Month: August 2012

Barnkalas

Lillsparven fyller år nästa vecka. Jag har tryckt på pausknappen flera gånger så att dagen när hon ska flytta hemifrån inte kommer så fort. Jag berättade i alla fall för henne imorse att hon fyller år snart. Hennes svar blev “hjälpa mig, Stenkisse ligger under sängen”. Så då släppte vi det där fylla-år-ämnet.

Bambi har bloggat om sin sons stundande födelsedagskalas flera gånger den senaste månaden. Varje gång hon skriver något om kalaset så tänker jag att jag också borde ta itu med att börja fundera över hur vi ska fira gullefjunet. Jag har inte kommit så mycket längre än att baka bullar och köpa två presenter. En film som stod bredvid kassan på ICA när jag handlade mat och en docka som inte finns i Sverige som mina kompisar fick ta med från London.

Jag frågade maken om han tyckte att vi skulle bjuda hem en massa folk och ungar och så. Han tyckte att det var helt onödigt och att vi kunde nöja oss med att fira henne med familjen. Det tycker jag också. Efter vi bestämt det började jag dock vela.

Tänk om någon på Familjeliv får reda på att att vi inte bjuder hem någon på kalas? Jag skulle ju bli fördömd för evigt, vad är vi för sorts föräldrar som inte ordnar ett kalas med tjugo ungar till två-års-dagen?! Vad ska de andra föräldrarna på dagis säga? Vad ska ni bloggläsare tänka?

Jag nämnde detta till maken som var helt oförstående och sa att han trodde att det är många som inte gör någon stor affär av två-års-kalaset. “I bloggvärlden har ALLA megalyckade och fantastiska kalas med 100 lyckliga gäster” berättade jag upprört då. Nästan halvgråtande. Typ. Då sa maken att jag kanske behöver en blogg-semester. Han menade nog inte en sådan där mamma-blogg-kryssning där bloggaren åker iväg med andra bloggare och blir ännu mer blogg-skadade.

Så för syns skull, och för att dottern ska få fler presenter har jag nu bestämt att vi ska ha kalas imorgon medan faster och farbror är här. Jag ringde och bjöd dem, och de kunde komma. Jag svängde ihop vårt bröllop på tre dagar (jag fattar faktiskt inte vad folk håller på med när de behöver sex månader för att planera ett bröllop?) så jag ska nog fixa att sy ihop ett barnkalas på ett dygn.

Vid lunchtid idag satt jag och planerade en smörgåstårta. Den planen sparar jag till tre-års-dagen. För annars måste jag stå och lägga en smörgåstårta ikväll istället för att dricka vin.

Jag har bullar och banankaka i frysen. Hittade ballonger i en låda. Det kommer att bli ett kanonbra kalas. Jag tror att vi ska ha det hemma hos mormor och morfar också så att jag slipper diska.

Hur går det för mig nu då?

Undrar ni väl va? Jo tack. Det senaste paketet jag slog in behövde inga fransiga snören för att dölja skavanker.

Jag sålde NÄSTAN mästerverket som jag har komponerat ihop med en liten kaktus i en ljuslykta. Tanten tyckte att den var jättefin, sa hon i alla fall, men i sista sekunden bangde hon ur och köpte en vas istället. Jaja, hon var säkert den sortens person som tycker att black is the new black. 

Jag har hjälpt en kille så att han ska få ligga ikväll, genom att råda honom att köpa tre röda rosor istället för vita. Han sa inte att det var anledningen till ros-köpet, men det syntes lång väg vad han var ute efter. Så jag förklarade för honom att det är rött som gäller i de här sammanhangen när han frågade mig om råd angående färgvalet.

Jag har vattnat blommorna och sopat golvet. Bra va, Pernilla? Du behöver en ny sop och skyffel förresten.

Jag har skrivit ett blogginlägg om barnkalas. Ni kanske får läsa det senare.

Nu stänger jag om en halvtimme. Ikväll ska jag dricka vin. Vad ska ni göra?

Den perfekta kunden

Så här ser den perfekta kunden ut. Hon pekade vilka blommor hon ville ha, sen knöt hon ihop sin egen bukett. Min insats bestod i att säga “Gud vad fin den blev” när hon var klar.

Sen när jag skulle slå in den i papper så blev inte DET så snyggt. Fast det gör ingenting, för kunden i fråga är min svägerska som har dykt upp över helgen tillsammans med sin make, för att låta sig utsättas för min trevlighet. Jag tror inte att jag behöver vara så trevlig ens, jag tror de skiter i vilket, bara de får träffa gullefjunet.

Paketinslagning

Jag har just slagit in världshistoriens fulaste paket. Jag hittade ingen låda som passade så jag fick lov att improvisera. Det blev knöligt. Så satte jag på lite fransiga snören för att rädda upp situationen. Då blev det ännu värre. Kunden spelade nöjd i alla fall.

Jag kunde helt enkelt inte ta någon bild för att visa er. Kunden skulle aldrig ha trott mig om jag sagt att det var till hemsidan som ett exempel på våra vackra paketinslagningar.

Jag skulle behöva öva mer på att slå in paket. Så om ni kommer in och handla kan jag slå in det åt er. Om ni handlar till er själva kan ni ju låtsas att ni fyller år. Porsnästorget i Norrfjärden är alltså adressen. Då ses vi snart.

Nu får ni chansen att lära känna varandra

Alltså jag har ju ett par regelbundna läsare. Mamma, några av mina kompisar, och en och annan människa som jag inte känner har också hittat hit.

Nu vill jag ju inte låta som att jag favoriserar någon eller så, men det är ju lite extra roligt med de där läsarna som jag inte känner. Mina kompisar kan jag ju informera och utbilda om viktiga saker när vi träffas in real life. Eller på Fejjan.

Det är mest bara en liten exklusiv skara som brukar kommentera – C, S, Lisa och Vera är väl de flitigaste. Nyligen har dock en del av mina läsare börjat konversera med varandra i kommentarerna. Tex C (orginalet) som jag känner IRL, och Lisa som jag aldrig har träffat men vi brukar hälsa på varandra i bloggvärlden, har haft en förvirrad konversation där de mest förklarar för varandra vad de menade med sin förra kommentar.

Jag skulle ju bli jätteglad om någon kunde hitta en ny kompis här på min blogg. Eller bara underlätta för er att förstå varandras kommentarer. Så jag tänkte att mina läsare skulle kunna presentera sig för varandra här i kommentarerna. Om det dyker upp någon bra match i intressen och åsikter så kan ni ju bli kompisar. Här på bloggen och gadda ihop er mot mig. Eller på Facebook eller annat socialt media av ert val.

Eller på riktigt för all del. Men kom ihåg att träffas på offentlig plats första gången. Nu säger jag inte att det hänger en massa yxmördare här, men man vet ju aldrig. Vänligen leta inte efter mer än vänskap va, detta är ingen datingsite.

Här är då frågorna som ni svarar på i kommentarerna för att lära känna varandra bättre.

1. Vad heter du? / Vad använder du för nick här på bloggen?

2. Känner du Prinsessan/Victoria i verkliga livet?

3. Vilket kategori av inlägg / utbildningsämne här på bloggen är du mest intresserad av? Hur känner du att dessa inlägg förbättrar ditt liv?

4. Vilka veckodagar har dina framtida vänner här på bloggen störst chans att hitta dig här för intellektuella konversationer eller meningsutbyten i kommentarsfältet?

5. Var bor du (om någon av dina nya kompisar skulle vilja gå och bloggfika på riktigt)? Landskap kan väl räcka om du är mån om anonymiteten.

6. Berätta något viktigt om dig själv för dina läsarkollegor. Typ om du har någon hobby, några hjärtefrågor, vad du åt till frukost, eller vad som helst annat.

Nu vore det ju kul om någon fler än the usual suspects presenterade sig. Respektera varandras privacy och börja inte stalka någon annan läsare om de verkar avvisande till era vän-förfrågningar. Det finns ju inget värre än när man trycker bort en vänförfrågan på Fejjan och tre veckor senare kommer det en ny från samma person.

Länk till egen blogg på avsedd plats välkommet (om ni har en blogg dvs), men inga tips om din senaste bloggtävling tack. Sådana kommer jag att redigera bort.

Var hittar man orange leggings?

Om man vill klämma in en ca medelålders kärring som är ca 5-7 kilo överviktig i ett par orange leggings. Är det olagligt eller vad? Kan någon annars förklara varför det inte går att hitta orange leggings i storlekar som inte involverar centilong?

Jag har faktiskt tänkt ha en klänning över så jag tycker att det är lite överdrivet att rensa hela staden på orange leggings bara för att det går ett rykte om att jag vill ha ett par.

Om någon hjälper mig och tipsar om var man kan hitta ett par orange leggings OCH en långärmad t-shirt i exakt samma orange färg så lovar jag att bjuda på ett Dagens Outfit inlägg här på bloggen. I sagda orange outfit.

Prinsessan goes kreativ

Ni tror kanske att jag bara står och hänger i butiken när det inte är några kunder. Så är det inte. Jag har kollat på sakerna i butiken och listat ut en sak. Kolla här vad man kan köpa hos Tistel.

Jag har upptäckt att så här levereras inte arrangemanget från leverantören. För jag har hittat alla sakerna separat i butiken, så Pernilla har ju satt ihop det här arrangemanget själv.

Jag är ju också kreativ, så mellan kunder idag har jag då gjort mig lite nyttig och satt ihop några arrangemang för den mer äventyrlige konsumenten. Made by Prinsessan skulle man kunna kalla dem och de kan exklusivt köpas hos Tistel. Ni andra kan ju använda det som inredningsskola och inspirationstips om ni inte vet hur ni ska bära er åt för att piffa upp era hem.

Först ut är Afrika möter Norrbotten. Eller Giraffes goes to the Northbottom om man vill vara lite mer internationell i sitt konstsamlande.

Det här arrangemanget har jag kallat It’s not over until the fat lady sings.

För er som gillar den minimalistiska stilen har jag satt ihop detta verk som jag kort och gott kallat En bricka med svamp på.

För er på en lite mindre budget eller mycket liten boyta har jag komponerat ihop några arrangemang i mindre format.

För er som har det riktigt dåligt ställt men ändå skulle vilja ha någon liten grej från den här unika serien av arrangemang har jag stoppat ner en blomma i ett nubbeglas.

Om inget av de här alternativen är exakt det du letar efter så kan ni ju titta in i butiken imorgon. Ni får låna en stol också sätter vi oss ner och diskuterar igenom just DINA behov. Sen kombinerar jag ihop den perfekta kombinationen som kommer att förgylla just ditt hem.

Idag och imorgon är jag trevlig

Ni som läste tidigare i veckan om mitt misslyckande att hitta någon att vara otrevlig mot på Ikea kanske tror att jag fortfarande är på jakt efter någon att vara otrevlig mot. Så jag kom på att det kanske behövs ett klarläggande om min trevlighetsgrad medan jag är på Tistel idag och imorgon.

Jag är anpassningsbar. Allt från att ni får titta ifred utan att jag står och babblar och stör er som en idiot, eller så kan jag vara jättetrevlig. Igår tex så konverserade jag med en dam om Maria Montazamis tygblommor. Egentligen hade jag ju hellre diskuterat hur den nya Hollywoodfrun sa att Montazami såg ut som en avdankad porrstjärna. Men tygblommor är bra det också, jag kan diskutera tygblommor.

Vädret kan vi också prata om ifall ni vill det. Då kan ni komma in och säga “fy vad kallt det är idag”. Då svarar jag “ja usch, sommaren är nog över nu”. Jag föreslår då att ni säger “fast vi har ju inte haft mycket till sommar i år” och då säger jag “nej verkligen inte, och nu är det nio månader kvar till nästa sommar”. Så kan vi hålla på så länge ni tycker att det är kul. Själv tycker jag att det är lite meningslöst, men när jag är så trevlig som jag är i dag så ställer jag upp på sånt här väderprat.

Det är alltså lugnt. Ni kan komma till Tistel och hälsa på. Jag kommer inte att få ett vredesutbrott och köra ut er för att ni frågar vad någonting kostar. Jag ska svara så snällt. Giraffen på bilden kostar förresten 89 kr om ni undrar över det. Om ni muttrar över priset kommer jag inte alls att svara att ni ser ut att ha råd. Då rekommenderar jag något annat som är billigare istället.

Saker som jag glömt berätta

Berättade jag att vi åt våfflor till efterrätt i lördags? Och att det var jag som gräddade dem. Inte? Jag ber tusen gånger om ursäkt. Här kommer en bild.

I mitten på augusti åt vi spagetti och korv. Jag hackade salladen, resten av matlagningen stod maken för.

En dag i juli åt vi Mor Victorias hemmagjorda köttbullar med Mor Victorias hemmagjorda potatismos och Mor Victorias hemmakokta lingonsylt, gjord av lingon plockade av Mor Victoria själv.

Är det någon som behöver receptet på någon av ovanstående kulinariska mästerverk?

Tebjudning

Nu har jag då haft en liten tebjudning här på Tistel för elefanterna och girafferna. Alla deltagarna på tebjudningen och hela dukningen är till salu. Utom jag då förstås. Men jag kan skriva en autograf om det finns önskemål om det.

Köper ni hela tekalaset och bor lokalt kan jag även erbjuda mig att komma hem och agera inredningsexpert. Hjälpa er med att duka upp hela arrangemanget på lämplig plats i ert hem.

Jag praktiserar som butiksassistent

Idag är jag på Tistel och lär mig hur man gör när man sköter en blom- och inredningsbutik. Pernilla är borta så jag ska hjälpa henne och sköta butiken själv imorgon förmiddag och hela dagen på fredag.

Ni som bor lokalt kan väl komma hit och hälsa på. Jag hade tänkt ordna en liten tebjudning på kassadisken vid 16-tiden. Då kan ni ju komma och vara med. Ni skulle ju kunna be mig knyta en bukett så får vi se hur det går.

Ni som bor i Stockholm och sådär kan ju kolla flygbiljetter och komma upp till på fredag då jag är här hela dagen. Jag tänkte att jag skulle köra lite inredningsskola här då. Typ visa lite grejer och dela med mig av mina bästa inredningstips. Demonstration och så, som de gör på Noliamässan.

Leksaksförvaring

Mitt liv har ju avsevärt förbättrats sedan jag var på Ikea igår. Nu har jag organiserat litegrann här hemma.

3 korgar har jag köpt till leksaker, istället för en stor korg. Då kan jag trycka in leksakerna i tre fack i bokhyllan istället för att den stora korgen ska ta upp utrymme mot väggen där det skulle kunna stå något annat nyttigt.

Jag passade på att sortera in leksakerna i kategorier när jag ändå höll på. Jag tänker att om jag skriver en liten lapp på varje korg vilken typ av leksaker den innehåller så lägger säker gullefjunet leksakerna i rätt korg när hon städar upp efter sig vi dagens slut.

Jag funderade länge och väl hur jag skulle kategorisera leksakerna. Material, pojk/flickleksaker, storlek, färg, ålder, nivå av intelligensfrämjande? Googlade och kollade lite psykologi för att se om de olika alternativen skulle påverka dotterns framtidsutsikter på något sätt.

KAN motorsågen ligga i samma korg som dockan? Vad får det för konsekvenser i egentligen? Det känns som att det skulle kunna sluta ganska illa utifall att sådana här saker har betydelse.

Så här blev det i alla fall. Ni får kika ner i lådorna och kolla om ni kan lista ut vad det blev för kategori-indelning. Det ligger en tandborste och ett dl-mått i den övre vänstra lådan om det ger någon ledtråd.

Den turkiska pepparn som jag hittade åt jag upp, och pepparkaks-burklocket kastade jag bort.

Gullefjunet upprör folk

Jag startade ju den här bloggen för att jag vill beröra människor med mina djupa texter. Därför är jag oerhört glad att få en kommentar till det här inlägget som visar att jag lyckas röra upp så starka känslor som HAT.

Okej då, först trodde jag förstås att det var någon av mina kompisar som drev med mig. Men de två misstänkta förnekar kraftfullt all inblandning. Jag googlade e-mail adressen och den verkar vara riktig. Det finns alltså troligtvis åtminstone EN människa som verkligen berörs starkt av mina ord.

Kommentaren säger också “du får välja” och “it’s your choice”. Jag tycker att det är så fint att jag får välja själv här på min egen blogg. Bloggläsaren tänker sig att jag kanske kommer att svara på hennes kommentar med ett syrligt svar om VARFÖR jag kallar min dotter för gullefjunet.

Så blir det inte. Det är en tråkig vinkel. Det skulle dessutom tvinga ut mig på okänt territorium. Att hålla på och vara djup och filosofisk och analysera oväsentligheter på ett seriöst sätt. Sådant har jag inte kompetens för.

Jag väljer istället att analysera varför ordet “gullefjun” är så upprörande. Jag tror att det har med genus att göra. Genusdebatten är stort i bloggvärlden serni, så jag har läst om detta på internet.

Jag tror att ordet upprör för att det finns människor som tror att för att jag kallar min dotter för “gullefjun” här på bloggen så kommer hon att få lägre lön än sina manliga kollegor när hon blir stor. Jag tror att ordet “gullefjun” uppfattas som icke könsneutralt. Jag tror att det finns folk som tycker att ordet “gullefjun” tvingar in flickor i en kvinnoroll. Det finns människor som oroar sig för att mitt ordval skall göra att min dotter tar på sig att laga mat, diska, städa och ta hand om barn om hon bildar familj och att mitt ordval kommer att göra henne utseende-fixerad. Ordet “gullefjun” är lika farligt för jämställdhetskampen som rosa barnkläder.

Vilket fick mig att tänka på en sak – kallar man inte två-åriga pojkar för “gullefjun”? Jag har ju ingen son så jag vet inte hur folk gör. Om jag hade en pojke skulle jag med största sannolikhet kalla honom också för “gullefjun”. Då kanske han skulle bli homosexuell av mitt ordval eftersom det uppfattas som kvinnligt. Oj och ack och ve. För det är väl så det det fungerar va?

Det här är ju bara en teori som jag har om varför ordet “gullefjun” upprör. Det kan ju också vara så att läsaren har problem med ordet “gullefjun” för att hon är jätterädd för kycklingar och ordet fjun får henne att tänka på fjädrar och kycklingar och därför hatar hon ordet. Vad vet jag.

Här får ni i alla fall se en bild på prinsessan, gullefjunet, stumpilumpan, gumman, älsklingen, ungen, guldklimpen, gullrumpan, skatten, barnet, busfröet.

Jag är väl medveten om att den rosa hjälmen äventyrar hennes framtid. Men jag gör mitt bästa. I min strävan efter att vara en perfekt mönsterförälder försöker jag neutralisera de negativa effekterna av den rosa hjälmen med ett par monster-stövlar från pojkavdelningen.

Men ni, jag tror att det kommer att ordna sig. I verkliga livet HAR gullefjunet ett namn, så det är mest ni som läser den här bloggen som utsätts för det upprörande och skadliga ordet “gullefjunet”. I och för sig har vi varit oansvariga och gett henne ett flicknamn.

Man kan ju inte sopa banan hur mycket som helst, vissa svårigheter i livet måste man faktiskt träna barn på att lära sig att leva med.

Nu måste jag åka tillbaka till Haparanda imorgon

Maken kommer in och visar mig denna.

Maken: Varför har du köpt den här?

Jag: Jag tänkte att vi skulle laga mat i den.

Maken: Men vi har ju redan en gryta i den här storleken.

Jag: Det har vi inte alls. Den vi har är 10 liter och den jag köpte idag är 5 liter.

Maken: Kom och kolla själv.

Och där i grytskåpet står det minsann en 5 liters-gryta. Den hade jag helt glömt bort. Till mitt försvar vill jag säga att jag faktiskt inte är i grytskåpet och rotar varje dag. 

Jag: Ja just ja. Jag tänkte på den som vi brukar koka pasta i. Den DÄR grytan hade jag glömt bort. Tänk er en konstpaus…. Då måste jag ju åka tillbaka till Haparanda imorgon och lämna tillbaka den, för den kostade 99 kr.

Om det är någon som är intresserad av en gryta från Ikea är det bara att lämna bud från 200 kr i kommentarerna. Jag får ju lov att försöka få ihop litegrann för att täcka bensinkostnaden också när jag ändå håller på.

Vilket misslyckande!

Här sätter man sig i bilen och kör 20 mil i förhoppningen att något ska förarga en så att man kan få utlopp för lite tillbakahållen otrevlighet. Man kan ju ta i lite extra när man är så långt hemifrån. Också går allt bara helt fel.

Jättelite trafik på vägen. Bara EN traktor som låg och stoppade upp ett tag. Jag hann inte ens bli irriterad. Morsan däremot sa att jag skulle ge honom fingret när hon körde om. Ni hör ju hur jag blev som jag blev. Fast det gjorde jag inte. Jag tycker att det är som att sparka på någon som redan ligger att ge fingret till någon som kör traktor.

När vi kom fram till Ikea fick vi parkering rakt utanför dörren eftersom 95% av parkeringsplatserna var lediga.

Inne i butiken var det säkert både en och två idioter, men Ikea i Happis är så stort och det var så lite folk att puckona inte kom i vägen för mig.

Det såg lite hoppfullt ut ett tag när vi hunnit igenom två avdelningar och mamma sa “med den här farten har vi ju snart shoppat klart”. Om ni tror att hon sa det för att berömma mig för min effektivitet på att shoppa så missförstår ni. Hon sa det med ett tonfall som att det var något negativt att jag höll en takt som att jag försökte slå personbästa genom Ikea. Hon skulle titta på en massa grejor.

Personalen var trevlig och hjälpsam. Gott om plats på kundvagnsparkeringen vid restaurangen.

Kaffet var i och för sig lite svagt. Men man måste ju vara på dåligt humör redan innan om man ska orka få ett utbrott över svagt kaffe. Dessutom kostade koppen bara 5 kr och för det priset kan man ju knappt klaga över att det var mer varmt vatten än kaffe. Jag fick ju dessutom en sockerbit och en skvätt mjölk för femman.

Jag sparade en massa pengar. För flera saker som jag sett i katalogen och tänkte kolla på var asfula när jag såg dem på riktigt. Det blev till exempel inget kök. Så det blev mycket billigare än det skulle ha kunnat bli.

När jag kom till lampavdelningen var mamma redan där och berättade att hon hade tagit två lampor för att hon inte kunde bestämma sig. Bara sådär, utan att stå och fundera och analysera. Hon hade bara tagit två rakt av, utan att blanda in mig i beslutsprocessen. När jag tittade på lamporna berättade jag för henne att den ena var ful. Då la hon tillbaka den och sen var vi klara på den avdelningen.

När vi skulle betala var det bara en person före mig i kön och personalen hade både talförmåga och visste hur kassan fungerade.

Så här brukar det minsann inte var på Ikea. Ett av mina mest tillfredsställande Ikea-utbrott var en gång när jag fick tillfälle att fråga en kärring om hon hade tänkt baka sina åtta pepparkakshus innan hon betalade för dem, eftersom hon tog sån tid på sig att packa ner dem och försvinna så att resten av kön fick betala.

Det var inte annat än att jag kände mig lite lurad när vi satte oss i bilen idag när allt var över. Det är inte meningen att ett besök på Ikea skall vara så här smärtfritt. Jag känner mig nästan lite förbannad över att jag inte fick svära en enda gång på hela dagen.

Återställa balansen

Imorse satt jag och funderade hur jag skulle återställa balansen efter att ha varit så trevlig i flera dagar. Man känner ju ett behov att kompensera för all trevlighet. Då tänkte jag att jag kanske borde åka till någon plats där det samlas mycket idioter och låta dem reta upp mig. Då kanske jag får ett utbrott som justerar ordningen i trevlighetsbanken.

Systembolaget avfärdade jag, det är ju inte alls lämpligt på en tisdag. Om man vill ha tillräckligt mycket folk för att göra en galen så är det ju fredag som gäller. ICA Kvantum i stan har pensionärsrabatt på tisdagar. Det är ju goda förutsättningar, så ICA var definitivt ett alternativ.

Efter mycket funderande bestämde jag mig för att sikta högre. Varför bara involvera Pitebor? Om man kan åka till ett ställe som drar till sig folk från hela Norrbotten och Finland? Så nu sitter jag i bilen på väg till Ikea i Haparanda. Inte för att jag behöver något från Ikea, vad jag vet. Jag ska bara åka 20 mil enkel väg för att kolla. Kanske köpa 38 saker som jag inte behöver. Jag funderar på ett kök. Maken tycker att ett kök tar för mycket plats, men han är inte med så det blir kanske ett kök ändå.

Maken och gullefjunet stannade hemma. Möjligheterna att få hjärnblödning av utflykten skulle varit mycket större om de var med. Därför tog jag med mig mamma. Hon kan ha beslutsångest i en halvtimme över en lådinsats eller en lampa. Jag kanske får möjlighet att fräsa något i stil med “Hur svårt kan det vara? Ta bara en av lamporna, eller så tar du båda och kastar bort den som inte passar när vi kommer hem”.

Jag återkommer med rapport senare idag.

Imorgon tänker jag inte vara trevlig

Nu har jag varit trevlig och social på heltid ända sedan i fredags. Hur framgångsrik jag har varit på trevlighetsfronten är jag inte rätt person att bedöma, men jag har i alla fall försökt. Nu är jag helt utmattad av att vara heltids-social och behöver vila från att vara trevlig. Imorgon bitti åker våra kompisar vidare till Abisko i sina Fjällrävenjackor. Så imorgon tänker jag inte vara trevlig alls.

Jag har i och för sig inga utvecklade planer på att vara otrevlig heller, jag tänkte mest att jag bara inte ska prata med folk. Men man vet ju aldrig, om något tillfälle att vara otrevlig dyker upp kanske jag slår till. Bara så att ni vet, om ni råkar bo i Piteå kommun och riskerar att träffa på mig.

Piteås bästa butik

Våra kompisar ska åka vidare till Abisko i fem dagar imorgon. Väderleksprognosen varierar mellan 1-11 grader medan de är där. De har inte riktigt packat rätt för vädret. De har med sig bikini, men inga vantar.

Så idag har vi varit i stans alla sportbutiker för att kolla efter lite kläder som är lämpade för de svenska fjällen. Eleanor var speciellt ut efter en mössa som skulle se ridiculously Swedish ut. När jag frågade vad det innebar fick jag veta att den skulle vara stickad och helst ha snöflingor på.

Våra gäster har nu utnämnt Nymans Jakt och Fiske till Piteås bästa butik. Först var vi där i säkert en timme. Sen åkte vi till alla andra butiker. Sen åkte vi tillbaka till Nymans och spenderade ytterligare 45 minuter åt att prova halva Fjällrävens sortiment och hälften av butikens övriga sortiment. Inte jag förstås, jag satt på en bänk största delen av tiden. När jag blev less på det tittade jag på ankor av plast, kamoflagemönstrade termosar, teleskopmuggar, fiskedrag och låtsasmaskar.

Jag måste erkänna att jag blev lite uttråkad till slut. Men både våra kompisar och Nymans måste ha varit nöjda med besöket för de handlade underställ, jackor, byxor och mössor för flera tusen.

Till lunch tog de båda en laxmacka och när Linda hittade lingonsylt vid besticken tyckte hon att det såg så gott ut att hon bestämde sig för att äta det till laxmackan. Hon tyckte att det var jättegott.

 

Bad i Storforsen

Ni som har läst Norrbottenstidningar på  morgonen vet ju redan att det var en kvinna som trillade i vid Storforsen i lördags när vi var där. Jag kan berätta att temperaturen i vattnet var kring 12 grader. Varmare än 10 i alla fall.

Det vet jag inte för att det var jag, eller någon av våra vänner, som vandrade omkring på stenar och halkade. Linda badade nämligen, under kontrollerade former, på ett ställe där vattnet inte forsar.

Jag fattar faktiskt inte riktigt hur kärringen kunde trilla i forsen. En av de bästa sakerna med Storforsen tycker jag nämligen är att de har en massa gångbroar som man kan gå på. Det är suveränt att vara ute i naturen utan att behöva vara i kontakt med naturen.

Det finns alltså ingen som helst anledning att vandra ut på stenarna. Det ser ju vem som helst att det är halkigt på den här stenen.

Vi missade dock dramat och fick inte se kvinnan sitta på ön längst där nere och vänta på att bli upplockad.

Bra saker med att ha besök

Besökare kan vara mycket användbara. Vi varit på Äventyrsbadet och badat. Jag satt i hotellobbyn och läste en tidning eftersom jag “råkade” glömma baddräkten. Vi har varit hos grannen och hoppat studsmatta. Jag satt på gräsmattan och tittade på. Så att det inte skulle bli så trångt på studsmattan. Vi har byggt torn. Jag ritade ritningen och planerade bygget.

De bor ju gratis så jag tycker att de kan göra rätt för sig genom att underhålla barnet litegrann.

Vera som är ett klantarsle får en festis

Vi har ju ett eget språk här i Piteå som heter Pitemåle. På det språket finns det något som heter klÅssa å folle. Morsan kommer förmodligen att säga till mig att jag har stavat det fel, men ungefär så låter det när man uttalar det. Det betyder att ha klantat sig och ramlat. 

Vera har gjort det. KlÅssa å folle alltså. Här kan ni se en bild av hur det ser ut när förbannade klantarslen klÅssa å rammel.

Vera är en riktigt trevlig tjej. Det vet jag inte för att jag känner henne, för jag har aldrig träffat henne så vitt jag vet. Det kanske jag har, eftersom hon är kompis med min kusin, och i så fall gör jag ju bort mig nu. Men anledningen till varför hon är så himla trevlig är att hon har gett mig min första blogroll. För er som inte är bevandrade i bloggvärlden betyder det att hon har länkat min blogg i högerspalten i sin blogg. Jaha….? säger ni icke-bloggare nu. Ni fattar ju inte vikten av det här.

Så här funkar det. Om en bloggare länkar till en annan får den länkade bloggen trafik från den andra. Under förutsättning att den länkande bloggen har trafik förstås. Det är inte särskilt svårt att få länkar om man tillhör den kategorin bloggare som bara bryr sig om besökare istället för läsare. För då kan man göra länkbyten eller bloglovin-byten. Då kan man lura företag att man har jättemånga “läsare” som litar på ens goda omdöme och övertala dem att ge en gratis prylar. Men jag gör ju inte sånt, folk som vandrar omkring här inne på bloggen och inte vill låta sig utbildas och som vill ha filmer för att de inte orkar läsa kan jag vara utan. Därför brukar ingen vilja länka till mig.

Så för mig är det ju stort att det finns folk som vill länka till min blogg för utbildningsvärdet och den litterära kvaliteten. Fler bloggare borde göra som Vera och lägga till mig i sin blogroll. Det är ett tecken på intelligens och god smak.

Jag tror att Vera ska få en Festis. Jag drar iväg ett email till henne nu och kollar om hon vill ställa upp på en exklusiv bloggintervju. Jag ska fråga henne saker som hur det gick till när hon inte kunde hålla sig på benen och vilket utbildningsmaterial på min blogg som hon känner att hon har mest nytta av i sitt vardagsliv.

Maken guidar våra gäster

Vi har varit i Storforsen idag. Maken är en mycket hängiven turistguide.

På vägen upp sa Linda “oh look at that, a green house”. Då informerade maken dem att det troligen tillhörde någon inflyttad tysk eller liknande. Eftersom “it’s not a law or anything but all houses in Sweden are red with white corners apart from a few yellow and white houses”.

På vägen hem berättade han helt plötsligt att vi strax skulle köra över en beautiful river och att de skulle titta ut genom fönstret när vi körde förbi. När vi passerade the river så var den typ en meter bred och maken blåste förbi i 120 90, så de hann inte se så mycket av the beautiful river. Men vad spelar det för roll när de kommer hem? De kan ju berätta för folk att de åkt över en beautiful river. Att de inte hann se den behöver de ju inte nämna.

Han har också informerat våra gäster om att alla hus i Sverige har en bastu. Fast sen la han till ett nästan efteråt, antagligen för att de inte skulle börja fråga varför mina föräldrar inte har någon bastu.

 

Barnkläder som ni kan köpa hos mina konkurrenter

Jag gick ju en sväng på stan i Luleå igår. Jag behövde lite kläder till fjunet. Allting finns ju inte i min egen butik, jag har tex inga vindoveraller. I år hade jag tänkt ligga steget före dagispersonalen och ha kläder i rätt storlek innan de skickar meddelande att dottern är sämre utrustad för utomhuslek än andra barn.

Jag kikade in på Hafva, för de har både barnkläder och leksaker. Jag behöver ju födelsedagspresenter också till högtidsdagen. Det blev ingen leksak, men jag köpte två tröjor. Fastän det inte var det jag letade efter, det jag letade efter hade Hafva inte, utan för att de var fina. Dessutom var den ena på rea, då måste man ju passa på.

Va, gör du reklam för dina konkurrenter? Så tänker ni säkert nu. Men vadådå? Folk som handlar i min butik är faktiskt inga fattiglappar som bara har råd att köpa ett enda barnklädesplagg. Kidkit och Hafva har helt olika sortiment, som kanske kan tänkas tilltala olika delar av bloggens läsarkrets. Kidkit är ju förstås lite bättre, men det ena utesluter faktiskt inte det andra. Mina läsare kanske vill handla från båda butikerna. I första hand måste jag ju tänka på mina läsare. Det är faktiskt det hela blogglivet går ut på. Att ge saker till läsarna.

Jag orkar inte fota kläderna jag köpte igår så ni får nöja er med en bild på ett plagg från Kidkits sortiment, som ni hittar här.

Jaså ni sover?

Klockan är kvart över ett på natten. Ni sover. Eller så är ni på fest. Eller tittar på något kvalitetsprogram på TV.

Jag sitter här och försöker återhämta mig från ett större meltdown. Det känns som att jag har hjärnblödning ovanför högra örat. En propp ovan för vänstra. Gullefjunet tjöt nämligen som en mistlur i 90 minuter. Non-stop.

Hon sover nu. Jag sitter här och funderar över vad som var fel. Har hon urinvägsinfektion? Begynnande blindtarmsinfektion? En dödlig sjukdom? Har hon sett något otäckt på TV? Är hon rädd för engelska? Hon har utsatts för mycket av det idag. Lärt sig säga welcome, thank you och rabbit. Är hon traumatiserad över att pappa var i Stockholm i två dagar? Han är hemma nu, men det kanske är en delayed reaction.

Jag kommer att vara dödstrött imorgon när vi ska åka och titta på det typiskt norrländska fenomenet vatten vid Storforsen.

Facebook-telefon

Igår kväll satt jag i godan ro och läste den intellektuella flashback-tråden om mordet på Esa Rano och förbluffades och förfärades om vartannat.

Helt plötsligt poppade Facebook-fliken upp och i en ruta stod det att en av mina FB-vänner försökte ringa mig. Helt förvirrad skickade jag sagda kompis ett chat-meddelande “Vad händer? Vad fan GÖR du, försöker du RINGA mig? På Facebook? Hur går det till?”

Min kompis bad omedelbart tusen gånger om ursäkt för sitt uppförande och sa att hon hade hittat en knapp på min FB-profilsida där det stod ‘call/ring’. Hon undrade vad det var och tryckte på knappen. Till sin förfäran upptäckte hon att hon därmed ringde upp mig och tryckte snabbt bort det.

Det var förresten det här storswålle som ringde. Men hon är en ok människa, det var ju ett misstag, jag har förlåtit henne.

Vi utförde tillsammans lite detektivarbete. Via chatten naturligtvis, inte via någon form av omodern personlig kontakt över telefon. Ganska snabbt konstaterade vi att Facebook har lagt dit en knapp på profilsidan som heter Call/Ringa. Fast den syns inte i alla browsers och inte alla användare har den. Den finns dock på båda våra profilsidor – mellan knappen för inställningar och meddelanden.

Det är väl en ny sådan där grej som Facebook “smyger” in bit för bit för att folk inte ska bli upprörda. Men jag är upprörd vill jag lova. Att alla mina 180-någonting Fejjan-bästisar helt plötsligt ska börja kunna ringa upp mig hur som helst utan förvarning är ju helt oacceptabelt. Ska det var på det sättet får jag ju lov och sätta mig ner och rensa bort 100-150 bästisar.

Det vet man ju sedan före nummer-presentationens tid att det finns folk som sitter och ringer andra människor helt utan förvarning. Utan att boka telefontid via email, text eller chat först. Så vill jag minsann inte ha det. Nu har Facebook gått för långt!