Jag undrar en sak om korv

Om man har en fullt duglig falukorv – varför gör man då korv stroganoff av den? Det kan ju inte precis kallas för förädling att göra så.

Maken pratade om “omväxling”. Helt orimlig anledning att förstöra falukorv för. Om man vill ha omväxling kan man ju göra köttbullar.

Barnet hon grät för hon “tyckte inte om sådan korv” och ville lämna hälften.

Jag berättade att det var uteslutet för jag hade ätit upp all min mat och hon hade bara fått en slev och den var så liten så hon fick inte lämna.

Till slut kom vi fram till en kompromiss. Hon fick en slev till och sedan åt hon upp hälften av det som var på tallriken och fick lämna andra hälften.

Varning för hälsonachos

Idag hittade jag ett ställe som serverade en av mina favoriträtter. Nachos med köttfärs. Ni vet. Gott och inte alls hälsosamt. Tickar inga renlevnadsboxar. Utan möjligtvis att det är alkoholfritt, men sånt kan man ju ordna med en side order. Nu talar vi dock om lunch så jag tog en cola, som inte heller är hälsofreakens favoritdryck.

Den perfekta Nachosen har nachos, köttfärs, ost, salsa. Inget mer. För det mesta får man dock också bönor, japalenos, guacamole och sour cream. Jag kan leva med det. Om man ska få den perfekta nachosen måste man börja böka med specialbeställningar och be dem ta bort saker och det orkar jag inte med för de slutar alltid med att de tar bort salsan och lämnar sour creamen. Så jag brukar peta och putta bort det jag inte vill ha med. Guacamole är inte jättefarligt, det gör ingenting om jag råkar äta lite guacamole.

För att komma till saken så beställde jag en nachos till lunch idag. Det här var vad jag fick.

SalladsnachosNär killen ställde ner den sa jag “Nej, nej det måste ha blivit något fel, jag ska inte ha en hälsosallad! Jag ska ha nachos”. Det visade sig att de hade gömt nachosen under sallad.

Okej då, mer att peta bort för mig men det kan jag ta. De där röda sakerna var ju lätta att se och få bort och ett litet salladsblad har aldrig dödat någon om det råkar slinka med. Så jag petade och åt glatt.

Men helt plötsligt upptäckte jag något hemskt. Där mitt i maten låg det några gröna saker som jag aldrig sett förut. Kolla de där tre gröna sakerna mitt i fotot! Vad är det? Det ser ut som någon sorts gröna bönor. Jag blev lika äcklad när jag upptäckte dem som om jag hade hittat tre skalbaggar i maten.

Varför gömmer de små gröna bönor i mat som innehåller sallad? Folk kan ju råka äta dem av misstag…

 

Vad är tapenade?

Man får ett meddelande “Kan du köpa tapenade?”.

Jag bara “Absolut, om det är något som finns till försäljning kan jag köpa det”.

Så jag åkte till Coop. Jag snabb-googlade först och kollade vad tapenade var för något och jag kände definitivt igen det på bilden som någonting som jag sett på brödbitar förut. Det såg ut som någonting som man hittar i en burk. Full med självförtroende åkte jag till Coop.

Coop är ett stort ställe när man letar efter en burk med någonting i som man inte vet vad det är.

Jag gick till disken där det finns parmaskinka för jag tyckte att tapenade såg italienskt ut. Jag gick till delikatess disken. Frukt och grönt hoppade jag över. Fiskdisken hoppade jag över. Jag var också helt säker på att tapenade inte var fläsk eller kycklingbaserat. Men i övrigt kollade jag typ alla ställen där det fanns burkar.

Jag hade en känsla av att det kunde tänkas höra ihop med oliver så jag kollade där oliverna fanns. “Kan det tänkas vara en konserv-vara?” funderade jag och kollade på alla konserver i hela butiken.

I säkert 45 minuter sprang jag runt och letade tapenade. Jag pratade i och för sig med en kompis i typ 20 av de minuterna. Jag skulle fråga henne om hon hade någon aning om i vilken avdelning man skulle leta efter tapenade men det blev lite annat prat också. Det är ju roligare att leta om man har någon att prata med under tiden.

Till slut hittade jag en butiksanställd att fråga. Vet ni var de gömmer tapenaden? Bland ris, cous cous och senap!

Tapenade

Det skulle jag aldrig ha kunnat lista ut, så den raddan hade jag inte varit till tio gånger. Helt otippat.

Anteckna nu så att ni hittar tapenaden när någon ber er köpa det.

Köttbullar i pitabröd

Ni undrar förmodligen vad jag äter till lunch på helgerna när jag är hemma och har tid att laga till någonting extra gott till mig själv.

Jag delar med mig av receptet på en av mina favoritluncher. Den är relativt lättlagad.

Tag 3 eller 4 (beroende på hur hungriga ni är) Mamma Scans köttbullar från frysen och kör dem i micron.  Kan bytas ut mot annat märke eller mot hemmagjorda köttbullar för de som vill krångla till matlagningen.

Tag ett pitabröd från frysen. Eller baka själv men skyll inte på mig om ni svälter ihjäl innan maten är klar. Micra brödet.

Tag tomat, gurka och lök och finhacka.

Dela köttbullarna i hälften, öppna pitabrödet och fördela köttbullarna i botten.

Tryck ut ett rikligt lager med Orientdressing över köttbullarna.

Sprid ut de finhackade grönsakerna ovanpå.

Toppa med ytterligare ett lager Orientdressing.

Vik igen pitabrödet och ät.

Servera gärna med Coca Cola med is i. Räkna inte kalorierna.

Köttbullar i pitabröd

Jag är mångsidig när det gäller matlagning

Det är oftast maken som hämtar på dagis men idag var det jag som hämtade. När vi gick hem frågade jag vad hon tyckte att vi skulle hitta på att laga till middag och berättade att det bara var jag och hon som skulle äta.

Hon bad om plättar. Det gör hon alltid när jag säger att det är jag som ska laga mat. Tror hon att jag inte kan laga någonting annat?! Jag bestämde mig för att visa henne att jag har stora färdigheter i köket. Så jag stekte prinskorv och potatis.

Hur det kom sig att jag bakade en sockerkaka

Hon: Jag vill baka en sockerkaka.

Jag: Imorgon kanske, det är perfekt att baka en sockerkaka just innan korvgrillningen. Då är sockerkakan lite ljummen också kan man ta med den och bjuda på utflykten.

Hon: Jag vill baka ikväll. Jag vill att vi ställer sockerkakan i någon skåp över natten.

Jag: Då får du baka själv.

Hon: Jag kan inte, jag vet inte hur man gör.

Jag: Jag kan lära dig, jag berättar hur man gör men baka får du göra själv.

Jag menade det, att hon skulle få baka själv. Jag hade ingen lust att baka. Och så vitt jag vet finns det inga regler om att fyraåringar inte får baka. Jag fattade ju att jag skulle få städa efteråt men jag var mer sugen på att städa än att baka. Så jag tänkte att hon får väl hålla på också blir kakan som den blir också blir den bättre nästa gång. Nån gång måste man ju börja om man ska lära sig och fyra är en lika bra ålder som någon annan.

Jag läste recept. Hon flyttade omkring stolen och hämtade ingredienserna från skåpar. Hon tog fram mått. Sen kom vi till smörsmältningssteget. “Det går ju inte, jag är inte redo för att hon ska använda spisen” tänkte jag. Så då smälte jag smöret.

Hon hällde upp sockret. “Knäcka ägg? Nejmen det går ju inte, jag orkar inte att hon ska knäcka ägg”. Så då knäckte jag ägg.

Hon måttade upp mjölet. Jag visade hur man skakar av måttet så att det inte är rågat. Hon gjorde precis som mig. Enda skillnaden var att när jag skakar av ett mått så hamnar överflödigt mjöl i påsen igen men hennes hamnade på golvet och min tröjärm och mage.

Sen var det dags för mjölken och vid det här laget hade jag tappat städsuget så man kan säga att hon gjorde mjölken själv om man bortser från att jag hade ett stadigt tag om hennes händer hela tiden och styrde.

Hon skulle bröa formen. Jag hällde i flytande margarin och bad henne stryka ut det med hushållspapper. Nästa gång jag kollade hade hon lagt ner hushållspappret i formen och liksom klätt formen med papper. Jag kastade bort det kletiga hushållspappret, fick smör på tröjan och gjorde klart själv med en nytt papper. Jag bröade själv.

Sen hällde jag upp smeten i formen själv också, bakningsutbildningsorken var slut. Jag klantade mig och råkade spilla en liten, liten klick smet på bänken. Då säger hon “Du måste vara försiktig mamma”. Det är ju tur att jag älskar henne alltså!

