Överentusiastiska hemmaodlare

Hemmaodlare alltså. De är likadana som surdegsbagare. Optimistiska och överentusiastiska. Ni vet typen. Hemmaodlarna som säger “Hemmaodlat är ju SÅ mycket godare! Och man vet att det inte är besprutat” och hemmabagarna som säger “Hembakat är ju SÅ mycket godare! Och man vet att det inte innehåller några tillsatser”.

Innan någon kommer och anklagar mig för att kasta sten i glashus så ska jag villigt erkänna att det händer att jag bakar eget bröd. Jag brukar tom dra igång projekt med att odla egen föda. Hemmagjort är ju så gott om man lyckas och jag tycker att det är ganska kul, åtminstone i teorin och i början av odlingsperioden. Mindre kul när man har vattnat och rensat ogräs och ansat i flera månader och det fortfarande inte finns någonting att äta.

Men den irriterande typen av hemmaodlare, som jag givetvis inte tillhör, är de som alltid ska äta allting de har odlat och insisterar på att påstå att det är “SÅ MYCKET GODARE!” även om det blivit helt misslyckat. Om jag odlar något som inte blir bra så sitter jag inte och tvingar i mig (eller vänner och bekanta) kilovis av smaklös eller rent ut dålig frukt eller grönsaker. Om det inte är ätbart så kastar jag bort det. På komposten givetvis. Om det finns någon kompost inom tjugo mils radie, annars händer det att jag kastar det i soporna.

Men “riktiga” hemmaodlare – de ska alltid äta allting, oavsett hur det smakar. För det är ju hemmaodlat. De sitter där och tuggar i sig sina hemmaodlade, ofta i bästa fall smaklösa, saker och maler på och berättar hur gott det är. Värst är de som berättar hur lite de har belastat miljön genom att köra tio mil för att köpa ett frö som de sedan har drivit upp till en smaklös grönsak eller sur frukt.

Här har ni ett foto av ett köpt äpple, en köpt körsbärstomat och ett hemmaodlat äpple som gullefjunet plockade upp från en ‘Varsågod-låda’ på gatan på väg hem från dagis.

Hemmaodlat äpple

Eftersom jag har köpt äpplet till vänster och tomaten så känner jag mig tvungen att äta upp dem men som tur var kunde jag kasta det sura äpplet i mitten i soporna eftersom jag varken har köpt eller odlat det själv.

2 thoughts on “Överentusiastiska hemmaodlare”

  1. Känner mig rätt så träffad i ditt inlägg! 😉 Det värsta är att man i början av säsongen är så entusiastisk över sin odling och sköter den som ett barn, sen när man äntligen kan skörda finns det ingen ork kvar till att sköta om allt på bästa sätt. Dock äter jag inget som smakar dåligt! 😉

    1. Det är okej att baka och odla själv, det är det evinnerliga tjatet om hur gott det är även om det blivit helt misslyckat eller smaklöst som är enerverande…

Leave a Reply to Vic Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *