Man skäms ju nästan

Jo barnet har visst ställt till med något tillsammans med några kompisar på skolan idag. Det är lite oklart vad för det var maken som hämtade och blev informerad om incidenten och jag tycker inte att han verkar ha förhört sig ordentligt.

Så jag har frågat barnet och det blev inte mycket klarare då heller. Men nått sånt här var det i alla fall. Hon och tre andra skrev något elakt på en lapp och gav den till en lärare. Nått om att han pruttat. Eller i stil med det, jag fick inte klart för mig riktigt vad. Fast mitt barn var “inte med” säger hon, hon visste inte vad de skrev. Hon kan inte skriva prutt ännu så det stämmer nog att hon inte skrev prutt, fast jag vet inte riktigt hur hon kunde inte vara med om hon var med. Sen skrev de under med sina namn. Exakt hur leveransen av lappen gick till är oklart men nått om lite klister och en sko. Och lapp med någon sorts prutt. Glöm inte underskrifterna.

Jag har nu gjort min skyldighet som förälder. Ställt frågor med bister min. Frågat hur det kommer sig att läraren säger om hon var med om hon inte var med. Frågat om de har sagt förlåt. Sagt att så får man inte göra. Hela det där köret ni vet.

När jag hade nattat klart frågade jag maken efter hans version av vad han hade förstått från det läraren berättat. Det verkar inte ha varit någon jätteallvarlig incident. Jag tycker att det är jättebra att skolan markerar och berättar för oss föräldrar. Det går inte an att ungar kommer undan med prutt-lappar när de är sex år för då kan de ju bli riktiga odågor när de blir tonåringar.

Men jag blev ändå tvungen att säga till maken “Det är ju fan nästan så att man skäms! Hur kunde de vara så korkade att de skrev under med sina namn….?!”.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *