Företagande – Prinsessan på Ärten

Aldrig får man då vara ledig från det här jobbet

Jag fick ju iväg makens deklaration till slut. En vecka sent och en vecka tidigt. För han fick ju anstånd i två veckor och jag fick in den efter en vecka. Jag gjorde en liten segerdans när jag var klar för att det äntligen var över.

Jag började städa undan. Vet ni vad bokföringsprogrammet gjorde då? Den kastade upp en sådan där påminnelse. “Glöm inte att lämna in momsdeklarationen för första kvartalet senast den 12 maj”.

Jag fick en sådan där obehaglig känsla i kroppen. Jag kände på mig att det här nog var dåliga nyheter för jag hade liksom för mig att det är den 11e maj idag. Å det var det också.

Fucketyfuck alltså. Jag hade god lust att säga åt maken att han faktiskt fick lov att göra momsredovisningen själv. Mot det talar att man förlorar auktoritet i sitt avskedande av folk om man håller på och ger tillbaka deras arbetsuppgifter till dem dagen efter man har gett dem sparken.

Så nu sitter jag där igen framför datorn och gör oavlönat arbete. När maken kom med ett kvitto från november så gav jag honom en tror-du-att-jag-kommer-att-kontakta-skatteverket-och-säga-att-du-måste-ändra-på-din-deklaration-för-46-kr-gem?-blick och då sa han “Jag arkiverar det här i papperskorgen…”.

Jag får beröm av PR-byråer

De senaste veckorna har jag fått en hel del e-mails från PR-byråer med erbjudanden om att skriva “sponsrade inlägg” mot betalning.

En del PR-byråer inleder sina e-mail med att säga någon berömmande om min fina blogg. Häromdagen fick jag ett mycket roande sådant e-mail. Tjejen skrev “jag har känt till din sida ett tag nu och jag gillar den måste jag säga, du skriver om intressanta ting som även är lärorika”.

Jag fnissade och svarade “vad roligt att du tycker att min blogg är lärorik, jag strävar ju verkligen efter att skriva utbildande inlägg”.

Tror ni att hon fattade vinken/ironin/skämtet? Nej, hon gjorde inte det – hon svarade “ja du har verkligen lyckats, bra gjort!”.

Jag tror att man av detta kan dra slutsatsen att hon inte har läst en enda rad av min blogg. Om hon hade gjort det skulle hon ha vetat att det inlägg hon föreslog att jag skulle skriva inte alls passar in i den kategori där hon föreslog att jag skulle lägga inlägget.

Och dessutom ville hon godkänna inlägget först. Som om att någon skulle få “godkänna” något som jag skrivit innan jag publicerar det på min egen blogg! På den här bloggen är det jag som sköter godkännandet. Några hundralappar räcker inte för att jag ska tumma på den regeln, man ska komma med många, många tusenlappar om man vill godkänna något jag skrivit innan jag publicerar det.

För några veckor sedan fick jag ett annat e-mail från en annan PR-byrå. Den killen ville att jag skulle skriva om kontorsmaterial. Han ville också läsa och godkänna först och “beroende på inläggets kvalitet” kunde han betala upp till 150 kr.

Hallå liksom… “Beroende på inläggets kvalitet”!! Hur oförskämt är inte det?! Han har ju uppenbarligen inte heller bemödat sig med att läsa ett enda inlägg. Om han gjort det skulle han ha vetat att på den här sidan finns det bara kvalitet!

Jag skulle kunna skriva ett sjukt högkvalitativt inlägg om en häftapparat eller en tejprulle. Men av någon anledning har jag en känsla av att det inte skulle var i PR-killens smak…

Fyndsida

Går ni omkring och grämer er över att ni missade chansen när jag hade något fint att erbjuda till salu för länge sedan? Också kommer ni inte ihåg vad inlägget hette så ni hittar det inte när ni söker efter det i sökrutan?

Misströsta inte. Jag har gjort en samlingssida där ni lätt kan hitta tillbaka till tidigare erbjudanden. Eller om du är en ny läsare som missat tidigare tillfällen så får du en överskådlig summering av alla fynd.

Sidan heter ‘Bloggsaker till salu’ och ni hittar den i menyn här ovan, alldeles under headern. Eller så klickar ni bara här om ni tycker att det är enklare.

Om man klär av sig behöver man inga pengar

Det här med kontanter är ju skitjobbigt. Jag har nästan aldrig kontanter. Man behöver inte kontanter längre. Men ibland hamnar man vid en parkeringsautomat som bara tar kontanter. Eller en butik som bara tar kontanter, av tvivelaktiga skäl eller för att de helt enkelt har bestämt sig för att de har för liten omsättning för att ha råd med avgifterna som är kopplade till kortbetalning för företagare.

Nu finns det en lösning på det här. Jag är inte helt säker på hur den fungerar. Det verkar dock vara så att om man bara har en mobil så löser sig allt om man bara klär av sig naken.

Jag brukar dock ta till mig ny teknik snabbt, så jag har kollat in studiematerialet och känner mig trygg i att jag vet hur jag ska göra när jag kommer till butiken.

Man sliter av sig kläderna och ställer sig med mobilen på höften. Så här.

(Bilden lånad av Nina Åkerström som i sin tur har lånat den av någon)

Om det inte funkar kör man en öppnare stil som förmodligen förbättrar mottagningen till betalterminalen.

De skriftliga instruktionerna är lite otydliga men jag har en otrolig känsla för tekniska lösningar så jag har kommit fram till att det måste vara oerhört viktigt att man håller tummen och pekfingret på handen i skrevet precis som hon på bilden. Fingerhållningen måste ha ungefär samma betydelse som skillnaden mellan 2G och 4G har jag kommit fram till. Det känns även som att lutningen på huvudet och leendet har betydelse för betalningsmomentet.

(Bilden lånad av Lady Dahmer och jag är osäker på om hon i sin tur har lånat den någonstans ifrån).

Jag är så glad över att jag aldrig mer behöver oroa mig över att jag inte har kontanter med mig.

Maken säger att han tror att jag måste uppgradera min telefon till en smartare version.

Det tror inte jag. Så länge man är naken handlar det bara om hur man poserar och hur man strategiskt placerar telefonen när man betalar. Duh!

Jag hoppas bara att de har testat den här produkten ordentligt så att det inte blir en massa långa köer pga att folk har fettvalkar eller dubbelhakor. Eller tänk om produkten inte är testad för män?! Tänk om det inte funkar om den nakna betalaren inte har bröst!

Jag hatar köer, om jag ska måsta stå evigheter i kö för att de inte har vikt- och könsanpassat betalningslösningen kommer jag att bli vansinnig. Om det händer ska jag personligen söka upp den här kvinnliga marknadschefen och förklara en och annan sak för henne om vad som är förlegat.

Nu tar affärerna snart fart

Jag drog ju igång en liten affärsverksamhet i höstas. Jag säljer stenar. Eller ja, om jag ska vara mer exakt så har jag stenar till försäljning. Jag har inte sålt så många. Ännu alltså.

Nu tror jag att jag har fått en break. Jag har sålt min första sten. Det känns som att det här är första steget mot en försäljningssuccé.

En kompis var här i fredags och hon slog till och köpte en sten. Hon hade jättesvårt att bestämma sig för vilken hon skulle ta, men till slut blev det sten Röda streck.

Jag prutade på ordinarie pris. Egentligen ska man ju inte göra det när man säljer värdefulla rariteter. Jag kände dock att eftersom det var den första stenen jag skulle få sälja var det viktigt att komma till en överenskommelse. Så att stenen kommer ut på marknaden. Jag räknar med att ryktet kommer att sprida sig från mun till mun, eller FB-vän till FB-vän, bara jag får några nöjda kunder. Vi kom alltså överens om ett pris på 10 kr. Långt mindre än vad stenen är värd, så jag förutsätter att min kompis är väldigt nöjd.

Jag tror att 2013 kommer att bli året när mina stenar blir eftertraktade.

Slankbyxor – när en Facebook-kampanj slår helt fel

Slankbyxor, vad är det? Jamen det är ju sådana här bekväma saker fattar ni väl!

Jag tror att vad de försöker illustrera med en sådan här bild är att om man trycker in sin överviktiga kropp i en sådan här sak så försvinner ju inte fettet. Någonstans ska det ju ta vägen. Så om man ska tro den här bilden åker alla överflödig kilon upp i BHn. Det är ju himla bra. Hur skulle det se ut om fläsket åkte ner i knäna? Vem vill gå omkring med jättetjocka knän!

Idag såg jag ett inlägg som ett företag gjort på Facebook för att göra reklam för sina slankbyxor. 10-20 kg smalare ser man ut i slankbyxorna utlovade de. Inget för mig alltså. Jag väger ju bara 8 kg för mycket så om slankbyxorna får mig att se 20 kg smalare ut skulle jag se sjuklig ut. Det vill man ju inte.

I alla fall så gick det nog inte som företaget tänkt sig med det lilla Facebook inlägget. När jag såg det hade inlägget nästan 700 kommentarer. Jag orkade naturligtvis inte läsa alla, men av de som jag skummade igenom var SAMTLIGA negativa. Sveriges kvinnor verkar inte vara beredda att krypa tillbaka in i korsetter.

Ops.

Det sägs ju att all reklam är bra reklam, men i det här fallet känns det inte som att det stämmer.

Fantastisk start på dagen

Idag har jag en riktigt bra dag. Sitter här och är fullständigt rasande på en av mina leverantörer. Det som är bra med det är att jag får tillfälle att använda mig av några av mina största talanger. Till exempel förmågan att vara sarkastisk mot folk/företag som gör mig missnöjd genom att inte leverera något som de sagt att de ska leverera i snart tolv månader.

I have such a way with words när jag skriver klagomål till företag. Jag har bara mjukstartat ännu. Mitt första e-mail hade en mycket vänlig ton. Sa bara saker som “detta godtar jag inte”, “det är inte acceptabelt” och “återkom idag”.

Jag hoppas förstås att de tar sitt förnuft till fånga och tillmötesgår mig. Det vore god kundservice.

Ni ska naturligtvis hoppas att de INTE tillmötesgår mig. Då blir det intressant här på bloggen när jag delar med mig av mitt missnöje med länkar och allt.

Brev från Skatteverket

Jag har massor att informera världen om just nu. Lego, en gästbloggare, vårt smörpaket osv. Viktiga saker.

Men jag fick ett brev från Skatteverket som sa att jag inte får blogga förrän jag har besvarat deras brev med den blankett de efterfrågar. De uttryckte sig inte precis så, de malde på om en momsredovisning. Jag fattade andemeningen. Ni vet hur de är på det där verket.

Jag återkommer så snart jag kan alltså.

Den vilda jakten på tiokronan

Vissa människor är så snåla att snålheten övervinner förståndet.

Tänk er att jag står i kassan i en hypotetisk butik en dag för att hjälpa till. Inte min egen webbutik, utan en fysisk butik. Då kommer det in en ~~snålkärring~~ en gammal dam för att handla. Hon ska ha ett stearinljus som hon ställer på disken.

Kärringen (jag orkar inte hålla på och stryka över kärringen, nu kallar jag henne för en kärring också får ni tänka er en gammal dam) inleder med att säga “Vad dyra ni är”. Eftersom jag inte äger den hypotetiska butiken vet jag ingenting om prissättningen så jag svarar artigt “Jaså?”.

Då berättar kärringen att hon sett ett identiskt ljus för 69 kr i en annan butik, och här i butiken kostar det 79 kr. Sedan rabblar kärringen upp priserna på ljus i andra storlekar som hon sett i den andra butiken och jämför dem med priserna i den hypotetiska butiken.

Hypotetiskt sett skulle man kunna tänka sig att jag vid det här laget är ganska irriterad på snålkärringen. Men eftersom den hypotetiska butiken inte är min känner jag naturligtvis hypotetiskt att jag inte kan läxa upp kunden eftersom hon inte är min kund. Jag säger “Jaha”. Hypotetiskt alltså, är det vad jag säger.

Då säger kärringen “Det var förstås en webbutik, det är kanske annorlunda där”. Jag svarar bara “Mmm”. Jag säger inget om lokalkostnader eller något annat som korrekt skulle kunna uppfattas som att jag idiotförklarar kunden.

När den här hypotetiska händelsen är över kollar jag upp den där webbutiken som snåljåpen pratat om. Mycket riktigt kostar ljuset 69 kr på nätet. Frakten kostar däremot 39 kr. Totalsumma för ljuset (om man ingenting annat köper) blir 108 kr.

Alltså är ljuset i den hypotetiska fysiska butiken, som kärringen tyckte var så dyrt, 29 kr billigare.

Detta är alltså en hypotetisk historia. Eventuella likheter med personer eller händelser i måndags är rena tillfälligheter.

En besviken välgörare

Som en del av er vet har jag ju ett litet företag, jag brukar länka till det ibland. Eftersom det är ett väldigt litet företag så har jag nästan ingen marknadsföringsbudget. Ibland när jag tex kör en tävling så brukar jag dock lägga en hundring eller två på att marknadsföra tävlingen.

Nu ska jag berätta en hemlighet för er. När företag ger bort saker så är det inte för att de är snälla, de gör så i marknadsföringssyfte. Det är nämligen väldigt få företag som har som affärsidé att ge bort saker gratis. De skulle gå i konkurs liksom. Tävlingar är alltså ett marknadsföringssätt.

Eftersom tävlingarna inte ligger i butiken (det är inte tekniskt möjligt att lägga dem där med den typ av plattform som jag har) utan här på bloggen, måste jag när jag marknadsför en tävling peka annonsen hit till bloggen.

Det vore naturligtvis trevligt om någon av alla som klickar på en annons blev en återvändande läsare av bloggen. Tävlingsinlägg drar alltid till sig mycket besök, från annonser, tävlingssidor på nätet och från google. Tyvärr är det dock så att 99% bara läser just det inlägget och sedan lämnar de bloggen utan att läsa någonting annat. De går alltså miste om allting annat viktigt som står här på bloggen.

Nu har jag dock lyckats uppröra en ~~läsare~~ besökare. Mia lämnade en kommentar på det här inlägget och meddelar att hon blivit irriterad eftersom HON minsann inte klickade sig in för att hon själv ville ha någonting gratis. Hon tänkte att hon skulle hjälpa behövande mammor och pappor. Inte i Afrika, utan här i Sverige.

Jag tycker att det är så himla fint att hon skulle hjälpa andra. Hon skulle minsann inte ha något gratis till sig själv. Hon skulle hjälpa andra.

Det här känns ju förstås fruktansvärt för mig. Inte nog med att det är mitt fel att behövande föräldrar inte får gratis kläder, dessutom tänker Mia inte läsa min blogg. Det sistnämnda kan jag väl leva med. Men jag hoppas verkligen att Mia traskar iväg till H&M och köper lite kläder för sina egna pengar imorgon så att behövande mammor och pappor inte går miste om hennes välgärningar.

Och ni – glöm inte tävlingen, den stänger om fyra timmar. Man kan vinna ett presentkort på 500 kr i Kidkit-butiken. Om man själv inte behöver eller vill ha barnkläder kan man ju använda presentkortet till att ge bort barnkläder till behövande mammor och pappor.

Vad har jag fått för pengarna?

Google säger att jag är skyldig dem 5500 spänn. Hur gick det till undrar jag? Jag har inte annonserat på flera månader och sist jag kollade stod mitt adwords-konto på noll.

Tycker de att jag googlar så mycket oväsentligheter att de har börjat ta betalt för varje sökning jag gör för att jag inte ska överbelasta systemet?

Jag får lov att undersöka det här. Jag har inte alls lust att betala 5500 kr för ingenting.

Niklas ringde IGEN

Niklas måste antingen vara lite slow on the uptake eller väldigt envis. För han ringde igen för några timmar sen. Jag frågade om han hade hittat något fint han ville köpa ifrån min butik, men han ville bara höra “hur det kändes nu på eftermiddagen”. Det “kändes” precis som i förmiddags – att jag inte var intresserad berättade jag.

Sen gick vi igenom priserna igen. Nu var helt plötsligt ordinarie pris 4500 kr och jag skulle få det för 3000 kr för ett helår. När jag inte var intresserad av det fick jag ett fint erbjudande på 1800 kr för ett halvår, vilket alltså var dyrare än hans första erbjudande. Vi hade en konversation som lät så här ungefär “6000 sa du ju förut-det har jag aldrig sagt-det sa du visst-nej det sa jag inte-jo det gjorde du-men då menade jag ju något annat-jaha men jag är ändå inte intresserad”.

Sen erbjöd jag honom att han skulle få ett fantastiskt fint erbjudande speciellt för honom och köpa en tröja för halva priset. Han föreslog då att om jag spenderade 1800 kr så skulle han köpa en tröja för 179 kr. Förhandlingarna hamnade i ett död-läge där båda parter tyckte att andra sidans erbjudande sög. Vi diskuterade hur många öl man kan köpa för 179 respektive 1800 kr en stund.

Sen snackade vi litegrann om utifall att det var han eller frugan som handlade barnkläder hos dem. Det var frugan tydligen, men Niklas “sa till henne var hon skulle handla”. Jomenvisst. Jag tror att Niklas har en låtsas-fru och ett låtsas-barn som han hittat på i hopp om att sälja en annons/listning.

Därefter berättade Niklas för mig att butikerna var listade i bokstavsordning så min butik skulle ju hamna långt upp eftersom den börjar på K. Jag påpekade att K är bokstav nr 11 i alfabetet. Niklas uttryckte beundran för min snabbhet i att konstatera vart i alfabetet K ligger och förtydligade att jag inte skulle hamna längst upp, men GANSKA långt upp.

Det bästa sälj-argumentet som Niklas kom med var att om jag tecknade mig för sex månader här och nu lovade han att inte ringa mig igen på hela halvåret. Då blev det hela super-intressant. Just när jag skulle slå till och säga DEAL så kallade han mig för Veronika. Då gick hela affären i stöpet. Jag gör inte affärer med folk som inte kan hålla reda på vad jag heter.

Till sist blev jag saved by the bell när det ringde en jultidningspojke på dörren. Jag informerade Niklas om att pratstunden varit trevlig men jag inte hade tid med honom längre eftersom jag skulle köpa jultidningar.

När han ändå inte slutade berättade jag att jag hade bloggat om honom idag och frågade om han ville ha min blogg-adress. Det ville han. Jag berättade att jag skulle blogga om det här telefonsamtalet också, och att han inte skulle missa att komma tillbaka ikväll. Han sa att jag var tvungen att vara snäll mot honom.

Visst har jag varit jättesnäll nu Niklas? Förutom att jag lagt inlägget i kategorin Puckon förstås. Glöm inte att lämna en kommentar och säg hej när du tittar in. Maken är övertygad om att anledningen till att du ringde igen var du hade slagit vad med dina kollegor om att du skulle kunna sälja på mig en annons, så berätta gärna hur mycket du förlorade i det vadet också.

Ring inte imorgon igen, jag har mycket att göra imorgon.

Jag säljer till telefonförsäljaren

Telfonförsäljare (TF): Hej, jag heter någonting och jag ringer ifrån nångonstans.se. Är det du som är chef för Kidkit?

Jag (J): Hej, ja det är jag.

TF: Blablablablablablablablablablabla. Jättefantastisk möjlighet. Blablablabla.

J: Mhm.

TF: Blablablablablablablablablablablablabla. Hela landet. Blablablablablablablablablablabla. Blabla. Din målgrupp. Blablablablablabla.

J: Jaha.

TF: Sitter du framför en dator? Blablablablablabla. Titta vad fint. Blablablablablablabla. Kostnaden är i vanliga fall 6000 kr per år. Blablablablablablabla. Men just nu får just DU teckna dig i ett år för 4000 kr. Blablablabla.

J: Vad sa du att du hette igen?

TF: Niklas.

J: Niklas, kul att prata med dig. Jag måste gå, jag ska hämta på dagis. Du behöver inte ringa igen för jag är inte intresserad.

Niklas (N): Varför inte det?

J: Om det var gratis skulle det säkert inte göra någon skada att vara listad på er sida, men 4000 kr är alldeles för dyrt med tanke på att det garanterat inte skulle generera tillräckligt med trafik för att täcka kostnaden.

N: Vad hade du tänkt dig att det skulle kosta då?

J: Det har jag aldrig funderat över eftersom jag inte efterfrågar den tjänst du säljer. Nu måste jag faktiskt gå.

N: Bara en kort sak till innan vi avslutar. Blablablabla. Blablablablablablablablablablabla.

J: Har du några barn Niklas?

N: Ja, jag har barn.

J: Ska vi gå in i MIN butik istället då och kolla vad du kan köpa av mig?

N: Det kan vi göra.

J: Jamen, vad bra. Kika runt litegrann du, och om du hittar något som intresserar dig kan du väl slå en signal i eftermiddag, för nu måste jag verkligen hämta på dagis.

N: Om vi säger så här då istället, du får lite rabatt och får första året för 3000 kr.

J: Jag har sommarrea i min butik. Du kan väl kolla på den medan jag hämtar på dagis?

N: Öh, haha, jo jag är i din butik nu.

J: Lycka till och fynda då, du kan lägga din order på nätet så kommer grejorna på posten. Tack för att du ringde och nu har jag faktiskt inte tid med dig längre.

Köp stenar

När vi var på Nolia för en månad sen köpte vi ju en sten för 60 kr. Sen dess har jag gått och funderat om man inte skulle ta och tjäna sig en hacka själv i den här sten-branschen. Jag kom fram till att det onekligen är så att priset per gram sten är bra, om man är säljare alltså. Lägg till det att jag är kreativ och talangfull. Det luktar succé lång väg.

Jag har då alltså plockat sten, inhandlat material och haft en liten sten-konstskapar-ateljé här hemma på sistone. Som mina fina bloggläsare tänkte jag att ni skulle få en exklusiv titt på mina första skapelser. Ni får också första tjing på att inhandla ett av mästerverken.

Jag har namngett dem. Från vänster till höger Röda streck, Blå blomma och Röda krummelurer.

100 kr styck kostar de, exklusive frakt. Det kan kanske låta lite dyrt. I så fall beror det på att ni inte begriper er på konst.

För att sätta priset i perspektiv ska vi jämföra mina verk med Sten-Kisse som vi köpte på Nolia. Sten-Kisse vägde 183 gram och mina stenar väger mellan 65 och 150 gram. Det är dock inte bara vikten som spelar in.

Mina stenar är signerade och numrerade med tusch, till skillnad från Sten-Kisse. De är grundmålade med tre varv vit färg. Det stod på burken att det skulle räcka med ett varv, men det stämde inte. Så tid- och materialåtgången sköt i höjden. Dessutom är mina stenar även målade på undersidan och har lite tidningspapper fastkletade under. Mina stenar är helt enkelt ett mera komplett hantverk och äktheten kan alltid verifieras.

Dessutom är konstnärens talang betydelsefull vid prissättningen. Här kände jag att det är motiverat att jag tar lite mer betalt för mina stenar än den genomsnittlige marknadsförsäljaren.

På det stora hela har jag kommit fram till att 100 kr per sten är ett rimligt pris. Kanske något billigt, men jag har ju just börjat. När jag har etablerat mig som ett namn inom stenmåleriet kommer priset förmodligen att stiga.

Så passa på nu medan stenarna är billiga och har stora möjligheter att bli en mycket lönsam konstinvestering. Emaila mig på victoria@prinsessanpaarten.se och berätta vilken sten du vill köpa.

Hur går det för mig nu då?

Undrar ni väl va? Jo tack. Det senaste paketet jag slog in behövde inga fransiga snören för att dölja skavanker.

Jag sålde NÄSTAN mästerverket som jag har komponerat ihop med en liten kaktus i en ljuslykta. Tanten tyckte att den var jättefin, sa hon i alla fall, men i sista sekunden bangde hon ur och köpte en vas istället. Jaja, hon var säkert den sortens person som tycker att black is the new black.

Jag har hjälpt en kille så att han ska få ligga ikväll, genom att råda honom att köpa tre röda rosor istället för vita. Han sa inte att det var anledningen till ros-köpet, men det syntes lång väg vad han var ute efter. Så jag förklarade för honom att det är rött som gäller i de här sammanhangen när han frågade mig om råd angående färgvalet.

Jag har vattnat blommorna och sopat golvet. Bra va, Pernilla? Du behöver en ny sop och skyffel förresten.

Jag har skrivit ett blogginlägg om barnkalas. Ni kanske får läsa det senare.

Nu stänger jag om en halvtimme. Ikväll ska jag dricka vin. Vad ska ni göra?

Den perfekta kunden

Så här ser den perfekta kunden ut. Hon pekade vilka blommor hon ville ha, sen knöt hon ihop sin egen bukett. Min insats bestod i att säga “Gud vad fin den blev” när hon var klar.

Sen när jag skulle slå in den i papper så blev inte DET så snyggt. Fast det gör ingenting, för kunden i fråga är min svägerska som har dykt upp över helgen tillsammans med sin make, för att låta sig utsättas för min trevlighet. Jag tror inte att jag behöver vara så trevlig ens, jag tror de skiter i vilket, bara de får träffa gullefjunet.

Paketinslagning

Jag har just slagit in världshistoriens fulaste paket. Jag hittade ingen låda som passade så jag fick lov att improvisera. Det blev knöligt. Så satte jag på lite fransiga snören för att rädda upp situationen. Då blev det ännu värre. Kunden spelade nöjd i alla fall.

Jag kunde helt enkelt inte ta någon bild för att visa er. Kunden skulle aldrig ha trott mig om jag sagt att det var till hemsidan som ett exempel på våra vackra paketinslagningar.

Jag skulle behöva öva mer på att slå in paket. Så om ni kommer in och handla kan jag slå in det åt er. Om ni handlar till er själva kan ni ju låtsas att ni fyller år. Porsnästorget i Norrfjärden är alltså adressen. Då ses vi snart.

Företag som försöker hota bloggare till tystnad

Jag fick ett email om en ny bloggkatalog med kvalitetsbloggar. Jag erbjöds att vara med i katalogen i utbyte mot att länka till en webbutik som sidan hade ett samarbete med.

Jag emailade ett svar med beröm till idén bakom bloggkatalogen. Däremot avböjde jag att vara med och skrev ”Jag är dock inte intresserad av att blogga om eller länka till webbutiken. Jag skulle i och för sig kunna skriva ett väldigt roligt och negativt inlägg (i stil med detta) om en webbutik som inte har några produkter alls upplagda men ändå vill att man ska blogga om dem. Men jag gissar att det inte är det ni är ute efter ☺?!”

Jag väntade mig självklart inget svar på detta. Men jag fick ett som började ”Jag förstår inte varför det skulle vara någonting negativt att inte ha några produkter i en webbshop.” Emailet var inte helt lättläst, påbörjade meningar som inte avslutades och aningen osammanhängande. Långsiktig och strategisk marknadsföring nämndes dock.

Road kunde jag inte låta bli att svara ”Det kommer säkert att gå jättebra för er, både med er bloggkatalog och er webbutik utan produkter, med tanke på ditt välskrivna email. Jag kanske tänker om och bloggar om er trots allt!”

Webbutiken var dock alltför ointressant för att jag skulle ha några riktiga avsikter att blogga om den.

Men då svarade Emma, som tjejen hette, ”En god rekommendation är att inte börja smutskasta någon här. Man vet aldrig var det slutar.”

Men oj, usch och fy, hon hotar mig ju, tänkte jag, ska jag polisanmäla hotet?

Så nu känner jag att det är säkrast att göra som de vill och blogga om webbutiken och länka som Emma bad om i sitt ursprungliga email.

iSaker.se heter webbutiken. De säljer skal till iPhone 4 / 4s och iPhone 5. Skal som är guldkorn med hög kvalitet.

När man klickar för kategorin för iPhone 4/4s skal så finns det inga produkter upplagda. Däremot kan man läsa att om man letar efter skal till sin iPhone 4 så har man kommit rätt. Man kan också läsa om skillnaderna mellan iPhone 4 och 4s. ”För dig som inte förstått riktigt vilken telefon som kom senare var det alltså iPhone 4s” får man också veta. Kategoribeskrivningen avslutas med ”Vi hoppas att du hittar det du letar efter”. Om man letar efter telefonskal kan det naturligtvis hända att man känner att man kammat noll. Men om man letar efter information om vilken iPhone som kom först så har man ju fått svar.

I kategorin för iPhone 5 skal finns det inte heller några produkter. Det är ju inte så konstigt eftersom iPhone 5 inte har släppts på marknaden ännu. Sidan utlovar dock ett uppdaterat nyhetsflöde med information om när telefonen väntas släppas. Det är ju bra. Utifall att världens media skulle missa att rapportera om Apples nya telefon när den lanseras.

Kila över till butiken och titta. Ni kommer att känna att kundupplevelsen är så stor att istället för att köpa ett iPhone skal i en butik som HAR skal så kommer ni att återvända till den här butiken varje dag tills det dyker upp skal i butiken som ni kan köpa.

Om företagets långsiktiga marknadsföringsstrategi var att få mig att skriva om dem så är ju deras marknadsföringkampanj on a roll nu. Allt de behöver nu är lite produkter i butiken.

Pappatidning

Maken: Vem var det som ringde?

Jag: En säljare från någon Pappa-tidning.

Maken: PAPPA-TIDNING?!

Jag: Ja, vad betyder det där tonfallet?

Maken: Pappa-tidning?

Jag: Ja hon undrade om jag ville köpa en annons i deras pappa-tidning.

Maken: En pappa-tidning? En tidning för pappor om att vara pappa?

Jag: Ja, precis det.

Maken: Jag är glad att du sa nej.

Jag: Varför det? Tror du att det skulle vara bortkastade pengar? Tror du inte att det är många pappor som köper pappa-tidningar och fattar sina beslut om var de ska köpa kläder till sina barn utifrån de annonser som de hittar i tidningen?

Maken: Jaha, en ANNONS. Jag trodde att det var en prenumeration på en pappa-tidning hon ringde om!

Jag: Nej, hon hade nog hört talas om att du anser att allt som har med graviditeter, förlossningar, amning och föräldraskap är en väl utprövad process som man inte behöver läsa på om för det ordnar sig av sig självt.

Att annonsera är dyrt

Att annonsera på Google eller Facebook kan bli ganska dyrt om en massa människor klickar på annonsen och det sedan inte leder till köp. Om man tex lägger ut en annons om att det är rea så är det jättemånga som klickar, men sen inte handlar nått.

Då tänkte jag att man borde ju hitta på en annons som drar till sig RÄTT besökare till butiken. Folk som handlar. Folk som fattar att kvalitet kostar mer än 39 kr. För en body till en bebis alltså. För 39 kr borde man kunna få en ganska högkvalitativ disktrasa.

Så nu ligger den här annonsen ute på Facebook.

Här finns inga könsroller

Om ni vill besöka ett ställe där folk inte går och oroar sig över könsroller tycker jag att ni ska besöka Hartmans lantliga.

Där snickrar mamma ihop ett mjölkbord på en eftermiddag. Pappa gör på något sätt, som jag inte vet hur det går till, en välkommen-skylt med en kissemisse på. Mamma odlar tomater. Pappa odlar chili. Men eftersom jag är kusin med mamma så gissar jag att det är hon som är kryddstark.

Någon bakar tårta med koskit på. Jag gissar återigen på mamma. Inte för att jag inte tror att pappa kan baka tårtor utan för att jag tror att det där med koskiten är mer mammas humor. EDIT: Det tog en pingback och 30 sekunder att bli rättad. Pappa har bakat tårtan (och han bakar ALLA tårtor) men koskiten var mammas idé.

Om ni är anally retentive och mest bara går omkring och oroar er för könsroller och genusfrågor i teorin och skriver kommentarer på bloggar och forum på internet och ingenting gör åt saken i verkliga livet då ska ni traska över till Lady Dahmers blogg. Hon vill vara med på TV, det är uppenbart när hon skriver “Prova att typ VIDGA lite vyer. Tillfråga okända (!!!) eller mindre kända kvinnor.”

Det ringde en gubbe och skrämde mig

Oj vad jag är poppis idag. Det ringde igen, den här gången var det en gubbe från Skatteverket. När Skatteverket ringer då blir man ju helt dönervös. Vad har jag gjort för fel NU DÅ? Det brukar oftast inte vara några goda nyheter när de ringer. De brukar typ vilja ha pengar eller blanketter av en.

Han ville dock bara följa upp och höra en utvärdering av en informationsträff för nya företagare som Skatteverket hade inbjudit mig till i mars. Jag hade tackat ja, för det kändes som att man kanske kunde samla några bonuspoäng som de kanske skulle sätta in på skattekontot om man gick på deras info-träff.

Men jag gick aldrig på den där träffen. Maken var tvungen åka iväg på något i sista minuten och jag orkade inte fixa någon barnvakt så jag skrev ett email och lämnade återbud.

Nu då när de ringde för att fråga om min utvärdering av träffen så kändes det som att jag gick i skolan igen och hade skolkat från en lektion. När han frågade om jag ville ha en ny inbjudan till nästa informationstillfälle när han fick klart för sig att jag missat träffen, ja då det blev det liksom bara att jag råkade tacka ja. Det var dumt gjort. Nu måste jag ju antingen tacka nej igen eller gå dit.

Grejen är också den att jag fick också en inbjudan till en träff om deklarationer för egna företagare i våras. Den träffen åkte jag på för jag tänkte att det kunde vara nyttigt när man har bott utomlands i över 10 år. Men när jag väl satt där då upptäckte jag att informationen var för imbeciller och att jag kunde läsa allt som sas i en broschyr eller två. Så jag smet i kaffepausen utan att säga hej då.

När de ringer för att fråga om min utvärdering av den träffen tror jag minsann att jag får lov att svara att “Victoria ligger på sjukhus med två brutna ben, prova igen om några månader”. För om jag säger vad jag tyckte så kommer de säkert med följdfrågor och sådant är jobbigt. Och det där med avliden som jag säger till försäljare är nog inte så bra att köra med till Skatteverket för de tillhör ju Storebror-ser-dig-nätverket. Om man säger till Skatteverket att man är avliden kan det ju bli lite trassligt i registren sen.