Nu är kakan i ugnen och barnet i duschen. Jag har dammsugit och nu ska jag gå och byta kläder.

Det värsta är ju att en sockerkaka blir ju torr fortare än en tvättmaskinsladdning så imorgon på utflykten kommer kakan redan att vara torr.

Maken planerar “god” mat

När maken säger “jag känner för att laga någon god mat ikväll” och tar fram kokböckerna så vet man att det är ett dåligt tecken. Då blir det inte spagetti och köttfärsås eller hamburgare ikväll.

Han ställer frågor som “vad tror du om blabla på spenatbädd” och “kalkonsnitzel kanske?”.

Jag måste se till att vi eftermiddagsfikar på stan så att man har något i magen innan middagen.

 

Piteortens prinskorv

Jag vevar ett paket frusen prinskorv mot maken när han sitter i soffan och läser en bok.

Jag: Kolla vad jag hittade i frysen. Var kommer den ifrån?

Maken (helt ointresserad): Inte vet jag.

Jag: Det är ju Piteortens! Jag har inte tagit hit någon prinskorv från Pite och jag beställde bara falukorv med Sture när han kom ner.

Maken: Jaha, nähä.

Jag: Vadå jaha? Du måste ju ha köpt den någonstans! HÄR i Stockholm. Det finns alltså Piteortens i Stockholm… Tänk om de har falukorv också! Den bästa korven. VAR köpte du den?

Maken: Hur ska jag komma ihåg det?

Jag: Såg du att det var Piteortens du köpte? Hade de falukorv?

Maken: Jag tog bara någon prinskorv, jag kollade inte på annan korv eller märket.

Jag: Plockar du bara prinskorv på måfå utan att kolla vad du köper? Du som studerar tjugo olika flaskor olja innan du bestämmer dig? Du kan inte ha köpt den på Coop i Bromma för de har aldrig haft Piteortens. Tänk nu! Var kommer korven ifrån? (Bara lite gäll röst).

Maken: Då måste jag väl ha köpt den på ICA i Barkaby medan ni var på leklandet.

Jag: Vi måste åka dit i morgon och kolla på sortimentet.

Maken: Det hinner vi inte.

Jag: Du får ringa återbud till släktträffen. Det kanske var en specialleverans som kan ta slut. Säg att vi inte kan komma för att vi måste åka och titta på korv.

Piteortens prinskorv

Som att svära i kyrkan

Jag och två av mina kusiner hade bestämt att vi skulle göra palt idag. Sist jag bloggade om palt så kommenterade en av mina fastrar att hon tyckte att palt var äckligt och att hon aldrig gör palt. Hon är ingift i släkten alltså och är en sådan där Stockholmare som inte förstår sig på palt. Då räknade jag ut att det förmodligen måste vara över tjugo år sedan min farbror fick äta palt. Han har säkert inte fått palt sedan farmor levde stackars karl, så jag bjöd in dem också.

De dök upp med en Aladdin-låda och påpekade att det inte fanns någon Trillingnöt och frågade vad jag tyckte om den saken. Jag har kommit på att det här med Trillingnöten är en bra sak för då kan jag tacka nej när folk försöker truga på mig choklad genom att säga “nej tack, jag tycker bara om trillingnöten”.

Aladdin

För första gången, förmodligen i världshistorien, fanns det matlagningsvin under paltkokandet. Det är som att svära i kyrkan att dricka vin när man kokar palt. Det är makens fel. Han klarar inte av att ha gäster utan att fråga om de vill ha ett glas vin. Jag bara “Jag har köpt hem fem liter mjölk. Vi kokar palt för guds skull! Bjud dem på mjölk…”.

I vår släkt är vi dock inte så traditionsbundna så när alla andra bara “Ja tackade” till vin blev ju jag också tvungen att ta ett glas. Man vill ju inte vara otrevlig. Men bara till matlagningen. När vi skulle äta var jag väldigt strikt med att de som ville ha palt fick lov att dricka mjölk till maten. Bara de som skulle ha fisksoppa fick vin till maten.

Idag var första gången i mitt liv som jag kokade palt utan att mamma fanns i närheten. Jag ringde bara henne en enda gång för att fråga hur mycket salt man skulle ha i vattnet och när hon svarade “En näve” kände jag att det var dags att stå på egna paltkokar-ben och tog fram kokboken. Det är också lite som att svära i kyrkan, att som Pitebo konsultera Vår Kokbok när man kokar palt.

Sen dök Anna och Lotta upp och de har kokat palt utan sin mamma förut för de stod bredvid bunken och sa “Mer mjöl, smeten är för lös” tills den var helt perfekt. Jag åkte på att rulla paltarna. Det är skitjobbigt att rulla palt när det står en väg-å-vatten-miljö-ingenjör mellan en själv och kranen och tycker att det är slöseri med vatten att kranen rinner hela tiden. Palten hinner klibba fast i handen varje gång man måste be miljöingenjören slå på kranen igen.

Paltkok

Anna stod vid grytan och körde höger-vänster. La i paltar i grytan med höger och drack vin med vänster medan hon oroade sig över att det skulle bli för lite med 20 paltar. Hon tycker att jag ska följa med henne på Sats varje söndagsmorgon och var åttonde söndag ska vi göra palt och göra 20 paltar även om det bara är jag och hon som ska äta. Jag ställer mig tveksam både till antalet träningstillfällen och antalet paltar, men var åttonde vecka kan jag träna om vi nöjer oss med tio paltar.

När vi hade ätit klart sa faster Karin “Ja då får vi se vad det står på bloggen om det här senare”. Då svarade jag att jag aldrig lägger upp foton på någon annan på bloggen utan att fråga om lov först, och att jag inte kunde blogga om paltkalaset om inte alla gick med på att jag fick lägga upp paltätarfotot.

Karin svarade (kanske lite väl snabbt) “Absolut! Det får du göra. Vi FÖRVÄNTAR oss att du lägger upp fotot!”. När de hade åkt hem och jag tittade på fotot såg Karin ut så här. Det är hon som sitter tredje från höger i grå tröja. Hon är säkert nöjd med fotot – de flesta andra lyckades vara mitt i en tugga när maken tryckte på knappen.

Paltkalas med släkten

Palten blev skitgod förresten. Jag blev djup förolämpad när Karin bad maken om receptet på fisksoppan men hon sa inte ett ord om att få något recept på palt.

Här har du receptet på fisksoppan Karin – Fisksoppa med curry. Om du vill koka palt tar du lagom potatis, lagom mjöl, lagom salt, lagom bogfläsk/sidfläsk och en näve grovsalt i vattnet.

Jag förhandlade till mig all köttfärssås

Det är på inget som helst sätt så att maken är dålig på att tillaga fisk. Enda problemet när han lagar fisk är att han använder fisk. Men han är grym på köttfärssås. Jag får dock inte köttfärssås tillräckligt ofta för maken tycker att det är “tråkigt att laga för det har jag gjort så många gånger”. Sättet att slippa fisk är tydligen att låta maken laga det jätteofta så att han börjar tycka att det är tråkigt.

Igår julshoppade jag. När jag satte mig i bilen på vägen hem så tänkte jag för mig själv “Ikväll skulle jag verkligen behöva någonting riktigt gott till middag” också satt jag där i bilen och smed planer för hur jag skulle prata mig till en köttfärssås. När jag kom hem stod det redan en köttfärssås och puttrade på spisen och då höll jag på att dö av lycka.

Ibland när maken gör köttfärssås så blir den god och emellanåt blir den så god att jag äter två skogshuggarportioner och sedan ångrar jag mig jättemycket efteråt. För att jag är för mätt och för att det blev för lite mat kvar. Köttfärssås är nästan ännu godare dagen efter och dessutom gör den sig utmärkt i frysen.

Igår blev den sådär supergod. Så jag har förhandlat till mig att alla tre portionerna som blev över är mina. Att jag får äta dem själv när jag kommer hem sent från jobbet och maken och gullefjunet redan har ätit eller att äta till lunch på helgerna när aktiviteter gör att alla äter lunch vid olika tillfällen.

KöttfärsåslådorSå här gick förhandlingen till.

Jag: Jag tycker att jag ska få alla restportionerna själv. Du och gullefjunet uppskattar inte köttfärssåsen lika mycket som jag gör så om jag får alla själv kan ni få äta fisk och ris.

Maken: Okej, på ett villkor. Du får portionera upp resterna.

Så då gjorde jag det. Han sa inget om att diska grytan så den ställde jag i diskhon.

 

I som i Isterband

Ungen satt vid bordet och gastade “Jag vill inte äta det här, det är ett pepparkorn i den, jag tycker inte om det här, jag tänker inte äta det, äckligt, det är äckligt”.

Jag satt bredvid och teg medan maken satt och ljög och sa att det var gott. Jag sköljde ner varje tugga med mjölk och tänkte för mig själv “Jag håller med, jag önskar att jag också fick skrika ut min ilska över att måsta äta isterband”. Men jag åt upp halva och smugglade ner andra halvan i soporna när barnet inte såg.

Varför någon köper hem isterband när det finns korv det fattar jag då inte. Äckligt, det är äckligt.

Mindre palt

Vi kokar palt. Jag frågade mamma om de någonsin gör palt när vi inte är hemma och då sa hon att hon tycker att det är svårt att koka lite palt och 30 paltar är ju lite väl mycket för två personer.

Hon påstår att det är lika mycket jobb med att göra 10 paltar som att göra 30 därför blir det alltid närmare 30 än 10. Det är inte sant för 30 är 20 paltar mer än 10 att rulla.

Nu har jag i alla fall berättat för mamma hur man ska göra för att koka mindre palt. Lyssna noga alla ni som lider av samma problem. Man skalar färre potatisar. Då blir det mindre många paltar.

Palt är gott men man vill faktiskt inte äta det varje dag i en hel vecka.

Kampen mellan plättar och pannkakor

Jag skippade det där med högskoleprovet. Det var kanske dumt för jag gjorde orddelen på en av kvällstidningarna igår och hade 19 rätt av 20. Jag kanske skulle ha skrivit ett superbra resultat.

Maken hade i alla fall planerat att han och gullefjunet skulle äta lunch med svärmor igår medan jag skrev provet, så när jag skippade det så passade jag på att ha egentid hemma istället. Det är inte ofta jag får vara hemma själv så det är värt typ lika mycket som 2.0 på högskoleprovet.

Då passade maken minsann på. Han köpte plättar med sylt och grädde till henne och när hon kom hem kallade hon dem pannkakor! Fram till igår har jag alltid vunnit den ständiga kampen om utifall det heter plättar eller pannkakor. Barnet har vetat att plättar heter plättar.

En enda gång släpper man iväg dem på egen hand också kommer hon hem och kallar plättar för pannkakor. Nu åker jag och gullefjunet till Norrland nästa helg och maken får stanna hemma.

Vi ska återställa ordningen. Det heter plättar. I alla storlekar. Pannkaka gör man i ugnen.

Plättar

Vad är plankstek egentligen??

I över ett års tid har jag gått och tänkt på plankstek. Inte konstant alltså, men då och då har jag tänkt att jag måste blogga om plankstek men det har inte blivit av. Plankstek dyker ju upp i Facebook-flödet då och då men den rätta inspirationen har inte infunnit sig.

Idag såg jag en plankstek på Facebook och då tänkte jag att “nu MÅSTE jag blogga om plankstek”. Det känns som ett tvång att berätta för världen att jag inte förstår mig på plankstek. Vad är vitsen med plankstek? Vad ÄR plankstek??! En stek på en träplanka? Och lite mos och jox. Har jag missat nått? Refererar plankningen till något annat än träbiten?

Steker man den först innan man lägger in en träbit med en stekt stek på i ugnen? Varför lägger man en stekt köttbit på en träbit och stoppar in den i ugnen? För man lägger väl inte in köttbiten rå va? Jag är ju ingen mästerkock men det låter ju inte troligt. Smakar den mindre torrt och bättre om köttet har legat på en träbit? Kan den inte ligga på en skärbräda på bänken en stund i så fall?

Disken? Hur ligger det till med disken efter plankstek? Trä som suger till sig en massa blöt skit och där lägger man en köttbit, mos, bacon och tomater som vattnar av sig. Och sen gör man plankstek på samma bräda igen 18 månader senare. Är inte det lite äckligt?

Jag fattar inte. Jag har ingenting emot skärbrädor. Jag äter ofta smörgåsar som jag har gjort på skärbrädor. Men för mig verkar plankstek snarare vara en estetisk upplevelse – en ohygienisk sådan dessutom – snarare än en smakupplevelse.

Så är det i alla fall med mina smörgåsar. De smakar exakt likadant om jag gör dem direkt på bänken som om jag gör dem på skärbrädan. Det ser kanske något snyggare ut på skärbrädan men om jag gör dem på bänken så slipper jag diska och kan sopa ner smulorna på golvet sen.

Recept på god förrätt

Det är inte bara maken som lagar mat när vi bjuder på lunch eller middag. Jag hjälper också till. Här får ni receptet på en god förrätt som jag brukar laga. Ni behöver;

Tomater

Mozarella

Parmaskinka

Basilika

Lägg upp alla ingredienser på ett fat. Gärna snyggt. Det fina med den här förrätten är dock att den smakar exakt likadant om man lägger upp den fult. Man kan alltså inte misslyckas.

