Idag sa gullefjunet “kaninen är en rabbit”. Intressant va?
Det berättade jag bara för att få en anledning att berätta nästa sak som också är intressant. När vi först flyttade hem var det jättemånga som frågade oss om dottern var tvåspråkig. Hon var då sju månader och nollspråkig. Vilket man tyckte att alla som såg henne borde ha fattat.
Jag svarade alltid artigt att hon inte var det. Sen brukade följdfrågan ofta bli om vi pratade svenska eller engelska med varandra och henne. Som att vi, som båda har svenska som modersmål, skulle sitta här hemma och prata engelska med varandra som några andra pompösa idioter. Vi pratar svenska här hemma. Utom när vi pratar om godis på vardagar och säger saker som Lets put the sweetheart to bed so we can eat some sweets.
Hur hon kan veta att kanin heter rabbit på engelska vet jag inte. Det måste vara mormor som lärt henne det.
Nu för tiden är hon dock faktiskt tvåspråkig. Hon pratar svenska och pitemål. Hojna, hajna, hejna var en av hennes första tre-ords-meningar. Maken var helt förfärad och började prata om att vi var tvungna att flytta till Stockholm.
Tack så mycket, så roligt att höra. 🙂
“Som att vi, som båda har svenska som modersmål, skulle sitta här hemma och prata engelska med varandra som några andra pompösa idioter.”
Haha, jag kan tänka mig dina tankar när ni fick frågan hela tiden. Roligt ! 😀 Roligt också att er dotter är så bra på språk, pitemål är ju inte alltid så lätt 😉
Mm, jag brukade skära tänder medan jag svarade.
Haha, jag sitter nästan alltid och småfnissar när jag läser din blogg.. Den är så rolig!
Tack gulle dä, som vi säger här i norr.