Vuxet och beundransvärt

På en skola i Luleå har de satt upp en toalettskylt på väggen där en kille/man står och kikar ner över väggen på tjejen/kvinnan. En rolig skylt kan man tycka. Om den hänger på rätt ställe.

En del kan också tycka att den är kränkande. Oavsett om man tillhör den lättkränkta sorten eller ej skulle man kunna tänkas tycka att den är lite olämplig på en skola för årskurserna 4-9. Jag vill minnas att killar i den åldern inte har mycket bättre för sig än att försöka kika in i tjejernas omklädningsrum och toaletter. De behöver inte alls den vuxna personalens uppmuntran och medgivande för detta, de kommer på det helt själva utan hjälp.

Toalettsits mini
Bild av vår toalett. Helt orelaterat till inlägget eller händelsen. Klicka på länken till Aftonbladet om ni vill se den aktuella skylten.

En fjortonårig tjej protesterade och bilden hamnade i sociala medier. Lokaltidningen skrev en artikel.

Hur hanterade då den kvinnliga vuxna rektorn den här kritiken? Jo, man får lov att beundra henne. Hon måste känna sig stolt över sitt handlingskraftiga agerande.

Skolan ordnade helt enkelt en omröstning bland eleverna. Som går i årskurs 4-9. Sa jag det? Åldrarna typ 10-16 tror jag att det blir. Jag har inga vetenskapliga bevis för det här påståendet, men visst är det väl de åren under en livstid när det är allra svårast att hantera och motstå grupptryck?

“Enkäten visade att 98% av eleverna vill ha kvar målningen på skolan. Den visade även att 99,1% av eleverna inte mår dåligt av tavlan”.

Det här måste kännas jättebra och tryggt för de föräldrar som har barn på skolan. Om man som förälder vänder sig till skolan och ber om hjälp för att ens barn inte mår bra, kanske blir mobbat på skolan. Då kan man dra slutsatsen att föräldern får till svar “Mår ditt barn dåligt? Det gör ingenting. Vi har 300 elever och bara 3 mår dåligt, så dem bryr vi oss inte om”.

Men den kompetenta vuxna personalen på skolan nöjde sig inte med en liten enkät. Barnen, eleverna, nej vi säger barn va? För det är ju det man är i åldrarna 10-16, fick även skriva ner sina åsikter om bilden. Sedan satt någon (bildläraren kanske?) och klippte ut dessa åsikter och tejpade upp dem på väggen.

Varför det? Jag tror att man gjorde det för att visa den här 14-åriga tjejen att “ingen tycker som du”. Jag tror att det personalen vill visa är att om barn/ungdommar har fräckheten att kritisera något på den här skolan då tar personalen de andra barnen till hjälp för att mobba den som har uttryckt en åsikt. För det måste ju ha varit jätteroligt för den här tjejen att komma tillbaka till skolan och mötas av allt det här uppklistrat på väggen. Dessutom är det inte jämnåriga elever som ligger bakom projektet, utan vuxen personal.

På skolans hemsida står det så här;

“På Tunaskolan arbetar mycket engagerade och kompetenta pedagoger, och vår målsättning är att möta varje barn utifrån deras förutsättningar, ge dem trygghet, självkänsla och verktyg för att kunna påverka den värld de ska leva i.”

Personalen på skolan lyckades alltså använda sig av en fånig/humoristisk bild för att ge ett empiriskt exempel på hur de ger den här fjortonåriga tjejen “trygghet, självkänsla och verktyg att påverka den värld hon lever i”.

Fint gjort av rektorn och personalen va?

Om det finns någonting ointressant att se så hittar maken det

Om man är ute och kör på en långfärd. Och det finns ett bensinmuseum någonstans in the middle of nästan nowhere. Som ingen vet om att det existerar. Utom möjligtvis närmsta grannarna. Då ska ni tro att maken lyckas hitta det. Fastän han inte ens visste om att det fanns när vi åkte hemifrån.Bensinskyltar

Hur är det möjligt liksom? Han måste ha någon sorts inbyggd radar som letar reda på ointressanta saker.

BensinmuseumDen här gången hade vi jag tur i alla fall. Det var stängt. Det måste vara bensin-turism-lågsäsong just nu. Jag är inte helt säker på när högsäsongs-veckan infaller. Om nu högsäsongen är så lång, den kanske bara är en helg. Jag gissar i alla fall att det är någon gång i juli.

Inte heller vet jag vad man kan tänkas titta på när man är på ett bensinmuseum. När jag bodde hemma hos morsan och farsan och jag nyss hade tagit körkort hade jag en själv-tankande bil. Jag tankade aldrig men den var alltid full med bensin. Jag vet inte hur det gick till, men fantastiskt var det. Sedan dess har jag letat och letat efter en likadan bil men inte hittat någon. De kanske har en sådan själv-tankande bil på bensinmuseumet.

I Piteå har ingen bråttom

Känner ni er lite utbrända av livets snabba tempo? Stressade och jäktade av alla människor som springer och yrar runt omkring er? Jamen då ska ni flytta till Piteå. Här är det ingen som har bråttom. Ingen skyndar sig på något som helst sätt. Herr Skalman framstår som rena sprinterlöparen jämfört med många Piteåbor.

Ta bara en sådan sak som att knappa in pin-koden när man betalar på affären. Här i Piteå har folk så mycket tid att de räknar till tio bananer mellan varje knapptryck. Först trycker de ‘konto’. Sen räknar de 1 banan, 2 bananer, 3 bananer ända till tio. Då är de redo att börja med själva pin-koden. Trycker första siffran och sedan räknar de 1 banan, 2 bananer, 3 bananer… igen. Sen trycker de andra siffran och räknar bananer igen. När de har tryckt in alla fyra siffrorna i koden har de räknat 50 bananer. DÅ kommer de på att de har glömt att köpa bananer och springer går iväg och hämtar bananer medan hela kön står och väntar.