Klart.

Servera med olivolja, balsamvinäger, salt, peppar och bröd.

Tomat Mozarella Parmaskinka

Kycklingklubba

Jag tycker att det är skitjobbigt att titta på när folk äter kycklingklubbor. Vi har några grannar som är relativt nyinflyttade som har haft “öppet hus” / inflyttningsfest idag. På buffébordet fanns det kycklingklubbor, och av allt som fanns att välja på ville gullefjunet naturligtvis ha kycklingklubba. Man kan inte låta fyraåringar äta kycklingklubbor obevakat när man är bortbjuden för då kan de råka torka av fingrarna på något möbeltyg eller gardin.

Så jag satt där bredvid henne och tittade och tänkte för mig själv “bit inte där – det är en sådan där äcklig vit bit som inte går att tugga just där”. Eller en sådan där röd tråd som brukar finnas i kycklingar som det är jätteobehagligt att få i munnen. Varje gång bet hon förstås precis på det område som jag identifierat som ett problemområde. Kycklingar är ju fulla av problemområden som man ska akta sig för att bita i.

Ungen tuggade och tuggade och plockade ut den vita äckliga biten som inte går att tugga och studerade den. Just när jag norpat åt mig en servett som vi diskret skulle kunna smuggla ner den lilla äckliga biten i så stoppade hon in den i munnen igen och åt upp den.

Jag får kväljningar när jag ser sådant. Till slut var jag tvungen be maken ta över kycklingsätarbevakningen för jag klarade inte att bevittna ätandet av fler vita otuggbara kycklingbitar.

Överentusiastiska hemmaodlare

Hemmaodlare alltså. De är likadana som surdegsbagare. Optimistiska och överentusiastiska. Ni vet typen. Hemmaodlarna som säger “Hemmaodlat är ju SÅ mycket godare! Och man vet att det inte är besprutat” och hemmabagarna som säger “Hembakat är ju SÅ mycket godare! Och man vet att det inte innehåller några tillsatser”.

Innan någon kommer och anklagar mig för att kasta sten i glashus så ska jag villigt erkänna att det händer att jag bakar eget bröd. Jag brukar tom dra igång projekt med att odla egen föda. Hemmagjort är ju så gott om man lyckas och jag tycker att det är ganska kul, åtminstone i teorin och i början av odlingsperioden. Mindre kul när man har vattnat och rensat ogräs och ansat i flera månader och det fortfarande inte finns någonting att äta.

Men den irriterande typen av hemmaodlare, som jag givetvis inte tillhör, är de som alltid ska äta allting de har odlat och insisterar på att påstå att det är “SÅ MYCKET GODARE!” även om det blivit helt misslyckat. Om jag odlar något som inte blir bra så sitter jag inte och tvingar i mig (eller vänner och bekanta) kilovis av smaklös eller rent ut dålig frukt eller grönsaker. Om det inte är ätbart så kastar jag bort det. På komposten givetvis. Om det finns någon kompost inom tjugo mils radie, annars händer det att jag kastar det i soporna.

Men “riktiga” hemmaodlare – de ska alltid äta allting, oavsett hur det smakar. För det är ju hemmaodlat. De sitter där och tuggar i sig sina hemmaodlade, ofta i bästa fall smaklösa, saker och maler på och berättar hur gott det är. Värst är de som berättar hur lite de har belastat miljön genom att köra tio mil för att köpa ett frö som de sedan har drivit upp till en smaklös grönsak eller sur frukt.

Här har ni ett foto av ett köpt äpple, en köpt körsbärstomat och ett hemmaodlat äpple som gullefjunet plockade upp från en ‘Varsågod-låda’ på gatan på väg hem från dagis.

Hemmaodlat äpple

Eftersom jag har köpt äpplet till vänster och tomaten så känner jag mig tvungen att äta upp dem men som tur var kunde jag kasta det sura äpplet i mitten i soporna eftersom jag varken har köpt eller odlat det själv.

Paltbrunch

Jag har redan ätit både frukost och lunch idag. Jag kombinerade ihop det till en stekt paltbrunch.

Paltbrunch

Häromdagen när vi gjorde palten så bjöd vi in svärmor på middag. För hon har länge sagt att hon skulle vilja prova att äta Pitepalt, och då får hon ju skylla sig själv.

Aldrig någonsin har jag fått så mycket beröm över något jag har ställt fram på bordet. Svärmor öste komplimanger över lingonsylten. Massor åt hon också. Jag tror minsann att hon åt lika mycket lingonsylt som jag brukar äta till tre paltar, fast hon åt bara en halv palt.

Jag tror inte att hon tyckte om palten. Hon sa inte det, men hennes överkonsumtion av lingonsylt känns som en ledtråd. Så märkvärdig var inte sylten, det var bara en helt vanlig hemmakokt lingonsylt.

Fika till barnkalaset

Morsan undrar när jag ska baka fikat till barnkalaset. Det är ju jättelugnt. Jag har ju över 16 timmar på mig.

Det är ju inte så att jag ska göra cupcakes eller något annat komplicerat. Ingen tycker om cupcakes ändå. Folk sitter bara och pillar av dekorationerna och äter upp dem och slickar i sig frostingen och sedan lämnar de resten.

Jag ska bara baka en banankaka som kan ligga på fatet och se vacker ut medan ungarna äter kanelbullar. Bullarna bakade jag häromdagen. Tom & Jerry-kexen är också klara. Jag är så gott som redo för kalaset redan.

När maken och morsan börjar diskutera vad vi ska äta till middag imorgon går jag och bakar. Med den tiden det tar dem att planera en middag är jag säkert klar med kakan innan de diskuterat klart.

Palt med picnicbog i mitten

Vi är oeniga här just nu. Vi ska äta palt på måndag. Morsan och maken säger att man måste kunna hitta bogfläsk på ALLA välsorterade matvarubutiker. Jag säger att de har fel. Jag tror att bogfläsk är någon sorts norrländsk grej.

Man har bogfläsk i Pitepalt. Om det inte finns på den lokala butiken i Piteå just den dagen man ska äta palt kan man även använda sidfläsk. Förutom i Pitepalt fattar jag inte hur någon normal människa kan hitta något användningsområde för bogfläsk. Därför tror jag inte att det finns bogfläsk i Stockholm för det skulle bara bli en massa matsvinn av bogfläsket.

Morsan och maken raddar upp maträtter där man kan använda bogfläsk. Bruna bönor och fläsk, ugnspannkaka, steka bogfläsk och potatis, makaroner och stekt bogfläsk. När de räknat upp allt det där så påpekade jag att folk inte håller på och lagar sådana maträtter nu för tiden. Inte i Stockholm i alla fall. Inte normala människor. Det var normalt folk jag pratade om och det är normalt folk butiker planerar sitt varu-utbud efter.

Jag tror inte att det går att köpa bogfläsk på standardsorterade butiker i Stockholm. Bogfläskets existensberättigande måste vila på Pitepalt. Man måste ha bogfläsk, eller i värsta fall sidfläsk, i palt.

Sen när man delar palten på hälften petar man ut allt fläsket ur palten och skrapar över det på någon annans tallrik. Någon onormal person som tycker om bogfläsk. Vid alla bord som det äts palt kring brukar det finnas någon som vill ha fläsket. Men innan man petar ut fläsket ur palten ska fläsket ha varit där, annars är palten inte rätt tillagad.

Jag tycker att man kan förvänta sig att hitta bogfläsk i matbutiker i Piteå. Alla dagar på året måste det finnas någon i Piteå som gör palt. Jag såg på Facebook att en av mina kusiner tom gjorde palt i somras när det var 30 grader varmt.

I Stockholm däremot ser jag ingen anledning till varför matbutiker skulle ha bogfläsk i sortimentet. Det vore ju orimligt att kräva att de ska ha bogfläsk 365 dagar om året för att pricka in de max 10 dagar när en Pitebo bosatt i Stockholmsbutikens närområde skulle få för sig att göra Pitepalt.

Finns det någon Stockholmare som vet var man kan köpa bogfläsk på en normal butik i den här stan? Jag letade igenom hela Coop på Bromma Blocks idag, i minst en halvtimme grävde jag i grisdisken, och när jag frågade om hjälp kom charkkillen och letade han också. Han kom fram till att picnicbogen var slut.

Det är det här jag försöker förklara för mamma och maken. Här i Stockholm tycker folk att man kan stoppa picnicbog i palten. De lyssnar inte på mig. Maken och morsan alltså, att charkkillen skulle fatta kan man ju faktiskt inte begära.

Men jag vet vad jag pratar om. För om man vill ha smörgåspickles eller orientdressing, som finns i ALLA butiker i Piteå, här i Stockholm får man leta som en dåre. Man ska ha tur eller bil för att få tag på sådana rariteter i den här stan.

Jag tror att man måste gå på en delikatessbutik om man vill ha bogfläsk här i Stockholm.

Nu har de bestämt meny för imorgon

Jag: Jag tänkte att jag och morsan ska äta lunch i Sumpan imorgon.

Maken: Jaha, kan inte du handla samtidigt då? Vi har nämligen bestämt maten för imorgon.

Jag: Jaså, vad blev det?

Maken: Lövbit, pommes och bearnaisesås. (Vilket jag råkar tycka om, för det är nästan som barnmat. Men det är inte lika gott som makens spagetti och köttfärssås).

Jag (misstänksamt): Varför bestämde ni er för det? Är det för att ni ska få laga någon dålig mat på lördag?!

Då tittade de på varandra och asgarvade. Vilket känns oroande. Det kanske blir något som är ännu värre än kyckling och ris. Typ bruna bönor och fläsk. I så fall åker jag och köper en pizza.

Sannolikheten att jag någonsin skall stoppa bruna bönor i munnen är ungefär lika stor som att jag skulle äta älgbajs.

Jag har berättat mina villkor

Morsan och maken har satt igång att planera helgmaten. De är helt hopplösa de där två. För de är båda gifta med någon som inte är särskilt matintresserade så när de kommer ihop sig så finns de ingen hejd på att hitta på jobbiga maträtter.

Kriterierna tycks vara att maten ska innehålla så många ingredienser som möjligt och ta jättelänge att laga.

De har diskuterat sig igenom flera kokböcker och nu har maken hittat på kycklinggryta och ris. Jag trodde att morsan skulle säga nej till det för det är minsann hon som har lärt mig att kyckling är farligt, men hon sa “bara kycklingen är genomstekt så”. Då satte jag ner foten och ställde krav.

Mina villkor är att om vi ska äta kyckling och ris ena dagen den här helgen ska det vara spagetti och köttfärssås den andra dagen. Man måste ju få bli mätt minst en dag per helg.

Om ni funderar på smörgåstårta kan ni bara ringa till mig

Jag vet att man inte får skryta, men sånt bryr jag mig inte om. Jag är grymt bra på att göra smörgåstårta. Alla som var här ikväll sa att den var god. Å vacker, jag borde ha blivit kallskänka om det fanns nå pengar i det. Vad folk säger ska man dock inte bry sig så mycket om för folk är så artiga.

Men farsan sa också att han tyckte att den var god och han tog om. Två gånger om jag inte såg fel. Å farsan han brukar aldrig hålla på och vara artig så han var nog ärlig. Å när jag var klar med tårtorna var jag så less på smörgåstårta att jag nästan hellre skulle ha tackat ja till fisk om någon frågat vad jag ville äta, men när vi väl åt den så var de supergoda. Särskilt skink/kalkon-tårtan tyckte jag själv.

Så om det är någon som funderar på smörgåstårta kan ni höra av er till mig. Ni kan glömma att jag gör någon smörgåstårta åt er om ni trodde att detta var ett erbjudande. Jag kommer att tipsa er om att köpa. För det är så mycket jobb med att göra egen, även om den blir mycket godare.

Om ni råkar vara den typen som vägrar lyssna på goda råd så hade jag inte hittat på några egna recept. Den ena var Smörgåstårtan Smarriga Smörran från Recept.nu och den var riktigt smarrig. För Lager 1 svamlade de om att man skulle hålla på och smörja på saker i olika lager men det hoppade jag över, annars blir man ju aldrig klar. Jag rörde ihop allt i en enda röra och smetade ut allt på en gång.

Som någon sorts amatör så glömde jag att Instagramma tårtorna när jag var klar. Jag kompenserar med en bild av makens lunchlåda.

Smörgåstårta till lunch

Han bara “Jag tror att vi är fyra eller fem som är inne på kontoret imorgon, jag vet inte om det här räcker”. För han hade nog tänkt sig att få med sig mer smörgåstårta, men jag, morsan och farsan ska ju också ha lunch imorgon. Tro det – när jag har gjort smörgåstårta i två dar. Så jag bara “Då kan de ju ställa sig och göra smörgåstårta själva eller gå och köpa en macka, jag bjuder på fika, inte lunch”.