Vi har varit på middag hos min kusin ikväll. Hon brukar läsa min blogg och hade uppmärksammat att maken inte tycker om pärlor. Så hon plockade fram hama-pärlor och pärlplattor åt ungarna.
Min kusin har tre barn, som alla är äldre än gullefjunet så de är ju mycket mer rutinerade föräldrar än vad vi är. Det märktes tydligt när gullefjunet pillade in en pärla i näsan. Jag har ingen erfarenhet av att lista ut att barn har pärlor i näsan, men det har uppenbarligen min kusin.
Hon gick in i vardagsrummet och märkte att gullefjunet satt och pillade sig i näsan. Om det hade varit jag skulle jag ha frågat om hon behövde snyta sig. Min kusin däremot frågade gullefjunet om hon hade en pärla i näsan – och det hade hon.
Så min kusin tog med ungen till köket och sa helt lugnt till sin man “P, gullefjunet har en pärla i näsan” och innan jag hade hunnit fatta att det inte var ett skämt hade han lyst ungen i näsan med en ficklampa och fått ut pärlan. Jag hann aldrig ens bli hysterisk över att hon hade en pärla i näsan innan hela pärla-i-näsan-dramat var över.
Det var en vit pärla om ni undrar.
Dessutom hade S en dubblett av en av sina pärlplattor och då fick gullefjunet en förpackning med en pärlplatta och pärlor.
På vägen hem sa jag till gullefjunet “Vad snäll S var som gav din en pärlplatta”. Gullefjunet höll med.
Då muttrar maken från framsätet “Verkligen, jag måste komma ihåg att tacka dem ordentligt nästa gång vi ses…”.
Haha 🙂 otacksam make!