Några veckor innan gullefjunet åkte på lyxsemester hade jag beställt en klipptid åt henne på ett ställe som jag passerade på väg hem en dag. Jag såg nämligen en skylt att de bara tog 80 kr för en barnklippning och det tyckte jag var ett fyndpris. Jagmenar, ungar ska ju ändå hålla på och vända på huvudet och titta på saxen hela tiden. Så det blir ju alltid mer eller mindre ojämnt.
En bra barnklippning är alltså en billig barnklippning.
Jag beordrade maken att hämta tidigare från dagis och ta henne till frissan. När jag kom hem från jobbet var ungen fortfarande oklippt och detta låg på köksbänken.
Då blir man ju lite upprörd alltså. Jag har bokat tid för klippning och han tar henne till en grill istället…
Det visade sig i alla fall att det inte var maken som bara skippat mina planer om en hårklippning. Nej, det var frissan som ändrat på planerna. Hon hade bara dragit hem. Hon var alltså inte där när maken kom dit. Resten av personalen var ett gäng killar som pratade noll svenska och ytterst lite engelska. Det hade i alla fall lyckats få maken att förstå att de inte kunde klippa barn. Bara kvinnan som jag pratat med när jag bokade tiden kunde klippa barn.
Så de sa till maken “call tomorrow” och gav honom ett kort till Kurdistangrillen med ett telefonnr handklottrat på baksidan. Vad frisörsalongen och grillen har gemensamt vet jag inte för de ligger inte ens nära varandra, det måste ta skitlång tid att hämta lunch från den grillen.
Helgen därefter tog vi gullefjunet till en annan frisör. En dyr frisör som tog 120 kr. Jag betalar gärna 40 kr extra till folk som faktiskt finns på plats när man kommer dit. Folk som bara sjappar iväg hem och rekommenderar gatukök när jag har beställt tid för klippning känner jag inte för att återvända till.