Rättvisa

Jag lär ut rättvisa till dottern. Mitt och ditt. Hjälpa till och hjälpas åt. Sådana grejer. Ibland känner jag mig osäker på hur mycket som går fram och om hon överhuvudtaget lyssnar. Men ibland får man små tecken på att hon har tagit in budskapet. Som imorse när hon och maken hade stigit upp, medan jag försökte stjäla till mig några minuter extra i sängen och hon kom in till mig.

Gullefjunet: Mamma jag har bajsat.

Jag: Ojdå. Be pappa byta på dig.

Gullefjunet: Nej han gör välling. Mamma byta blöjan.

Hur argumenterar man mot logiken i det? Det är ju först när hon kan grundkursen i rättevisefördelningen av arbetsuppgifter som man kan börja lära henne undantagen. Det känns lite för avancerat på det här stadiet att försöka förklara att om pappa ändå har stigit upp kan han lika gärna göra båda delarna.

Jag kom helt enkelt inte på något sätt att hävda hur det var rättvist att han skulle göra båda sakerna. Inte till dottern i alla fall. Gentemot maken är jag inte lika noga med att mina argument ska vara konsekventa. Till honom skulle jag ha kunnat dra till med något som att rättvisan jämnar ut sig i längden eller dra något exempel på något annat som inte är rättvist bara för att få fem minuter till i sängen.

Jag steg upp och bytte blöjan. Jag hoppas att det inte blir alltför många tillfällen framöver när jag måste leva som jag lär.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *