Klockan är sex på morgonen just nu bara så att ni vet.
Jag var ju trött igår. Så trött att jag gjorde en Clara och gick och la mig kl nio. Jag vet att Clara gick och la sig åtta, men lite friheter måste man få ta sig. Klockan nio är fortfarande vad tv-tablåerna kallar för primetime. Jag hade tänkt läsa i sängen men efter 3 sidor orkade jag inte mer och la bort boken och somnade.
Imorse vaknade jag av att gullefjunet försökte krypa upp i vår säng men mitt ansikte var i vägen. Jag var pigg och utvilad och redo att möta dagen. Då upptäckte jag att klockan bara var ett, så då somnade jag om.
Nästa gång jag vaknade var klockan fem och då kunde jag bara inte somna om igen. Sånt är bittert. Jag låg och vände och vred mig ett tag, men så drabbades jag av inspiration från Clara och kom på att jag skulle stiga upp. I ottan.
Torkar jag äpplen på grillpinnar och antika kaffekoppar nu då eller? Nej, jag bakar kanelbullarna som jag inte orkade baka igår på kanelbullens dag. Efter farmors recept.
Innan Leila Bakar kommer farandes och påstår att min farmor som föddes 1909 har snott hennes recept vill jag bara påpeka att receptet säkert finns i någon av Leilas bakböcker, precis som i tusen andra kok- och bakböcker. Det är inte ingredienserna som gör farmors bullar speciella och extra goda, utan utförandet och att man jäser tre gånger istället för två.
UnderbaraClara har säkert alltid mer än ett projekt igång, så nu ska jag starta lunchen och göra en butternut squash soup också. Ni kanske får foton och en utförlig beskrivning senare idag om jag orkar.
Mycket imponerande!