Och alla bara står där i kön och väntar och ser helt tillfreds ut med tillvaron. Som att det är skönt att få en liten paus och bara stå rakt upp och ner i en kö. Alla utom jag, mig pyser det ur öronen på.

Maken säger att jag överdriver och att han inte fattar varför jag klagar när det är mycket folk på stan här i Piteå. Han påstår att jag spottar och fräser och pekar på folk och kallar dem sölkorvar. Det kanske jag gör, men han får det att låta som att det på något sorts sätt är obefogat.

Han säger att det var mycket mer folk på stan när vi gick på stan i London än här i Piteå. Jag är faktiskt inte helt säker. Om man tex tar Coop eller ICA i Piteå och jämför det med ett likvärdigt, men fyra gånger så stort, Tesco i London. Sen räknar man att en Piteåbo behöver 10, kanske tom 15, gånger så lång tid på sig att utföra en enkel uppgift som att betala som en Londonbo. Då blir det fler Piteåbor än Londonbor i en matbutik.

Det här är enkel matte. Jag fattar inte hur maken räknar när han säger att det inte är särskilt mycket folk här.

En antennsladd

Jag har just tittat på Svenska Rivieran. Det är det där programmet om Pite Havsbad. Jag vet att många av er inte tittar på det. Så jag ska berätta vad kvällens avsnitt handlade om. Inte riktigt hela avsnittet, men halva i alla fall. Det handlade om en antennsladd.

En tant och hennes bästis hade var sin husvagn på havsbadet hela sommaren. Långliggare alltså. Den ena tanten åkte hem till Gällivare och då tog den andra tanten hennes antennuttag. Sen handlade halva programmet om den där antennsladden. Hur antennuttagstjuven skulle dölja sitt tilltag och ställde bilen och cyklar över sladden. Pratade om hur antennuttagsägaren inte hade någon tv och inte fattade ett smack om sladdar, så antennuttagstjuven skulle säga till henne att sladden gick till kylskåpet om hon upptäckte sladden.

Sedan kom antennsladdsägaren tillbaka från Gällivare och snubblade på sladden. Då sa antennsladdstjuven att sladden gick till kylskåpet. Då fick sladden sitta kvar.

Jag tycker om lyckliga slut. Det enda som känns lite som en besvikelse är att de bara ägnade halva programmet åt antennsladden. Om de hade låtit hela programmet handla om antennsladden tycker jag att man skulle ha kommit in i historien lite djupare. Nu kändes de litegrann som att de bara svepte över ämnet på ett ytligt sätt.

Hälsosamt fika på Familjens Hus

Jag gillar Familjens Hus i Piteå på Facebook. Jag vill veta vad de har för öppettiden och om det är något speciellt på gång som roar barn.

Igår gjorde de en statusuppdatering och berättade att de skulle ändra på sin fikaförsäljning. I framtiden kommer de bara att sälja bullar, kakor och saft vid speciella tillfällen som tex “alla hjärtans dag, kanelbullensdag, påsk mm”. Alla hjärtans dag är ju stort i åldrarna 0-3 år så det är ju bra att de inte har glömt bort den dagen. Synd bara att den i år infaller på en torsdag när Familjens Hus är stängt.

Alla andra dagar som inte räknas som speciella tillfällen ska de istället ha “hälsosammare fika” till försäljning. Detta påverkar inte mig eftersom jag inte brukar fika på Familjens Hus. Jag har aldrig köpt deras ohälsosamma fika och jag kommer inte att köpa deras hälsosamma fika heller.

Eftersom jag har en förmåga att reta upp mig på småsaker stör jag mig ändå på överförmynderiet i det här. Om det inte är lämpligt att ägna sig åt försäljning av ohälsosamt fika i kommunala lokaler tycker jag lika gärna att man kan lägga ner hela fikaförsäljningen. Folk kan väl ta med sig sitt eget fika om de nu måste fika just när de är på Familjens Hus.

Vad ska de sälja för hälsosamt fika då? Jo knäckebröd och riskakor med pålägg.

Riskakor? Hälsosamma? Eller inte så hälsosamma? Spel för gallerierna är vad det är.

Riskakor

Därför vill min mamma inte handla på nätet

Vi är hos mina föräldrar. För någon månad sen skickade mamma efter sockar till dem och köpte ett packe till gullefjunet också som jag tyckte var bra. Så jag frågade om de ska beställa något igen snart från den butiken. Vi börjar diskutera storlekar, och jag glömmer alltid bort vilken sko/sockstorlek gullefjunet har.

Jag: Vilken storlek beställde du förra gången?

Mamma: Jag minns inte, jag frågade dig.

Jag: Inte kommer jag väl ihåg vad jag sa då. Beställde du på nätet så att man kan gå in och kolla vilken storlek du köpte?

Mamma: Nej jag ringde nog, jag handlar inte på nätet sedan den där skithögen.

Jag: Vilken skithög?

Mamma: Jag skulle handla på nätet också funkade det inte så jag var tvungen att ringa deras kundtjänst.

Jag: Vadå? Var de otrevliga mot dig då när du kallar honom för skithög?

Mamma: Nej, jag var tvungen att välja ett användarnamn och lösenord och allting var upptaget. Till slut blev jag så irriterad att jag skrev “skithög”, och det var ledigt. Men sen funkade det ändå inte och då var jag tvungen att ringa kundtjänsten och be om hjälp. Då frågade de efter mitt användarnamn också var jag tvungen att säga att det var “skithög”. Då skämdes jag så mycket så nu vägrar jag handla på nätet. 

Jag: Så larvig du är. Hälften av alla mina användarnamn och lösenord är svordomar. De har nog hört betydligt värre saker än “skithög”. Du kan ju inte hålla på och ringa in beställningar som någon annan stenåldersmänniska bara för en liten skithög!

Hur svårt kan det vara att välja fiskpinnar?

Många karlar klagar ju över att kvinnor ägnar lång tid i butiker. Vissa skriver tom insändare i ämnet. I vår familj har vi inte det problemet. Maken stannar hemma eller så går han och sätter sig på ett fik och väntar.

Vid de sällsynta tillfällen han följer med mig in i en butik hinner han aldrig börja lida. Idag gick vi förbi ett skyltfönster där jag såg en intressant tröja. Jag gick in med maken i släptåg, raka vägen fram till tröjan, provade utanpå t-shirten utan att gå till provhytt, funderade över färg i 30 sekunder och gick sedan till kassan och betalade. Alltihop tog mindre än fem minuter. Det skulle ha gått ännu snabbare om kassörskan inte varit så sölig.

Maken däremot. När han är i en matvarubutik uppför han sig som ett fruntimmer i en klädbutik. Han ska strosa och titta på ALLTING. Han går så långsamt att han knappt har styrfart på kundvagnen. Klämmer och känner och vrider och vänder och jämför. Jag blir nästan tokig innan vi kommer därifrån.

Vi handlar alltid på ICA här i byn eller, om vi ska ha något som inte finns här, på Coop eller ICA i stan. Idag hade vi dock bestämt att vi skulle åka på Willys. Jag tänkte att vi skulle ägna oss åt den populära folkhobbyn “spara en krona eller två”. Vi hade aldrig varit på Willys förut så det här gjorde ju att maken skulle titta EXTRA noga på allting.

Jag dokumenterade litegrann så att ni kan få se hur det går till. Så här ser det ut när man ska välja fiskpinnar/panerad fisk.

Först ställer man sig och vilar armen mot frysdisken och bara studerar hela utbudet på avstånd en stund. Skaffar sig en överblick liksom.

Vila mot frysdiskenSen plockar man upp ett paket ljusblå fiskpinnar. Studerar bilden på framsidan ordentligt. Vänder på paketet och läser hela innehållsförteckningen och tillagningsinstruktionerna. Klämmer på paketet och konstaterar att fiskpinnarna är frysta.

Ljusblå fiskpinnarDärefter lägger man tillbaka de ljusblå fiskpinnarna och tar upp ett paket gula fiskpinnar och gör om hela proceduren med det gula paketet.

Gula fiskpinnarOsäker på om det verkligen är fiskpinnar man vill ha lägger man tillbaka det gula paketet fiskpinnar och tar ett steg tillbaka och funderar en stund. Sedan tar man upp ett paket fiskburgare och studerar detta noggrant.

FiskburgareNär undersökningen av fiskburgarna är klar vänder man sig till frugan och frågar “vad tror du om de här?”. När frugan svarar “de ser äckliga ut” lägger man tillbaka fiskburgarna och tar upp en förpackning med panerad fisk. En sådan där svart plastförpackning med genomskinlig plast på som sedan är inskjuten i en pappersförpackning. Man tittar på bilden på framsidan, vänder och läser på baksidan och sedan skjuter man ut plastförpackningen ur kartongdelen och tittar på själva fisken. Som är panerad så man ser ju inte fisken, utan bara paneringen. Man upprepar detta med alla tre märken som finns av den här sortens fisk/förpackning.

Annan fiskMan är fortfarande inte säker på vad det egentligen är för fisk man vill ha. Så man lägger tillbaka alla förpackningarna och tar upp en påse med panerad fisk istället. Tittar på bilder, läser och nyper på påsen för att känna hur stora fiskarna är. Sen kastar man påsen med fisk i kundvagnen.

Då blir frugan förbannad för att hon inte hann med att fotografera fiskpås-momentet. Hon hade inte räknat med att det skulle gå så fort att undersöka påsen. Så då tvingar frugan maken att plocka upp påsen igen och posera som att han studerar påsen.

Fisk i påseSå här går det till genom hela butiken när vi shoppar. Vid brödet, köttet, korven, frukten, grönsakerna osv. När vi dessutom har med oss gullefjunet så blir det jag som får springa och jaga henne och se till att hon inte river stället. Hon är oftast less redan när vi bara passerat genom den första femtedelen av butiken. När vi äntligen kommer till kassan har jag oftast hunnit köra igenom hela min repertoar av tricks för att hålla henne på acceptabelt humör.

Jag brukar ha god lust att sätta mig ner på golvet och bara stortjuta bredvid kassan jag också.

Glass till frukost

Jag fick ju som sagt ett erbjudande om en gratis yoghurt. Yoghurt som man kunde göra glass av. “Du kanske vill bjuda ditt barn på glass” till frukost stod det i emailet.

Jag är faktiskt inte jätteintresserad av att skapa mig problem. Glass i tid och otid har vi tillräckligt med tjat om alla tider på dygnet utom just vid frukost. Om man helt plötsligt serverar glass till frukost kan man ju glömma att en smörgås eller en vanlig yoghurt någonsin ska duga igen. Så det här frestade inte mig.

Eftersom jag inte accepterade 18-kronors-mutan köpte jag i alla fall en yoghurt för att testa hur glassen skulle bli. Jag tänkte att om jag serverar det som mellis vid halvtio-tio kopplar gullefjunet inte ihop det med frukosten.

Jag inhandlade min yoghurt och läste instruktionerna. 5 dl yoghurt skulle man hälla upp och ställa in i frysen några timmar. Det var allt. Sånt gillar jag – en-ingrediens-projekt.

Yogurt“Några timmar” som det stod i instruktionerna tolkar jag som 2-3 timmar. Om man ska äta det till frukost vill man ju gärna att glassen ska vara klar vid åtta-tiden. Jag har ingen lust att ställa klockan på fem för att stiga upp och göra glass. Så jag gjorde glassen kvällen innan. Hur stor roll kan det spela tyckte jag. Glass bor ju i frysen dygnet runt.

Nästa dag skulle vi då äta glass. Det var tur att jag inte hade nämnt ordet glass till gullefjunet och lovat henne det, för då skulle jag ha fått lov att plocka fram riktig glass. För “glassen” var stenhård.

Yogurtglass

Med kil och hammare skulle man kanske ha kunnat få ur den ur burken, om man hamrade hårt, och äta den som isglass. Men den där burken är en av mina favoritburkar, perfekt storlek och ett bra lock. Så jag ville inte riskera att burken skulle spricka.

Eftersom det här är en produktrecension vill ni förstås veta hur glassen smakade. Ja det vet vi inte. Den gick inte att äta. Den fick dock stå framme och smälta tillbaka till sin normala yoghurtkonsistens. Gullefjunet tyckte att yoghurten var god. Ungefär lika god som vilken annan yoghurt som helst, som man inte kan göra “glass” av.

 

Årets Toffelhjälte

I brist på en årskrönika tänkte jag att jag skulle utse en Årets någonting. Vilken tur då att jag fick syn på en insändare i Piteåtidningen strax före jul.

Jag utser härmed den här mannen till Årets Toffelhjälte. Han vinner ingenting annat än titeln och äran.

ToffelhjälteLille Fridolf har ju mer ruter i sig än den här mannen. Karln klarar inte av att säga till sin fru att han inte vill följa med och shoppa så han tycker att alla butiker ska tillhandahålla stolar. Man undrar ju också vad för sorts tidningar han menar med “intressanta tidningar”?

Hur mycket kräver den här mannen egentligen av samhället? Piteå har ett gubbdagis. Varför duger inte Clas Ohlsson åt karln? Måste han sitta på en stol och skräpa i en dambutik när det finns en speciell plats där han kan hålla till under tiden som hans fru shoppar?

Män som den här insändarskribenten är det värsta jag vet i butiker. Karlar som bara står där rakt upp och ner och glor. Oftast mitt i dörröppningen eller, som släpvagnen så riktigt säger, hängade på något klädställ när man försöker titta på kläderna.

Vad köpte ni för rackel i julklapp då?

Varje jul och födelsedag tänker man “den här gången ska vi inte köpa några skräpleksaker som ligger runt hela huset”.  Bättre med några färre saker som används än en massa grejor som mest bara ligger runt fötterna på en. Eller hur, visst tänker man så?

Sen så slutar det alltid med att åtminstone en julklapp visar sig vara “rackel” på ett eller annat sätt. Vad var er “rackel-julklapp”?

Svärmor skickade pengar och bad oss köpa julklappar till gullefjunet från henne. Så rent tekniskt så är detta en julklapp från farmor. Men det var ju jag som köpte den, så jag får ta på mig ansvaret.

Jag köpte ett Pippi Villa Villekulla hus. Det kommer hon att leka med mycket bestämde jag mig för. Det är jättefint. Av trä, inget plastigt skräp. Trä är rejält tänkte jag när jag bestämde mig för att köpa det. Trä går inte sönder så lätt.

Villa Villekulla i trä

Saker som är fina är lämpliga att titta på. Titta är ofta inte barns favoritsysselsättning. Annat än på TV möjligtvis. Helst ska man ju kunna leka med huset också.

Det är här problemen börjar. Om ett barn kommer närmare än en meter ifrån huset ramlar taket av. För det ligger liksom bara på ett par “piggar”. Det är nog därför det följer med en stege. När taket ramlar av kan man leka att Pippi klättrar upp på taket och lagar det.

Taket ramlar av på Mickihus

När barnet tar i huset så dröjer det inte länge innan de blå dörrarna hoppar ur gängorna och trädet ligger i ett helt annat rum i lägenheten. För att inte tala om vad som händer om ett gäng Smurfar går in genom dörren på övervåningen. Då rasar den röda trappen på baksidan.

Bultbrädan ryms inte genom dörrenSen har vi det här med storleken på dörrarna. Det går inte att få en bultbräda genom dörren. Alla fattar ju att om ett hus har en dörr måste dörren vara tillräckligt stor för att man ska kunna skicka en bultbräda genom dörren. Det går inte, den ryms inte i dörröppningen. Hur tänkte leksakstillverkaren där? Fast det är klart – bultbrädan är från BRIO och huset från Micki. Om det hade varit samma märke hade man kanske kunnat skicka bultbrädan genom dörren.

Dessutom var klistermärkena frusterande, för det fanns ingen bruksanvisning var de skulle sitta. Gardinerna var lätt, det räknade jag snabbt ut hur de skulle klistras.

Klistermärken gardinerMed hjälp av bilderna på kartongen fick jag också dit spisen, byrån och några av tavlorna. Sedan fanns det en massa klistermärken kvar. Fågelbona tyckte jag att det var rimligt att klistra i trädet.

Klistermärken till PippihusBusken kan jag i och för sig klistra var som helst på utsidan av huset, och tavlan kan väl hänga på vilken vägg som helst.

Den där blåa fyrkanten begriper jag dock inte vad det är. Jag försökte googla men fick inget napp alls. Man kan köpa till möbler till huset, bla en säng och bord och stolar.

Tror ni att det där blå är en bordsduk som ska ligga på bordet? Det kanske är ett lock-klistermärke. När man ser det ska man tänka “jag måste gå och köpa bordet också så att jag har någonstans att klistra duken”.

Så måste det vara. Hur det nu är meningen att man ska rymma ett bord i huset när det står en bultbräda där?!

Jamen det låter ju som en jättebra idé!

Tänk er en situation där en förälder har kommit på att man ska packa in en bob och en pulka i bilen och åka till en pistad backe, typ Vallsberget, och åka hela familjen. Den andra föräldern säger att man inte får åka pulka i barnbacken.

Då tar den första föräldern en liten detour förbi backen när man är på väg till stan och går in i cafeterian och frågar om man får åka pulka i barnbacken. Vilket man får. Som tur är var boben och pulkan inte med vid tillfället.

Det här låter förstås som en fantastisk idé. Speciellt om man lägger till att den förälder som har hittat på alltihop är lite för stor för att rymmas på boben. Så den förälder som hävdade att man inte fick åka pulka i barnbacken är den förälder som måste sätta sig på boben. För man kan ju inte bara putta iväg en tvååring nedför en sådan backe utan styrman styrkvinna.

Det låter alldeles precis som att ingenting alls kan gå fel. Ungefär som när den förälder som hade två gipsade armar kom på att familjen skulle åka och bada och åka vattenrutchkana.

Tur att det är 20 minusgrader ute. Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta, men hoppas att temperaturen håller i sig ett tag framöver. Jag misstänker dock att vi lär få anledning att återkomma till det här ämnet på bloggen. Den där föräldern med alla idéer brukar alltid hitta något sätt att genomdriva sina idéer. Ibland kör den föräldern med mycket fula trick och erbjuder den motvilliga föräldern en sovmorgon för att få sin vilja fram.

Man gör ju nästan vad som helst för en sovmorgon nu för tiden.

Barr hit och barr dit

Ni vet hur det är när folk ligger på golvet och sopar ihop granbarr och involverar sitt barnbarn och säger saker som “kolla här så många granbarr, sopa upp dem på det här A4-arket så ska vi visa din mamma”. 

Barr på ett papper

Alla har ju någon sådan i släkten va? Det blir lite tjatigt i längden, eller hur?!

Man behöver faktiskt inte leta upp granbarren. Om man leker med lego på en matta kan man se sig för. Så många dagar om år handlar det faktiskt inte om.

Imorgon slutar julen. Jag har kollat i almanackan. Imorgon är det torsdag. Det finns ingen jul i torsdag så imorgon kan man kasta ut julen. Då blir man av med granen. Till trettondagen är man av med barren också om man ligger i.

Vilket ska jag ge bort i julklapp?

Mormor och morfar säger att de inte vill ha någonting i julklapp. Ingenting är ganska tråkigt. Så då tänkte jag att jag ger dem något som involverar foton av gullefjunet. De blir alltid jätteglada över foton på gullefjunet.

En sådan julklapp behöver man inte vara ute i god tid för. Den kan man fixa dagen före julafton. Man ska ju bara printa några foton. Printern brukar ju aldrig strula.

Så nu sitter jag här och funderar över mormor och morfars julklapp. Vilket foto ska jag välja? Det till höger eller det till vänster?

Svårt val

Julklapparna måste ligga under en gran

Vi ska vara hos mormor & morfar på julafton. Det står en plastgran på deras pensionärsveranda, men inne har de ingen gran ännu. Vet ni vad min mamma fick för svar när hon frågade om det var dags att hugga en julgran snart? “Det är för djup snö” fick hon till svar.

Var det någon från Stockholm som sa så tror ni? Nej, det var min pappa. För djup snö?!

Ett barnbarn har han. Ska det barnbarnets julklappar ligga under TVn då eller? Va? Vad får man för julstämning om julklapparna ligger under TVn?

Det finns ju spadar. Dessutom behöver man ju inte ta en julgran från djupaste skogen, det finns ju granar bredvid vägen också. Är det verkligen för mycket begärt med en julgran? Jag tror att det ligger till så att han inte vill dammsuga granbarr.

Jag tror att jag ska gå och hämta en motorsåg och lasta den på fyrhjulingen. Då kommer farsan och komma farandes med invändningar om att jag inte vet hur man använder en motorsåg, också åker han och hugger en gran.

Bara ingen berättar för honom att jag inte ens vet hur man startar fyrhjulingen så kommer säkert den här planen att fungera. Går den planen i stöpet ska jag säga till gullefjunet att hon ska säga till morfar att man MÅSTE ha en julgran. Hon får alltid som hon vill när hon frågar morfar.

Klädd julgran

Internettroll

Flashback och Familjeliv måste vara internettrollens favoritplatser. De får superlätt napp där.

Det är nästan komiskt att se hur fyra personer på största allvar ger råd till ett troll som säger sig tycka att det är ohygieniskt att tvätta på lägre än 90 grader. Minst en gång i månaden ska man tvätta tvättmaskinen genom att tvätta på 90 grader får man lära sig av en övernoggrann informatör. Trådstartarens rubrik är ju en stor giveaway att han trollar.

I en annan tråd är det ett troll som, för att hjälpa andra, berättar om sina erfarenheter av att ge burfåglar mun-mot-mun metoden. I svar #11 är det en person som är trollet på spåren och ifrågasätter historiens sanningshalt. Men redan i #12 så täcker samma person upp med utförliga råd om hur man inte ska tvätta fåglar med tvål och sätta dem på fönsterbrädan. Det hela är så detaljerat att även denna person i och för sig kan misstänkas för att trolla.

Någon borde starta kurser i hur man känner igen ett internettroll. Det verkar vara många som behöver en sådan kurs, så det finns nog mycket pengar att tjäna.

Tomten kan köra upp julklappen i röven

Ibland kommer jultomten med dåliga julklappar. Saker som man inte har önskat sig. Saker som är fula. Saker som man inte behöver.

Ibland kommer även andra människor än tomten med julklappar som man inte vill ha. Mamma kanske ger ett par vantar som inte matchar ens jacka. Ens make kanske ger ett guldsmycke fast man skulle ha fördragit silver. En släkting kanske ger en film som man redan har. Grannen kanske kommer med en ask ljus choklad fastän man bara tycker om mörk choklad.

Hur hanterar man sådant här? Ber man tomten köra upp julklappen i röven? Blir man rasande över att tomten är så oförskämd och kommer med en julklapp på det här sättet? Tolkar man den oönskade, fula, felaktiga julklappen som ett hån? Som att jultomten inte uppskattar en?

Det gör man så klart inte. Man tackar för julklappen. Det var ju ändå snällt att man fick en julklapp. Sen lägger man julklappen i en låda eller ett skåp och glömmer bort den. Eller så kanske man säljer den på Blocket.

För sig själv så tänker man kanske att det här med att hålla på och byta pengar genom att köpa julklappar åt varandra är ganska onödigt. Man tänker kanske att det vore mycket bättre om alla bara behöll sina pengar, och att alla köpte något som de verkligen vill ha till sig själv. Istället för att lägga pengarna på att köpa något till någon som de inte behöver eller vill ha, och tillbaka få en julklapp som man själv inte vill ha.

Men man gnäller ju inte över julklappen man fått av tomten. För man vill inte att tomten ska bli ledsen. Tanken var god och tomten ville ju bara vara snäll. Det kan man bli glad över, även om man inte tycker om själva julklappen.

Så här reagerar och uppför sig de flesta människor när de får oönskade julklappar.

Utom när julklappen kommer från arbetsgivaren. När arbetsgivaren ger fel julklapp då blir folk upprörda. Rasande till och med. Vissa går ihop i grupp och bestämmer sig för att alla ska ge tillbaka julklappen för att visa hur värdelös den är. Man tycker att julklappen är oförskämd. Tolkar den som ett hån och ett bevis på att arbetsgivaren inte förstår vilket fantastiskt jobb man gör. Man tycker helt enkelt att arbetsgivaren ska köra upp julklappen i röven.

Det här är något som jag tycker att facket borde ta itu med. Man kan inte hålla på och ge flera hundra anställda identiska julklappar. Folk är faktiskt individer. Det borde skrivas in i kollektivavtalen att varje anställd borde få lämna in en önskelista till personalavdelningen. Sen måste företag köpa en julklapp till varje anställd från deras egen önskelista. Företag får helt enkelt lov att anställa en julklappsperson. En anställd som jobbar heltid hela året med att köpa julklappar. Då skapar vi arbetstillfällen och får bukt med lite arbetslöshet också.

Radio1999 fick alla som jobbade inom äldreomsorgen en radio i julklapp av Piteå Kommun. Om alla datorer kraschade vid milleniumskiftet skulle man i alla fall ha en batteridriven radio som fungerade så att man kunde lyssna på nyheter. Det var nästan förargligt när milleniumskiftet passerade obemärkt så att radion inte kom till användning.

 

Julgranar och nationalsången

Vi har en julgran i byn såklart. Den är fin. Ifjol fick Jävres julgran bara en tvåa av fem i Piteåtidningens betygssättning av kommunens julgranar. Om det händer i år igen blir jag upprörd. Då får det vara nog. Då startar jag en Facebook-grupp som heter Vi som kräver att Jävres julgran ska få ett högre betyg. Jag räknar med att den skulle sprida sig som en löpeld.

Det här är en speciell julgran. Det är en julgran som ändrar högertrafik till vänstertrafik. Men bara just vid granen, i resten av byn har vi fortfarande högertrafik. Det kan låta komplicerat men reglerna är egentligen enkla. Om man kommer från den riktningen som fotot är taget och ska svänga höger så kör man på höger sida av granen. Men om man ska svänga vänster då kör man på vänster sida av granen.

Det är självklart inte alla som följer de här enkla reglerna. Det är ju alltid vissa som ska hålla på och vara tvärsemot och hålla på och säga “vi har faktiskt högertrafik i det här landet”. Sådana där människor som är rädda för förändringar och vill att allt ska vara som det alltid varit förut. Det kan förstås vara lite farligt när folk håller på och kör på både höger och vänster sida av granen. Men det brukar gå bra för det mesta. Alla i byn vet ju om att den här vänsterregeln vid granen finns så jag antar att folk är lite försiktigare just där. Det är bara när det kommer folk utifrån det kan bli lite problem. Folk från stan och så där. Utbölingar.

Är den här undantagsregeln reglerad i lag undrar ni kanske? Eller i någon sorts regeringsbeslut åtminstone? Nej, lagar och regler det kan vi minsann göra själva här. Vi Pitebor har till och med en hel sång om det här att vi kan själva. I folkmun kallas låten Nere vid Piteälva (det kan vi göra själva). Som en lokal nationalsång kan man nästan säga.

Vår Piteå-nationalsång får inte spelas på skolavslutningarna. Nu förtiden händer det att Piteåbor och Luleåbor blir ihop. En del går till och med och flyttar ihop eller gifter sig och skaffar barn. Det är klart att det rynkas på näsan åt det här, men det är bara att acceptera att det händer. Så det finns en liten risk att det kan finnas någon Luleåbo på en skolavslutning på någon skola i Piteå kommun. Nere vid Piteälven är ju en Piteålåt och Luleåbor skulle kunna känna sig underlägsna och kränkta av den, så den är förbjuden.

Man kan tycka att de skulle kunna åka på någon skolavslutning i Luleå kommun istället för att komma och förstöra våra.

Snart kommer säkert någon och försöker förbjuda Pitepalten. Då ska ni veta att jag kommer att stå överst på barrikaderna. Pitepalten rör ingen.

Snökaos på vår balkong

Det där snö-ovädret som orsakade en massa problem i Stockholm tidigare i veckan ni vet? Det har kommit hit till oss nu.

Jag underskattade nog snön. Jag får faktiskt lov att erkänna att ovädret ställer till problem.

Jag hade en skål med julpynt som doftade en massa kanel och skit, så jag ställde ut det på balkongen för att det luktade så mycket.

Kolla nu vad som har hänt med det julpyntet.

Jag tror att jag ska ringa Aftonbladet eller Expressen.

Lokala kossor är alltid bäst

Har ni märkt att när man käkar på hamburgerkedjor finns det ofta någon sorts ”information” om att de ”bara serverar 100% svenskt nötkött”. Den här sortens reklam tolkar man ju som att det är någon form av kvalitetsstämpel. Svenskt är bäst.

Den normal-korkade svensken borde dock bli lite lätt förvirrad av det här om de åker utomlands. När jag bodde i England tex så fanns motsvarande ”kvalitetsstämpel-text” ofta i engelska hamburgerrestauranger. ”We only serve 100% British beef”. British is best.

Man kan förstås även se det som att det är positivt ur den synvinkeln att svenska företag inte skeppar över en engelsk ko till Sverige och gör hamburgare av den när vi har kor i Sverige, eller tvärt om. Det finns liksom ingen mening med att transportera omkring kor i onödan. Dåligt för miljön, dyrt och bara byte av kor i största allmänhet.

Men jag tror att reklam-makarna spelar mest på kvalitetsgrejen när de kör den här slogan. Så vad är egentligen bäst?

När jag bodde i England brukade jag ofta sitta på hamburgerställen och tänka ”Mmm, this is delicious! British beef, I bet this cow had a happy life in beautiful Sussex and ate no poisonous food. Short journey as well, I bet it took the tube to slaughter, you can’t beat public transport in this country. I cannot possibly consider eating beef from any other country”.

Nu när jag bor I Sverige sitter jag och tänker “Oj vad gott, den här hamburgaren smakar verkligen svenskt nötkött. Oj hallå, vad är det där för smak? Mmm, jag tror minsann att det är en Norrländsk ko! Åh vad fantastiskt, nu vet jag att den här kon har levt ett lyckligt liv och inte ätit några gifter. Kon gick säkert själv till slakteriet, våra kor är minsann vana vid långpromenader. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att äta något annat nötkött än svenskt. Helst ska det komma från Norrbotten så att jag äter en ko som jag själv har matat med gräs på Grans”.

Så vem har rätt? Vilken ko är bäst, godast och säkrast?

Jo, den patriotiska kossan.

Konkurskalas på Backcity

Jag har aldrig sagt det här rakt ut, men ni som har läst här ett tag har kanske listat ut det här redan. Det är nämligen så att jag hyser ett milt förakt mot folk som till varje pris ska ha saker gratis/till halva priset/en tias rabatt. Jag säger “till varje pris” bildligt talat alltså, för det är ju just grejen med de här människorna – att spara en krona. De gör en massa märkliga saker som att köa och trängas med alldeles för många likasinnade så fort det är rea av någon sort.

Idag har jag varit i stan för att göra klart de sista julklappsinköpen. Jag skulle till Barnens Hus. Jag tänkte aldrig på att EM som gick i konkurs för ett tag sedan, och började sin konkursutförsäljning idag, ligger alldeles bredvid Barnens Hus. De annonserade i tidningen idag och uppmanade folk att hänga på låset. Vilken överflödig uppmaning. De här människorna som jag föraktar behöver verkligen inga sådana uppmaningar, de tar med sig kaffetermos och slår läger utanför dörren flera timmar innan butiken öppnar.

Det var förstås kaos på både EM och Barnens Hus parkeringar. Det såg ut som att vissa bara lämnat bilarna och rusat in. Jag bestämde mig i alla fall för att gå in på EM och titta på spektaklet. Det här var flera timmar efter de öppnat så dårarna stod inte på rad utanför butiken, utan inne och köade till kassan.

Ni vet hur det är lättare när man ska räkna många saker att peka på varje sak samtidigt som man säger ett, två, tre osv? Jag tyckte att det var alldeles för uppenbart att göra så och stå och peka på varje pucko i kön medan jag räknade dem. Så jag satte mig i en soffa på avstånd och räknade. Mycket diskretare. 49 puckon fick jag det till som stod i kön just när jag räknade. Sen gick jag därifrån. Jag kan berätta att den där soffan som jag satt i medan jag räknade inte är värd pengarna ens till halva priset. Den var inte bekväm.

Barnens Hus var en relativt smärtfri upplevelse ända fram till kassan. När jag stod i kassan sa plötsligt en expedit “det går bra i den här kassan också”. Då blev det fart på pensionären bakom mig i kön, snabb som en iller var han fram till den nya kassan. Pensionärer som rör sig i den där farten borde tvingas ut på arbetsmarknaden igen.

När den arbetsföre pensionären kom fram till kassan vände han sig till mig och sa “du var ju före ju”. Tror ni att han klev åt sidan och släppte mig före då? Icke. Gubben la till ett “he, he” sen vände han sig till expediten och betalade. Ja, ja, han hade säkert bråttom till något. Hem och titta på skidskytte eller något sådant.

Sen åkte jag ner på stan och där träffade jag nästan bara normala människor. Men det är ju alltid någon. Idag stod den någon framför mig i kön på Bolaget. När han hade lastat upp all sin öl sa han till kassörskan “hö, hö, jag borde nästan få rabatt på påsarna”. Ni hör ju! Han kom säkert från konkurs-rean på EM. Sen när han skulle betala sa han “vill du se leg?”. Han var i femtioårsåldern. Då fick jag verkligen bita ihop för att inte säga “hon har hört det där skämtet hundratals gånger förrut och det är inte ens roligt, betala och försvinn så det blir någon annans tur”.

