Igår såg jag melodifestivalen igen. Det var inte världens bästa deltävling någonsin, det var det inte.
Anton Ewald – Vilket gymnastikpass den där luggen fick vara med om. Tom hans överläpp gjorde gymnastiska övningar.
Felicia Olsson – En kvinna som stod stilla på scenen och gjorde arm-vevningar.
Joacim Cans – En man som stod stilla på scenen. Bredbent.
Swedish House Wives – Konceptet med housewives var ju obegripligt. Med kakfaten och förklädena i början och paljettkläderna på scenen fick man intrycket att det hela var genomtänkt och att det fanns någon sorts budskap i hela grejen. Jag kom aldrig på vad. Fast jag erkänner att jag kanske inte ansträngde mig så mycket som jag borde ha gjort.
Erik Segerstedt & Tone Damli – La la la la la. Nä, jag skojar bara. Jag kommer inte ihåg om låten gick så. Den kanske gick Tralala. Om jag inte minns fel stod Erik stilla och spelade gitarr och Tone gick en promenad från A till B medan hon sjöng. Fast ärligt talat minns jag knappt det här bidraget så jag har kanske hittat på alltihop.
Louise Hoffsten – Sjöng en sång som hette Only the dead fish follow the stream. Under hela låten satt jag och undrade om det här är sant. Simmar alla fiskar motströms? Om jag hade haft kvar lösenordet till fiskforumet skulle jag ha kunnat logga in och fråga fisknördarna åt vilket håll fiskar simmar.
Richard Wolff – Såg ut som Torsten Flink ungefär. Fast lite nyktrare och lite tråkigare.
Sean Banan – Fattar ni att det hade varit fyra personer inblandade i att skriva den där texten? När man trodde att det inte kunde bli värre hissade de upp bananen i taket med vingar på ryggen, hängandes i en jätteblöja.
Vi får hoppas att Bananen vinner alltihop så att resten av Europa får möjlighet att se Sveriges stolthet. Det vore roligt.