Nu är det då alltså REA i butiken

Jag är lika förvånad som er. Börjar ni vara less på det här med rean? Då kan ni tänka er hur det känns för mig.

Fick ett nytt email från kundtjänst igår.

“Tack för ditt mail. Det verkar något besynnerligt att det inte visas för dig men för mig, med samma läsare och version. Prova att skapa en helt ny kampanj och se ifall det ändrar något i frågan. Återkom till oss om det kvarstår. “

De stängde alltså ärendet utan att lösa det och överlämnade allt i mina egna kompetenta händer. Jag orkade i alla fall inte göra om allting från början sent på eftermiddagen igår. Det var dax för fredagsmys.

Så nu satte jag mig ner för att göra om allting från början. Då helt plötsligt var det rea i butiken! Det har det ju i och för sig varit ett tag, men ingen har kunnat se det eftersom kategorierna visade de ordinarie priserna. Men nu syns rean i butiken.

Kolla här vilka fynd. Jag går ut i solskenet så länge och funderar ut något vardagligt som jag kan berätta för er senare idag.

Jag kommunicerar vidare med supporten

Jag e-mailar fortfarande med butiksleverantörens kundtjänst. Det går sådär.

Kundtjänsten

Det ser ut som att webbläsaren du använder inte laddar in koden som den ska. Vilken webbläsare är det du använder? Vet du i såna fall vilken version det är av webbläsaren? Testa gärna att besöka din butik i webbläsaren Google Chrome och se om du får ett annat resultat. Den hittar du här: https://www.google.com/chrome?hl=sv

Jag

Jag använder Google Chrome. Senaste versionen. Jag har också senaste versionen av Firefox och Explorer. Det ser likadant ut i alla webbläsarna. Så enkelt var det alltså inte. Det är kanske något fel hos er, inte hos mig?

Man får inte skämta om business

Den här bloggen har varit kopplad till min butik. I menyn fanns det en knapp som det stod blogg på och när man klickade på den hamnade man här. Fast besökare i en barnklädesbutik som klickar på en blogg-knapp förväntar sig troligen att hamna på en sida där man hittar bilder på barnkläder och snuttegulliga små texter om plaggen och kanske något informativt råd om hur man botar blöjeksem.

Jag känner att den här bloggen inte riktigt uppfyller kraven på en butiksblogg längre. Den har inte tyngden och allvaret som man bör ha i en butiksblogg. Dessutom är den här bloggen lite för sanningsenlig. Den är helt enkelt inte tillräckligt barnbutiksanpassad. Man ska inte vara sanningsenlig eller skämta in business. Jag försökte ju göra detta till en normal butiksblogg i början, gjorde mitt bästa å så där. Brukade våld på min personlighet. Men det gick inte bra, så nu har jag separerat de två.

Nu hamnar ni inte längre här när ni klickar på blogg-knappen i butiken. Just nu hamnar ni ingenstans, knappen finns inte ens i butiken för tillfället (förhoppningsvis…). Men jag ska fixa det är tanken. Planen är att butiken ska ha en butiksanpassad blogg. Den kommer inte att vara läsvärd så ni behöver inte läsa den om ni inte vill. Om ni vill se bilder på barnkläder kommer smygreklamen att fortsätta dyka upp här när ni minst anar det så ni kan lika gärna hänga kvar här. Men om ni undrar om blöjeksem så ska jag försöka ordna något på butiksbloggen. När den är klar.

Tävlingarna då? Vart ska jag ha dem – här eller på butiksbloggen? Jag tror att vi fortsätter att köra dem här. Jag kan skicka email till mig själv och berätta att jag har en välbesökt, aktiv och varierad blogg som har många läsare inom min butiks målgrupp. Sen frågar jag mig själv om jag vill köra en tävling i samarbete med mig, eller om jag vill sponsra mig själv med några klädesplagg som jag recenserar på bloggen och erbjuda mig själv en länk till min butik.

Ni behöver inte oroa er, det blir business as usual på den här bloggen. Nu är vi inte längre begränsade av att bloggen är kopplad till butiken. Nu är detta bara en blogg som skrivs av någon som råkar driva en webbutik. Vi kan kanske tom unna oss lite större frihet i ämnesvalen på den här bloggen i framtiden. Och ni som bara vill titta på barnkläder slipper läsa allt annat utbildningsmaterial som finns mellan barnklädesinläggen och kan istället gå till den ämnesinriktade butiksbloggen. Som inte finns ännu.

Då blir alla lite lyckligare tror jag. Lycka, glädje och kärlek vill vi ju ha i livet, så då ordnar vi det. Men ni som upplever lycka av en riktig butiksblogg får vänta litegrann för sidan strular igen och kundtjänsten där min butik ligger suger (som ni vet) så jag orkar inte med dem just nu.

Vi avslutar med ett bildcollage på barnkläder, ni hittar dem här.