Om ni aldrig har seglat kan jag berätta att det är jävligt trångt och man måste vara ganska organiserad för att ha någon chans att hitta någonting. Ändå sedan jag seglade med maken första gången har han pinkat in vikten av att varje sak har sin plats och alltid måste tillbaka på rätt plats.
Efter 15 år behöver jag fortfarande bli påmind om vad som är styrbord och babord, men det där med ordning och reda tog jag till mig med en gång. Hur man än bär sig åt blir det stökigt och ibland känns det som att man inte gör annat än att stuva om packningen och möblerar om kylen så att man ska kunna få en kall mellis till förtöjningsdrinken.
För att jag ska kunna hävda att jag gör någonting nyttigt ombord så ägnar jag väldigt mycket tid åt att plocka undan ombord.
Så jag blev väldigt upprörd idag när maken sa att hans mobil var borta. Jag var inte upprörd över att mobilen var borta i sig. Inte min mobil, inte mitt problem. Nej, jag var upprörd över att maken sa att det inte var hans fel att hans mobil var borta.
Vilket var en antydan till att det var mitt fel. För maken hade utsett styrbordshyllan till mobilhylla och jag om-organiserade det till babordshyllan för den är lättare att komma åt. Men telefonen låg ju inte på någon av hyllorna så det var ju helt ologiskt att skylla telefonförsvinnandet på hyllbytet.
Maken for upp och ner och letade från akterruffen till förpiken och letade flera varv. Jag satt och tittade på och blev mer och mer uppretad och muttrade för mig själv “så vems fel är det då?!”.
Till slut gav maken upp och insåg att telefonen måste ligga på havets botten eftersom den inte hoppat upp i hans hand när han sprang runt och letade.
Då gick jag ner i vardagsrummet” och tittade bakom ryggstödet under både styrbord- och babordshyllan. Jag är nämligen jävligt observant och såg igår när maken trodde att han la sin telefon på styrbordshyllan fastän jag hade sagt att den skulle ligga på babordshyllan också släppte han ner telefonen bakom ryggstödet. Så igår tog jag upp den och la den där den skulle ligga. På babordshyllan.
Jag hittade alltså den försvunna telefonen bakom styrbordssidans ryggstöd. Jag stoppade den i fickan och gick upp till maken och berättade att han inte skulle få tillbaka sin telefon förrän han förklarade vems fel försvinnandet var om det inte var hans fel.