Humleutflykten

Eftersom bara 6 personer ville höra om när jag blev jagad av en humla så berättar jag inte hela historien. Jag gör en kort sammanfattning istället.

Vi skulle plocka blommor till midsommarstången. Vi har en stor äng med blommor alldelens nedanför mina föräldrars tomt, men det finns bara vita och gula blommor där. Ni vet hur det är, gräset verkar alltid grönare på andra sidan. Så jag bestämde att vi skulle ta bilen och åka och hitta bättre blommor.

Det var säkert så här Holknekt tänkte också, men jag kan inte skylla på spriten, jag var helt nykter när jag kom på den här idén. Jag beordrade med maken och berättade vart vi skulle åka. Maken hade en ”bättre” idé.

Vi åkte fyra gånger så långt som jag hade tänkt. Maken föreslog att vi skulle stanna och titta på en fornlämning (två ”gravar”). Jag vägrade eftersom gravarna inte låg vid vägen så att jag kunde titta från bilen. Vi kom till slutdestinationen där maken påstod att det skulle finnas blommor. Där stod det ett hus in the middle of nowhere “ini Raningen”. VEM bor där liksom?! Där fanns inga blommor, och även om det funnits det kan man ju inte plocka blommor på någons tomt. Maken ”såg inte” en stor stenbumling på tomten så han körde upp på den, det skrapade som fan under hela underredet på bilen när vi backade av.

Maken sa att det var konstigt att det inte fanns några blommor på ängen bakom tomten som han trodde ”för på 1800-talet hade det varit en jättefin blomsteräng”. Jag orkade inte ens fråga på vilka grunder han påstod sig veta något om just den ängens blomsterflora på 1800-talet.

Vi körde tillbaka till den ängen som jag hade tänkt från början. Gräset var inte grönare här. Det fanns inga rosa, lila och blå blommor som jag hade hoppats. Bara gula och vita. Och gigantiska humlor. De är enorma i år humlorna om ni inte har märkt det. Jag blev jagad av en av dem. När jag skulle hoppa över ett dike för att komma undan snubblade jag och ramlade i ett buskage med blommor och långt gräs. Det kliar fortfarande när jag tänker på det.

Vi kom hem med samma sorters blommor som finns bredvid vår egen äng. Och bilen full av en miljon småkryp. Jag kände mig ”irriterad” när vi kom hem. Både över humlan och över den 40 minuter långa omvägen för några blommor som jag hade kunnat plocka hemma.

En äng i stil med det här var det jag hade tänkt mig.

Den maken körde typ en mil extra till såg ut ungefär så här.

Den vi till slut plockade blommor på, där humlorna bodde, såg ut så här.

4 thoughts on “Humleutflykten”

  1. Karlar!
    Jag har sett årets upplaga av tungviktarhumla – det verkar vara någon slags mutant mellan en vanlig gullig trädgårdshumla och det ilsknaste största biet någonsin.

    Trist upplevelse, men jävligt roligt att läsa!

  2. Jag kan lite se det här framför mig och ev föreställa mig att du blev ‘irriterad’. L skrattade också högt och vi vill gärna veta var maken hade fått informationen från.

Leave a Reply to Vic Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *