Jag brukar inte hålla till i skogen. Det är liksom inte min grej. Vanligtvis ska det till något gott skäl för att jag ska åka till skogen. Men nu på sistone har jag ju hängt en del i skogen, eller skogs-nära platser, som ni vet. Plockat blommor till midsommarstången, cyklat och letat burkar med slipsar i och sådär.
Då har jag upptäckt att det är massor med folk i skogen, eller som vandrar omkring på helt avlägsna grusvägar som leder till ingenstans. Annat än till skogen.
Som nyss tex då jag cyklade Hattrundan. Helt plötsligt satt det en gubbe där på en stubbe bredvid grusvägen och käkade på ett äpple. Shorts och röd t-shirt, tubsockar i sandalerna och solhatt. Om någon i byn har tappat bort sin far/morfar så sitter han där uppe 200 meter från Hattuddsvägen bredvid grusvägen mot fotbollsplan. Han har nyss ätit ett äpple så han klarar sig nog ett tag om ni inte har tid att åka och hämta honom nu.
Det finns ju folk som har legitima skäl att hålla till i skogen. Om man gillar att jaga älg, då måste man ju vanligtvis åka till skogen. Eller om man äger skog och eldar med ved och åker till skogen för att fälla träd. Eller om man som jag tycker att hemmagjord sylt är godast, då måste man ju åka till skogen och plocka sina egna bär. Om man inte kan övertala sin farsa att plocka dem åt en förstås.
Men folk som inte jagar, hugger ved eller plockar bär – vad gör de i skogen? Tänker de “oj vad jag är sugen på ett äpple” också tar det med sig äpplet ut i skogen?
Jag går inte på det där med att det är så härligt att gå i skogen. I skogen finns det mygg, ormar och björnar och en massa andra otrevligheter. Jag tycker att det är skumt med folk som är i skogen utan anledning. Den där gubben var säkert inte i skogen för att äta ett äpple. Han var säkert där för att reka efter en lämplig plats att gräva ner sin fru på. Han har säkert tänkt mörda henne. Det var nog därför han var i skogen.