Jag ringde till mamma för att beklaga mig över det ruttna ägget. Hennes tröstande ord var “Det är ju därför man alltid ska knäcka ägget i en kopp bredvid”.
Det här vill jag att världen ska veta… Jag kan inte minnas att jag någonsin på 40 år har sett min mamma knäcka något ägg i en kopp! Utom när hon ska pensla bullar och äggets slutdestination är en kopp. Däremot har jag sett henne knäcka många ägg rakt ner i degar och smetar.
Sen tyckte hon att jag skulle sluta ut att baka för klockan var ändå så mycket. Hon hade kunnat hoppa över att säga “Bak som man inte har börjat med före klockan nio på morgonen kan man lika gärna sluta ut” för det har jag hört så många gånger förut. Men hon hoppade inte över det den här gången heller. Hon trodde kanske att jag hunnit glömma sedan förra gången hon sa det.
Å jag hade god lust att lägga ner alltihop men det gick inte. Jag fick nämligen idag veta att straffet när man säger upp sig är att man måste bjuda på fika och imorgon är dagen som jag ska bjuda på fika.
Det är klart att jag skulle ha kunnat köpa fika. Men jag vill ju att mina kollegor ska sakna mig och mina bullar är väldigt goda, så jag tror att de kommer att sakna mig mer om de får mina hemmabakade bullar istället för köpesbullar.
Om några år när någon nykomling ser mitt namn på någon av de grejer jag satt in i datorsystemet och frågar “Vem är det?” så kommer förmodligen mina nuvarande kollegor att svara “Hon jobbade här för några år sedan – hon bakade jättegoda bullar”.
Nu ska jag gå och kolla om bullarna svalnat tillräckligt för att provsmaka så att jag kan kontrollera att de är legendariska. Jag råkade nämligen glömma strösockret i den ena längden, men jag kompenserade med extra pärlsocker.