Om jag hade levt på den tiden när ens chanser att bli gift berodde på ens husmoderstalanger. Då skulle jag ha blivit gammelnucka.
Då skulle tänkbara kavaljerer ha sagt “Hon är ju vacker, men jag har hört på byn att hon inte ens kan koka ett ägg”.
Sen skulle någon annan tänkbar kavaljer ha sagt “Men hon kanske kan lära sig?”.
Men då skulle någon tredje tänkbar kavaljer ha varnat “Jag har hört att hon inte bara saknar talang för husmoderliga sysslor, hon saknar dessutom intresse eller vilja att lära sig. Dessutom blir hon retlig av hushållsarbete, hon tycker att man ska dela lika på det och att hon lika gärna kan köra traktorn”.
Då skulle den första tänkbara kavaljeren ha sagt “Ja det är mycket bättre att gifta sig med någon som är ful, men gjord av riktigt hustruvirke och snällt sköter sina sysslor”.
På den tiden skulle jag ha blivit ogift. Och fått ta jobb som piga. För ingen skulle ha velat anställa mig som traktorförare eftersom jag var kvinna. Så om jag hade levat på den tiden skulle jag ha fått lov att göra hushållssysslor i vilket fall som helst.
Jag skulle inte ha uppskattat mitt liv på den tiden.
Ingen vill ha en piga som inte kan koka ägg eller göra hussysslor. Du hade nog fått bli prostituerad, tyvärr.
Fast i det landsortssamhälle jag föreställer mig skulle det inte finnas någon kundkrets. För alla potentiella kunder skulle vara gift med någon som skötte sina sysslor.
Di däringa drängarna skyr giftasmålet, det har jag sett på tv. Du hade blivit som en kombination av Den Sista Jäntan och Flickan i Havanna. Det är inte fy skam. Som bondhustru måste man göra mat av blod, det blir ju inte mindre glamouröst än så.