Det var en liten kort historia om min shoppingtur idag.

Innan jag åkte hem gjorde jag ett riktigt fynd och köpte tre chokladkakor till priset av två.

När man får barn börjar man göra idiotiska saker

Sen jag fick barn har jag börjat göra en massa saker jag aldrig skulle drömt om att göra förut. Vissa saker helt idiotiska.

Sjunga. Med tanke på att vi bott i radhus och lägenhet under den här tiden så kan man ju undra vad jag har för grannar. Varför har ingen kommit och knackat på för att kolla hur det står till med mig? Jag har seriöst väntat på att någon av dem ska knacka på och med ett oroat uttryck viskande fråga om maken misshandlar mig så att jag kan svara “nej, nej, absolut inte jag håller bara på att natta mitt barn”. Ingen har knackat på. Är folk verkligen inte beredda att kolla så att saker och ting står rätt till när de hör konstiga ljud från grannen?

Jag tror inte att jag har åkt så mycket rutschkana sammanlagt i hela mitt liv innan jag fick barn som jag gjort de senaste två åren. Det har funnits mer än ett tillfälle när jag landat i sandlådan och insett att min BH har varit på full display. Om jag skämdes? Nej, jag har bättre saker att ägna min tid åt än att skämmas över sånt. Om man drar upp t-shirten så är ju ögonblicket över.

Bada. Jag tycker om att bada om det är 30 grader i luften och 23 i vattnet. Det händer i princip aldrig i Norrland så jag har badat i typ 17-gradigt vatten när det har varit 18 grader i luften. Barnet måste ju lära sig att inte vara rädd för vatten så att hon lär sig att simma. Så jag har badat. Jag skulle ha badat lite mindre om inte maken hade klantat sig och brutit båda armarna.

Gått i skogen. Jag har hört att barn tycker om att gå i skogen så jag har gått i skogen. Åh vad det kliar i skogen.

Byggt en egen midsommarstång. När man kan åka till en park och titta på en stång som någon annan byggt. Jag vet faktiskt inte vad som flög i mig där.

Vad för sorts korkade dumheter står på tur härnäst då undrar ni alldeles säkert just nu. Jo, pepparkakor. Vi ska baka pepparkakor. Inte ikväll, men inom de närmaste dagarna. Fastän man kan köpa jättegoda pepparkakor i affären. Jag tror att gullefjunet kommer att tycka att det är roligt att trycka pepparkaksformar i degen.

Jag har inte bestämt mig än för om vi ska köpa färdig deg eller göra egen. Det verkar skitjobbigt att göra egen. Allting som ska vila i kylen över natten är jobbigt. Det betyder att man måste ha energi två dagar på raken. Någon som testat köpt pepparkaksdeg? Är det något att ha?

Det är inte för sent att stoppa mig än. Feel free att utförligt berätta för mig vilken urbota dum idé det här är. Jag kanske tar mitt förnuft till fånga och köper en pepparkaksburk istället om ni är tillräckligt övertygande.

Gratis dressing

Äta måste man göra. Idag när jag är på Tistel fanns det jultallrik på cafét bredvid eller hamburgare från Porsnäsgrillen att välja på. Jag är inte så förtjust i julmat så då blev det hamburgare.

Jag beställde extra dressing till stripsen. Då sa tjejen i kassan “det bjuder jag på”. Det tyckte jag var fantastiskt generöst, jag tycker att det är dålig stil av hamburgekedjorna att ta 6 spänn för en klick med dressing. Så medan jag stod och väntade på min hamburgare tänkte jag att jag skulle skriva ett hyllningsinlägg till gratis dressing på bloggen.

Jag fick min påse med mat och traskade tillbaka till Tistel för att äta mitt skrovmål med extra dressing. Jag såg extra mycket fram emot dressingen eftersom den varit gratis. Gratis är gott vetni.

Jag öppnade locket till min lyxmiddag och upptäckte att jag inte fått någon gratis dressing. Närmare bestämt hade jag inte fått någon dressing alls. Så det blir inget hyllningsinlägg till Porsnäskioskens gratis dressing.

Att inte ge folk som har beställt extra dressing någon dressing alls är ju ännu sämre än att ta betalt för dressingen.

Valuta för pengarna?

Kolla här.

I det stora inslagna paketet är det en docka. Jag sa ju det, att gullefjunet skulle få en docka i julklapp. Dockan har tillbehör. Bland annat en potta, jag har förhoppningar om att dockan går på pottan kanske gullefjunet också börjar göra det för vi har mycket begränsade framgångar med potträningen.

Den lilla saken till vänster om dockan är en liten smurf som hon också ska få i julklapp.

Pris dockan 200 kr. Smurfen 49 kr.

Jag tycker att det är något som inte stämmer här. Det kan ju uppenbarligen inte vara materialåtgången man betalar för. Är dockan tillverkad av en barnarbetare i Asien och smurfen handgjord av en tysk smurf-specialist med kollektivavtal med extra sjukförsäkring och pensionsavtal?

Det känns som att jag fick väldigt lite smurf för pengarna.

TV-bänk

Vi har inget Toys R Us i Piteå. Så när vi ändå var i Luleå passade vi på att svänga förbi Storheden för att kolla om de hade några leksaker där som inte finns på alla andra affärer. Det vore skönt om man kunde bli klar med julklapparna innan alla andra idioter ger sig ut i julhandeln.

Bredvid Toys R Us låg Myrorna. Så jag släpade in maken där också. Man kan göra riktiga fynd på second hand affärer.

Den här TV-bänken som stod vid ingången funderade jag på.

600 kr. Det är ju sjukt mycket. Jag hade verkligen tänkt slå till. Men informationen var så dålig. Det stod ingenting om var man kunde hämta sina 600 kr för att man befriade dem från eländet, så då skippade jag det.