är liksom lite mjukt i marken som om att man står på en plats där en massa myror har krupit omkring och luckrat upp jorden. Precis så som jag tänker mig att det skulle bli på en plats där någon har skottat bort en myrstack.

Det jag egentligen skulle berätta är att igår trillade det ner en myra i nacken på mig när jag stod och väntade på min tur att få klättra upp i kojan. När man får en myra i nacken som trillar ner innanför tröjan och sedan fastnar bakom bh-bandet är det faktiskt naturligt att man börjar fundera på om farsan bett om byggnadslov från tidigare bosättare innan han byggde kojan.

Farsan förnekar i alla fall att han har skottat bort någon myrstack. Han tycker inte ens att det är mycket myror där. Det sa han idag när han kom in från kojan och berättade att han inte tyckte att myrorna var något problem, däremot sa han att det finns det kåd-problem i kojan. Han bevisade sin teori genom att visa att det fanns kåda på hela ryggen på gullefjunets nya femtiokronorsjacka.

Nu har google lärt mig att man tar bort kåda genom att gnida bort det med matolja och matoljan tar man bort med diskmedel och sedan tvättar man jackan i maskinen. Tvättmaskinen går fortfarande så jag kan tyvärr inte informera er om metoden fungerar ännu. Om det inte funkar fanns det ett annat förslag som involverade T-röd men jag tyckte att det lät brandfarligt så jag testade matoljan först.

Morfar han har bestämt sig för att tapetsera granen i kojan med papper.

Litegrann som Ernst ni vet. Vi kan göra ett inspirationsprogram om koj-inredning. Fast farsan tycker ju att Ernst är en “jävla tönt” så i ett sådant läge där Ernst kanske skulle säga “här behöver man inget lim för kåda är naturens eget lim” kommer farsan att säga saker som “langa hit häftpistolen” och “här ska vi inte ha någon jävla kåda på kläderna, vi sätter dit dubbla lager papper”.

 

Katten är helt utmattad

Vi är i Jävre nu. Barnet sover. Morfar sover. Katten är halvt medvetslös.

Innan vi ens kommit hit började hon dagen med att klättra upp i ett träd. Morfar var inte glad för hans stege är bara fyra meter lång och han påstår att katten klättrade upp minst sex meter och satt där och sa att hon bara kunde klättra uppåt men inte neråt. Han lyckades i alla fall få ner henne utan att ramla ner själv.

Resten av dagen har gullefjunet sprungit omkring och dragit en tygråtta på ett snöre som katten har jagat. Hon har övat på att lära sig att lyfta en katt försiktigt och hon och katten har nog skilda åsikter om hur framgångsrikt det har varit. Varje gång katten har lagt sig ner för att vila har gullefjunet antingen begärt att katten ska lyftas till hennes knä, för att sedan bara sitta stilla i 30 sekunder, eller så har hon bäddat ner katten under en filt.

När katten blev instoppad i en koja byggd av en pall och en filt la hon sig bara ner och stannade där. Hon tyckte nog att det var lugnt och skönt i kojan. Sedan gullefjunet gick och la sig har katten bara rört på sig för att byta soffa att sova på.

Barn och katt