Genus-shopping av barnkläder

Ni kanske tror att jag aldrig handlar barnkläder någon annanstans än i min egen butik. Så är det inte alls. Ibland ger jag mig ut på stadens gator som en vanlig konsument. Som idag till exempel. Allting som man behöver finns nämligen inte i min butik.

Vad jag var ute efter idag var en tröja. Kravspecen såg ut så här.

  • Lite tjockare tyg än en långärmad t-shirt. Typ som en collegetröja.
  • Ingen huva. Det blir knöligt under jackan eller overallen.
  • Ingen dragkedja eller knappar. Gullefjunet är hopplös med att öppna och ta av sig koftor och jackor om möjligheten finns.

I bloggvärlden finns det massor bloggare som har genus, barnkläder och leksaker som sina favoritämnen. De skriver inlägg om hur fasansfullt det är att det finns pojk- och flickavdelningar i butiker. Uppmanar till bojkott. De uttrycker ilska över könsstereotypa barnkläder. Rosa är ondskan personifierad. Lite märkligt är det dock att det mesta av fokuset verkar ligga på flickkläder och flickleksaker. Ingen verkar bry sig så mycket om när pojkkläder är blå eller att företag marknadsför billeksaker till pojkar. Lite lustigt är det också när samma bloggare som tycker att genusneutrala barnkläder och barnleksaker är extremt viktiga gör reklam för smink och visar upp sina Dagens Outfit.

I alla fall, låt oss återgå till det viktiga här – min shopping. Det ÄR ju så att butikerna är uppdelade i pojk- och flickavdelningar. En sån tröja som jag letade efter stod inte att hitta på någon flickavdelning. Om jag hittade något som var i närheten hade tröjan antingen huva eller dragkedja. Eller en stor jävla prinsessa över hela tröjan.

Det kan väl vara okej för en vanlig August att gå omkring i en Prinsesströja. Men om man som gullefjunet ÄR en prinsessa så är det ju ganska osmakligt att skylta med det genom att bära en prinsesströja. Jag själv går ju till exempel inte omkring med en tröja där det står SMART eller SNYGG på. Dessutom är prinsesströjor ganska fula vilket är huvudskälet till att jag väljer bort dem så länge flickebarnet inte själv har några åsikter.

Så vad gjorde jag då? Åkte jag hem och skrev ett blogginlägg om de förfärliga könsuppdelningarna i butikerna? Nej, det gjorde jag inte. På det sättet får man ju aldrig någon tröja. Jag är en handlingskraftig kvinna.

Jag traskade över till pojkavdelningen. Där fanns det jag letade efter. Så jag köpte en pojktröja. Det gick bra, jag blev inte arresterad och ingen kastade sten på mig. Nu när tröjan bor hemma hos oss är det en flicktröja.

Jag är ju dock inte mer än mänsklig, så strax därefter drabbades jag av tvivel. Hade jag gjort rätt? Tänk om min dotters intelligens påverkas negativt på något sätt av att jag klär henne i pojkkläder? Jag vill ju inte att hon ska få en ärthjärna och börja tänka med sin klitoris på grund av pojktröjan.

Problemlösare som jag är bestämde jag mig då för att balansera ut det hela för att rädda dotterns välbefinnande. Helt plötsligt hade jag lite tur och hittade en tröja som uppfyllde mina kriterier på flickavdelningen på en annan affär. Den var ganska ful, men jag köpte den ändå.

Så gick det till när jag genus-shoppade idag. Jag drar minsann mitt strå till stacken i feministkampen och genusdebatten, så nu har jag dessutom bloggat om upplevelsen i utbildningssyfte. Så att fler människor kan få upp ögonen för hur man kan lösa problem med barnkläder.

Modetips

Jag måste bara berätta om en kofta som jag köpte för ett tag sedan. Jag ÄLSKAR den. Den kommer från Esprit de corp och är en blå patentstickad kofta.

Denna kofta är ett fantastiskt basplagg som passar till ALLT. Ja i alla fall till både ljusa och mörka jeans. Till jeansshorts, jeanskjol och även till mjukbyxor. Om man lämnar huset i koftan och mjukbyxor har maken påpekat att det minsann inte är koftan det är fel på. Sedan jag köpte den har jag emellanåt nästan bott i den.

Den är lätt att ta på och av, håller en varm men inte för varm och den sticks inte. Jag minns inte riktigt vad den kostade, men jag har för mig att det var kring 600 kr. Jag har fått valuta för varje öre kan jag berätta. Kan inte riktigt läsa tvättlappen, men en sådan här fantastisk kofta måste ju bara vara av 100% bomull.

Jag har haft den ett tag nu så den börjar ha några små skavanker. En knapp har lossnat och det är tre stora hål i kragen, men den sitter kvar än.

Var kan ni också köpa denna fantastiska kofta? undrar ni förstås nu. Jag tror inte att ni kan det, för den är inte köpt på 2000-talet. Jag köpte min på NK i maj 1999. Om ni ändå vill härma min stil så går det dock bra med vilken blå kofta som helst.

 

Sängkläder

Ni vet hur påslakan har ett hål längst uppe i hörnen där man kan stoppa in handen och ta tag i täcket när man bäddar på sängkläderna. Sådana hål finns inte på sängkläder i England. Man kan inte stoppa in händerna och ta tag i täcket utan man måste liksom ta tag i hörnet och föra handen genom hela påslakanet innan man tar tag i täcket. Eller så vända ut och in på hela påslakanet och sedan vända tillbaka alltihop. Det var alltid dö-jobbigt att renbädda i England på grund av det här designfelet på sängkläderna.

Det var nästan så att dessa påslakan var anledningen till att vi flyttade hem till Sverige. En dag sa jag till maken “Nu får det vara nog, nu är jag trött på dessa pålakan. Nu flyttar vi hem till Sverige”. Det fanns väl ett eller annat ytterligare skäl till att vi valde att flytta hem, men man skulle nästan kunna säga att påslakanen var huvudorsaken.

Så vi flyttade hem. Köpte ett set nya sängkläder, engelska örngott passar inte på svenska kuddar eftersom måtten är annorlunda. När jag då åkte 20 mil till Ikea passade jag på att köpa ett till set sängkläder så att vi ska ha ett ombyte istället för att jämt tvätta och lägga tillbaka samma.

Idag skulle jag då renbädda med dessa nya sängkläder för första gången. Vad upptäcker jag då? Fanskapet har inga hål i hörnen så att man kan stoppa in händerna och ta tag i täcket! Just nu känns det nästan som att vi flyttade hem i onödan.

Leksaksförvaring

Mitt liv har ju avsevärt förbättrats sedan jag var på Ikea igår. Nu har jag organiserat litegrann här hemma.

3 korgar har jag köpt till leksaker, istället för en stor korg. Då kan jag trycka in leksakerna i tre fack i bokhyllan istället för att den stora korgen ska ta upp utrymme mot väggen där det skulle kunna stå något annat nyttigt.

Jag passade på att sortera in leksakerna i kategorier när jag ändå höll på. Jag tänker att om jag skriver en liten lapp på varje korg vilken typ av leksaker den innehåller så lägger säker gullefjunet leksakerna i rätt korg när hon städar upp efter sig vi dagens slut.

Jag funderade länge och väl hur jag skulle kategorisera leksakerna. Material, pojk/flickleksaker, storlek, färg, ålder, nivå av intelligensfrämjande? Googlade och kollade lite psykologi för att se om de olika alternativen skulle påverka dotterns framtidsutsikter på något sätt.

KAN motorsågen ligga i samma korg som dockan? Vad får det för konsekvenser i egentligen? Det känns som att det skulle kunna sluta ganska illa utifall att sådana här saker har betydelse.

Så här blev det i alla fall. Ni får kika ner i lådorna och kolla om ni kan lista ut vad det blev för kategori-indelning. Det ligger en tandborste och ett dl-mått i den övre vänstra lådan om det ger någon ledtråd.

Den turkiska pepparn som jag hittade åt jag upp, och pepparkaks-burklocket kastade jag bort.

Nu måste jag åka tillbaka till Haparanda imorgon

Maken kommer in och visar mig denna.

Maken: Varför har du köpt den här?

Jag: Jag tänkte att vi skulle laga mat i den.

Maken: Men vi har ju redan en gryta i den här storleken.

Jag: Det har vi inte alls. Den vi har är 10 liter och den jag köpte idag är 5 liter.

Maken: Kom och kolla själv.

Och där i grytskåpet står det minsann en 5 liters-gryta. Den hade jag helt glömt bort. Till mitt försvar vill jag säga att jag faktiskt inte är i grytskåpet och rotar varje dag. 

Jag: Ja just ja. Jag tänkte på den som vi brukar koka pasta i. Den DÄR grytan hade jag glömt bort. Tänk er en konstpaus…. Då måste jag ju åka tillbaka till Haparanda imorgon och lämna tillbaka den, för den kostade 99 kr.

Om det är någon som är intresserad av en gryta från Ikea är det bara att lämna bud från 200 kr i kommentarerna. Jag får ju lov att försöka få ihop litegrann för att täcka bensinkostnaden också när jag ändå håller på.

Till expediten på Jysk – Jag vet minsann vad du tänkte

Innan vi fick barn var jag och maken helt överens om att när vi fick barn skulle det vara ett sådant där väluppfostrat och lätthanterligt barn. Hur svårt kan det vara tänkte vi. Vi föreställde oss att när vi sa “håll mamma i handen när vi går på en trafikerad väg” eller “stå snällt här stilla medan pappa pratar med expediten” skulle barnet svara “ja mamma/pappa” och göra som efterfrågat.

Så vad fick vi då? Vad resulterade kombinationen av våra gener i? Jo, ett mycket svårkontrollerat barn som svarar “jag är olydig” eller “jag är en rackarunge” på alla instruktioner. Fast nu var jag lite orättvis. Det är klart att även vårt barn skulle få en begränsad rörelseförmåga om man satte fotbojor med en kanonkula i bly fastkedjad på henne. Men då skulle man ju få bära både barnet och kanonkulan.

Idag har vi varit på Jysk. Där valde jag ut en låda. Med hjul på och ett lock. Och två mindre lådor. Med lock men utan hjul. För det ligger för mycket leksaker och skräpar. Två sekunder var jag ouppmärksam, och ungen satte iväg med lådan på hjul, med de andra lådorna i genom hela affären. Inte under tystnad. Jag jagade ifatt henne och vände tillbaka henne. Tillbaka vid ursprungsplatsen började hon packa upp de små lådorna med lock, varannan sak över höger axel och varannan över vänster. Jag plockade upp. Vi gjorde om alltihop en eller två gånger till.

Då dök det upp en expedit i tidiga tjugoårsåldern och frågade “Ska ni köpa de där? I så fall kan jag ju ta dem till kassan åt er tills ni är klara”.

Det här är ett meddelande till expediten på Jysk.

Jag hade situationen under kontroll. Jag var JUST på väg att få ordning på allting. Och jag vet att det inte var av kundservice du dök upp för att erbjuda dig att bära sakerna till kassan. Du var less på kaoset. Du tänkte “kan hon inte hålla reda på ungen?!”. Jag vet att du tänkte det. För jag brukade vara som du.

Jag har en varning till dig. Människor som du och jag som går omkring och suckar inombords över att folk inte kan kontrollera sina ungar på offentliga platser straffas när de själva får barn. Människor som vi avlar fram de aktivaste och mest svårkontrollerade barnen. Bara så att du vet. Nu har du tid på dig att förbättra dina odds genom att sluta sucka över människor som jag.

Nu har jag shoppat igen

Det här är inte bara en blomma på en pinne.

Det är också en kapsylöppnare.

Dessutom är det en hushållspappershållare.

Det här tyckte jag var himla praktiskt. För nästan varje gång jag ska ta en bit hushållspapper så brukar jag tänka “jag skulle behöva en kapsylöppnare också, TÄNK så bra om det satt en här på hushållspappershållaren”. Nu behöver jag inte tänka så längre, för nu har jag en kapsylöppnare på hållaren.

Var kan ni då få tag på denna finurliga hållare i er strävan att göra om ert hem till en kopia av mitt? Ja inte vet jag. Jag köpte min på kyrkmarknaden i Öjebyn men inte frågade jag gubben som sålde den var han vanligtvis håller hus. Ni får väl googla och se vad ni hittar på nätet.

Dagens rutschkana ligger på Västra Kajen i Piteå.

Värsta Guantanamo Bay förhöret

Om man har varit på Dollarstore och köpt en (två) baljor då utsätts man för rena rama Guantanamo Bay förhöret när man kommer hem.

Morsan: Har du köpt baljor?

Jag: Ja.

Morsan: Vad ska du ha dem till?

Några timmar senare.

Maken: Vad ska den röda baljan vara till? (när han frågar det menar han den rosa som han just har påträffat i badrummet, den röda har han vid frågetillfället inte upptäckt ännu).

Jag gör som krigsfångar. Jag svarar bara med namn och nummer. Men för er kan jag berätta vad jag ska ha baljorna till. För ni frågar inte så mycket så då känns det roligare att dela med sig av informationen. Överraska med sånt som inte är efterfrågat liksom.

Den lilla baljan kostade 10 kr och den stora 20. Eller 20 och 30, jag minns inte så noga. När jag stod där på affären kände jag inte att jag behövde en skriftlig detaljplan över hur jag ska använda dem för att köpa baljorna.

Jag hade en vag plan om att jag skulle använda den stora baljan till att ställa under hängblommorna på balkongen när jag vattnar så att inte grannen under får vatten och blomjord i huvudet. Men jag har inte skrivit på baljan med tusch ännu vad den skall användas till så den kanske får något helt annat användningsområde.

Jag köpte en blå 2-litersbunke för 20 kr också men den har varken morsan eller maken upptäckt ännu. Den ska jag vispa plättsmet i. Någon gång ska jag kanske blanda en omelett i den också. Vid speciella tillfällen kanske jag till och med kommer att göra vispgrädde i den.

Morgondagens Dalberg är räddad!

Jag drog ju iväg ett e-mail till Dalberg imorse som ni vet. Frågade liksom vänligt om det fanns något fotografi på den supernajsa pennan och om jag skulle kunna få låna bilden till Dagens Dalberg temaveckan.

Sen åkte jag till stan, köpte fyra par skor. Tre till lillan och ett par till mig. Är supernöjd med mina, 199 spänn på barnavdelningen för jag har små fötter så jag kan köpa skor där. Kolla vilket snyggt mönster under! Imorgon får ni kanske se hur de ser ut från en annan vinkel, men det är bara kanske. Typ om jag inte kommer på nått att blogga om så vänder jag på skorna och slänger upp en bild.

När jag kom hem så rusade jag till datorn för att se om Dalberg hade svarat. Det hade de inte, men jag tänkte att det kanske var mycket på jobbet nu med Facebook-tävlingen och allt. Timmarna gick och fortfarande nothing. Jag hade kanske missbedömt situationen trots allt?

Till slut vid elva-snåret insåg jag att jag behöver en plan B. Skulle just till att ge mig ut på google och leta efter inspiration till ett VVS eller utbildningsrelaterat inlägg för imorgon. Eller musmattor för all del. DÅ, då ni, kom ett svar från Dalberg himself, i egen hög person. (Cresent skulle kunna ta lärdom av detta tycker jag).

Och nu har jag ett foto av den supernajsa Dalberg-pennan i min ägo! Så det blir Dagens Dalberg även imorgon. Men inte kl 7, kom förbi lite senare, vid 10-12-tiden kanske.

Påsens innehåll

Nu är jag hemma igen. Nu ska ni få se vad som fanns i påsen.

Till vänster en flaska mjäll-schampo. Jag har inte mjäll men det är inte tack vare schampot, jag har bara inte mjäll. Men jag har fett hår och schampot är bra mot det också. Det berättade en frissa för mig och jag trodde på henne och köpte det, och hon talade sanning. Det kostar många pengar men är drygt och funkar faktiskt så det är värt det. Kvalitet kostar som ni vet. Ni hittar det hos en frissa i er närhet.

I mitten ACOs special care tvål. Det köper jag för att det är bra för känslig och lättirriterad hud. Det har jag inte heller men jag köper ändå tvålen.

Längst till höger en dusch gel. Den har jag aldrig köpt förut. Jag köpte den idag för att den stod nära den andra tvålen och bad om att bli köpt och för att den luktar som en dröm av gröna frukter & mynta. De två sistnämnda hittar ni på en rikstäckande kedjebutik i er närhet.

Allra längst till vänster står en burk oregano. Den köpte jag inte idag, den står bara där för att jag inte har orkat plocka bort den ännu sedan jag åt varma mackor till lunch igår.

Norrlandskaffe och Designerkaffe

Här sitter vi då och fikar. Den högra koppen med norrlandskaffe är min och den fancy designerkaffekoppen till vänster är makens.

Jag hade en sån där smart iPhone, men den var jag tvungen lämna tillbaka när jag slutade på jobbet, så nu har jag bara en simpel “gratis”-Nokia som knappt duger att prata i. Att ta foton och blogga från den går inte alls. Så jag drog med mig laptopen och systemkameran till stan. Bara för att ni ska få se kaffekoppen i realtid. Kom inte och säg att jag inte anstränger mig.

Innan fikat var vi på sångstund på Familjens Hus. Idag var det inte de vanliga Imse Vimse-sångerna utan helt andra sånger, jag kände inte igen en enda av dem. Jag upptäckte att barnsånger och dansbands-sånger måste vara skrivna från samma mall. En av låtarna idag hette ‘Jag spelar i ett babyband’. Med några små modifieringar i texten skulle låten ha platsat i Melodifestivalen. Åtminstone förr i tiden när Melodifestivalen i princip var ett förklätt Dansbands -SM.

Jag har shoppat också, här är påsen.

När jag kommer hem ska ni få se vad jag har köpt. Eftersom jag har släpat alla prylarna till stan skulle jag i och för sig lika gärna kunna visa nu. Men då blir det ju ingen cliffhanger, så ni får komma tillbaka senare.

Ni har ju tvätt-inlägget att se fram emot senare också. Har ni tipsat och tagit med era kompisar förresten?