Innan vi fick barn var maken extremt ointresserad av barn. Om någon visade ett foto av sitt barn lyckades han inte ens låtsas vara intresserad. Han hade ingen som helst förståelse för varför någon skulle vilja springa omkring och visa foton av sina ungar i mobiltelefoner.
Nu för tiden är det annat ljud i skällan. Idag vid middagsbordet sa han “jag har blivit en sådan där pappa-wimp, jag är lite sugen på att ta med gullefjunet in till kontoret för att visa upp henne…”.
Haha, ja en stor händelse (typ egna barn) förändrar livet! Ni är världens bästa Gullefjun-föräldrar båda två!