Ingen åkte och plockade blåbär åt mig idag så det blev ingen blåbärskaka. Har man inga blåbär så är det ingen idé att göra en bulldeg heller. För då får man baka bullar för hela degen istället för bullar av hälften och blåbärskaka av andra hälften. Så jag la ner hela bullar/blåbärsprojektet. Om någon plockar blåbär åt mig kanske jag plockar upp projektet en annan dag. Att jag ska gå ut i skogen och plocka bären själv är bara för mycket begärt.
Hjortron kom maken hem med från skogen. Det finns inga människor på den här jorden som kan göra så stor affär av två liter hjortron som min make och min morsa. Först diskuterade de i en halvtimme vad de skulle göra av bären. Frysa dem som de var. Koka sylt av allt. Frysa en del och koka sylt av resten. Hälften, hälften eller en fjärdedel, tre fjärdedelar.
Det blev sylt av allt. Då trodde man att det skulle bli lugn och ro. Men nej. Då började mamma prata om burkar. Vad sylten skulle förvaras i för burkar. Jag tyckte att all sylt kunde åka ner i en stor burk. Det gick tydligen inte för mamma skulle ha en burk, vi skulle ha en burk och maken skulle ge en burk till svärmor. Då tyckte jag att man kunde ta tre burkar och dela upp sylten i dem. Det åkte det fram en massa burkar på bordet och sedan skulle det diskuteras burkar i tio minuter. Då orkade jag inte längre och stängde av öronen.
Mitt i alltihop började maken “baka” det enda han någonsin “bakar”. Helt plötsligt var det socker och havregryn över hela köksbordet och mitt på bordet satt det ett barn och gnällde att hon behövde tvätta sig om händerna för de var smutsiga. För de blir de om man trycker ner dem i en bunke med smör, socker, havregryn och kakao. Maken bakade alltså “sådana där”. Ni vet. Sådana som folk startar Facebook-grupper om. Chokladbollar.
Fatta att folk orkar tjafsa så mycket om vad man ska kalla en så omärkvärdig boll som man får kväljningar av innan man fått i sig hela även om den inte är större än en köttbulle. En smörboll är vad det är. Varför någon fått för sig att man ska döpa den efter kakaon fattar jag då inte alls för bollen innehåller mest smör.
Medan allt det här pågick försökte jag göra paj till middag.
Jag har inga foton på eländet. Ni får förlåta mig. När jag stod och gastade till maken “måste du baka på min laptop?” kom jag på att jag på att jag självklart borde fotografera havregrynen på tangentbordet så att ni fick se. Men jag hade satt kamerabatteriet på laddning och jag orkade bara inte sätta tillbaka det i kameran.
Jag fotograferade smörbollarna nu istället där de ligger i kylskåpet och på något konstigt sätt lyckas kasta upp kokos på översta hyllan trots att de står längst ner.
